Yeeeahjjj, har väl inte riktigt sovit igen all tid, men there’s nothing to do about it, jobb idag 7-18 🙂

Kram, god morgon y que tengan un buen día!

Fruktansvärt trött, otroligt skönt att vara hemma, död… Nej, nu blir det sängen med detsamma!

Kram, god natt, que duerman bien!

”Sáname y límpiame
Con mis ojos tus obras quiero ver
Quiero amarte como tú me amas
Muéstrame tu corazón
Todo lo que soy por tu reino Dios
Contigo quiero estar por la eternidad.”

Äääääääntligen har vi börjat tuffa uppåt i landet efter att först ha väntat tre timmar på att få kliva på tåget på Arlanda och sedan ytterligare en timme på grund av en olycka i Uppsala 😦 Förseningen gör att vi missar tåget i Gävle, yeeeeahjjj ;(

Så vi får väl se helt enkelt när vi dyker upp i Svallet. Att det blir 19.30 som det var tänkt, det kan vi ju glömma 😦 Aja, inget att hänga läpp över, detta får inte förstöra vår underbara resa och allt fantastiskt som vi har varit med om, så jag är inte bitter……dock ofantligt trött och väldigt sugen på att få krypa ner i sängen min. Men det får vänta någon timme till!

Hörs, ses, que disfruten mis amigos!

Vi är tillbaaaaaaka i vårt kära fosterland 🙂 Home Sweet Home liksom! (Och nej, jag är inte inspirerad av artikeln om ett sverigedemokratiskt framtidssamhälle som jag läste om i Aftonbladet på planet, jag är bara lite glad över att vara tillbaka på Arlanda efter en lång flygresa) 🙂

Är fortfarande lycklig över denna fantastiska resa som vi har haft – vi har verkligen varit lyckligt lottade! Tack igen Anna och Sara för att ni är ni! Tycker så mycket om er <;3

Titta vilka brudar jag har:

Makkiiiliboy like you a LOT ❤

…goodbye my friend! You have been the one, you have been the one for me!”

Snyft, nu är det snart dags att lämna NY och USA för att återvända till vardagen i Sverige, yeeeaaahjjj! 😉 En helt fantastisk resa har det varit i alla fall med en mysig helg i DC och sen fem superhärliga dagar i NY, wow! 🙂 Det är med ett fint minne och med en fin vän som jag lämnar detta underbara land! Kvar lämnar jag också ännu en fin vän som jag ser fram emot att träffa igen i januari ❤

Kram, TACK y hasta luego!

”Mientras el mundo sean tus ojos
estaré sujetando tus deseos
Mientras tu placer sea mi alegría
estaré debajo de tus sueños
Mientras tu amor me pertenezca
estaré ahí regalándote mi vida.”

”Mil razones para pensarte,
cien para admirarte,
y una sola para no olvidarte:
Quererte.”

”Mi objetivo son tus sentimientos,
uno a uno, de mi a ti,
riendo tristezas,
llorando sonrisas,
mi objetivo eres tú,
y sólo tú, para amarte.”

En människa – what an interesting creature. Hon vill förstå. Hon vill förklara. Hon vill reflektera, utveckla och förändra. Tänk vad livet vore enkelt om man var en sten. Inga krav på att vara på ett visst sätt. Ingen press på att behöva förändras till det bättre. Inget tvång om att nå perfektion.

”Life is good”, slår jag vad om att stenen dagligen tänker. Den vet väl inget annat, kan inte vara på så många olika sätt. Den liksom bara är. Och tänk vad skönt det måste vara. Hakuna matata har funnit sin rätta frontfigur, yeeeaaaahjjj!

”Vad löjlig du är makkiiieboy som jämför en människa med en sten” hör jag någon säga, och fine, that’s kind of silly, men det är liksom inte det som är poängen. Jag vill bara visa på en skillnad, inte jämföra två ytterligheter som inte ens är varandras motsatser. En sten lever ju inte!

Glöm det och tänk istället på vad dödligt trist det måste vara att vara en sten. Ingen möjlighet att tänka, förändras och därigenom utvecklas. Allt det där som många gånger är så jobbigt, som vi helst vill glömma, lägga åt sidan, spy åt – det är ju nyckeln till den du är, din möjlighet att vara unik, speciell och annorlunda. Ta vara på den istället!

Helluuuuu lovely readers (om det nu finns några sådana – readers alltså)!

Har vandrat omkring in DC today, besökt Lincoln Memorial, Washington monument, The Capitol och färdats mellan dåtid och nutid. Annie girl showed us a really good time och jag njöt av att befinna mig här, i USA, med dessa fina vänner, här, just nu. Samtidigt gick vi från monument till monument, memorial place till memorial place och dåtiden liksom förföljde oss. En dåtid att minnas, en dåtid att begrunda, en dåtid att titta tillbaka på för att på något sätt hjälpa oss att förstå det som sker just nu…

Tänk att vi människor är så intresserade av att gräva i det förflutna – älta det som gått oss förbi. Ibland kan jag tänka att livet skulle vara så enkelt om man bara kunde glömma det som varit och inte bry sig om det som kommer, utan helt enkelt bara fokusera på det som sker här och nu. Samtidigt: är verkligen ”Carpe diem” något att leva efter? Nej, vilken uttjatad klyscha! ”Ta vara på ögonblicket” – ännu värre! Givetvis är det viktigt att fokusera på det som sker nu och inte gräma sig över det som varit eller det som kommer, men det får inte gå överstyr och bli det enda du tänker på – då missar du ju i alla fall det som händer här och nu!

Nej, dåtiden och framtiden sätter perspektiv på nutiden, gör att det som sker idag får ett sammanhang, en betydelse och i viss mån också en mening. Vad vore en resa till USA om man aldrig fick titta tillbaka på den och tänka på det man varit med om eller en julafton om man aldrig fick längta efter det där paketet under granen?

Dåtid, nutid och framtid – de hör ihop. Försök inte att skilja dem åt och bara ta del av en utav dem! Tillsammans utgör de livet!

Efter att ha spenderat drygt 24 veckor på andra sidan jordklotet, i olika kulturer och med två olika språk, har vi nu återvänt till Sverige och kommit hem till vårt kära Sundsvall 🙂 Det känns otroligt konstigt att vara tillbaka efter så lång tid, men samtidigt så oerhört skönt! Familj och vänner har varit saknade och känslan att leva ett mer normalt, vardagligt liv har lockat oss mycket på sistone! Samtidigt har vi haft det helt fantastiskt där borta, fått vara med om SÅ mycket och gjort en resa vi förmodligen aldrig kommer att göra igen. Bara det faktum att vi fick göra denna resa, att vi faktiskt hade möjligheten att genomföra den, ja, det gör oss otroligt tacksamma och får oss att titta tillbaka på allt med ett stort leende på läpparna 🙂 Det har varit ett helt fantastiskt halvår där borta, ett halvår som vi förmodligen kommer att minnas i resten av våra liv!

Men nu är vi alltså tillbaka och en sommar med jobb på ICA väntar för oss båda! Sen får vi se vad som händer, om det blir plugg till hösten eller om vi kommer på någonting annat att göra. Innan vi säger adjö vill vi dock passa på att tacka alla er som har följt oss, som har kommenterat och stöttat oss under vår tid på andra sidan jorden. Ni har betytt oerhört mycket och hjälpt oss att ta oss igenom stunder då vi bara ville ta vårt pick och pack och fara hem! Så TACK för allt stöd och hjälp längs vägen! Det kommer vi aldrig att glömma! 🙂

Innan vi säger hejdå vill vi också passa på att publicera nått som vi burit runt på och räknat på under hela resan och vars läsning faktiskt är rätt komisk! Innan vi for bort till Latinamerika visste vi ju att vi skulle komma att åka mycket buss, och varför inte hålla räkningen och se hur många timmar som vi suttit i olika transportfordon 😉 Dessutom har det gått åt en hel del solkräm (även om man kanske inte kan tro det efter alla gånger som Markus har bränt sig, men ändå, haha) och morbida har vi verkligen varit vad gäller den enorma mängd Coca Cola som vi har druckit! Haha 🙂 Här har ni den statistiken:

Total tid i…
Buss: 271 timmar
Flyg: 40 timmar
Båt: 54 timmar
Tåg: 9 timmar
Jeep: 10 timmar

Annan rolig information:
– En liter solkräm har förbrukats
– Vi har druckit 274 liter Coca Cola tillsammans.
– I 96 timmar har vi suttit och kollat på Grey’s

Ja, det var nog allt! Nu återstår inte så mycket mer än att ta farväl och än en gång tacka alla er som har följt oss längs vägen! Ni har betytt mycket och varit med och gjort denna fantastiska resa till ett minne för livet! TACK!

/ Axel och Markus

…den kan ju vara alldeles dötrist, urtråkig och alldeles, alldeles underbar……eller så inte, haha 😉 Klockan är nu 04.36 på morgonen och vi har precis vaknat, eller ja, blivit väckta kanske man egentligen ska säga för inte var det vår avsikt att en barnfamilj skulle storma in och sätta sig ner precis brevid där vi försökte sova, men vad sjutton, vi hade ju trots allt fått sovit 2,5 timmar, det räcker ju gott och väl 😉 Dessutom får vi ju nu tid till att uppdatera bloggen en sista gång innan vi lämnar Sverige så det var väl värt det då antar vi 🙂

Klockan var 21.09 då vi anlände till Arlanda igår kväll. Bildbevis, ja tack:

Då Axel inte hade ätit på fyra timmar sa hans mage givetvis ifrån så det första vi gjorde var att checka in på Mc Donalds där vi beställde lite mat. Bildbevis igen, ja visst:

Efter att vi hade satt oss ned och pratat en stund fick vi också sällskap av två människor som började prata spanska, haha, galet vad vi blev taggade av det 🙂

Färdigätna och inte ett dugg trötta började vi sen röra oss runt på Arlanda i jakt på sköna sitt-, alternativt liggplatser där det också fanns eluttag så vi kunde titta på film. Det vi fann var enligt vårt eget tycke över förväntan:

Här slog vi oss sedan ned och njöt av lite film, ”Brother Bear” blev vårt val, och sjöng glatt med när vår signaturlåt just nu spelades upp, haha 🙂

”Tell everybody we’re on our way. New friends and new places to see. With blue skies ahead, yes we’re on our way. And there’s nowhere else that we’d rather be.”

När filmen led mot sitt slut började klockan närma sig 02.00 och vi båda kände oss rätt döda så vi somnade rätt så fort därefter. Markus får bli bildbevis för detta: 😉

Nu är det som sagt morgon och vi ska alldeles strax checka in vårt bagage, gå och käka lite frukost och så småningom gå igenom säkerhetskontrollen och kliva på planet. Nästa gång vi hörs är vi förhoppningsvis framme (aaaaaaaaah) 🙂

Må gott tills dess!

/ Axel och Markus

NU är vi på väg!!! Helt stört, galet, crazy, sjukt kul, ja, allt på samma gång! För den som trodde att det inte skulle vara jobbigt att säga hejdå på tågstationen (pratar om oss själva) kan nu tänka om, haha 😉 Ett halvår, klart det känns sjukt att lämna allt, även om det ska bli otroligt kul att se och uppleva allting där borta 🙂

Efter lite tårar och en massa kramar kunde vi till slut kliva på tåget:

Dagens låttips: ”On my way” – Phil Collins

/ Axel och Markus

Med mindre än en vecka kvar tills vårt livs resa tar sin början kan man lugnt säga att nervositeten kryper sig närmre och närmre. Tanken att vi inom en så snar framtid ska tillbringa ett helt halvår i Latinamerika, på andra sidan jordklotet, i värmen, i en annan kultur och bland spansktalande människor, det får oss att jubla av glädje, men också att känna oss anigen förvirrade 😉 Det är så galet, men samtidigt så fantastiskt kul! Och på frågan om vi har börjat packa är svaret faktiskt ja! 🙂 Vi har tänkt, köpt ryggsäck, börjat lägga fram saker, så om en vecka ska vi förhoppningsvis vara väl förberedda. Förberedda för vårt livs resa, där kanske ovissheten om vad som väntar oss är det som är allra mest spännande 🙂

För den som är sugen att veta någon form av resplan, here we go:

7 december
Avresa från Sundsvall till Stockholm

8 december
Flyg från Stockholm till Cancún, Mexico

9 december – 4 januari
Backpacking i Centralamerika

5 januari
Flyg från San José, Costa Rica till Quito, Ecuador

5 januari – 3 mars
Bo i familj och plugga spanska på Simon Bolivar

4 mars – 20 mars
Backpacking i Ecuador och Peru

21 mars – 28 mars
Inkaleden

28 mars – 7 juni
Backpacking i Sydamerika

8 juni
Hemresa från Rio de Janerio, Brasilien till Stockholm, Sverige

Hoppas vi hörs längs vägen!

/ Axel och Markus