Ja, nu är det bara några timmar kvar innan vi ska sätta oss på flyget och ta oss tillbaka till vårt kära hemland Sverige. I 24 veckor har vi befunnit oss på denna fantastiska kontinent, fått se och uppleva saker som vi sent kommer att glömma och haft de 165 kanske mest händelserika dagarna i hela våra liv 🙂 Och visst känns det skumt att vi inom kort ska lämna allt detta och fara tillbaka till Sverige igen, men samtidigt ska det bli så otroligt roligt att få komma hem och leva ett lite mer normalt liv igen och få träffa er alla igen 🙂 Det ser vi verkligen fram emot!
Sist vi skrev här på bloggen hade vi precis besökt Cristo Redentor på söndag och sockertoppen på lördag och dessförinnan haft några riktigt lugna dagar med inte allt för bra väder inledningsvis. Bättre väder skulle vi dock verkligen komma att få därefter med strålande sol och 25-30 grader från söndag och fram tills idag 🙂 Så i måndags tänkte vi att det var dags för ett strandbesök igen och efter att ha fått berättat för oss att Praia Ipanema skulle vara en riktigt fin strand tog vi vårt pick och pack och begav oss dit. Väl där slog vi oss ner i varsin solstol som gick att hyra på stranden för 14 kronor vardera och stekte rejält i solen samtidigt som ljudet när de tre meter höga vågorna bröts mot stranden ständigt nådde våra öron. Efter att ha legat där i dryga timmen kanske var det dags för första doppet och vi lämnade våra saker inom ett tryggt avstånd ifrån vattnet och hoppade i……trodde vi, haha 😉 Under tiden när vi var i vattnet och lekte i vågorna (som för övrigt var så starka att de slängde upp oss mot stranden och drog ut oss flera gånger, nästan så att det var lite läskigt faktiskt) upptäcker vi hur en oerhört hög våg närmar sig stranden. Vi hinner väl inte riktigt fundera, utan den fullständigt slår in över oss och sveper dessutom upp över alla våra saker och drar ut dem i vattnet. Paniken slår oss lite och i några sekunder därefter springer vi omkring där vid strandkanten och försöker få tag på våra tofflor, handdukar och solstolar som alla svepts ut i vattnet, haha 😉 Vi lyckades i alla fall efter lite om och men få tag på alla våra saker och ta dem längre upp på stranden, men då var det liksom lite för sent. Alla våra saker (det vill säga kläder, handdukar, lunchmat, pengar och Axels kamera) blev fullständigt genomvåta och dessutom indränkta av sand…suck! Nu var det väl inte hela världen, det var ju rätt komiskt egentligen, även om det var lite surt att Axels kamera nu tycks ha fått tacka för sig och lämnat oss, men den var ju rätt paj innan också så några större floder grät vi väl inte över den.
Eftermiddagen spenderade vi sedan där på stranden, solade och njöt av fint väder samtidigt som vi med jämna mellanrum gick och vände och skakade på våra kläder och handdukar som hängde på nått räcke och försökte torka. Dessutom satt Markus ett tag med pengarna viftandes i vinden mot solen för att få dem att torka, haha 😉 Maten var väl inte den bästa heller kanske då våra baguetter blivit kryddade med lite saltvatten och sand, men de gick rätt bra och äta ändå 🙂 Så kan det gå, haha!
Några bilder när våra saker är fullständigt neddränkta med vatten har vi inte då Axels kamera som sagt gick sönder och Markus iPhone inte var med i väskan. Här kommer i alla fall en bild på stranden och det fina vädret 🙂
Efter att ha legat där i någon timme kanske hade våra kläder och handdukar torkat rätt bra och vi kände oss nöjda och begav oss tillbaka till hostelet 🙂 Där väntade sedan någon timmes deg framför två avsnitt Grey’s och lite checkning av mail och dylikt innan det sedan var dags att möta upp Martina och Victoria (de två svenska tjejerna som vi hängde lite med på Ilha de Santa Catarina) 🙂 De hade nämligen en måndag som denna tagit sig hit till Rio och hört av sig till oss för att vi skulle kunna ses och umgås lite till, något som gladde oss båda och gjorde att vi snabbt planerade in en middagsdejt denna måndagskväll 🙂 Så vid sådär åttatiden på kvällen kom de och mötte upp oss vid vårt hostel och vi gick sedan ut och käkade god pizza på någon närliggande restaurang samtidigt som vi skrattade så att magarna och kinderna värkte och hade det riktigt trevligt tillsammans 🙂 När vi blivit mätta och belåtna gick vi även tillbaka till hostelet vårt, drack lite vin, spelade kort och fortsatte den härliga gemenskapen 🙂 En toppenkväll hade vi med andra ord!
Axel och Martina 🙂
Markus och Victoria 🙂
God pizza åt vi som sagt:
När det var dags att betala passade vi på att bli av med lite småmynt. Snacka om störiga kunder, haha 😉
Igår (tisdag) vaknade vi upp vid tiotiden efter att ha sovit ynka fem timmar (Martina och Victoria blev kvar på hostelet vårt riktigt länge och tog sig inte härifrån förrän klockan blev riktigt sent, haha) 🙂 Hursomhelst vaknade vi upp till ytterligare en riktigt härlig dag med otroligt fint väder. En dag på stranden var med andra ord givet och vi hade dessutom gjort upp med Marina och Victoria att vi skulle träffas på Praia Copacabana vid elvatiden. Så dit kom vi, hyrde varsin solstol och slog oss ner i sanden i den stekiga solen 🙂 Efter någon timme blev det riktigt hett och vi var tvungna att gå i för att bada. Någon repris ifrån i måndags med att få alla saker neddränkta skedde dock inte, däremot var vi med om något som var aningen surare, vi blev rånade! Detta var ju lite av ett skämt och kändes sjukligt ironiskt då vi klarat oss så oerhört bra fram tills dess liksom (kanske just därför…). I 164 dagar hade vi klarat oss helt fläckfria, inte blivit av med en enda grej och blev väl tyvärr lite bekväma, slappnade av och tänkte inte riktigt att något sådant kunde hända, under vår näst sista dag, NÄST sista, heeeelt sjukt faktiskt! Aningen lurade kände vi oss verkligen, men såhär i efterhand, när man har fått lite distans till det hela, var det ju egentligen rätt komiskt att det skedde då liksom, när vi bara hade en ynka dag kvar här borta, haha 😉 Vi gick som sagt i för att bada, samtidigt som Martina stannade kvar uppe vid våra grejer och solade. Hon vaktade väl inte riktigt våra saker (det hade vi aldrig gjort upp att hon skulle), men hon låg liksom typ två meter ifrån vår väska. Trots detta lyckas alltså någon gå förbi henne, rycka åt sig väskan och fortsätta sin walk, utan att någon märkte det. Sjukt, men så var det, för när vi kom upp ifrån vattnet var väskan spårlöst försvunnen. Det var en axelväska som Markus köpte i Guatemala och som ni säkert har sett på flertalet bilder tidigare. I den låg ett par shorts, en t-shirt, ett par kalsonger, solkräm, en kortlek, ett par solglasögon, nyckeln till hänglåset på hostelet och det störigaste av allt, Axels plånbok med bankkort, körkort och så mycket som 1 000 kronor. Vi hade varit så dumma att vi tagit ut pengar precis innan vi gick till stranden för att ha råd att köpa någon lunch där. Och som sagt hade vi väl tyvärr blivit lite bekväma, tänkte inte riktigt på att det egentligen var idiotiskt att ta med sig så mycket pengar till stranden, men det var liksom den summan vi alltid brukade ta ut och gjorde det även nu rent instinktivt…suck!
Så istället för att fortsätta sola där på stranden fick vi ta oss upp till hostelet igen, leta rätt på någon i receptionen som kunde hjälpa oss att slå sönder hänglåset så att vi kunde ta oss in till våra väskor och få tag på iPhonen och ringa och spärra korten. Någon timme fick vi ägna åt detta samtidigt som Markus också fick ta kontakt med hemmet sitt och fixa lite mer pengar så att vi kunde betala hostelet för den senaste veckans hostelnätter (vi hade liksom inte räknat med att bli av med 1 000 kronor, haha). Aja, allt gick ju bra med oss och vi mår jättebra så man får ju tänka att det faktiskt bara var lite kläder och pengar som vi blev av med, saker som faktiskt går att ersätta. Axels körkort var ju givetvis lite störigt, men det är ju samma där, det går ju att ersätta när vi kommer hem. Vi kan ju tänka att vi skänkte 1 000 kronor till någon stackars människa som kanske har det svårt, vad vet vi, då känns det ju lite bättre, haha 😉 Aja, nog pratat om detta, skett är skett och nu har vi alltså även fått vara med om denna händelse som vi faktiskt hade ställt in oss på skulle ske någon gång under resan, men som vi kanske inte hade förväntat oss skulle inträffa under den näst sista dagen, men aja 😉
Väl tillbaka på stranden igen efter att ha spärrat kort och fixat och donat på hostelet var det dags att få i oss lite lunch och vi köpte oss varsin subway-macka med hjälp av lite ekonomiskt bidrag ifrån Martina och Victoria 🙂 Därefter blev det faktiskt inte så skönt att ligga kvar på stranden längre då klockan började närma sig halv fyra på eftermiddagen och den stekande hettan försvann lite grann. Då såg vi istället till att bege oss till ett bageri och fika lite tillsammans innan vi sedan sa hejdå och gick tillbaka till hostelet för att vila lite. Något långt hejdå blev det dock inte, för redan några timmar senare (klockan åtta på kvällen om vi ska vara exakta) möttes vi upp igen för att gå ut och käka tillsammans 🙂 Tjejerna bor lite annorlunda här i Rio och kör på den alltmer trendiga couch-surfingen, vilket innebär att man går med i något nätverk och letar rätt på någon person i den staden man ska till och får sedan bo hemma hos denna person helt gratis 🙂 Detta kan ju tyckas låta lite farligt, men Martina och Victoria hade lyckats hitta en riktigt trevlig kille som verkligen lägger ner tid på dem och hjälper dem med en hel del. Han lagar frukost och har skjutsat och betalat taxis och bussar åt dem, galet hjälpsam med andra ord! En kväll som denna hade han lovat att ta med tjejerna till en riktigt bra restaurang där det skulle bjudas på en pasta-, pizza- och crepes-buffé och det var alltså till detta som Martina och Victoria hade bjudit in oss 🙂 Väl framme vid denna omtalade restaurang var det bara att hugga in och äta sig mer än proppmätt så att man kunde rulla ut någon timme senare 😉 Pasta, pizza, crepes och hur mycket läsk vi ville ha bjöds ständigt vid bordet och killen Martina och Victoria bor hos hjälpte oss alla med att översätta menyn och beställa in det vi ville ha 🙂 När vi någon timme därefter var mer än mätta var det bara att betala den lite drygt 100-kronorsnotan och känna att man hade ätit för säkert det dubbla beloppet om vi hade varit i Sverige, sjukt prisvärt med tanke på vad vi fick alltså 🙂 Och trevligt hade vi det som vanligt, skrattade och lät munnarna pladdra på 😀
Martina och Victoria på restaurangen 🙂
Här testar vi på något lite speciellt, nämligen sweet pizza och nutella crepes med glass, åh, så smarrigt 🙂
När vi som sagt ätit oss mer än mätta var klockan närmare elva på kvällen och det var dags för oss att ta tunnelbanan tillbaka till hostelet för att sova vår allra sista natt här i LA (LatinAmerika alltså om någon inte hängde med på den, haha) 🙂 I morse vaknade vi sedan upp vid ungefär tiotiden och liksom de senaste dagarna var det även idag riktigt fint väder med strålande solsken och 25-30 graders värme. Även idag hade vi bestämt med Martina och Victoria att vi skulle träffas på stranden för att sola och bada lite ihop, något som vi gjorde ungefär vid elvatiden 🙂 Och denna gång såg vi till att inte ha några saker med oss mer än oss själva och ett bar badbyxor, haha 😉 Inte heller råkade vi ut för några fler incidenter (mer än att Axel fick solkräm i ögat, haha), utan vi hade en riktigt skön dag på stranden och njöt lite extra av de sista timmarna i detta underbara väder som denna kontinent varit rätt bra på att ge oss under denna resa 🙂
Nu sitter vi alltså här på hostelet, har tagit oss varsin dusch och ska om två timmar bege oss mot flygplatsen för att sedan klockan 22.50 ikväll påbörja den 18 timmar långa flygresan tillbaka till Sverige 🙂 Och imorgon (torsdag) klockan 20.25 svenskt tid, ja, då landar vi på Arlanda och är tillbaka på den plats där vi för fem och en halv månad sedan tog flyget till Mexiko ifrån. Visst känns det helt sjukt, men samtidigt så galet roligt! Vi saknar er så mycket där hemma och det ska verkligen bli superkul att få komma hem och träffa er igen! SNART ses vi, aaaaaaaaaah!!! 😀
/ Axel och Markus


























































