Söndagkväll och dags att sova 🙂 Igår hade jag en riktig myskväll med Grey’s och sen kom Ida och Emma och tittade på film med mig 🙂 Scones, kaffe och tända ljus = mysdelux 🙂

Idag gick vi till kyrkan imorse och sen snabbt hem och ta emot mormor och morfar som kom på besök 🙂 Så kul att ha dem här. Vi drack kaffe, åkte på en liten site seeing i stan där vi visade slottet, botaniska trädgården och till sist tog vi en sväng bort till skolan och vandrade omkring 🙂 Hem och laga god mat och till efterrätt fick ju njuta av en tårta som mormor hade med sig 🙂 Mums!

Nu är det sleeping time och imorgon åker mormor och morfar vidare upp till Sundsvall och vi drar till plugget! Sov så gott!

Två veckor senare och jag har gjort allt annat än att skriva här 😉 Hoppas ni har haft lite överseende med att inspirationen och glädjen att skriva inte varit på topp. Men nu är jag tillbaka. Med ett inlägg alltså…

Älskar att kunna bläddra tillbaka i gamla inlägg, titta på bilder och läsa lite kort om vad jag har haft för mig. Så detta blir ett sådant inlägg 🙂

För två veckor sedan startade vi precis en ny kurs i plugget, men vi lämnade inte anatomin direkt. Första veckan var intensiv med dissektion av huvudet och sedan en likadan examination nere i dissektionskällaren igen på muskler, kärl och nerver i huvudet som vi skulle kunna. Det var intensivt med ännu en repetitionshelg då vi stod där nere och pekade på strukturer, namngav dem och ställde följdfrågor till varandra. Men det är ju så lärorikt och på måndag satt de som ett smäck och examinationen gick fint 🙂

Därefter har kursen fortsatt i ett lugnare tempo. Vi har återgått till ett ”vanligare” plugg med föreläsningar, fall och laborationer 🙂 Så nu är jag tillbaka i 8-17-plugget igen och sammanfattar föreläsningar och har det lite mer chill. SkönT! 🙂

Och med en sådan vardag är det också lättare att ha en lite mer disciplinerad träningsplan, så för första gången på ett bra tag nu så har jag haft träningsvärk igen, gött! 🙂 Jag ska ju trots allt åka Vasaloppet i vår, yes! Anmälde mig till ett träningsläger i Bruksvallarna i november (oj, vilka minnen det väcker) 🙂

Förra torsdagen var jag, Ann och Linda ute och käkade crêpes, mums! Så mysigt att umgås med dem igen!

Sen har Molly som jag och Edde jobbade tillsammans med på Du Verden i sommar varit här i Uppsala 🙂 Så förra fredagen gick vi på konsert och nu i torsdags var vi på bio 🙂

Och icke att förglömma så var ju daddy cool här i söndags 🙂 Så mysigt! Vi lagade mumsig mat ihop, satt och pratade och sjöng jullåtar, haha 😉 Love ya!

Avklarade examinationer är ju givetvis en anledning att fira lite extra, så i måndags gick vi ut ett gäng ifrån klassen och käkade på Koh Phangan, mums!

Och i tisdags fortsatte firandet med inflyttningsfest hemma hos Martin 🙂 Jag och Lena anslöt efter spanskan 🙂 Haha, har jag ens berättat att jag och Lena läser spanska på tisdagkvällar? 😉 Det gör vi i alla fall och efter skolan gick vi ut och käkade ihop innan vi gick på spanskan och sen hem till Martin 🙂 Därefter blev det nationsklubb för oss alla och en sen kväll 🙂

Slutligen hittade jag den här trevliga flickan på Tinder och vi bestämde oss för att ta en fika ihop 🙂

Jag skämtar givetvis om att vi sågs på Tinder, men i torsdags fick jag i alla fall möjlighet att mysa lite på Café Linné tillsammans med Anna 🙂

Och vad händer nu? Jo, just nu ligger jag i soffan faktiskt 🙂 Har träningsvärk sedan gårdagens spinningpass och har precis ätit massa våfflor, scones och druckit på tok för mycket kaffe. Med.Tro = kristna läkarstudenter har precis varit här och vi har haft brunch ihop 🙂 Men nu ska jag nog ta mig upp ur komaläget och sticka ut och springa 🙂 Få lite frisk luft helt enkelt 🙂 Vi hörs!

Söndagkväll och dags att sova. Imorgon börjar vi nästa kurs; NHoI, vilket kort och gott är en kurs i neurobiologi, farmakologi, homeostas och innervering. Spännande!

Och titta vilket kap jag sprang på:

Var ju hemma hos Malin och Oscar i lördags och då stod den här boken så fint i Oscars bokhylla. Så jag passar helt enkelt på att låna den nu under den här kursen och slipper på så sätt att köpa kurslitteratur, eftersom this is the book 😉

Nej, sova som sagt. God natt 🙂

”All these pieces
Broken and scattered
In mercy gathered
Mended and whole
Empty handed
But not forsaken
I’ve been set free

You take our failure
You take our weakness
You set Your treasure
In jars of clay
So take this heart, Lord
I’ll be Your vessel
The world to see
Your love in me”

Puh. Pust. Suck. Äntligen! Äntligen en ledig helg!

Skrev tenta i fredags och satt komiskt nog bredvid Emma som skrev tenta i samma sal, haha 😉 Några intensiva inledande skolveckor ligger bakom och känslan säger mig att tentan blir godkänd. Skönt! Sicken tur att jag förberedde mig på bästa sätt. Se själv här, haha 😉

Efter tentan blev det en gemensam tapaslunch på ÖG och sen på kvällen kom ett 10-tal härliga klasskamrater hem till mig innan vi gick ut och dansade på Stocken tillsammans 🙂 Kul!

Igår, lördag, var vi hemma ett helt gäng hos Malin och Oscar, åt taco och firade kanelbullens dag med nybakta bullar och lekar 🙂

Nu ligger jag i soffan efter att ha varit på Gudstjänst i Pingst. Emma, Ida och Edvin är i Kors och strax ska vi mötas upp och gå och käka lunch ihop. Blir kulT! 🙂 Hörs och ses!

”Amazing grace, how sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now I’m found
Was blind, but now I see

Amazing grace, how sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now I’m found
Was blind, but now I see”

Nej. Nu är det dags för nått muntert. Ett gladare inlägg. I all sin enkelhet.

Ingen vill vara en säck potatis, inlåst i en källare och kvävd av fuktigheten. Fast potatisarna mår kanske ändå rätt bra där. Exakt. Helt rätt. Och det är också orsaken till att potatisarna ibland också ska lämnas just där.

Och nej. Jag har inte blivit knäpp. Jag menar bara att även om det är tufft och jobbigt ibland så måste man nog också tillåta sig själv att tänka på nått annat. Göra nått annat. Känna nått annat.

Idag har jag varit på BMC och pluggat i vanlig ordning så här dagen före tentan. Slog igen böckerna klockan tre, cyklade hem och har tagit det lugnt nu på eftermiddagen och kvällen. Ida och Carolina har varit här och vi har bakat scones och druckit kaffe och myst 🙂

Och btw, jag har beställt en ny telefon – jihooo! 🙂 Den jag har nu håller på att klappa ihop, så nu var det dags för en ny 🙂 Så blir det! Kul 🙂

Sova. Måste sova. Imorgon skriver jag tenta mellan 8 och 13 🙂 Wish me luck! God natt 🙂

”Där vi ser krossade stenar ser Gud ett slott.
Där vi ser döda blommor ser han en levande och sprudlande rabatt.
Allt behöver tid. Perspektiv. Distans.”

Vardagen fortsätter. Livet går vidare. Morgon blir kväll. Kväll blir morgon.

För varje dag blir det lättare och lättare. Lättare att koppla bort känslorna och tänka på nånting annat. Känna något annat. Se något annat.

Men så plötsligt kommer allt över mig igen. Tyngden på mina axlar känns lika tung att bära. Ljuset framför mig ser fortfarande ut att vara lika långt borta. Men nånstans kvarstår hoppet. Trons kraft förblir stark. Gud har en väg ur det här. Det måste jag tro på.

I fredags kom jag hem ifrån skolan och möttes av nått helt fantastiskt. Emma hade städat lägenheten och lagat tre-rätters åt oss. Så gott och massa mys!

Helgen blev sedan en lång plugghelg. Vi hade dissektionsexamination igår, tisdag, så i helgen hade vi en repetitionshelg där kropparna låg framme och möjligheten fanns att plocka och ta i alla strukturer igen för att se till att alla nerver, kärl och muskler hade fastnat i hjärnan. För mig blev det två timmar på lördag, två timmar på söndag och två timmar på måndag och däremellan en massa plugg inför tentan.

Och sen igår var jag alltså redo för examinationen. Vid utsatt tid klev jag fram till dissektionsbordet där kroppen låg på sin plats och en examinator väntade. Sen fick jag 16 frågor där hon bad mig att peka ut olika nerver, muskler och kärl och därefter svara på en följdfråga som hade med den utpekade strukturen att göra. Och allt gick fint. Jag fick lite hjärnsläpp på någon struktur, men annars satt det mesta och jag blev godkänd. Helt sjukt egentligen hur alla strukturer har kunnat fastna. Hjärnan är ett imponerande organ. Sannerligen.

Så nu återstår ”bara” tentan på fredag. En ynka liten pluggdag kvar imorgon och sen gäller det att alla 1200 strukturer sitter. Gaaaah!

Plexus brachealis utgår ifrån n.spinalis C5-T1, har sin första flätning i den bakre scalenusluckan och kommer sedan ut som truncus superior, medius och inferior. Då har den avgett n.thoracicus longus som innerverar m.serrator anterior, n.dorsalis scapulae till m.levator scapulae och mm.romboideii, n.subclavius till m.subclavius och n.suprascapularis till m.supraspinatus och m.infraspinatus.

Därefter sker en sista flätning innan plexus brachealis fem slutgrenar uppstår. Dessa är n.ulnaris, n.medianus, n.radialis, n.axillaris och n.musculocutaneus. N.ulnaris innerverar 1,5 muskler i underarmens volara kompartment. N.medianus 6,5 muskler i samma kompartment. N.radialis musklerna i det dorsala kompartmentet. N.axillaris innerverar m.teres minor och m.deltoideus och n.musculocutaneus innerverar slutligen m.coracobrachialis, m.biceps brachii samt m.brachialis.

HAHAHAHA, ja, sådär kan det låta i min hjärna när jag under dessa dagar sitter i biblioteket och repeterar allt jag behöver kunna inför fredag. Kalla mig nörd. Whatever! Sjukt är det i alla fall. Och kul på samma gång 🙂

I lördagskväll fick jag mysa hemma hos Wiljelöfs tillsammans med Ann, Jocke, Linda, Erik och Josef. Fantastiska Ann gjorde wok-gryta till oss alla och vi njöt av god mat och gott sällskap 🙂

Nej. Sömn behöver jag nu. Tack och adjö. Puss och god natt ❤

”This is gonna take a long time
And I wonder what’s mine
Can’t take no more
Wonder if you’ll understand
It’s just the touch of your hand
Behind a closed door

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you”

Brutal ärlighet. Sanningar som måste fram. Smärta inifrån och ut.

En vilja att fly och bara ge upp; lämna allt och låta hoppet försvinna.

Jag gräver min egen grav. Illustrativt, men ändå med exakt samma sorg. Sorg över det som skett och att jag sårat Maria så innerligt mycket.

En del utav mig vill lägga bort allt det jag tidigare har trott på och bara dö; släppa greppet och falla mot jorden. Men den andra delen av mig vågar fortfarande tro. Tro på att tid faktiskt kan få läka sår och att Gud har en väg ur det här.

Jag hoppas att det kommer en tid då livet inte känns så tungt längre och då det faktiskt känns som att vi tillsammans fattade det enda rätta beslutet – trots de öppna sår som nu blöder. Den tiden är inte här nu, men den kommer. Det vill jag tro på.

Tills dess får det vara jobbigt. Tills dess suger verkligheten. All lycka och glädje tillsammans, alla drömmar och all investerad tid – borta. Men en ljusare tid ska komma, någon gång.

Vi är alla människor som brottas med nånting. Delar av våra personligheter som vi vill arbeta med eller helt enkelt bli kvitt med. Samtidigt tror jag också att det finns så mycket som vi faktiskt bara måste acceptera att det är en del av oss.

Tro mig. Så många gånger har jag drömt om att bara få släppa alla drömmar, visioner och omständigheter och leva ett helt annat liv. Men det handlar om val. Att välja de delar av ens personlighet som man vill leva efter, låta de mogna och växa till, samtidigt som man lär sig att acceptera även de delar av ens personlighet som man kanske helst inte vill kännas vid. Endast då kan man vara den person man faktiskt vill vara.

Jag har gjort fruktansvärt dåliga val. Val som har sårat en annan människa och som jag ibland funderar över om jag nånsin kommer att kunna förlåta mig själv för.

Men i sitt ord har Gud sagt åt oss att välja den smala vägen framför den breda och på nått sätt måste det vara en målsättning i den här absurda kampen som jag nu uthärdar. Ändå är det så oerhört svårt att hålla mig kvar på den där smala vägen. Så många gånger finner jag mig själv nere i diket och får kämpa så oerhört mycket för att ta mig tillbaka upp på stigen igen. Men på nått sätt måste det vara värt kampen. Allt jag har investerat. Alla drömmar, all längtan, all tro på att detta faktiskt är Guds väg för mitt liv. Jag måste tro på det. Jag får inte släppa taget.

Gud är den enda som på riktigt kan hjälpa mig ur det här. Han ser alla mina känslor och känner till varje litet behov. Han kan göra mig hel igen. Inifrån och ut. Det måste jag tro på.

Så varje stund av självsäkerhet, varje sekund som jag går längs den där smala vägen med stabila fötter, då blir det värt allt. När jag låter Gud leda mig och då han faktiskt får bära mig över broar jag själv inte tar mig över, då kommer hoppet tillbaka, glädjen återvänder och tron på att faktiskt nå fram till målet blir starkare.

Jag är inte där än. Långt ifrån. Än så länge är det bara ett rent beslut från min sida och det är egentligen allt jag bygger det här på. Ett beslut att följa den väg som jag tror Gud har för mig. Jag måste gå i tro och så många gånger kommer jag att tvivla, men jag vet att Gud ser min beslutsamhet och att han välsignar varje del av det beslutet.

”Jag står ensam kvar
På scenen av mitt liv
Publiken har gått ut

Säg finns det någon mening med rollerna vi gör?
Låt Jesus bli allt jag lever för
Låt Jesus få bli min regissör”

Åh, haha, det här var ju ändå ett kul mail alltså 😉 Först ett mail om att jag blev godkänd, sen det här:

Det blir en guldstjärna till kursledningen som skänker lite tröst i en annan rätt så jobbig vardag just nu… TACK!

S K Ö N T ! ! !

Lägger mig i sängen nu och ska försöka sova. Har varit på bio ikväll tillsammans med Emma, Edde, Ida och Carro. Skönt att få tänka på nånting annat. Ignorera känslorna ett tag. Fokusera på nånting roligt. Umgås med fina människor. Det betyder allt!

Igårkväll var vi hemma hos Matilda också med ett gäng från klassen, innan vi gick ner på nationen och dansade loss 🙂 Kul!

Nej, sova som sagt! Imorgon har jag muntlig examination på alla ben, ligament och muskler. I cross my fingers 😉 God natt!

”Lay a whisper on my pillow,
leave the winter on the ground.
I wake up lonely,
there’s air of silence,
in the bedroom and all around.
Touch me now,
I close my eyes,
and dream away.

Make-believing we’re together,
that I’m sheltered by your heart.
But in and outside I’ve turned to water,
like a teardrop in your palm.
And it’s a hard winters day,
I dream away.”

…trött, slut, svettig, sjuk! Livet när det är som bäst…not!

Ligger här i min säng, snorar och mår sisådär. Har egentligen bara en vanlig förkylning, men i tider som dessa (orkar inta skriva om det nu) känns det rätt tungt. Suck!

Den senaste veckan har varit rätt tuff, mycket plugg och många känslor hit och dit. Men orkar inte ta det nu som sagt. Bjuder istället på en bild ifrån förra fredagen när ett gäng fina klasskamrater var här på besök och vi njöt av god mat och trevligt sällskap 🙂

Annars har det varit mycket plugg här i veckan. Har den muntliga examinationen nu på måndag då det gäller att kunna alla benstrukturer samt alla ligament, muskler och muskelfästen 🙂 KuuuuulT!

En hel del dissektioner har det varit också. Vi har lämnat halsen och armen och den här veckan har vi dissekerat thorax, buken och idag bäcken. Min uppgift idag var bland annat att skära upp och tvärsnitta en penis, jajamen! 😉

Men nu är det helg och jag får se hur mycket om nått överhuvudtaget jag orkar plugga i helgen. Vi får se hur det går på måndag helt enkelt. Jag biter i!

Klockan är 22.14 en fredagkväll och jag släcker lampan nu och somnar snart. Ibland blir saker inte alltid som man tänker helt enkelt. Puss och god natt ❤

”Det kommer en morgondag. En dag efter valet. En dag då det handlar om att styra Sverige på bästa sätt. Det kommer inte att bli lätt, men vi ska vara starka tillsammans.”

Ja, känslorna var utan tvekan många när det igår stod klart att SD fått hela 12.9 % av rösterna. Skandal!

Och även om det nu var många som blev glada över att det blir ett regeringsskifte var det knappast några andra än SD-sympatisörerna som på riktigt kunde jubla över det resultat som vi nu fick.

Så vad tycker då jag? Ja, förutom att det nu var en katastrof att SD lyckades så bra känns det ändå som att det blir bra med ett regeringsskifte till slut. Att så många människor har röstat på SD tror jag, liksom flera andra, har att göra med ett rent misstycke till hur den svenska politiken ser ut idag.

I ett samhälle där vi grundläggande har det så otroligt bra blir politiken istället en kamp om mer självförverkligande ändamål än rent livsavgörande frågor. Därav Sverigedemokraternas framgång, men också såväl miljöpartiets och feministiskt initiativs.

I en blockpolitik där flera partier tvingas sammarbeta för att överhuvudtaget ha en chans att vinna suddas de enskilda åsikterna ut mer och mer och partierna framstår som rätt lika. Då blir det ännu svårare att ta ställning och samtidigt betydligt mer attraktivt att bege sig ut i mer extrema åsikter och rösta på nått parti som faktiskt står för nånting.

Att socialdemokraterna nu ändå blev det största partiet och sannolikt kommer bilda regering tror jag är bra för den svenska politiken på flera sätt. Dels öppnar det upp för andra konstellationer än den rent av taktiska konstellationen som alliansen nu har utgjort i drygt 8 år. Och dels har jag dessutom mer och mer börjat sympatisera med den röda linjen.

I valet 2010 röstade jag på Moderaterna, egentligen helt oinsatt, men ändå med en magkänsla att det var det partiet som jag kände mest förtroende inför. Samtidigt ”brottades” jag ändå med vetskapen om att jag ideologisk egentligen tillhörde vänsterblocket.

”Var och en ska ge efter förmåga och få efter behov.”

Det där är en oerhört fin tanke som aldrig fungerar i praktiken, tänkte jag. Så därför blev det Moderaterna den gången.

Men inför det här valet funderade jag en gång extra. Jag insåg att det på nått sätt inte alltid handlar om resultatet av ens handlingar, utan faktiskt strävan och viljan bakom den.

Att det i ett samhälle med en socialdemokratisk ideologi alltid kommer att finnas människor som utnyttjar systemen, det kommer vi kanske aldrig ifrån. Men är det verkligen en anledning att helt ge upp och vända på klacken och gå åt andra hållet?

”Sikta mot stjärnorna så kanske du når trädtopparna.”

Att det inte fullt ut fungerar i praktiken är ju verkligen ingen anledning att ge upp. Tvärtom! Ingenting blir ju perfekt. Det finns alltid saker att arbeta på. Saker som kan förbättras. Utvecklas. Därför handlar det om vilken riktning du vill ha och med vilket mål du vill sträva mot.

Och därför landade min röst detta val på Socialdemokraterna. Jag valde att rösta för en ny regering. För ett nytt Sverige med en ny inrikting. Och även om det kommer att medföra att människor utnyttjar systemen så vill jag vara beredd att ta den smällen. För när den där ensamstående föräldern ringer till försäkringsbolagen och genuint ber om hjälp, då vill jag att han eller hon ska bo i ett land där vi på riktigt bryr oss om alla människor. När samhället kan hjälpa en sådan person, då är det värt allt!

Det är söndag kväll och det börjar mörkna utanför fönstret på Blåmesvägen. Mamma Lena tar upp läsplattan och slås av tanken att hon kanske ska ta sig en titt in på sonens blogg.

”Han har säkert inte skrivit nått idag heller”, tänker hon samtidigt som hon skriver in webbadressen. Sidan laddas och wow, tänk så fel hon kunde ha, hahaha 😉

Jag förstår att det inte bara är mamma Lena som har haft den här tanken nära till hands den senaste tiden. Jag har ju varit helt bedrövlig på att blogga nu på sistone. Och vet ni vad? Denna gång väljer jag att inte skylla på nånting.

Nu är jag i alla fall tillbaka. Med ett nytt inlägg. Med några nya tankar. Med ett och ett annat foto på vad jag har haft för mig den senaste tiden.

Sist jag skrev satt jag på tåget på väg tillbaka till Uppsala efter några dagar uppe i Sundsvall. Jag hade tänkt att dela några tankar ifrån en artikel jag sprang på redan där och då, men tiden flög iväg och mitt fokus landade någon annanstans. Satt i alla fall under några väl valda minuter där på tåget och läste en artikel om Bengt och Cicilia; två personer som av ”en slump” träffades på ett tåg och fick intresse för varandra.

”Bengt och Cicilia hamnade av en lycklig slump snett mitt emot varandra på tåget. Året därpå gifte de sig och ett år senare föddes dottern Olivia.”

”Åh, vad fint”, kanske någon tänker. ”Haha, det där händer ju typ inte”, tänker någon annan. ”Vad häftigt!”, tänker jag.

En och en annan romantisk komedi har vi nog alla sett, drömt oss bort och hoppats att det där lyckliga ögonblicket då vi som av en slump springer på vårt livs kärlek faktiskt skulle hända oss.

Men vilka träffas på ett tåg liksom? Vad är oddsen för att man tar kontakt? Fortsätter att prata? Ens tänker tanken att det ska kunna bli nått mer?

”En lycklig slump”, kallar vissa det. Men jag vill på nått sätt tro att det är så Guds finger är med och styr. I vardagliga situationer. I vanliga möten. Två personer emellan.

Jag tänker tillbaka på när jag och Maria hälsade på varandra för första gången i Korskyrkan. Hur många tjejer har jag inte hälsat på sådär casual, ”jaha, vem är du? Vad gör du?”

Vad gjorde Maria mer speciell än någon annan? Varför skickade jag ett mail till henne när jag inte gjorde det till alla andra hundratals tjejer som jag har hälsat på, kramat om, bytt några ord med? (Höhö!)

Kanske var det för att Gud hade nån extra tanke med just vårt möte. Under exakt de där få minuterna var han där och lyssnade, formade våra ord, väckte ett intresse mellan oss.

Vad vet jag, men lycklig blir jag av tanken i alla fall – att det kanske var just så det gick till.

Nu sitter jag och Maria här 8 månader senare, i en bil på väg tillbaka till Uppsala efter en mysig helg i Värnamo. Men oj, med mer än två veckor sen jag skrev sist har det ju hänt en del. Jag tror att bilderna får säga mer än 1000 ord den här gången, haha 😉

Amigo A kom in på middag och en kopp kaffe när han var på väg tillbaka till Linköping 🙂

Sen var det dags för ytterligare ett bröllop. Denna gång var det två nära vänner till Maria. Jihoooo – grattis Mr and Mrs Berlin 🙂

Därefter blev det måndag och jag var tillbaka i skolbänken, jihaaa! Och de här första 6 veckorna läser vi en kurs som heter KARL = Klinisk anatomi och rörelselära, eller med andra ord; Kroppens anatomi begränsad till 1200 strukturer, på latin bör tilläggas.

Och med ingenting att ifrågasätta eller för den delen så mycket att förstå var det hårdplugg från dag ett som gällde. I genomsnitt är det ju 200 strukturer (= latinska ord) i veckan som ska pluggas in, så vi körde igång där första veckan med halsen och armens anatomi för att sedan den här veckan ha gått in på bålen och benet.

Och nu låter ju jag nördig, och visst är det en tuff kurs, men det är också fantastiskt roligt. Så mycket mer konkret kan kunskapen liksom inte bli och att dunka in alla de här strukturerna och göra det med hjälp av olika medel, det är verkligen sjukt lärorikt.

Ena stunden sitter vi och lyfter i plastmodeller och försöker peka ut alla benstrukter som går att finna. Sen en annan dag är vi på sjukhuset och försöker lära oss anatomin utifrån radiologiska bilder. Och sen en tredje dag står vi nere i källaren och skär i och dissekerar donerade kroppar.

Och med risk att låta ännu mer nördig, alternativt en aning makaber, måste jag säga att det sistnämnda inlärningssättet är det mest lärorika, och också det roligaste. Det är så otroligt intressant att få se hur det faktiskt ser ut på riktigt, och att själv få plocka fram nerver eller hitta ett blodkärl som man vet ”borde” löpa i den regionen, det är utan tvekan en häftig känsla.

Men inte är det lätt. I anatomiboken är alla muskler sådär fint rosa, alla artärer är röda, venerna är blåa och nerverna är gula. Sen i verkligheten är ju allt lite gråbrunakttigt, och då är det inte lika lätt att skilja på en nerv och en artär.

Dessutom ser det ju långt ifrån ut så som det ser ut i boken. Precis så olika som vi ser ut på utsidan, så mycket skiljer sig ju också vårt utseende på insidan. Det är häftigt!

Dags för dissektion, javisst!

Pluggaaaaaa!

Hösten innebär ju också ett kärt återseende med många fina vänner. I onsdags hade vi vår första hemgruppskväll och i torsdags fikade jag och Anna 🙂

Fina Mary och Matilda ❤

Sen i helgen har jag och Maria varit i Värnamo som sagt. Vi tog tåget ner dit i fredags, myste med Bettan och Tompan på fredagskvällen och sen på lördag var det 80-årskalas för mormor Edlundh 🙂 Massa god mat och ett helt gäng glada pensionärer – vilken fest!

Sen idag har jag, Bettan, Tompan, Mary och syster Hanna myst, suttit i solen, ätit god mat och hör nu, varit till tandläkaren, haha 😉

Pappa Tomas har ju en privatklinik i stan så dit begav vi oss och jag fick en helundersökning och fick dessutom göra en avbildning av mina tänder så att de kan göra en skena till mig som jag sedan ska använda för att bleka mina tänder. ”Because I’m worth it!”, eller vad ska jag använda för uttjatad slogan vid sådana här skönhetskorrigeringar, haha 😉

En trevlig tandsköterska var också med och assisterade under besöket. Jag tror att hon hette Maria, haha 😉

Och nu har vi en liten bit kvar till Uppsala bara. Sen väntar en skön säng och en spännande vecka ligger framför. Ska försöka vara bättre på att uppdatera nu framöver, så stay in touch! Kram på er ❤

Hahahahaha, åh, alltså så roligt! Måste dela med mig av en liten incident som hände här på tåget alldeles nyss.

Här sitter jag i godan ro, lyssnar på musik och tittar ut genom fönstret samtidigt som tåget far framåt ner mot Uppsala. Plötligt kommer en söt gammal tant och knackar mig på ryggen. Hon håller i en Loka-flaska och jag tar snabbt av mig hörlurarna för att höra vad hon vill.

Snällt ber hon mig att öppna hennes hårt åtskruvade, oöppnade Loka-flaska och jag ler tillbaka, säger till henne att jag självklart kan hjälpa henne med det.

Sen öppnar jag flaskan och S P L A S H, plötsligt har jag hela knäet fullt av kolsyrat vatten 🙂 Och hennes blick, hahaha, den kunde ha sålt multum alltså 😉

Givetvis gjorde det mig absolut ingenting att bli lite blöt, utan jag skrattade och kände mest sympati för henne. Tänk att snällt be någon om hjälp och sen lyckas få hela hans knä dyngsurt för att flaskan du bad att få öppnad hade skakats för mycket.

Så oskyldigt och samtidigt så sött. Jag hoppas jag lyckades önska henne en god resa och le ordentligt, skratta och säga att det inte gjorde mig nånting tillräckligt många gånger för att hon nu inte ska ha alltför dåligt samvete för vad som inträffade 🙂

Haha, ja, sånt händer. En timme kvar nu, sen är jag framme i Uppis 🙂

Torsdag morgon och på tåget tillbaka till Uppis 🙂 Blev en kort, men ack så mysig visit hemma på blåmes. Så skönt att få komma hem lite grann och hinna krama om familjen nu innan hösten, skolan och Uppsalalivet drar igång på riktigt 🙂 Emma kom hem ifrån Norge i måndags också, så då åt vi middag hela familjen för första gången på väldigt länge ❤

Gick och la mig klockan 10 och tillät mig själv att inte ställa väckarklockan. Vaknade 10.30 nästa morgon, haha 😉 Har en del sömn att ta igen, no doubt about that!

På tisdag hade jag och de här brudarna en riktig mysdag med spel och mys i soffan 🙂

Sen vid halv fyra-snåret, efter att ha suttit i soffan hela dagen, spratt det i benen på mig och jag blev tvungen att sätta på mig dessa och bege mig ut på en löprunda. Har typ inte löpt nånting sedan Stockholm marathon och har typ glömt bort hur mycket jag älskar att ge mig ut med bra musik i öronen och bara kötta på och pressa tiderna 🙂 Sååå skön känsla! Nu laddar vi för en repris ifrån i våras. Ska snart anmäla mig till Gbg-varvet och marathon igen tänkte jag, kuuuuul!

På kvällen bjöd sedan Ida, Jossi och Olivia in till en liten Norge-reunion + en storslagen kräftfest 🙂 Så kul att gå all in med pynt och förberedelser och sen få njuta av en jätterolig kväll i gott sällskap 🙂 Tycker så mycket om er!

Filmen om Nelson Mandelas liv fick avsluta den kvällen 🙂 Tisdag blev onsdag och jag sov ut lika länge igen, haha 🙂 Därefter for jag och Emma ut till Bergsåker och åt långlunch med farmor och farfar 🙂 Så kul att få spendera några kvalitetstimmar även med dem innan hösten drar igång nu 🙂

På kvällen var det sedan familjemys på schemat igen ❤ Mycket energi, skämt som slängs hit och dit, meningar som inte hinner avslutas för att skratten hindrar en från att komma till punkt, ett till skämt, nån som försöker berätta nått som tar alldeles för lång tid för att någon inte ska hinna avbryta och göra så att vi alla hamnar i ännu ett skrattanfall – ja, välkommen till en middag hos familjen Fridlund när vi inte sett varandra och umgåtts på ett tag, haha 😉

Är glad att jag fick de här dagarna hemma! Ni är fantastiska och jag älskar er ❤

Nu är det torsdag som sagt och jag satte mig på tåget klockan 10 🙂 Men innan dess hann jag med en frukost på Espresso House tillsammans med underbara Anna ❤ Sååå mysigt att få ses igen efter en hel sommar, hinna prata om vad som hänt och kramas ordentligt innan det nu dröjer ytterligare nån vecka innan vi båda är tillbaka i Uppsala och vi kan ses och fika som förr 🙂 Du är en person som gör mig glad. Blir varm i hjärtat att få ha dig som vän. Vi ses snart igen 🙂

Nu väntar Uppsala, en lägenhet som ska struktureras upp lite till, en tvättkorg, bröllop på lördag och sen skolstart på måndag 🙂 Och inom kort ska jag väl få pussa och krama på den här gogrisen också 🙂 Det ser jag fram emot ❤

Måndag igen och en vecka har gått sen jag kom hem ifrån Norge 🙂 Hem till…hm…ja…kaoset! Det här var det vackra vardagsrummet som mötte mig, haha 😉

Men vad gör det när man har all tid i världen att städa och fixa?! Jag tänkte inte mer på det, la mig på sängen och somnade direkt, haha 🙂 Var sååå trött, men lyckades piggna till lagom till när Maria dök upp lite senare på kvällen 🙂 Sååå mysigt att få ses igen efter så lång tid och massa att prata om. Så det var basically det vi ägnade kvällen åt, samtal 🙂

På tisdag morgon ställde jag ingen väckarklocka. Tänkte att jag skulle sova så länge som jag kunde. Vaknade ändå vid 10-tiden och blev glatt överraskad av två nytapetserade rum 🙂 De hade varit där tidigt på morgonen och gjort färdigt allting. Så nu fick vi två ljusa, fräscha rum där jag sedan kunde börja med att montera ihop och ställa in lite möbler, ställa in sängar och förflytta kaoset lite bort ifrån vardagsrummet 🙂

Vid 16-tiden hade jag sedan bokat en klipptid och kort därefter tog jag, Maria, Emma och Elias tåget ner till Stockholm och Skansen där sommarens sista allsång väntade 🙂 Kul grej och en rolig kväll fick vi tillsammans med fyra till utav Marias vänner 🙂

Onsdag innehöll sedan ännu mer ihopmonterande av möbler och lite mer städning, och våra sovrum och vardagsrummet började helt plötsligt ta lite form 🙂

Så på kvällen var det dags för en första middagsbjudning med god lax och sen kaffe och hallonpaj i soffan 🙂 Två fina flickor fick jag på besök, Maria och Amanda 🙂 Myyyys!

Torsdag och ännu mer fix i lägenheten innan kvällen kom och jag och Maria tog en sväng på stan för att fixa lite inför helgens festligheter. Det var ju dags för Linda och Eriks bröllop på Gotland och till det behöver man ju en fin bröllopspresent 🙂 Vi lyckades hitta ett tårtfat och en tårtspade som skulle visa sig bli en lyckad present 🙂 Kvällen avslutades sedan på Ayakos sushi som är ett sushiställe som vår sushikock på Du Verden har startat och drivit tills han for upp till Norge och började jobba 🙂 Kul att vara där och käka och mums till sushin 🙂

Tidigt på fredagsmorgon var det sedan dags att bege oss till tågstationen där vi anslöt till Ann och Jocke. Sååå kul att träffa dem efter en hel sommar! Vi begav oss sedan till Arlanda där vi tog flyget till Visby och Gotland 🙂 Och redan klockan 11 samma förmiddag slog vi oss ned i Fridhems trädgård där bröllopet dagen efter skulle vara, åt lite sallad och fick ett kärt återseende med många fina vänner ❤

Fredagen bestod sedan av lite bröllopsfix, några lekförberedelser och dekorationshjälp i festlokalen 🙂 På eftermiddagen tog vi oss in till Visby, lyckades hyra ett vrak till bil (haha) och njöt av en kväll tillsammans i denna vackra stad 🙂 Vi gick lite i affärer, tog en kaffe, åt mumsmumsmat på en uteservering och bevittnade en Gotländsk solnedgång 🙂

Här kan man äta glass, haha 😉 Med 180 olika sorter är det Europas största glassbutik 🙂

Vackert 🙂

Sen var lördagen kommen; den stora dagen var här 🙂 Linda skulle få sin Erik och Erik sin Linda. Och jag klarar ju som vanligt inte av sådana här vackra ögonblick utan att ständigt få hålla tillbaka tårarna, haha 😉 Sååå otroligt vacker vigsel på stenstranden i strålande solsken 🙂 Och jag fick äran att läsa ett bibelord under vigseln, en vigsel som i övrigt komponerades ihop av vackra sånger, ett fint vigseltal och massa lyckliga ansikten och glädjetårar 🙂 Wow!

Kyssen ❤

Lyckan efteråt 🙂

En rofylld middag med många fina tal följde sedan innan tårta, lekar, dans och gottigheter fick avsluta kvällen i en lokal alldeles intill 🙂

Många fina bröllopsgäster var med under kvällen 🙂

Och en tycker jag om lite extra mycket ❤

På söndag tog vi det lugnt på förmiddagen, sov ut lite och packade ihop rummet där jag, Maria, Ann och Jocke hade sovit 🙂 Lite lunch på en mysig uteservering inne i stan väntade sedan innan vi for hem till Englunds där kaffe, fika och presentöppning ägde rum 🙂 Kul att få träffa alla igen dagen efter och se Erik och Lindas lycka ännu en gång 🙂 Massa paket, fler kramar och ett fint avsked innan jag och Maria åkte och lämnade igen hyrbilen och tog flyget tillbaka till Arlanda och slutligen Uppsala 🙂 Men den här gången blev det bara en kort visit i Uppsala. Redan idag sitter jag nämligen på ett tåg på väg upp till Sundsvall 🙂

Jag och Maria myste med lite varma mackor och en film igårkväll, sov och klev upp vid 9 imorse 🙂 Maria for till jobbet och jag packade väskan och begav mig till tågstationen 🙂 Om lite drygt två timmar är jag framme och ska få träffa familjen i några dagar innan hösten, skolan och livet i Uppsala drar igång på riktigt 🙂 Ska bli myselipys!