Zip-line, nyårsafton och flytt till San José, Costa Rica :)

Ja, det är kort och gott ungefär vad som har hänt här borta sedan vi hördes sist. Efter en helt fantastisk båttur i Lago de Atitlán kände vi för lite mer adrenalin så vi såg helt enkelt till att boka in en tur till det närliggande naturreservatet på nyårsaftonen till ära, där det skulle bjudas på zip-line. Dagen inleddes dock med frukost bestående av pannkakor och sirap och lite frukt som vi intog på en utav restaurangerna i Panajachel. Därefter hoppade vi in i den tuk-tuk som skulle ta oss till naturreservatet och efter ungefär en kvarts åktur var vi framme. Där möttes vi av två brittiska killar och tre stycken guider som vi kort därefter inledde turen tillsammans med, något som skulle bli en riktig upplevelse 🙂

Efter att i ungefär 20 minuter ha vandrat i uppförsbacke längs en stig i djungeln, där vi bland annat fått gå över hängbroar, duckat för kvistar och klivit över stockar och där vi också fått sett en apa, kom vi fram till turens huvudattraktion, nämligen zip-linen 🙂 Och vilken känsla detta var!!! Som att den 350 meter långa, 35 meter höga och 60 km/h snabba linbanan inte var en tillräcklig upplevelse hade vi dessutom en hur vacker utsikt som helt ut över bergen, vulkanerna och sjön, helt fantastiskt! 🙂 I åtta etapper tog vi oss sedan med linbanan ned för bergen tills vi slutligen kom tillbaka där vår vandring en stund tidigare hade börjat, riktigt häftigt 🙂

Apan som vi fick en skymt av, här aningen täckt av träden:

Här fick vi sedan leka lite över två stycken inte helt lätta passager, innan turen officiellt var över 🙂

Efter detta var klockan ungefär 11 på förmiddagen och vi hade sagt åt tuk-tuk-föraren att han skulle komma och hämta oss klockan 13 för att vi skulle ha lite tid att på egen hand vandra runt i naturreservatet. Detta var dock inte så jättemycket att se så efter att ha tagit oss ett besök i fjärilshuset satt vi mest och softade i restaurangen som fanns där, åt mat och bara snackade en stund innan vi därefter for tillbaka till hostelet i Panajachel 🙂

Eftermiddagen ägnade vi åt bara chilla på rummet, Markus skypade med familjen sin och Axel passade på att se på film 🙂 När klockan började bli runt fyra kände vi att det var dags att gå bort och boka den bussbiljett som skulle ta oss till flygplatsen morgonen därefter. Vi hade spanat in att det skulle gå en buss klockan 06.00, vilket passade perfekt med tanke på att vårt plan skulle gå klockan 13.00 och bussresan skulle ta närmare fyra timmar. Väl där visade det sig att inga sådana bussar skulle gå eftersom det var nyårsdagen och inga chaufförer skulle orka/kunna köra den tiden eftersom det var fest kvällen innan. Däremot fanns det chaufförer till en privatbuss, en buss som givetvis var betydligt dyrare. Vi hade dock inte så många val, utan det var bara att bita i det sura äpplet (sura äpplen är i och för sig goda, men aja, ni fattar, haha) och boka denna buss.

När detta var gjort var eftermiddagen över och det var dags att ta sig en dusch, svida om och bege sig ut till den lite finare restaurang som vi spanat in och som vi bestämt skulle få servera vår nyårsaftonsmiddag 🙂 Där åt vi sedan riktig god mat och delade på en vinflaska kvällen till ära (Axel tog nån pasta med nån ostsås och Markus åt potatis med nån god köttbit, bra beskrivning va, haha) 😉 Efter att ha ätit upp middagen och druckit upp vinet begav vi oss ner till sjön där vi åt chips och inväntade tolvslaget. När tolvslaget väl kom var det väl inget överdrivet häftigt fyrverkeri som utspelade sig, men det dög gott 🙂 Vårt bidrag i fyrverkeriet blev två tomtebloss, haha 🙂

Kvällens förrätt: (den var godare än vad den ser ut) 🙂

Huvudrätt á la Axel:

Huvudrätt á la Markus:

Kvällens fyrverkeri:

Efter en trevlig och lyckad kväll begav vi oss sedan vid sådär ett-tiden på natten tillbaka till hostelet för att sova, en sömn som bara varade i fyra timmar då Markus råkat ställa väckarklockan på en timme för tidigt, haha! Aningen förvirrade som vi var tog det ett tag innan vi fattade att vi inte behövde gå upp förrän en timme senare, men då var vi i stort sett redan vakna så den där timmen blev mest en väntan på att vi skulle gå upp. (Åtminstone var det så för Markus, Axel sov däremot gott vidare) Väl uppe packade vi i alla dall lite snabbt ihop våra saker innan vi begav oss ut till vägen där privatbussen redan stod parkerad. Bussresan blev sedan en upplevelse i sig då något som vi absolut inte hade räknat med skulle hända inträffade, vi krockade!!!

Detta var verkligen helt galet och vi var nog båda alldeles för trötta för att överhuvudtaget ta in det som hände. Vi hade väl åkt i ungefär två timmar eller nått och vi låg båda och sov när det inträffade. Tydligen skulle en liten bil som stod parkerad på högra sidan om vägen försöka korsa vägen precis när vi kom. Vår chaufför försökte då köra om åt vänster i tron att den lilla bilen skulle vänta med att korsa vägen, men då den lilla bilen fortsatte över vägen blev vår chaufför tvungen att försöka väja åt höger i stället. Då var det dock för sent och vi krockade in i den lilla bilens bakdel. Helt sjukt, men som tur var gick det riktigt bra, det blev ingen stor krock och vi klarade oss helt utan skador eller några känningar överhuvudtaget 🙂 Värre gick det däremot för den lilla bilen som fick sig en buckla i bakdelen och den 16-åriga killen som kört bilen och inte varit uppmärksam (han hade dessutom inget körkort) fick helt enkelt ringa sina föräldrar som fick komma och betala vår chaufför för skadorna på vår bil, skador som dock inte var särskilt stora. Här är två bilder som visar detta:

Vår bil:

Den lilla röda bilen:

Efter att ha väntat på att de snackat färdigt, fixat med bilen och när vår chaufför fått sina pengar kunde vi sedan fortsätta bussresan mot flygplatsen. Då var vi ungefär knappa timmen försenade, men som tur var hade vi gott om tid på oss så vi behövde inte stressa när vi sedan väl kom fram till flygplatsen. Där checkade vi sedan in vårt bagage, käkade lite mat innan vi sedan klev på flyget som skulle ta oss till Costa Ricas huvudstad, San José 🙂

När dryga timmens flygresa var avklarad anlände vi till San Josés flygplats. Där såg vi sedan till att ta ut lite pengar i den helt sjuka valutan som de har här borta. Vill man ha 500 kronor typ får man liksom ta ut 50 000 colones, helt stört! Med detta gjort i alla fall såg vi till att ta en buss in till centrum, där vi sedan fick ta en taxi för att hitta till det hostel som vi kikat in. Väl framme var vi sjukligt trötta och Axel hade dessutom fått feber så vi checkade in lite snabbt och gick sedan in på rummet och la oss. Vi var dock tvungen att få i oss någonting att äta så Markus tog sig en tur ut på stan i jakt på en supermercado, något som inte var det lättaste. Allt var i princip stängt och när han väl efter sådär en halvtimme kanske lyckats fråga sig fram till en supermercado hade han tappat bort sig, haha! Med maten inhandlad hade han ingen aning om vart han skulle gå för att hitta tillbaka till hostelet så det hela slutade med att han fick haffa en taxi och helt enkelt be om att få bli skjutsad tillbaka till hostelet. Väl inne i taxin skrattade chauffören bara för det var verkligen bara runt hörnet, men han skjutsade i alla fall tillbaka Markus till hostelet för ynka 7 kronor, haha 😉 Tillbaka och med maten uppäten slocknade vi båda rätt fort och sov en mycket välförtjänt sömn 🙂

Utanför flyglatsen:

Vårt hostel som utifrån sett ser bedrövligt tråkigt ut, haha 🙂

Dag ett i San José innehöll inte särskilt mycket då Axel inte kände sig frisk och vi fortfarande var rätt så trötta. Vi begav oss i alla fall ut på stan en sväng, tog oss en titt och passade på att käka god pizza på Pizza Hut 🙂 Därefter begav vi oss tillbaka till hostelet för att se till att få lite kläder tvättade. Detta var verkligen välbehövligt, efter fyra veckors resande var inte mycket rent om man säger så 😉 Och rent blev det också, även om det innebar att Axels vita handduk och t-shirt bytte färg och blev blå istället, haha 🙂

Våra tre tvättpåsar som vi fick betala 14 850 colones (ungefär 200 kronor) för att få tvättade:

Eftermiddagen ägnade vi åt mer chill, tittade på en film och bara tog det lugnt (välbehövligt, definitivt!) 🙂 När det sedan var middagsdags ville vi bara snabbt och enkelt få i oss någonting så vi bestämde oss för att käka i hostelets egna restaurang och vilken chock det blev när vi kom dit. Vårt rum ligger liksom precis vid receptionen så vi har inte direkt tagit oss en titt runt på hostelet i och med att Axel varit och fortfarande är sjuk och vi båda är trötta, men nu gjorde vi ju det och vilken chock det blev, haha 🙂 Vi bor ju på värsta hostelet med pool, solstolar, filmvisning på kvällarna och med en riktigt fin egen restaurang och bar där det finns biljardbord, en takterrass och riktigt sköna soffor 🙂 Så här spenderade vi helt enkelt resten av kvällen, åt god mat och njöt av sköna soffor innan vi sedan gick tillbaka till rummet för att sova 🙂 Rätt så komiskt att det legat så nära, haha 😉

Biljardmatch (Axel vann givetvis) 🙂

Med två dagar kvar här i San José innan vi flyger till Ecuador för att börja plugga lär vi bara njuta, ta det lugnt och bara vara 🙂 Vi har gjort så mycket under dessa fyra veckor som varit att vi känner för att bara göra ingenting. Vi bor ju på ett jättefint hostel så här lär vi hänga en del, ta det riktigt lugnt, ladda batterierna och framför allt se till att Axel blir frisk innan vi flyger nu på torsdag 🙂 Riktigt sköna dagars vila ska vi se till att ha helt enkelt 🙂

Hoppas allt är bra med er där hemma också! Kramar ifrån oss!

/ Axel och Markus

På båttur i Lago de Atitlán :)

Idag har det varit en helt otroligt vacker dag, kanske den finaste vi haft sedan vi kom hit till Centralamerika 🙂 Solen har skinit och stekt från morgon till kväll och molnen har vi knappt sett överhuvudtaget, de har helt enkelt inte existerat. Riktigt varmt och härligt har det varit och vad passar då bättre än en båttur ut på den lika vackra sjön Lago de Atitlán? Nej, precis, ingenting, så detta var vad vi gjorde en dag som denna 🙂 Klockan var väl ungefär 9.30 på morgonen då vi klev på båten som skulle ta oss runt till tre utav de tolv byar som är belägna runtom denna stora sjö. Under den dryga timmen som det tog att ta oss till den första byn fick vi uppleva så mycket som tre vulkanutbrott (detta är kanske att förstora det hela en aning, men ändå, haha). Det var i alla fall häftigt att se hur det tre gånger kom ut svart/grå/vit rök ur tre olika vulkaner runtom sjön, häftigt att se att de faktiskt är aktiva liksom, coolt 🙂 Lite bilder vore väl kul:

I mitten av bilden nedan kan man se det lilla vulkanutbrottet, haha 😉

Efter den dryga timmens båtfärd anlände vi till den första byn, San Juan. Där möttes vi av en hetta som saknar motstycke så efter att ha köpt oss varsin pepsi bestämde vi oss för att ta en taxi runt i byn istället för att vandra i den stekande solen på egen hand. Detta var verkligen ett toppenbeslut då vår taxichaufför kunde ta med oss på platser som vi inte hade hunnit tagit oss till om vi hade gått runt för oss själva. Dessutom var han riktigt trevlig och berättade hela tiden om de byggnader, växter och platser som vi åkte förbi. Detta var givetvis på spanska så nu fick vi verkligen ta tillfället i akt och träna, något som faktiskt gick riktigt bra 🙂

Efter ungefär en kvarts resfärd, där han bland annat visat oss vart byns marknad brukar vara på söndagar, hur en kaffeplanta med bönorna ser ut samt gett oss en vy ut över sjön kom vi fram till resans huvuddestination, den plats där kaffebönorna läggs ut för att torka för att sedan rostas. Där berättade ägaren och vår taxichaufför om processen samt visade oss runt i ett rum där vi kunde se bilder på hur allt detta går till. Dessutom fick vi njuta av varsin kopp kaffe gjort på dessa bönor, gott 🙂 Här kommer lite bilder:

En kaffeplanta:

Här är processen:

Efter att ha spenderat ungefär en timme i denna by var det dags att ta oss vidare med båten till nästa by, nämligen San Pedro. Här bestämde vi oss direkt för att haffa en taxichaufför som kunde ta oss runt i byn och berätta om vad som var speciellt med just denna by. Vi hittade snabbt en trevlig kille som först tog med oss upp en bit i bergen där vi kunde ha en riktigt fin utsikt ut över sjön. Därefter tog han oss ner till huvudtorget där stadens katolska kyrka är belägen samt visade den staty som också står där, en staty av stadens ”ägare”. Det visade sig att detta inte var en fysisk person som lever här på jorden, utan han berättade att varje by har en ägare som de tror finns och lever i himlen. Denna bys ägare heter givetvis San Pedro. Efter att ha tagit oss en titt inne i kyrkan gick vi bort till byns marknad där vi kunde ta oss en rundvandring, köpa ananas och melon och bara njuta av denna inhemska veckotradition (fredag är tydligen den dag som det är marknad i San Pedro, berättade vår taxichaufför). Slutligen fick vi också ta oss en titt in i den protestantiska kyrkan innan det var dags att åka vidare med båten 🙂 Lite bilder från San Pedro:

Berget som ser ut som ett ansikte:

Ägaren av byn, San Pedro:

När ytterligare några minuters båtresa var avverkad anlände vi till den tredje och sista byn, Santiago de Atitlán, vilket tydligen är den störta byn runt ön. Här kurrade våra magar ordentligt så någon taxitur tog vi inte här, utan vi hittade helt enkelt första och bästa matställe där vi kunde få i oss lite mat (tacos blev det, gott). Därefter gick vi runt och tittade en del på marknaden och la än en gång märke till hur ofantligt mycket handgjorda saker som produceras i detta land. Det finns alltifrån mattor, sjalar, dukar, väskor, ryggsäckar, mössor, ja allt möjligt som allt helt och hållet är handgjort i alla dess möjliga fina mönster och färger. Denna lilla rundvandring slutade med att Markus lät sig inhandla en svart väska med nått fint broderi på samt köpa några träarmband 🙂

(OBS! Detta är bara en bild på den fantstiska tradition vi påbörjat här borta: ”Entradas” 🙂 Varför bara sitta och vänta på den ”riktiga” maten när man kan njuta av lite nachos som förrätt?) 🙂

Efter att ha spenderat ungefär en timme i denna by var det dags att med båt ta oss tillbaka till Panajachel, den by där vårt hostel ligger. Under denna båttur stekte solen rejält, vilket givetvis medförde en stekt och röd Markus (ja Andreas, Markus ska bli bättre på att använda sin solkräm som du gav honom) och en aningen solbränd Axel 😉 Väl tillbaka njöt vi återigen av det vackra vädret, köpte lite mat, prövade vad som kanske är byns specialité, nämligen isglass med chokladtopping, och bara betraktade den fina omgivningen.

Efter att ha njutit, njutit, njutit återvände vi till hostelet, degade en stund innan det var dags att ta oss ut för att äta middag 🙂 Denna middag hade Markus lovat att han skulle äta fisk (han har inte ätit fisk en enda gång på resan och med mamma Lenas två gånger i veckan-regel så var det kanske dags) 😉 Och jajamen, han höll sitt ord, Black Bass-filé blev det, vilket är en fisk som när den inte äts av turister och den inhemska befolkningen simmar i Lago de Atitlán 😉 Axel njöt istället av en god kycklingfilé med BBQ-sås 🙂 När vi var mätta och nöjda tog vi oss tillbaka till hostelet för att sova 🙂

Imorgon väntar ett besök i nationalparken som ligger en bit här utanför. Där tänker vi åka zip-line och helt enkelt se vad parken har att bjuda på i övrigt 🙂 På kvällen ska vi föröka hitta nått finare ställe där vi kan käka nyårsmiddag innan vi lär se på fyrverkerier nere vid sjön 🙂

GOTT NYTT ÅR där hemma! Hoppas ni alla får en trevlig kväll och en bra inledning på det nya året 🙂 Njut!

/ Axel och Markus

Vulkanbestigning i Antigua

Efter tre dagars vila och inaktivitet (riktigt sköna dagar faktiskt) bestämde vi oss igår för att ge konditionen en liten utmaning genom att ta oss an en utav de vulkaner som är belägen runtom Antigua, nämligen Volcán Pacaya (2552 m.ö.h.). Detta innebar en klättring på 1000 meter då Antigua redan ligger på 1600 meters höjd ungefär, en klättring som tog oss närmare två timmar med stopp för mat, fika och fotografering. Tillsammans med en lokal guide och en som jobbar åt en turistfirma fick vi och sju andra vandra upp för denna vulkan, se den stelnade lavan, känna värmen inifrån och få en helt fantastisk utsikt ut över dalen, bergen och de andra närliggande vulkanerna. Riktigt häftigt 🙂

Två hästar följde hela tiden tätt bakom ifall någon skulle vilja ha en ”taxi”, haha 🙂

Vår grupp med toppen i bakgrunden:

Middag åt vi i ett utav vulkanens krypin 🙂

Då turen vi gick var en eftermiddagstur fick vi även möjlighet att se solnedgången uppifrån vulkanen, vilket verkligen var en vacker vy att minnas 🙂

Efter denna helt fantastiska vulkanbestigning har vi idag efter mycket om och men tagit oss vidare till Lago de Atitlán, en sjö som ligger ungefär två och en halv timme utanför Antigua. Mycket om och men var det med anledning av vårt aningen sega beslutsfattande, haha 😉 Vi är ju tvungna att på torsdag om en vecka vara i Costa Rica för att ta flyget till Ecuador där vi ska plugga, vilket i vår tanke innebar en direktbuss nu på söndag. Då skulle vi ha tid att fira nyår här i Guatemala, hinna se Lago de Atitlán och samtidigt hinna ha några dagar i Costa Rica före planet går på torsdag. Det vi denna förmiddag dock fick klart för oss var att alla dessa bussar redan var fullbokade, vilket lämnade oss med endast två alternativ. Vi kunde antingen ta en buss direkt till Costa Rica imorgon, alltså skippa Lago de Atitlán och skita i att det är nyårsafton på lördag då vi i sådana fall skulle sitta i en buss då. Alternativ två innebar en buss på måndag, dock en dyr sådan (1000 kr/person) och vi skulle inte få någon tid alls i Costa Rica då detta var en långdragen busstur med många stopp. Detta var alltså de alternativ vi hade, vilket gav oss några minuters beslutsångest. När vi väl efter sådär en halvtimme hade bestämt oss för att ta bussen imorgon trots vad det nu innebar visade det sig att denna under tiden hade blivit fullbokad, haha, rätt så komiskt såhär i efterhand! Vi hade nu till vår besvikelse bara ett alternativ kvar…

…tills vi såg en ny möjlighet, nämligen att flyga 🙂 Nu blev det snabbt upp med en dator för att försöka hitta billiga flyg, vilket resulterade i att vi en kvart senare satt där med två flygbiljetter bokade. För 1600 kronor mer fick vi nu alla våra önskemål uppfyllda 🙂 Detta innebar att vi idag kunde ta en buss till Lago de Atitlán för att här fira nyår och sedan flyga till Costa Rica på söndag för att där spendera de sista dagarna innan vårt flyg till Ecuador går på torsdag. Slutet gott, allting gott 🙂

Vid Lago de Atitlán möttes vi liksom på många andra platser vi besökt av en vacker vy:

Vi hörs framöver! 🙂

/ Axel och Markus

Ruiner och julafton i ett vackert Guatemala

Yes, då har vi återigen förflyttat oss, två gånger faktiskt sedan vi hördes sist 🙂 Efter två fantastiska dagar på Caye Caulker kände vi att det var dags att röra oss sydväst in i Guatemala, så vi tog helt enkelt båten tillbaka till Belize City för att kliva på bussen mot Flores, den stad i norra Guatemala som vi bestämt skulle bli vår nästa destination. Vi hade bestämt oss för att ta bussen som gick 13.00 och tog därför 10.30-båten in till Belize City för att ha tid att växla lite pengar, köpa bussbiljett och få i oss nån form av mat. När vi däremot anlände till hamnen i Belize City vid sådär 11.30-snåret visade det sig att bussen som skulle ha gått klockan 9.30 ännu inte hade lämnad staden. Givetvis hade vi då genast några stycken omkring oss som försökte få oss att ta den tidigare bussen, men då vi varken hade ätit eller gjort något utav det vi hade tänkt bad vi om att få köpa en biljett till den senare bussen ändå. ”Inte ätit ännu, men det är inga problem. Vi säger åt bussen att vänta bara så hinner ni köpa med er lite mat som ni kan äta på bussen.”, fick vi då som svar, haha 😉 Helt sjukt att de kunde tänka sig att vänta på oss när bussen redan var två timmar försenad, men okejdå, så det slutade helt enkelt med att vi klev på denna buss ändå 🙂 Snacka om Hakuna-Matata-feeling asså 🙂

Efter en fyra timmars bussresa anlände vi till Flores. Där möttes vi av ett samhällsklimat helt skilt ifrån det vi varit vana vid tidigare. På de platser där vi har varit tidigare har det varit ganska turistigt och i var och varannat hörn har det stått någon som har försökt sälja på oss allt mellan himmel och jord. Även om vi har försökt prata spanska så mycket som möjligt har de vi har pratat med oftast inlett på engelska (antagligen därför att de sett att vi har varit turister). När vi sedan har pratat spanska har de blandat engelska och spanska i deras svar på våra frågor, vilket har gjort att vi också har blandat en del. Dit vi nu kom var det ett helt annat tempo, inga stressiga försäljare i varje hörn som tvingade på oss att köpa en massa och här var det ingenting annat än spanska som gällde, vilket vi givetvis tyckte var riktigt roligt 🙂

Klockan var runt 17-tiden när vi hade checkat in på det hostel där vi bestämt oss för att sova och bokat in nästkommande dagsaktivitet, nämligen att besöka de berömda ruinerna i Tikal och sedan ta en nattbuss ner till Antigua, en stad i södra Guatemala. Det vi gjorde nu var att bara vandra runt i den otroligt vackra staden dit vi kommit för att sedan hitta en restaurang där vi kunde äta middag. Här kommer lite bilder ifrån dagen:

Klockan var 03.55 nästa morgon när väckarklockan ringde. Det var dags att kliva upp för att hinna till den buss som skulle ta oss till de berömda ruinerna i Tikal. Tanken med att åka så tidigt var för att hinna dit innan alla andra turister för att få en mer ostörd och rofylld upplevelse av den vackra plats som där väntade oss. Detta var också precis vad vi fick. Tillsammans med en riktigt bra guide gick vi runt i den enorma mayastaden, tittade på de mäktiga ruinerna och vandrade i det djungelliknande landskapet. Till skillnad ifrån tidigare ruinbesök var detta mer än bara just ett ruinbesök. Vår guide berättade om djuren som levde där och lockade fram apor, krockodiler, spindlar och fåglar för att ge oss en möjlighet att få en syn på dem. Han förklarade att ”Tikal” betyder ”The place of voices”, vilket var lätt att förstå med tanke på alla de läten som gick att höra runtomking en. Han berättade om platser som betytt mycket för den mayabefolkning som en gång levde där och tog oss runt till ruin efter ruin och berättade vad som var speciellt med varje specifik sådan. Nämnde vi i inlägget om ruinerna i Tulum att det där var enklare att få en bild av att det faktiskt hade funnits en stad där, var detta ingenting i jämförelse med ruinera i Tikal. Här fortstod man ännu tydligare att det faktiskt hade funnits en stad där. En riktig upplevelse helt enkelt 🙂 Här kommer lite bilder för att ge er en inblick i hur otroligt vackert detta ställe var:

Efter att ha kommit tillbaka till Flores, duschat, packat ihop våra saker och ätit middag gick vi vid 20-tiden bort till hotellet där vår nattbuss mot Antigua skulle gå ifrån. Sedan väntade en elva timmars bussresa, tack och lov i en buss som var mycket bekväm så det gick att sova en del faktiskt 🙂 När vi anlände till Antigua morgonen därefter var det julafton, HJÄLP! 🙂 I Tikal hade vi träffat två svenska tjejer som vi också åkte denna nattbuss med så tillsammans med dem försökte vi sedan hitta någonstans där vi kunde sova de kommande nätterna. Detta var inte alls lika lätt som det har varit tidigare. De fem första hostelen vi besökte var fullbokade. Efter att dock ha letat en stund lyckades vi hitta ett riktigt bra alternativ ganska mitt i staden. Här tog vi det sedan rätt så lugnt innan vi bestämde oss för att gå ut i jakt efter en supermercado där vi kunde handla vårt kommande julbord. Det var ju trots allt julafton så ett julbord kunde vi väl se till att få nu när vi var fyra svenskar och dessutom bodde på ett hostel där vi har tillgång till ett kök. Och jajamen, några timmar senare hade vi inhandlat både det ena och det andra, dukat upp fint, rullat köttbullarna och kokat potatisen och vi var redo att hugga in på vårt aningen annorlunda, men goda julbord 🙂

Lite senare på kvällen kunde vi också äta pepparkakor ifrån Sverige som Caroline och Stina hade tagit med sig, njuta av vår inköpta tårta och göra det som man måste göra på julafton, titta på kalle anka (dock en liten hackig version på youtube, men ändå, haha) 🙂

Mätta och belåtna efter en annorlunda, men mysig julafton kunde vi sedan röra oss mot sängen för att sova. Hoppas att ni där hemma också hade en riktigt mysig jul 🙂 Vi hörs framöver!

/ Axel och Markus