Vårt nya liv i Quito, Ecuador :)

Yes, då har vi alltså anlänt till Quito, Ecuador, där vi ska vara nu de kommande två månaderna. Våra fyra veckor i Centralamerika är över och här väntar ett helt annat liv, ett liv som vi dock har suktat efter och som vi verkligen ser fram emot båda två 🙂 De fyra veckor som vi har haft har verkligen varit hur härliga som helst 🙂 Att få resa runt i fyra olika länder, få se och upptäcka en helt annan verklighet än den man är van vid, att få snorkla, besöka ruiner och fantastiska stränder, simma i underjordiska grottor, bestiga en vulkan, fira jul och nyår här borta, åka zip-line, ja allt har verkligen varit ett stort äventyr 🙂 Förutom att Axel har varit lite sjuk fram och tillbaka med den värsta febern de sista tre dagarna har vi klarat oss rätt så bra. Inga sjukhusbesök, inga brutna ben, inga överfall eller rån eller nått sånt. Nej, trots alla förvarningar vi fått har vi känt oss rätt så trygga faktiskt 🙂 Och kanske kom också Axels feber såhär i slutet ganska lägligt då vi båda nog behövde några dagars vila, där vi inte gjorde någonting annat i princip än att se på film, slappa, käka mat och bara vara. Icke att förglömma dock så firade vi ju givetvis Axels födelsedag också under vår sista dag i San José, Costa Rica 🙂 När Axel låg och sov smög Markus sig ut i jakt på lite god frukost (vi hade ju inte direkt ätit någon sådan på ett bra tag) så varför inte överraska sin gode vän med lite frukost på sängen såhär dagen till ära, tänkte han 🙂 Väl inne på el supermercado sprang han på både det ena och det andra av gosaker och passade dessutom på att göra en ”Lena och Mikael” genom att köpa en present till Axel som vi båda behövde, nämligen tandkräm, schampoo och handsprit, haha 😉 Väl tillbaka på rummet vaknade Axel mycket glatt överraskad över Markus roliga påhitt (hans egna ord) och hungrig som vi båda var hugg vi snabbt in på en i Axels ögon väldigt god frukost-på-säng, med bland annat godsaker som vindruvor, nybakad bröd, juice och vattenmelon. Ur den gode Markus perspektiv var denna frukost helt okej (blev inte så bra som Markus hade tänkt sig, men det är ju tanken som räknas) men Axel kan intyga att den var top noche! 🙂 Vi hade sedan en riktig chilldag med lite filmvisning, biljardspel och sedan god middag på restaurang Lukas (här åt vi den nyttigaste förrätten hittills genom en liten kycklingsallad, vilket följdes av riktigt god pasta med kyckling- och räksås och som sedan avslutades med äppelpaj, en cheescake och en kopp kaffe) 😀 Bra dag, för att citera Axel 😉

Här är lite bilder ifrån dagen:

Middagsdags:

Men nog om det, nu har vi alltså lämnat Costa Rica och Centralamerika och anlänt till Quito, Ecuador och Sydamerika 🙂 Det som nu ligger framför oss är två månaders privatundervisning i spanska och vårt hem under denna tid kommer att vara en lägenhet som ägs av familjen Arroyo Coba. Trots att vi bara har varit här i två dagar känner vi oss redan som ”hemma” (inte hemma hemma alltså, men efter att ha levt i en ryggsäck i en månad känns det faktiskt lite som ett hem) Pappa Victor (även kallad Manuel) och mamma Nelly är två mycket trevliga människor som gärna spenderar tid med oss och gör så att vi får svettas med spanskan lite, men det är kul! 🙂 Mamma Nelly lagar dessutom riktigt god mat så svälta ska vi i alla fall inte behöva göra under de här två månaderna. Till frukost får vi till exempel en skål med frukt (banan, jordgubbar, melon och ananas), te med äppelsmak (blir riktigt gott om man tillsätter lite socker), en omelett och så mycket bröd med marmelad som vi vill 🙂 På kvällarna äter vi middag tillsammans (prick klockan 7 p.m, de är verkligen sjukt punktliga) och då har vi fått spagetti med nån köttsås och en liten omellet ena dagen och soppa, te, bröd och ris med någon grönsaksblandning den andra dagen, har varit förvånansvärt gott alltså 🙂 Egentligen är det väl inte så konstigt att de är så trevliga och gästvänliga då det här med utbytesstudenter verkligen är deras esse. Före oss har det varit ungefär 400 utbytesstudenter som har bott hos denna familj, alltifrån en vecka och upp till tre månader. Det är liksom Victor och Nellys jobb det här, att ta emot gringos (”utlänningar”) som kommer hit till Quito för att plugga, och att det är deras jobb det märker man verkligen om man tar sig en tur ut för att upptäcka staden. När man är borta från huset passar Nelly nämligen på att städa rummen, byta toalettpapper på toaletten, bädda våra sängar (vi hade dock redan bäddat dem, men hon bäddade om dem, haha) och så. Snacka om gästvänlighet 🙂

Vi har det verkligen toppen här och det är SÅ skönt att få landa lite, att äntligen få packa upp sin väska och känna sig lite som ”hemma”. Igår var vi och tittade på skolan och fy vad roligt det ska bli att få börja svettas ordentligt med spanskan på måndag 🙂 Igår köpte vi oss dessutom varsitt exemplar av Camilla Läckbergs roman ”Olycksfågeln” som på spanska heter ”Crimen en directo” (450 sidor som vi satt upp som mål ska vara färdiglästa innan resan är över) 🙂 I övrigt gör vi inte så mycket på dagarna, slappar mest, tittar lite på film, går några rundturer i staden för att se och upptäcka lite utav den, umgås med familjen och laddar inför måndagens skolstart. Låt säga att vi hörs med en rapport om skolan, lärarna med mera till veckan 🙂 Må gott så länge!

Här kommer lite bilder ifrån vår lya och omgivningen här i Quito:

Vid flygplatsen:

Vi bor på nedervåningen:

Axels rum och Markus en bit längre in:

Helt underbart att ÄNTLIGEN få packa upp sin väska 🙂

Vår toalett, haha:

Vardagsrum á la familla:

Köket:

Och till sist lite surroundings:

Backarna är rätt branta här borta så de tar verkligen på krafterna! Quito ligger dessutom på 2800 meters höjd så det hjälper ju till att få upp flåset om man säger så, haha 😉

För ett ögonblick förflyttades vi till Paris 😉

/ Axel och Markus

Zip-line, nyårsafton och flytt till San José, Costa Rica :)

Ja, det är kort och gott ungefär vad som har hänt här borta sedan vi hördes sist. Efter en helt fantastisk båttur i Lago de Atitlán kände vi för lite mer adrenalin så vi såg helt enkelt till att boka in en tur till det närliggande naturreservatet på nyårsaftonen till ära, där det skulle bjudas på zip-line. Dagen inleddes dock med frukost bestående av pannkakor och sirap och lite frukt som vi intog på en utav restaurangerna i Panajachel. Därefter hoppade vi in i den tuk-tuk som skulle ta oss till naturreservatet och efter ungefär en kvarts åktur var vi framme. Där möttes vi av två brittiska killar och tre stycken guider som vi kort därefter inledde turen tillsammans med, något som skulle bli en riktig upplevelse 🙂

Efter att i ungefär 20 minuter ha vandrat i uppförsbacke längs en stig i djungeln, där vi bland annat fått gå över hängbroar, duckat för kvistar och klivit över stockar och där vi också fått sett en apa, kom vi fram till turens huvudattraktion, nämligen zip-linen 🙂 Och vilken känsla detta var!!! Som att den 350 meter långa, 35 meter höga och 60 km/h snabba linbanan inte var en tillräcklig upplevelse hade vi dessutom en hur vacker utsikt som helt ut över bergen, vulkanerna och sjön, helt fantastiskt! 🙂 I åtta etapper tog vi oss sedan med linbanan ned för bergen tills vi slutligen kom tillbaka där vår vandring en stund tidigare hade börjat, riktigt häftigt 🙂

Apan som vi fick en skymt av, här aningen täckt av träden:

Här fick vi sedan leka lite över två stycken inte helt lätta passager, innan turen officiellt var över 🙂

Efter detta var klockan ungefär 11 på förmiddagen och vi hade sagt åt tuk-tuk-föraren att han skulle komma och hämta oss klockan 13 för att vi skulle ha lite tid att på egen hand vandra runt i naturreservatet. Detta var dock inte så jättemycket att se så efter att ha tagit oss ett besök i fjärilshuset satt vi mest och softade i restaurangen som fanns där, åt mat och bara snackade en stund innan vi därefter for tillbaka till hostelet i Panajachel 🙂

Eftermiddagen ägnade vi åt bara chilla på rummet, Markus skypade med familjen sin och Axel passade på att se på film 🙂 När klockan började bli runt fyra kände vi att det var dags att gå bort och boka den bussbiljett som skulle ta oss till flygplatsen morgonen därefter. Vi hade spanat in att det skulle gå en buss klockan 06.00, vilket passade perfekt med tanke på att vårt plan skulle gå klockan 13.00 och bussresan skulle ta närmare fyra timmar. Väl där visade det sig att inga sådana bussar skulle gå eftersom det var nyårsdagen och inga chaufförer skulle orka/kunna köra den tiden eftersom det var fest kvällen innan. Däremot fanns det chaufförer till en privatbuss, en buss som givetvis var betydligt dyrare. Vi hade dock inte så många val, utan det var bara att bita i det sura äpplet (sura äpplen är i och för sig goda, men aja, ni fattar, haha) och boka denna buss.

När detta var gjort var eftermiddagen över och det var dags att ta sig en dusch, svida om och bege sig ut till den lite finare restaurang som vi spanat in och som vi bestämt skulle få servera vår nyårsaftonsmiddag 🙂 Där åt vi sedan riktig god mat och delade på en vinflaska kvällen till ära (Axel tog nån pasta med nån ostsås och Markus åt potatis med nån god köttbit, bra beskrivning va, haha) 😉 Efter att ha ätit upp middagen och druckit upp vinet begav vi oss ner till sjön där vi åt chips och inväntade tolvslaget. När tolvslaget väl kom var det väl inget överdrivet häftigt fyrverkeri som utspelade sig, men det dög gott 🙂 Vårt bidrag i fyrverkeriet blev två tomtebloss, haha 🙂

Kvällens förrätt: (den var godare än vad den ser ut) 🙂

Huvudrätt á la Axel:

Huvudrätt á la Markus:

Kvällens fyrverkeri:

Efter en trevlig och lyckad kväll begav vi oss sedan vid sådär ett-tiden på natten tillbaka till hostelet för att sova, en sömn som bara varade i fyra timmar då Markus råkat ställa väckarklockan på en timme för tidigt, haha! Aningen förvirrade som vi var tog det ett tag innan vi fattade att vi inte behövde gå upp förrän en timme senare, men då var vi i stort sett redan vakna så den där timmen blev mest en väntan på att vi skulle gå upp. (Åtminstone var det så för Markus, Axel sov däremot gott vidare) Väl uppe packade vi i alla dall lite snabbt ihop våra saker innan vi begav oss ut till vägen där privatbussen redan stod parkerad. Bussresan blev sedan en upplevelse i sig då något som vi absolut inte hade räknat med skulle hända inträffade, vi krockade!!!

Detta var verkligen helt galet och vi var nog båda alldeles för trötta för att överhuvudtaget ta in det som hände. Vi hade väl åkt i ungefär två timmar eller nått och vi låg båda och sov när det inträffade. Tydligen skulle en liten bil som stod parkerad på högra sidan om vägen försöka korsa vägen precis när vi kom. Vår chaufför försökte då köra om åt vänster i tron att den lilla bilen skulle vänta med att korsa vägen, men då den lilla bilen fortsatte över vägen blev vår chaufför tvungen att försöka väja åt höger i stället. Då var det dock för sent och vi krockade in i den lilla bilens bakdel. Helt sjukt, men som tur var gick det riktigt bra, det blev ingen stor krock och vi klarade oss helt utan skador eller några känningar överhuvudtaget 🙂 Värre gick det däremot för den lilla bilen som fick sig en buckla i bakdelen och den 16-åriga killen som kört bilen och inte varit uppmärksam (han hade dessutom inget körkort) fick helt enkelt ringa sina föräldrar som fick komma och betala vår chaufför för skadorna på vår bil, skador som dock inte var särskilt stora. Här är två bilder som visar detta:

Vår bil:

Den lilla röda bilen:

Efter att ha väntat på att de snackat färdigt, fixat med bilen och när vår chaufför fått sina pengar kunde vi sedan fortsätta bussresan mot flygplatsen. Då var vi ungefär knappa timmen försenade, men som tur var hade vi gott om tid på oss så vi behövde inte stressa när vi sedan väl kom fram till flygplatsen. Där checkade vi sedan in vårt bagage, käkade lite mat innan vi sedan klev på flyget som skulle ta oss till Costa Ricas huvudstad, San José 🙂

När dryga timmens flygresa var avklarad anlände vi till San Josés flygplats. Där såg vi sedan till att ta ut lite pengar i den helt sjuka valutan som de har här borta. Vill man ha 500 kronor typ får man liksom ta ut 50 000 colones, helt stört! Med detta gjort i alla fall såg vi till att ta en buss in till centrum, där vi sedan fick ta en taxi för att hitta till det hostel som vi kikat in. Väl framme var vi sjukligt trötta och Axel hade dessutom fått feber så vi checkade in lite snabbt och gick sedan in på rummet och la oss. Vi var dock tvungen att få i oss någonting att äta så Markus tog sig en tur ut på stan i jakt på en supermercado, något som inte var det lättaste. Allt var i princip stängt och när han väl efter sådär en halvtimme kanske lyckats fråga sig fram till en supermercado hade han tappat bort sig, haha! Med maten inhandlad hade han ingen aning om vart han skulle gå för att hitta tillbaka till hostelet så det hela slutade med att han fick haffa en taxi och helt enkelt be om att få bli skjutsad tillbaka till hostelet. Väl inne i taxin skrattade chauffören bara för det var verkligen bara runt hörnet, men han skjutsade i alla fall tillbaka Markus till hostelet för ynka 7 kronor, haha 😉 Tillbaka och med maten uppäten slocknade vi båda rätt fort och sov en mycket välförtjänt sömn 🙂

Utanför flyglatsen:

Vårt hostel som utifrån sett ser bedrövligt tråkigt ut, haha 🙂

Dag ett i San José innehöll inte särskilt mycket då Axel inte kände sig frisk och vi fortfarande var rätt så trötta. Vi begav oss i alla fall ut på stan en sväng, tog oss en titt och passade på att käka god pizza på Pizza Hut 🙂 Därefter begav vi oss tillbaka till hostelet för att se till att få lite kläder tvättade. Detta var verkligen välbehövligt, efter fyra veckors resande var inte mycket rent om man säger så 😉 Och rent blev det också, även om det innebar att Axels vita handduk och t-shirt bytte färg och blev blå istället, haha 🙂

Våra tre tvättpåsar som vi fick betala 14 850 colones (ungefär 200 kronor) för att få tvättade:

Eftermiddagen ägnade vi åt mer chill, tittade på en film och bara tog det lugnt (välbehövligt, definitivt!) 🙂 När det sedan var middagsdags ville vi bara snabbt och enkelt få i oss någonting så vi bestämde oss för att käka i hostelets egna restaurang och vilken chock det blev när vi kom dit. Vårt rum ligger liksom precis vid receptionen så vi har inte direkt tagit oss en titt runt på hostelet i och med att Axel varit och fortfarande är sjuk och vi båda är trötta, men nu gjorde vi ju det och vilken chock det blev, haha 🙂 Vi bor ju på värsta hostelet med pool, solstolar, filmvisning på kvällarna och med en riktigt fin egen restaurang och bar där det finns biljardbord, en takterrass och riktigt sköna soffor 🙂 Så här spenderade vi helt enkelt resten av kvällen, åt god mat och njöt av sköna soffor innan vi sedan gick tillbaka till rummet för att sova 🙂 Rätt så komiskt att det legat så nära, haha 😉

Biljardmatch (Axel vann givetvis) 🙂

Med två dagar kvar här i San José innan vi flyger till Ecuador för att börja plugga lär vi bara njuta, ta det lugnt och bara vara 🙂 Vi har gjort så mycket under dessa fyra veckor som varit att vi känner för att bara göra ingenting. Vi bor ju på ett jättefint hostel så här lär vi hänga en del, ta det riktigt lugnt, ladda batterierna och framför allt se till att Axel blir frisk innan vi flyger nu på torsdag 🙂 Riktigt sköna dagars vila ska vi se till att ha helt enkelt 🙂

Hoppas allt är bra med er där hemma också! Kramar ifrån oss!

/ Axel och Markus