Upplevelsen av ett museum kan verkligen variera. Att berätta en historia och förmedla ett budskap är sannerligen ingen lätt uppgift, och kvaliteten går hand i hand med hur bra man är på att utföra den uppgiften.

Tidigt igår morse tog vi bussen till Bosnien-Hercegovinas huvudstad Sarajevo där vi planerade att strosa omkring och besöka olika museum under dagen. Vi anlände till storstaden vid 10-tiden på förmiddagen och gjorde ett första besök vid historiska museet. Håll med om att namnet i sig ger ett förväntansfullt intryck?! Inte sänktes våra förväntningar heller när vi på vägen dit passerade amerikanska ambassaden och en pampig byggnad med flertalet beväpnade vakter upptog vårt synfält, något som vittnade om att vi befann oss i just en storstad.

Väl framme tittade vi oss runt och funderade på om byggnaden som då låg framför våra ögon var något av ett skämt. Trasiga fönster, eroderade och sönderslagna väggar, klotter på fasaden och en trasig trappa upp till ingången. När vi sedan lite halvt osäkra smög in i entrén möttes vi av en gullig tant som på oförståelig bosniska försökte förklara hur vi skulle gå runt i museet och att ett besök kostade 25 kr. Vi betalade och avancerade upp till andra våningen. Väl där möttes vi av något som skulle kunna ha varit en utställning ifrån en gymnasieklass som just avslutat sin historiekurs och skulle visa upp sina nyvärvade kunskaper. Själva utställningen visade bilder, vapen och levnadsförhållanden ifrån kriget på 90-talet. Men som gammal vikarierande högstadielärare ger jag inte utställningen mer än ett svagt godkänt. Men att döma av de förväntningar som namnet gav oss sänks nog det betyget ytterligare.

Plötsligt föll vårt förtroende för Trip Advisor också, som annars är ett bra hjälpmedel för att hitta restauranger, sevärdheter och boenden över hela jorden. Men att placera det historiska museet i Sarajevo på en 14:e plats av sevärdheter i staden känns något överdrivet.
Efter detta något misslyckade första besök i huvudstaden kände vi för att förnya krafterna med en kopp kaffe. Därefter gjorde vi en kort visit hos en resebyrå för att få en karta och lite tips inför dagen, då vårt förtroende för Trip Advisor naggats lite. Kartan tog oss sedan till några berömda kyrkor och moskéer runtom i staden. Och är det något som konkret urskiljer Bosnien-Hercegovina ifrån Kroatien är det definitivt antalet muslimer. Här ser man moskéer i var och vartenda hörn och möter muslimer på gatan med en frekvens som inte ens går att jämföra med Kroatien. Vi gjorde bland annat ett besök vid Gazi Husrev-beg-moskén och kikade in en snabbis i en serbisk ortodox katedral mitt i stan. Utanför den sistnämnda byggnaden passerade vi en stor grupp män som spelade schack med pjäser höga som deras knän. Med applåder och vad som såg ut att vara taktiksnack ifrån några herrar som stod runtomkring dem såg det ut att vara en trevlig fredagsunderhållning och gemenskap.

Om förmiddagen i Sarajevo innehöll ett bottennapp vad gäller museumbesök stoltserade eftermiddagen med tre lyckade visiter. Enligt Trip Advisor skulle det nämligen finnas ett toppklassigt galleri med bilder ifrån kriget, men hur man hittade dit stod det dock ingenting om. I tron om att vi hamnat rätt råkade vi därför av misstag besöka ett helt annat, alldeles nyöppnat museum i närheten av galleriet. Där fick vi en bra och lättillgänglig beskrivning av mellan vilka grupper och varför kriget bröt ut samt berörande berättelser ifrån drabbade människor och hur otryggt det måste ha varit att leva här på början av 90-talet.

Det var först när vi kom ut ifrån museet och vi i byggnaden bredvid såg skyltar mot galleriet som vi förstod att vi hade besökt ”fel” ställe. Men lika glada för det var ju vi eftersom vi till skillnad från det första stället nu hade fått en bra museumupplevelse. Så vi gick direkt in i galleriet och fick genom varsin audio-guide och genom bilderna som vi möttes av på nytt en bra beskrivning och större förståelse för kriget.

Nöjda och glada vandrade vi vidare till den gamla delen av staden där vi på nytt stannade för en kopp kaffe innan vi bytte tema och gick in i en gammal synagoga där det låg ett judiskt museum. Ur ett instruktivt perspektiv var kanske inte detta det mest givande stället, men vi njöt av byggnaden och Robin passade på att bläddra igenom en namnlista för att få koll på alla judar som levde i staden på 40-talet.

Efter lite mer strosande runt i gamla delen av staden letade vi upp en restaurang där Bill Clinton hade ätit när han besökte staden. Detta var inget som vi skröt om direkt, men restaurangen stoltserade däremot med detta på väggen.

När vi ätit upp var det dags att bege oss tillbaka till busstationen och hoppa på bussen tillbaka till Mostar. Summa summarum blev det ett kul och värt besök i denna huvudstad 🙂

Nu har vi sovit ytterligare en natt i Mostar och ska precis bege oss tillbaka till Kroatien och staden Dubrovnik. Där ska vi leva ö-livet igen i några dagar samt upptäcka denna stad som sägs vara en pärla här på dalmatinkusten 🙂 På återseende!

Nytt land och ny valuta. Igår passerade vi gränsen mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina genom en minst sagt intressant gränskontroll som bestod av tre akter.

Akt 1: En polis kliver på bussen och tar en snabbkoll på alla pass.

Akt 2: Busschauffören samlar in alla pass och kliver av bussen och blir borta en stund. Högst oklart vad som sker med passen under den tiden.

Akt 3: Det pågår någon form av upprop då busschauffören engagerar en stackars resenär som tillsammans med honom ropar upp allas namn och delar ut passen igen därefter.

Som sagt, högst oklart, men in i landet kom vi 🙂 Klockan var närmare tre på eftermiddagen när vi anlände till staden Mostar, vilket ligger en liten bit in i landet. Därifrån letade vi sedan rätt på vårt boende med en urusel karta till hjälp. Tack och lov var dock familjen som vi hyr ett rum utav inte urusla, utan vi bor jättefint med ett litet rum, ett minipentry  med kyl/frys och en toalett med dusch. Allt vi behöver helt enkelt 🙂

På kvällen gick vi sen ut och åt på nån mysig restaurang i den gamla delen av staden, där i princip också alla sevärdheter ligger. Vi var dock väldigt hungriga och sparade sightseeandet till idag och letade istället rätt snabbt fram en restaurang 🙂 Nån ostfylld köttbit med pommes och eftersom det var så billigt unnade vi oss varsin nutella-crepes till efterrätt 🙂

Idag har vi ägnat oss åt sightseeing här i Mostar. Först gjorde vi ett besök vid Partisan’s Memorial Cementery, vilket är en gammal minnesplats ifrån 1965 med över 260 gravar ifrån jugoslaviska krigsoffer från andra världskriget. Numera kändes det dock som ett övergivet ställe då det hade växt igen en hel del, låg glassplitter och tomma flaskor lite här och där och vi var de enda besökarna. Men ändå ett spännande besök 🙂

Efter ett besök på minnesplatsen vandrade vi omkring lite i staden på väg mot den gamla delen igen. Och kriget på 90-talet (som jag inte har helt koll på, men lärt mig lite mer om nu) är verkligen tydligt här i stan. Sönderskjutna och bombade hus står lite här och där och lite absurt mitt bland nybyggda hus. Övergivna byggnader som varken rivits eller restaurerats syns överallt. Det är tydligt att staden inte hunnit hämta sig helt, vilket ju är förståeligt då kriget inte var så längesedan. Dock absurt när man inser att det just var så nyligen som den här staden låg totalt i ruiner.

När vi passerat till andra sidan utav Neretva-floden ovan gjorde vi ett besök vid Ottmanska huset eller Turkiska huset som det också kallas. Vi visste typ inget om det, men det blev ett mysigt och annorlunda besök bland turkiska mattor 🙂

En bosnisk lunch och sen ett besök vid Stari Most (The Old Bridge), stadens symbol utåt skulle man kunna säga. Detta var en bro som byggdes på 1500-talet och knöt ihop den västra och östra sidan utav staden. Men den 9 november 1993 bombades den sönder (som mycket annat under kriget) och denna stadssymbol förstördes. Kort därefter inleddes dock ett arbete med att återskapa bron och år 2004 hade man lyckats bygga den på nytt och stadens symbol var pånyttfödd 🙂 Väldigt vackert!

Information om bron och en del om kriget fick vi vid ett besök på War Foto Exhibition som vi passade på att kika in på när vi var vid bron. Sen hade vi fått nys på ett Hercegovina-museum som såg ut att vara stängt när vi kom dit. Men vi gick in och mötte då ägaren som höll på att stänga. Hans intresse för historia hindrade honom dock från att visa oss ut därifrån, så vi fick istället en personlig liten guidad tur samtidigt som han visade en berörande film om bron och när den förstördes.

Redan innan bron förstördes och än idag på den nya bron är det väldigt vanligt med dykare. Tävlingar anordnas och flertalet lokala invånare hoppar ifrån bron och samlar in pengar ifrån åskådarna. Att detta var en stor grej fick vi veta idag, men att se någon hoppa gjorde vi redan på vår middagstur igårkväll 🙂 22 meter hög är bron. Knappast att man skulle våga hoppa själv.

Efter museumbesöket begav vi oss hemåt och har nu snidat om lite grann och ska gå ut och käka middag 🙂 Imorgon har vi bokat en buss till Sarajevo och ska sightseea där lite grann 🙂