Yes, då har vi alltså anlänt till Quito, Ecuador, där vi ska vara nu de kommande två månaderna. Våra fyra veckor i Centralamerika är över och här väntar ett helt annat liv, ett liv som vi dock har suktat efter och som vi verkligen ser fram emot båda två 🙂 De fyra veckor som vi har haft har verkligen varit hur härliga som helst 🙂 Att få resa runt i fyra olika länder, få se och upptäcka en helt annan verklighet än den man är van vid, att få snorkla, besöka ruiner och fantastiska stränder, simma i underjordiska grottor, bestiga en vulkan, fira jul och nyår här borta, åka zip-line, ja allt har verkligen varit ett stort äventyr 🙂 Förutom att Axel har varit lite sjuk fram och tillbaka med den värsta febern de sista tre dagarna har vi klarat oss rätt så bra. Inga sjukhusbesök, inga brutna ben, inga överfall eller rån eller nått sånt. Nej, trots alla förvarningar vi fått har vi känt oss rätt så trygga faktiskt 🙂 Och kanske kom också Axels feber såhär i slutet ganska lägligt då vi båda nog behövde några dagars vila, där vi inte gjorde någonting annat i princip än att se på film, slappa, käka mat och bara vara. Icke att förglömma dock så firade vi ju givetvis Axels födelsedag också under vår sista dag i San José, Costa Rica 🙂 När Axel låg och sov smög Markus sig ut i jakt på lite god frukost (vi hade ju inte direkt ätit någon sådan på ett bra tag) så varför inte överraska sin gode vän med lite frukost på sängen såhär dagen till ära, tänkte han 🙂 Väl inne på el supermercado sprang han på både det ena och det andra av gosaker och passade dessutom på att göra en ”Lena och Mikael” genom att köpa en present till Axel som vi båda behövde, nämligen tandkräm, schampoo och handsprit, haha 😉 Väl tillbaka på rummet vaknade Axel mycket glatt överraskad över Markus roliga påhitt (hans egna ord) och hungrig som vi båda var hugg vi snabbt in på en i Axels ögon väldigt god frukost-på-säng, med bland annat godsaker som vindruvor, nybakad bröd, juice och vattenmelon. Ur den gode Markus perspektiv var denna frukost helt okej (blev inte så bra som Markus hade tänkt sig, men det är ju tanken som räknas) men Axel kan intyga att den var top noche! 🙂 Vi hade sedan en riktig chilldag med lite filmvisning, biljardspel och sedan god middag på restaurang Lukas (här åt vi den nyttigaste förrätten hittills genom en liten kycklingsallad, vilket följdes av riktigt god pasta med kyckling- och räksås och som sedan avslutades med äppelpaj, en cheescake och en kopp kaffe) 😀 Bra dag, för att citera Axel 😉
Här är lite bilder ifrån dagen:
Middagsdags:
Men nog om det, nu har vi alltså lämnat Costa Rica och Centralamerika och anlänt till Quito, Ecuador och Sydamerika 🙂 Det som nu ligger framför oss är två månaders privatundervisning i spanska och vårt hem under denna tid kommer att vara en lägenhet som ägs av familjen Arroyo Coba. Trots att vi bara har varit här i två dagar känner vi oss redan som ”hemma” (inte hemma hemma alltså, men efter att ha levt i en ryggsäck i en månad känns det faktiskt lite som ett hem) Pappa Victor (även kallad Manuel) och mamma Nelly är två mycket trevliga människor som gärna spenderar tid med oss och gör så att vi får svettas med spanskan lite, men det är kul! 🙂 Mamma Nelly lagar dessutom riktigt god mat så svälta ska vi i alla fall inte behöva göra under de här två månaderna. Till frukost får vi till exempel en skål med frukt (banan, jordgubbar, melon och ananas), te med äppelsmak (blir riktigt gott om man tillsätter lite socker), en omelett och så mycket bröd med marmelad som vi vill 🙂 På kvällarna äter vi middag tillsammans (prick klockan 7 p.m, de är verkligen sjukt punktliga) och då har vi fått spagetti med nån köttsås och en liten omellet ena dagen och soppa, te, bröd och ris med någon grönsaksblandning den andra dagen, har varit förvånansvärt gott alltså 🙂 Egentligen är det väl inte så konstigt att de är så trevliga och gästvänliga då det här med utbytesstudenter verkligen är deras esse. Före oss har det varit ungefär 400 utbytesstudenter som har bott hos denna familj, alltifrån en vecka och upp till tre månader. Det är liksom Victor och Nellys jobb det här, att ta emot gringos (”utlänningar”) som kommer hit till Quito för att plugga, och att det är deras jobb det märker man verkligen om man tar sig en tur ut för att upptäcka staden. När man är borta från huset passar Nelly nämligen på att städa rummen, byta toalettpapper på toaletten, bädda våra sängar (vi hade dock redan bäddat dem, men hon bäddade om dem, haha) och så. Snacka om gästvänlighet 🙂
Vi har det verkligen toppen här och det är SÅ skönt att få landa lite, att äntligen få packa upp sin väska och känna sig lite som ”hemma”. Igår var vi och tittade på skolan och fy vad roligt det ska bli att få börja svettas ordentligt med spanskan på måndag 🙂 Igår köpte vi oss dessutom varsitt exemplar av Camilla Läckbergs roman ”Olycksfågeln” som på spanska heter ”Crimen en directo” (450 sidor som vi satt upp som mål ska vara färdiglästa innan resan är över) 🙂 I övrigt gör vi inte så mycket på dagarna, slappar mest, tittar lite på film, går några rundturer i staden för att se och upptäcka lite utav den, umgås med familjen och laddar inför måndagens skolstart. Låt säga att vi hörs med en rapport om skolan, lärarna med mera till veckan 🙂 Må gott så länge!
Här kommer lite bilder ifrån vår lya och omgivningen här i Quito:
Vid flygplatsen:
Vi bor på nedervåningen:
Axels rum och Markus en bit längre in:
Helt underbart att ÄNTLIGEN få packa upp sin väska 🙂
Vår toalett, haha:
Vardagsrum á la familla:
Köket:
Och till sist lite surroundings:
Backarna är rätt branta här borta så de tar verkligen på krafterna! Quito ligger dessutom på 2800 meters höjd så det hjälper ju till att få upp flåset om man säger så, haha 😉
För ett ögonblick förflyttades vi till Paris 😉
/ Axel och Markus



















































