”Tiden flyger” börjar bli ett något överanvänt uttryck, men oavsett är det exakt vad som sker här borta. IMORGON har vi vår graduation och sen på fredag flyger jag vidare till Honduras. Galet värre!

Efter veckan vi spenderade i San Fransisco begav vi oss ut till kusten i norra delen av landet för att genomföra vår sista vecka av outreach i en by som hette Nagua. Det var minst sagt en utmanande vecka då vi alla var sååå trötta, lessa över snabbmat och ont om utrymme och minst sagt redo att avsluta detta kapitel. Men vi bet i och dagarna såg väldigt lika ut; husbesök för att bjuda in till kvällens möte och sedan street meeting varje kväll 🙂 Olika draman, vittnesbörd, predikan och danser……känns det bekant?

Under lördagen hade vi en dag off och begav oss till en flod en bit bort, där vi badade, solade och några fångade krabbor som de sedan grillade, haha!

I måndags tog vi sedan bussen tillbaka till basen i San Pedro och lyckliga var vi alla när vi anlände, fick duscha, tvätta och se solen efter några dagars regn 🙂

Här på basen har vi nu sedan haft ”debrief” i två dagar, varunder vi har reflekterat över de senaste 5 månaderna och allt vi varit med om och som Gud har gjort i våra liv. Vi har även tagit tid för att reda ut några missförstånd inom gruppen, alla har fått dela sina känslor och det som de upplevt, rett ut konflikter och förlåtit varandra 🙂 En väldigt viktig del med andra ord! Och häftigt att få höra, se och få bevis på allt som Gud har arbetat med i var och en av oss.

Ett speciellt ögonblick var exempelvis när vi öppnade ett brev som vi alla hade skrivit individuellt till sig själva en vecka in i DTS, alltså bra precis för 5 månader sedan. Jag hade helt glömt bort vad jag skrivit däri, men att se de önskningar jag hade inför den här tiden och nu sitta här och se hur trofast Gud varit är verkligen ett vittnesbörd som jag kommer bära med mig 🙂

…och icke att förglömma; vi har firat ALLA HJÄRTANS DAG ❤ Med pannkakor, frukt och kärlek 🙂

Nu väntar som sagt graduation imorgon och sen blir det nya äventyr och utmaningar i Honduras. Känner mig tacksam över den här tiden och kan inte riktigt ta in att jag ska ge mig ut på egen hand igen. Skumt att lämna detta som varit mitt hem nu den senaste tiden. Lämna människor som blivit mina vänner. Men jag har hopp om att Gud har spännande planer för min tid i Honduras också 🙂

Peace out så länge!

Nej, vi har inte fastnat i USA på vägen hem ifrån Indien, utan är tillbaka i Dominikanska Republiken och befinner oss i en stad med samma namn som den något mer berömda staden i USA. Men här är vi i alla fall och har snart genomfört en utav våra två sista veckor av vår outreach under vår DTS. Om vå veckor befinner jag mig i Honduras, sjukt!

Den 3 dygn långa resan från Indien tillbaka till basen i San Pedro gick fint. Väldigt lång dock. Först flyg till Hyderabab, sen till Dubai, därefter till Boston och sen till slut till Santo Domingo i DR. Men tillbaka kom vi helskinnade och anlände till basen tidigt på lördag morgon för en vecka sedan.

Redan på söndag sen åkte vi vidare till en stad i norra delen av landet där vi nu den senaste veckan har genomfört en hel del olika ministries i. Två olika skolbesök där vi i grupper om 3 personer improviserade ihop en två timmars lång lektion för barnen med draman, sånger och lekar 🙂 Vi har vandrat omkring och besökt familjer och delat ut biblar, gjort en visit på ett sjukhus här i staden och mött patienter som vi välsignat med ett ord och en bön samt haft hand om olika gudstjänster i olika kyrkor 🙂

Vårt boende är kanske den störta utmaningen under den här veckan. Vi bor nämligen 17 stycken i en lägenhet som är lika stor som vår lägenhet i Uppsala. Endast en toalett på 17 stycken. Hjälp! Får alla 5 minuter var tar det ändå 1 timme och 25 minuter innan alla är färdiga 😉

Men det funkar ändå helt okej och vi har en väldigt fin park alldeles utanför lägenheten som vi utnyttjar till att andas, återhämta oss och komma ifrån trängseln lite 🙂

Här är vi tills på måndag innan vi åker vidare till en annan stad för att vara där i en vecka och sen tillbaka till basen i San Pedro i 4 dagar and that’s it 🙂 Tiden flyger nu!

En vecka senare och vi är tillbaka på basen i San Pedro. Idag håller vi på och tvättar, fixar, packar om och försöker att vila lite däremellan. Imorgon tar vi flyget till INDIEN och vår excitment är verkligen på topp! Men det kommer dröja ett tag innan vi är framme. Först ett flyg till New York, där vi ska försöka ta oss ut från flygplatsen för att ta vara på de 6 timmar som vi har i denna stad 🙂 Sen ett 12 timmars långt flyg till Dubai med 2 timmars väntan där och sen ett flyg till Indien 🙂 Väl där ska vi spendera några timmar i Hyderabab innan vi tar ett tåg ner och ut till Visakhapatnam där vi ska bo på en YWAM-bas 🙂 Gaaaah, spännande!

Den senaste veckan har vi spenderat i Jarabacoa, en stad 4 timmar norrut i landet. Den 28 gradiga värmen med hög luftfuktighet och ett platt landskap byttes ut mot 25-gradig värme med kalla morgnar och kvällar och nästintill ingen luftfuktighet och vi omringades av berg och skog. Där har vi bott hemma hos en kvinna som hyrt ut hela övervåningen i sitt fantastiska hus åt oss 🙂 Det har varit riktigt nice och vi har blivit bortskämda med god mat och lyx att få sitta i en gungstol på balkongen till exempel 🙂

Dagarna har sett hyfsat likadana ut. Vi har arbetat i två olika comunities, där vi på förmiddagarna antingen har sysslat med bibelutdelning eller kids ministry, det vill säga gått runt och knackat dörr, delat ut biblar och pratat med människorna i området, eller dansat, dramatiserat någon bibelstory, gjort ansiktsmålning, lekt olika lekar och tagit hand om barnen 🙂

Eftermiddagarna har vi för det mesta haft fria, då vi kunnat vila upp oss, läst någon bok, hitta på nått skoj ihop eller sovit, haha 🙂 Höjdpunkten här var nog när vi en eftermiddag for iväg och tog en ridtur längs en å i skogen och när vi därefter åkte till ett vattenfall och kollade in det 🙂

I princip varje kväll har vi sedan haft en gudstjänst i olika kyrkor som vi haft hand om och helt enkelt turats om vilka som har fått dela deras vittnesbörd, predikat, dansat, gjort något drama eller haft hand om bön och lovsång 🙂 På så sätt har det varit en utmanande vecka där vi varje dag har varit tvugna att förlita oss på Gud och hjälpts åt att lösa olika saker 🙂 Största utmaningen personligen var nog när det var min tur att predika på tisdagskvällen. Under knappt en timme fick jag stå och prata om vad Gud har lärt mig under de senaste veckorna och hur viktigt det är att finna sin identitet hos honom. Att göra detta på spanska var definitivt utmanande, men gav mig dubbel glädje efteråt då jag verkligen fick känna att Gud använde mig och la orden i min mun 🙂 Häftig känsla!

I och med att vi spenderade den senaste veckan i Jarabacoa innebar detta också att julafton inföll under vår vistelse där. Detta var den enda dagen vi var helt lediga under veckan där borta så alla njöt av en lång sovmorgon och vaknade successivt till liv från 10 och framåt. Därefter hade vi en väldigt avkopplande dag då jag hade möjligheten att prata med min familj, utnyttja lite utav vårt urkassa internet och hälsa folket där hemma en god jul och framåt eftermiddagen när alla var uppe hade vi vårt egna lilla julbak med julmusik i bakgrunden 🙂

På kvällen sen klädde vi upp oss (eller ja, några av oss, inte jag då jag redan hade förbrukat min enda medtagna skjorta) och gick ut och käkade ”julbord”, vilket var förvånansvärt gott 🙂 Typ potatisgratäng med portvins-kyckling, mer eller mindre i alla fall 🙂

Sammanfattningsvis var det en händelserik, uttömmande, utmanande, rolig, sammansvetsande och intressant vecka 🙂 Därtill var det väldigt roligt att få lära känna en helt annan del av landet. Skum känsla att sen återvända tillbaka till basen där vi bott i 12 veckor för att bara spendera en ynka liten dag här och sen imorgon åka vidare till Indien 🙂 Men vi är taggade och förväntansfulla att se vad Gud vill göra genom oss där borta och hur detta väldigt annorlunda land möter oss 🙂 Hörs vi inte innan, så önskar jag er ett GOTT NYTT ÅR!

Igår avslutades officiellt vår lecture phase och 12 veckors ”To know God” är över. Nu går vi in i vår outreach phase och byter därmed slogan till ”and to make Him known” 🙂 De här två dagarna efter husbygget i början på veckan har vi ägnat åt att förbereda oss inför det som ska ske härnäst. En del städning har behövts, vi har packat ihop våra saker, åkt några turer in till San Pedro för att köpa diverse nödvändigheter som tandkräm, handsprit, schampoo med mera och därtill har vi även haft tid att slappa och tagit det lugnt 🙂

Idag åker vi upp till norra delen av landet där vi ska befinna oss i drygt en vecka för att göra olika ministries (+ fira jul). Sen kommer vi tillbaka i ett dygn bara och packar om inför vår resa till Indien den 27 december 🙂 Jag känner mig spänd inför att se vad vi ska få vara med om, med ordet förväntansfull kan vi sammanfatta min känsla 🙂

Igår var det julafton här på basen och vi klädde upp oss, åt god mat och hade julklappsutdelning. Min ”amigo secreto” var Josué och till honom hade jag köpt en YWAM-T-shirt och därigenom skänkt lite pengar till vår outreach. Något presentpapper hade jag dock inte, så det fick bli inslaget i en plastpåse med silvertejp runt och några påskfjädrar 🙂 Haha!

Så mycket julkänsla infann sig dock inte, även om maten var annorlunda, vi var uppklädda och julmusik spelades i bakgrunden. Men det var absolut en trevlig kväll med äppelpajen till efterrätt som pricken över i:et i matväg 🙂

Nu ska jag packa ihop det sista och göra min väska redo för avfärd 🙂 Vi får se hur det ser ut med internettillgång dit vi ska, så jag vet inte när vi hörs härnäst 🙂 Kram så länge!

Tre dagar senare och efter en hel del arbete i den stekande solen kunde vi idag lämna över nycklarna till en mycket tacksam familj och beskåda huset vi byggt 🙂

Idag var det finlir som gällde. De sista listerna skulle upp och allt skulle målas på nytt. Några började skruva ihop IKEA-möbler som skulle in efter att huset städats och elektricitet-teamet slutförde sitt arbete 🙂

Familjen höll sig inne i deras gamla hus (som står precis bredvid det nybyggda) och inväntade överraskningen 🙂 Titt som tätt smög jag in dit för att prata lite med dem och se hur de mådde. Förväntansfulla och glada väntade de på att få se slutresultatet 🙂

Framåt lunch var vi äntligen klara och samlades utanför huset i en ring för att skicka runt nyckeln till alla och ge var och en chansen att säga någonting till familjen 🙂 Därefter bad vi för dem och sen fick vi glädjas åt att se deras glada miner när de låste upp dörren och klev in i huset för första gången 🙂

Det har verkligen varit tre lärorika och välsignade dagar och fantastiskt roligt att få göra detta ihop som grupp. Att sen få se familjen så glada och berörda var pricken över i:et 🙂

Ännu en heldag på bygget och vi har slitit, svettats och kämpat på riktigt hårt i värmen. Är riktigt stolt över vårt team och gläds så över att se familjens lycka allteftersom deras hus blir mer och mer färdigt 🙂

Idag har vi varit uppdelade i fyra grupper på nytt. En grupp har arbetat med taket, en annan med elektriciteten, en tredje med alla innerväggar och lister och en fjärde med måleriet 🙂

Jag tyckte det här med att hamra från igår var så pass kul så jag fortsatte på det spåret genom att spika upp alla innerväggar och listerna 🙂

Hettan var inte nådig idag, så det var riktigt gött när gruppen som arbetade med taket började lägga på plåtskivorna 🙂

Min och Liz (vi jobbade ihop idag) sista uppgift blev att spika upp lister runt fönstren och att se skillnaden när slutresultatet mer och mer kom fram var riktigt roligt 🙂

Så idag slutförde vi det mesta utav grovjobbet. Imorgon återstår några lister, lite finmåleri och det sista med elektriciteten 🙂 Sen ska huset städas, möbleras och nyckeln ska lämnas över till familjen 🙂 Ser verkligen fram emot det ögonblicket!

To be continued med andra ord…

11 veckor swishade verkligen förbi och i torsdags hade vi allra sista lektion under vår DTS. Sista veckan blev en riktig höjdare och undervisningen knöt verkligen ihop mycket utav det vi lärt oss under de senaste veckorna. Det är häftigt att titta tillbaka på de perspektiv som jag hade när jag kom hit för snart 3 månader sen och vilka perspektiv som jag har nu. Den känslan säger mig att jag är väldigt glad för den tiden som jag fått här och för allt jag fått lära mig 🙂

Helgen blev en riktig retreat med tre timmar på stranden på fredagen, soffläge + bok under eftermiddagen och julfest för gatupojkarna under kvällen 🙂 Så roligt att få se deras glädje att springa runt här på basen, spela volleyboll, bada i poolen och äta gott. Efter middagen gjorde vi även ett försök att dramatisera julevangeliet för dem och det framförandet gick i klassisk dominikansk anda, det vill säga vi förberedde oss 30 minuter dagen innan och rivde ihop våra scenkläder minutrarna innan, men det blev riktigt lyckat till slut ändå 🙂

Under lördagen sen kände jag för ett marathon igen, ett FaceTime-marathon alltså 🙂 Från 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen satt jag på samma stol och samtalen avlöste varandra. Helt fantastiskt! Och allting avslutades med massa glädje och kärlek då jag fick dansa runt granen och äta julgodis tillsammans med mina underbara vänner därhemma 🙂 Titta så härligt!

Direkt efter mitt FaceTime-marathon tog vi oss en sväng till stranden för att titta på solnedgången, något som dock inte riktigt blev av då molen skymde lite av sikten, men gitarren, sällskapet och färgen på himlen var väl värt ett strandbesök ändå 🙂

Kyrka, tvättid och mera bok + soffläge avslutade sedan helgen under söndagen. Nu har vi precis gått in i vecka nummer ett utav två local outreach-veckor innan vi far till Indien. Under dessa första tre dagar välsignar vi en familj genom att bygga ett helt nytt hus till dem. Så idag anlände vi till byggarbetsplatsen och till en 20 x 16 feet (6 x 5 meter) stor gjuten cementgrund. Ovanpå denna började vi sedan bygga det hus som inom tre dagar ska få lämnas över till en kvinna med fyra barn vars nuvarande hus skulle kunna beskrivas mer som ett plåtskjul.

Vårt team delades upp i fyra grupper. Några som spikade och skruvade ihop alla väggar, en annan grupp som målade allting, en tredje grupp som arbetade med taket och en fjärde grupp som sågade alla plankor. Jag var med i den första gruppen (surprise) och kände en sån glädje att hamra, skruva och se arbetet gå framåt. En riktig glädje att få vara en del av detta 🙂

När vi redan efter någon timmes arbete var redo att resa första väggen uppstod mycket glädje bland gruppen. Känslan att resa första väggen och se skelettet utvecklas var riktigt kul och verkligen en lycka att se för familjen 🙂

När vi påbörjade arbetet med den andra väggen hade vi alla fått in snitsen så strax därefter var det dags för ännu en väggresning 🙂

Därefter flöt arbetet på riktigt bra. Vi fortsatte hamra, skruva, såga ut öppningar för dörren och fönstren och påbörjade även arbetet med innerväggarna. Det var häftigt att se hur sammanfogade vi som team var och hur väl allting fungerade 🙂 Alla var på sånt bra humör och fyllda av glädje att få bidra med sina krafter på det här viset. Och våra dagliga behov blev även tillfredsställda. En uppställd bajamaja fanns tillgänglig för den som behövde och lunchen intogs på plats och bestod av macka, chips, äpple och kex 🙂

Framåt fyratiden på eftermiddagen rundade vi av första dagens arbete och vi kunde skåda dagens framgång. Alla fyra väggar uppe och även stommen till innerväggarna. Öppningarna för dörren och fönstren är klara och imorgon fortsätter vi skruva dit innerväggarna, fönstren och dörren. Taket ska även på plats 🙂

Riktigt sega är vi nu och det är uppvilning delux som gäller här på basen. Imorgon väntar som sagt ännu en dag på bygget! 🙂 I’m excited!

Aningen solbränd och med vad som tycks vara en konstant eftersvettning från löpturen tidigare idag slår jag mig ner i skuggan i en utav våra fåtöljer. Vilken skön och härlig dag det har varit hittills!

Denna lördag började dock inte lika bra. Jag vaknade med någon form av social fobi, inte direkt en känsla jag upplever särskilt ofta. Länge har jag varit van att leva tätt inpå andra människor och i 99 fall av 100 väljer jag ett socialt umgänge framför att vara själv. Men den här morgonen kände jag för att inte prata med någon. Jag ville vara själv. Lyssna på musik. Vila.

Så efter frukosten promenerade jag ner till stranden och njöt av 2 timmar i solen. Därefter spratt det i benen och trots att det inte fanns ett moln på himlen och hettan var stekande kände jag för en löptur. Så jag gav mig ut på en 10 km runda och insåg när jag kommit halvvägs att det nog hade varit en bra idé att ta med sig en flaska vatten. Jag ville dock inte vika av hem utan var fast besluten på att ta ett varv till, så istället sprang jag förbi vårt favoritcafé och bad om en flaska vatten och att få betala vid vår nästa visit. Hur härligt är inte det? Rakel som hon heter som äger stället är så gullig och skrattade högt när hon såg mig knallröd och dyngsur i svett kliva in där och be om vatten. Så det fanns inga tvivel direkt på att jag skulle få köpa en flaska på kredit 😉

Krediten varade inte länge heller, för redan efter lunch gick vi dit och njöt av varsin kaffe och bakelse och jag kunde betala igen min skuld 🙂

Den här veckan har varit lite speciell. Inga lektioner utan local outreach. Detta har inneburit att vi som ni såg i måndags hjälpte till att bygga väggar och måla ett redan befintligt ”hus”. Under resterande dagar har sedan halva gänget joinat ett team från USA som kom hit för att bygga 3 stycken ”Homes of Hope”-hus. Vi andra har ägnat oss åt kids ministry, bibelutdelning, familjebesök, ungdomssamling med mera.

När ett husbygge sker sådär i ett fattigt område kryllar det av barn runtomkring. De blir intresserade, vill hjälpa till, springer runt och kanske inte alltid bidrar till det mest effektiva bygget. Så vår uppgift var att ta med barnen och leka med dem, spela upp förberedda draman som vi gjort, dansa med dem, göra olika hantverk med mera. Därtill har vi även besökt olika skolor och gjort liknande ministry.

Därtill har vi också som sagt vandrat omkring i området, besökt de familjer som senare under veckan fick varsitt nybyggt hus, delat ut biblar, besökt en familj i området vars mamma nyligen gått bort, tog med en kvinna till sjukhuset och helt enkelt tjänat i det området där husen har byggts 🙂

En annorlunda, men mycket glädjande vecka 🙂 Imorgon ska vi åka till en vattenpark och leka och sen väntar vår sista vecka med lektioner 🙂 I’m excited!

Idag har verkligen varit en välsignad dag. En fantastisk känsla att få svettas och arbeta och se glädjen från en familj som fick deras hem förvandlat.

Denna vecka har vi inga lektioner, utan vi genomför istället en veckas local outreach här i San Pedro. Så idag åkte vi in dit till ett område med många familjer i nöd. Där hade vi valt ut en familj som vi skulle få välsigna genom att renovera deras hem. Deras dåvarande hus var en plåtbyggnad med fyra väggar och ett tak. Vår uppgift var att dela upp huset i fyra rum (2 sovrum, ett kök och ett vardagsrum/entré) samt muntra upp dåvarande väggar med färg! Så här såg det ut när vi kom dit:

Först när vi klev in i huset hade jag svårt att föreställa mig hur vi skulle kunna organisera upp allt. Men ju mer vi städade undan saker och började snickra upp väggar och måla förändrades min bild mer och mer 🙂

Givetvis omringades vi av flertalet nyfikna barn som gärna ville hjälpa till och måla väggar eller leka en stund med oss.

Vädermässigt var det en perfekt dag. Solsken, uppfriskande vind och ett och ett annat moln som gav oss skugga emellanåt 🙂 Helt underbart!

Även om väldigt många utav deras befintliga väggar var väldigt fula och inte direkt enligt ”svensk standard” gjorde målarfärgen en stor skillnad och förgyllde verkligen den gråa och trista plåtfärgen.

Att se familjens glada ansikten och tacksamhet när vi lämnade över huset var utan tvekan dagens höjdpunkt 🙂 Så här blev slutresultatet:

Nu väntar 4 ytterligare dagar med local outreach. Imorgon tror jag vi ska göra nått kids ministry och vi ska även besöka lite olika kyrkor i San Pedro. So far so good 🙂

By the way, precis innan vi skulle gå in för att göra oss iordning för att sova ikväll upptäckte vi denna lille (läs store) kamrat som skrämde oss där på backen.

Som tur var är våra dominikanska vänner aningen mer vana att hantera dem, så Titi kom med sopkvasten och slog ihjäl den med ett kraftfullt slag. Det gäller dock att vara försiktig, för de kan nämligen sticka/bita/hugga dig (hittar inte rätt ord), och då är det sjukhuset som gäller. En rejäl febertopp väntar isåfall, men ingen livsfara tack och lov 🙂

Jag hoppas att vår mördade spindel inte för med sig en regnstorm imorgon, utan att ännu en grym dag väntar oss 🙂 God natt!

Helg igen och ännu en vecka har swishat förbi. En riktigt spännande sådan. Denna vecka har vi haft en dominikansk lärare som bott 15 år tillsammans med sin familj i Västsahara. Tillsammans med sin fru har han berättat många intressanta stories ifrån deras missionsliv där borta. Vi har också själva utsatts för vissa kulturella skillnader och lärt oss hur livet i detta afrikanska land ter sig. Denna vecka har vi inte haft något toalettpapper exempelvis, och maten har vi ätit på golvet i en ring runt en stor skål med mat som vi ätit med händerna. Därtill har vi under alla lektioner haft på oss traditionella kläder samt suttit på golvet med tjejerna längs ena väggen och killarna längs den andra 🙂

En spännande vecka som sagt. Och jag har verkligen lärt mig mycket. Både om kulturen där borta, men också väldigt mycket om den muslimska tron och skillnader och likheter oss emellan 🙂

I torsdags var det dags för ytterligare en kulturell uppvisning, nämligen thanksgiving. Med amerikanerna i täten anordnade vi en stor fest för ett 100-tal personer, däribland familj och vänner till många utav dominikanerna. En väldigt härlig kväll med oerhört mycket mat och en väldigt mätt känsla efteråt 🙂

På torsdag hände också någonting annat mycket roligt. Tre stycken döptes nämligen i poolen här på området. Alltid samma lycka att få se vänner ta ett sådant viktigt beslut, så det var mycket glädje som fyllde denna torsdagsmorgon 🙂

Torsdag var också mina svenska vänners sista dag här i DR (haha, mycket hände på torsdagen). De lämnade basen efter lunch, så nu är jag på nytt ensam europé här.

Jag måste säga att jag är lite avundsjuk att de åkte hem till en snötäckt Sverige och kom hem lämpligt till första advent och december, årets kanske mysigaste månad. Samtidigt njuter jag verkligen av värmen och att ha en strand 10 minuter bort där man kan sola och bada i slutet av november 🙂 Så detta var på nytt det jag ägnade lördagens förmiddag åt. Sol, bad, bra musik = underbar avkoppling!

Men dessförinnan, tidigt tidigt på lördag morgon, klev vi upp för att få uppleva en soluppgång här borta. 05.30 ringde väckarklockan och vi tog med oss varsin kopp kaffe som vi drack på vägen bort till ett ödelagt hotell som ligger 10 minuter härifrån. Där letade vi oss sedan upp på taket på detta höga betongskelett (som alltså tidigare varit ett hotell, men som nu håller på att rasera). Därifrån fick vi en fantastisk vy ut över havet och den stundande soluppgången. Med musik i bakgrunden och väldigt mysigt sällskap njöt vi av att se solen gå upp samtidigt som vi förevigade ögonblicket med hundratals bilder 🙂

Efter denna fantastiska morgonstund tog vi oss ner till stranden och vandrade längs vattnet tillbaka hem (för att alltså äta frukost och sedan återvända till stranden och sola och bada, haha) 🙂 Wow, blir amazed över hur välsignade vi är här borta!

Eftermiddagen gick sedan i matens tecken. Vi var några stycken som skippade lunchen på basen och istället promenerade bort till en restaurang som ligger en bit härifrån. Där åt vi pizza, pasta och hamburgare för att sedan direkt efter lunchen gå till ett kafé och dricka kaffe och äta bakelser, haha 🙂 Hejdå till vårt försök att vara nyttiga!

Till samma restaurang återvände vi sedan efter middagen för att njuta av livemusik och dansa salsa och merengue 🙂 Wow, vilken lördag vi fick! Därtill 2 filmer, givetvis, haha!

Idag är det söndag och vi planerade att åka till en vattenpark en bit bort. Men vi vaknade upp till världens storm och regn, så vi är strandsatta på basen och har lekt massa lekar och kopplar av helt enkelt 🙂

GLAD FÖRSTA ADVENT! Hoppas ni njuter av lussekatterna, julmusiken och julmusten och framför allt, av kärleken från varandra!

En vecka senare och det är helg igen. ”Magsjukan”, vilket var mer utav en endagsfeber + en bedrövlig natt, gick över nästan lika snabbt som den uppstod, så när jag vaknade förra lördagen mådde jag redan mycket bättre, laddad för en mysig helg 🙂

Och det var verkligen en helg med mycket slappande. En hel förmiddag på stranden och en hel eftermiddag i soffan framför två filmer. Sen kyrka på söndag förmiddag och en eftermiddag på vårt café här i närheten. Och ytterligare en kväll framför en film 🙂 Haha! Det gäller att vila upp sig!

Ytterligare en vecka har sedan svept förbi med lektioner, work duties, Malecón ministry (gatupojkarna), Bible distribution och hör och häpna, en löptur. I fredags riggade vi upp mikrofoner och projektor och dukade fram chips, dricka och gottigheter och hade en helkväll med karaoke 🙂 Kul att göra någonting allihopa tillsammans!

Då veckorna är så pass smockade med aktiviteter har vi även denna helg njutit av att bara slappa och vilat. Igår, lördag, spenderade vi ännu en förmiddag på stranden och ännu en eftermiddag i soffan, denna gång dock med varsin bok 🙂 Tiden flyger iväg här och vi är inne på vår tredje och sista bok. Bara två veckor kvar med lektioner och därefter två veckors local outreach + en vecka med förberedelser innan vi flyger över till andra sidan jorden för outreach i Indien. Inget bokat än, men troligtvis lämnar vi landet den 27 december. Spännande!

Snapchat har skvallrat om att ni julpyntar, bakar lussekatter och julmyser där hemma. Jag skulle ljuga om den känslan har infunnit sig här, även om också vi inskaffat en julgran och pyntat palmerna med julslingor. Den 29 gradiga värmen är dock svår att bortse ifrån 😉

Nu ska vi iväg och dricka kaffe igen 🙂 KRAM

Klockan är strax middagsdags här i San Pedro och jag ligger utslagen i en soffa efter en två timmars eftermiddagslur. Sov knappt någonting inatt då jag sent igårkväll fick någon konstig magsmärta som omvandlades till feber. Så idag har jag försökt att hålla mig levande i hettan och försökt att inte svettats bort trots febern 😦

Ingen höjdare att vara sjuk i det här klimatet. Men nu är det helg så jag hoppas på att kunna vila upp mig ordentligt och bli frisk!

Denna vecka har vi haft en amerikansk talare som pratat om Guds kallelse i våra liv. Efter två lite sämre veckor i klassrummet (i alla fall enligt några utav oss) var vi riktigt glada för denna man som nu tog med oss ner på djupet igen 🙂 Riktigt bra undervisning!

Utanför klassrummet har det varit en nice vecka med en riktigt fin kväll tillsammans med gatupojkarna i onsdags. I tisdags fick vi ett besök utav en dominikansk kvinna som bott två år i Indien, och vi fick tillfälle att fråga massa frågor och få berättat för oss om kulturen, vad vi ska tänka på och vad vi kan förvänta oss att se där borta 🙂

Igår, torsdag, var det dags för community dinner och SVENSK MAT stod på menyn 🙂 Så jag, Henrik och Hanna hackade potatis och morötter som vi tillagade i ugn och serverade tillsammans med stekta pannbiffar och en mycket lyckad brunsås som var väldigt uppskattad. ”Bästa maten hittills”, ”när äter vi detta igen?” och ”MUMS” var några utav de kommentarer som vi fick 🙂

Vi hade också förberett ett litet bildspel med svenska traditioner där vi gick igenom ett år i Sverige och berättade om några utav våra konstiga traditioner som vi firar 🙂 Till det serverade vi chokladbollar 🙂 Ni hör ju = lyckad kväll!

Nu ringde klockan och det är dags för middag! En ny helg ligger framför oss och jag hoppas att jag kryar på mig och kan sova lite bättre inatt 🙂

6,5 timme senare och jag sitter fortfarande kvar i samma fåtölj som jag slog mig ner vid klockan 9 den här morgonen. Först ett samtal med Axel, sen några timmar med Ida och därefter ett hej till familjen, farmor och farfar och farbror med familj 🙂

Underbart att få utnyttja denna lediga dag till att få höra hur några av er har det där hemma och samtidigt få berätta hur jag mår. Att jag klockan 15.30 på eftermiddagen skulle sitta kvar i samma fåtölj som jag satte mig i klockan 9 på morgonen var dock inget jag planerade 😉 Men trevligt var det 🙂 Haha!

Ännu en vecka har swishat förbi och dryga 6 veckor har passerat. Halva tiden här i Dominikanska Republiken är alltså över. Sjukt! Time flies 🙂 Denna vecka har vi haft en talare ifrån El Salvador, men som bor tillsammans med sin amerikanska fru i Costa Rica. Jag älskar hur internationell och rik på nationaliteter som YWAM är. Veckans tema har bland annat varit ”Relationer”, ett intressant och viktigt ämne.

Förra helgen gjorde vi en lördagsutflykt till huvudstaden Santo Domingo. Först gjorde vi ett besök vid en missionskonferens i en kyrka under förmiddagen och under eftermiddagen strosade vi omkring i några kända turistområden. Det var kul att få se lite mer utav staden och få strosa omkring i lite butiker. I flertalet av dem kryllade det av julpynt, så vi passade på att dansa och sjunga lite julsånger 🙂

Veckan har flutit på som vanligt sen med bibelutdelning på tisdag, ett besök hos gatupojkarna på onsdag och community dinner på torsdag. Veckodagarna är verkligen fullbokade med lektioner, work duties, ministry och skojigheter. Därför är det väldigt skönt att få slappa så här under helgerna. Ikväll tippar jag på att det blir en film eller två 🙂 Vi hörs!

Än en gång har jag slagit mig ner i en utav fåtöljerna här på området efter en svalkande dusch. Det är eftermiddag och strax community dinner, ett tillfälle då vi alla (båda studenter och staff) käkar middag tillsammans och umgås en kväll. Ikväll nalkas det haitisk mat och våra vänner ifrån Haiti ska leda oss genom en kväll där vi får lära känna lite utav den kulturen 🙂 Förr eller senare kommer det bli min tur att visa upp Sverige, haha 😉 Köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt känns givet. Jag får se hur jag får till smakerna. Men numera är jag inte ensam svensk här på området. För en vecka sedan anlände nämligen Hanna och Henrik ifrån Borås. De ska vara här i en månad och jobba med ”Homes of Hope” och hjälpa till här på basen 🙂 Så jag lär få lite hjälp i köket när det är vår tur! Varmt välkomna säger jag!

Två veckor har svischat förbi för oss. Förra veckan hade vi en entusiastisk och allt annat än hämmad amerikanska som undervisade för oss. Denna vecka har vi haft en brasilianska som undervisat om identitet och jag måste säga att efter förra veckans amerikanska dunderfläkt var entusiasmen denna vecka inte densamma. Dessutom har jag blivit lite förkyld och känt mig något febrig, så jag har inte hängt med hundraprocentigt i klassrummet direkt.

Utanför klassrummet har det däremot hänt kuligheter. Lediga stunder har spenderats på ett kaffeställe som vi har checkat in en liten bit härifrån och som också serverar ljuvliga bakelser. Där har vi varit tre gånger bara den här veckan, haha 😉

En annan ny favoritsyssla under lediga stunder är att titta på film 🙂 I klassrummet har vi en hyfsat stor tv som tillsammans med några täcken och kuddar ger en rätt mysig filmkänsla 🙂

I veckan har också vår fina och söta chilenska vän fyllt 25 år, så det firade vi med tårta, en tur till kaffestället och lite dans 🙂

Men vårt allas favoritställe är ändå stranden, haha 😉 Förra söndagen tog vi en tur dit och idag blev det en magisk eftermiddagstur med mycket foton 🙂

Som jag redan skrivit om tidigare är vår tillgång till internet begränsad. Mestadels tycker jag att det är en bra deal, men ibland känner jag mig väldigt låst då tiderna blir väldigt dumma i och med tidsskillnaden och möjligheten att skypa blir därför väldigt liten. Därför är jag extra glad för att jag idag fick till en Skype med mina fina kusiner som denna helg har en kusinträff i Örebro. Glad och lycklig blev jag av att få se och höra dem en sväng 🙂

Nu nalkas det helg och en tur till huvudstaden Santo Domingo väntar på lördagen. Har inte riktigt koll på vad vi ska göra där, men den som väntar får se 🙂 Och jag ska försöka vara lite bättre på att uppdatera här framöver! Kram så länge!

Glad, trött och full av sprudlande känslor efter en finfin vecka slår jag mig ner i en utav våra soffor. Min hud ömmar lite då jag precis kommit ut ifrån ett intensivt skrubbande i duschen. För en timme sedan var jag fullständigt nedkladdad och insmord i alla möjliga färger efter dagens höjdpunkt; Color Run 🙂

Efter lunch var vi ett gäng på 6 personer som åkte in till huvudstaden Santo Domingo och deltog i detta färgsprakande event där 5 km springs/promeneras samtidigt som målet är att bli så färgglad som möjligt. Genom att delta var vi samtidigt med och skänkte pengar till vad som kan jämföras med barncancerfonden. Vad kan vara bättre än att förvandlas till ett barn och leka runt i några timmar och samtidigt göra en liten god gärning?

Jag kallar detta eventernas helg för igår var vi också iväg på roliga äventyr 🙂 På kvällen tog vi oss nämligen in till San Pedro och spenderade några timmar på en baseball-arena och tittade på hemmaspelarna ”Las estrellas” 🙂 Jag har aldrig kollat på baseball tidigare så jag och min chilenska vän Liz roade oss första halvtimmen med att försöka klura ut hur spelet fungerade. Till vår hjälp hade vi vår dominikanska vän Jonervie som förklarade ett och annat för oss 🙂

Temat för undervisningen denna veckan har varit ”Sancocho”, vilket är en speciell typ av dominikansk soppa där de stoppar i allt möjligt av matnyttigheter. Med andra ord har det varit ett hopplock av alla möjliga ämnen, men jag skulle kunna sammanfatta dem med ordet relationsbygge. Lite sociologi, lite sunt furnuft i relationer, lite barnuppfostran och lite kristet ledarskap 🙂 Bra och nyttigt tema!

I tisdags åkte vi iväg till ett litet område i San Pedro och delade ut biblar. Kommunikationen fungerade dock inte på topp då många i detta område är ifrån Haiti och därför pratar Creol (typ franska). Men jag förvånades ändå över gästfriheten och hur snälla alla är som låter oss komma in i deras hem, är villiga att lyssna till oss och visar sin tacksamhet över att få en bibel 🙂

Höjdpunkten denna eftermiddag var dock att få leka med alla barnen i området. En liten inbjudan ifrån min sida och därefter hade jag ett 30-tal småkillar runt mig som ville springa, hoppa, leka och se vem som kunde klättra högst upp på mig 🙂 Stunder som dessa gör mig så lycklig!

I början på denna veckan hände också något fantastisk 🙂 I december åker nämligen hela vår grupp iväg på vad som kallas en ”Outreach”. Då har vi spenderat 3 månader här i dominikanska republiken och ägnat oss åt ”To know God” och då väntar 2 månader i något annat land där vi ska ”Make Him known”. Vilket land detta blir har hittills varit ovisst. Men i måndags kväll avsatte vi tid åt att be och fundera över till vilket land Gud vill sända ut oss. Våra alternativ var Haiti, Brasilien, Colombia/Panama samt Indien. Och efter att vi alla hade bett och skrivit vilket alternativ vi kände oss kallade till samlade de in lapparna, räknade ”rösterna” och under tisdagen fick vi sedan veta vart vi ska. Och det blir…

… I N D I E N 🙂

Vi ska med andra ord bege oss helt och hållet till andra sidan jorden och vistas i ett land där ingen utav oss talar deras modersmål. Detta kommer sannerligen bli en spännande resa. Och jag känner mig så förväntansfull 🙂 WOW, vilken resa vi har att se fram emot!

Nu rullar mina ögon upp och ner och det är dags att bege mig mot sängen. Imorgon bitti ska jag och min dominikanska vän Luisel ut och springa och sen ska vi till kyrkan 🙂 God natt!

Att göra ministry i 32 gradig värme och stekande sol är utan tvekan svettigt, men underbart på alla sätt och vis 🙂 Idag fick vi möjligheten att åka till ett litet community där människorna bor i väldigt primitiva hus. Och tillgången på rent vatten där är väldigt begränsad. Vattnet de använder till matlagning och att tvätta sig i hämtas från samma källa dit avloppet också rinner. Det gör att framför allt barnen ofta insjuknar i besvärliga diarréer och andra magproblem.

Mycket kan göras alltså för att förbättra situationen och idag fick vi möjlighet att göra en liten insats för 33 familjer i byn. Vi byggde nämligen ihop 33 stycken vattenfilter och fick efter det gå runt till familjerna och dela ut dem samt instruera dem hur de ska göra. Förhoppningsvis leder detta till att några färre barn drabbas av besvärliga sjukdomar.

Igår var en vilodag för oss alla. Veckan har innehållit många långa dagar med mycket aktiviteter. Så igår var vi några som började dagen med en tur till stranden på förmiddagen 🙂 Helt underbart att få koppla av på en handduk med sand mellan tårna. Jag råkade dock kliva på nån exotisk växt när jag badade, så min dominikanska vän Katiana fick leka minikirurg därefter och försöka peta ut stickorna i tån 🙂 But there’s no need to worry, I survived!

På kvällen var vi några som skippade maten på området och istället gick ut och åt mexikansk mat på en restaurang en bit härifrån 🙂 Så gott! Och jag har verkligen blivit välsignad med fina vänner från 5 olika länder här på andra sidan jorden 🙂

Nu inväntar jag ett skypesamtal med pappa och sen ska jag nog börja lite smått på ett paper som vi ska skriva om boken vi läst, ”Is that really you, God?”. Ser fram emot att skriva av mig om alla bra tankar och insikter som den gett mig 🙂

Efter tre dagar i fullkomlig storm och en dag helt utan vatten blev vi idag välsignade både med vatten och SOL 🙂

Och glädjen var stor här på basen när vi äntligen kunde hänga ut alla kläder på tork och på nytt få känna känslan av att sätta på sig torra kläder. Glädjen var kanske till och med ännu större när vi dessutom lyckades torka upp allt vatten på golvet inne på rummet, vädra ut all fukt och skura golven rena 🙂 Vilken fridfull känsla!

Nu sitter jag och inväntar middagen. Solen håller på att gå ner och den begränsade tiden då vi får använda internet gör att folk sitter utspridda lite här och där och gör sina ”behov” 😉 Bra grej det här att inte ha tillgång till internet hela tiden. Samtidigt inser jag att behovet av att gå omkring med telefonen i fickan är som bortblåst i och med det, vilket ger mig en liten tankeställare.

Idag har vi haft vårt första möte i smågrupper. Jag och två andra killar kommer nämligen att en gång i veckan ses tillsammans med en utav våra ledare och reflektera kring tiden här och hur vi mår, vilka behov som finns och vad Gud gör i våra liv. Samtidigt kommer vi en gång i veckan också att ha individuella samtal med samma ledare. Där kan man lyfta fram mer personliga tankar och också bolla det som man skrivit om i sin vecko-journal, vilken samma ledare läser efter varje måndag då vi lämnar in dem 🙂

Jag börjar känna mig mer som hemma nu och trivs riktigt bra här. Idag under lektionen fick jag på olika sätt också bekräftat för mig att Gud har ett större syfte med att jag är här, vilket gör att jag lutar mig tillbaka och trivs ännu bättre 🙂

Nu plingar klockan, vilket signalerar om att middagen är redo. Vi hörs framöver!

Öppen himmel. Skyfall. Regndroppar som dundrar ner med sådan hastighet att det gör ont när de träffar nacken. Allting är dyngblött. Det läcker in genom fönstren. Vårt rum har förvandlats till en pool. Det droppar ifrån taket. Fönster har blåst sönder och ligger på backen.

Igår när vi släckte lampan för att sova dundrande åskan utanför oss. Och ljuset ifrån blixarna lyste upp vårt rum med täta mellanrum.

Aldrig har jag varit med om en sådan storm. Så mycket regn. Så mycket åska. Innan himlen fullkomligt öppnade sig och blixarna och åskan var alldeles ovanför oss hann vi dock leka lite i ovädret. Blöta var vi redan och temperaturen här borta har inte blivit svalare så vi njöt av vårt vattenkrig.

Tack och lov mår vi alla bra här och vi har som ni ser tagit ovädret med ro. Värre är det tyvärr för alla de människor som inte haft tak över huvudet och på platser som drabbats hårdare än oss. Som på Haiti. Där behövs det mycket bön och nöden är stor. Men även här i Dominikanska Republiken har orkanen Matthew fört med sig dödsoffer.

Livet är bra orättvist. Människor dör medan vi är så pass trygga och säkra tack vare husen att vi vågar oss ut och leka i stormen. Jag får lite dåligt samvete när jag tänker på vad vi gjorde. Men vi mår bra. Jag tror att det är vad jag vill få fram.

Samtidigt som orkanen Matthew dundrande på utanför klassrummet hade vi igårkväll bibelstudium och läste då ifrån första boken i Nya Testamentet, nämligen Matthew. Det sammanträffandet hade man kunnat göra nått dåligt göteborgsskämt av. Men jag skippar det denna gång 😉

•••

Ett dygn senare och jag kryper på nytt ner i sängen. Idag har det varit kontrasternas dag. Strålande sol och inget regn. Det är svårt att föreställa sig att det vräkte ner så mycket igår.

Om tillgången på vatten var överflödande igår har den här dagen visat på motsatsen. I eftermiddag när jag stod i duschen och var halvvägs igenom slutade det plötsligt att rinna. Fullt inshamponerad och intvålad var jag då tvungen att kliva ur duschen för att ta reda på varför inget vatten kom ur duschen. Det hela slutade med att jag fick hoppa ner i poolen för att få bort schamoot. Nu har vi arrangerat hinkar fyllda med vatten ifrån poolen inne på varje toalett för att kunna spola. Men något vatten ur kranen har vi inte. Nått är fel helt enkelt.

Kontrasternas kväll med andra ord. Tack vare dagens solsken har vårt rum nu torkat upp och jag lägger mig i sängen så torr man kan bli här om man bortser ifrån den konstanta svetten. Jag har precis borstat tänderna med vatten ifrån en pet-flaska.

Dominikanska Republiken levererar alltså nya uppleverser och jag är välsignad med nya erfarenheter. Jag hoppas att hösten hemma i Sverige möter er väl! STOR kram!