Händelserik, ja, så skulle man gott kunna sammanfatta den senaste veckan här borta. Vi har verkligen haft för oss en hel del här i huvudstaden Buenos Aires så förbered er på ett långt blogginlägg, (något som ni i och för sig borde vara rätt vana vid, haha). Sist vi skrev här på bloggen hade vi ju precis anlänt hit till den ”bra luften”, checkat in på vad som visade sig vara ett riktigt fräscht och bra hostel och tog det bara lugnt i en soffa framför våra datorer 🙂 Redan samma kväll fick vi dock ett erbjudande om att åka på en Tangoshow, något som vi efter några minuters betänketid bestämde oss för att haka på. Tango är ju verkligen en dans som förknippas med Buenos Aires, då det var här dansen en gång uppstod. I och med att vi hade checkat in på hostelet ”Ostinatto” fick vi även en tangolektion gratis, en lektion som vi denna kväll skulle kunna ta i samband med att åka iväg på showen. Så vid sådär halv sju-tiden på kvällen satte vi oss i en buss som tog oss bort till ”Complejo Tango”, ett utav alla hundra tangoställen här i staden. Där var det alltså först dags för en tangolektion, vilket innebar ungefär en timmes instruktion och praktik med en professionell dansare. Nu var vi ju rätt många så inte lärde vi oss särskilt mycket under denna timme, men vi fick i alla fall prova på att dansa och vi lyckades väl åtminstone lära oss de allra mest grundläggande stegen 🙂 Kul var det i alla fall!

Instruktören visar hur det ska gå till:

Vi andra gjorde ett försök:

En av många klassiska tangoposar:

När danslektionen var över var det dags att bege oss in i den sal där showen sedan skulle äga rum. Där inne möttes vi av en scen som omringades av fint dukade bord runtomkring i hela salen. Vi skulle nämligen få äta en trerättersmiddag samtidigt som professionella dansare skulle genomföra denna tangoshow framför oss 🙂 Och även om ingen utav oss är särskilt dansintresserade eller överhuvudtaget har gått på någonting sådant här tidigare (kanske just därför), var det riktigt roligt att sitta där och titta på dessa människor som dansade vad vi antog vara riktigt professionell tango 🙂 Då tangon är en sådan stor del av den argentinska kulturen kändes det givetvis kul att för en kväll så här få se och uppleva den. Kulturpoäng nummer ett, check liksom, haha! 😉 Maten vi blev serverade var dessutom riktigt god och bestod som ni säkert förstår av kött (Buenos Aires är ju bland annat känt för sitt goda kött) 🙂 En bra kväll hade vi med andra ord!

Dags för mat och tangoshow:

Vi lyckades inte riktigt få någon bra bild när de dansade då det var konstigt ljus och de rörde sig fort. Här är två försök i alla fall 🙂

När showen var över återstod inte så mycket av kvällen mer än att ta oss tillbaka till hostelet för att sova vår första natt här i huvudstaden. Då vi inte hade sovit särskilt gott på bussen mot Buenos Aires blev denna första natt rätt lång och vi vaknade väl ungefär vid tolvtiden på dagen. Då begav vi oss ut i jakt på lite lunch för att sedan återvända till hostelet och ägna eftermiddagen åt lite skypning med våra kära familjer där hemma i Sverige 🙂 Under eftermiddagen blev vi även inbjudna till en BBQ-kväll uppe på hostelets terass, något som skulle äga rum vid tiotiden på kvällen (normal middagstid här borta med andra ord). Då detta dock verkligen inte är den middagstid som vi brukar vara vana vid bestämde vi oss för att bege oss till ett Starbacks för en eftermiddagsfika och på så sätt förhindra att hungersnöden skulle brista ut. Så kanske vid sådär femtiden på eftermiddagen tog vi oss en promenad ner till hamnen där Markus iPhone hade pekat ut att en Starbacks låg belägen och mycket riktigt, där fann vi detta paradis till café 🙂 Och liksom tidigare Starbacks-besök bestod fikat även denna gång utav varsin chai-latte och en liten godbit. Axel passade även på att mätta magen ytterligare med en liten pastasallad 🙂 Och gott var det som alltid!

Väl tillbaka på hostelet vid sådär åttatiden på kvällen visade det sig att BBQ-kvällen hade blivit inställd på grund av för få intresserade. Så istället för att tillbringa kvällen där blev vi nu tvungen att göra upp andra planer. (Eller ja, detta var väl inget måste, men vi hade liksom ställt in oss på att göra något så vi tyckte ändå att det vore lite kul att hitta på nått). Klockan var ju rätt mycket, men vi var inte särskilt sugna på mat då vi nyligen hade fikat på Starbucks. Vi hade dock hört av många andra backpackers vi mött att Buenos Aires uteliv verkligen är något utöver det vanliga och då även många på hostelet pratade om detta bestämde vi oss för att ge det en chans 🙂 Utelivet här borta börjar dessutom riktigt sent på kvällen med mat vid typ elva, med drinkar runt midnatt och på klubbarna börjar inte livet förrän efter två på natten. När vi nu ändå var sent ute med middagen bestämde vi oss alltså för att give it a try 🙂

Vad vi gjorde då var faktiskt att gå och lägga oss för att ta en liten siesta innan vi sen alltså skulle bege oss ut. Vi läste väl även lite i lonely planet, sökte lite efter olika ställen att gå till och bestämde oss till slut för vad som verkade vara ett bra ställe. Och efter att ha vilat i sådär två timmar ungefär blev det också till slut dags för att bege oss iväg. Vi tog då en taxi till Palermo Viejo (det ställe där de flesta brukar gå ut här i Buenos Aires) och begav oss först till en restaurang för att äta lite mat (kött givetvis) 🙂 När klockan sedan blev halv tre på natten (den tid man vanligtvis brukar bege sig hem i Sverige liksom, helt sjukt) tog vi oss alltså bort till det diskotek som vi på förhand hade bestämt oss för att ta oss till. Väl där var det faktiskt rätt dåligt och vi kände rätt snabbt att detta inte var någonting för oss. Vi försökte därför ta oss till ett annat ställe som vi i lonely planet hade läst skulle vara bra, men väl där visade det sig att de hade stängt på torsdagar. Rätt misslyckat kändes det och då klockan även började närma sig fyra på morgonen kände vi faktiskt för att bege oss hemåt. Tråkigt, men så var det!

Som ni säkert förstår sov vi rätt länge även på fredagen då vi inte kom i säng förrän efter fyra på morgonen. Och när man sover sådär till tolv/ett på dagen då går dagen rätt fort faktiskt. Vi gick i alla fall ut och åt lite lunch efter en dusch och lite deg på rummet och därefter gjorde vi ett försök att se på lite Grey’s, vilket tyvärr inte fungerade. Hursomhelst gjorde vi oss i alla fall efter ett tag färdiga för att vid sjutiden på kvällen bege oss bort till Arvin. För er som har hängt med här på bloggen vet ju att detta är en filippinsk kille som bor och jobbar här i Buenos Aires. Även om man inte kan tro det är han 40 år och jobbar som diplomat på den filippinska ambassaden 🙂

Egentligen kändes det väl rätt konstigt att någon som är 40 år vill umgås med två 20-åriga killar, men han är verkligen otroligt trevlig och känns inte alls som 40. Dessutom bestämde vi redan när vi pluggade spanska och bodde i samma familj i Quito att vi skulle gå ut och äta tillsammans när vi kom till Buenos Aires, så det kändes rätt naturligt faktiskt. Väl hos honom insåg vi än en gång hur otroligt trevlig han är och vi blev givetvis varmt välkomna in i hans oerhört fina lägenhet med egen hiss och fantastiskt fina möbler från både Argentina, Filippinerna och Sverige. Han bodde ju och jobbade på den filippinska ambassaden i Stockholm i hela sex år så en och en annan pryl lite här och där hade han faktiskt köpt där 🙂

Efter att ha tillbringat en timme eller nått i hans lägenhet, pratat om lite allt möjligt och haft en trevlig stund tillsammans begav vi oss alltså ut för att äta middag. Arvin tog oss då till en riktigt mysig liten restaurang ungefär 10 minuters promenad ifrån hans lägenhet, där vi sedan åt både förrätt, varmrätt och efterrätt 🙂 Till varmrätt åt vi givetvis kött och Markus passade här på att äta ”Ojo de bife”, den köttbit som vi i Mendoza funderat över vad det var om ni minns det från vårt förra inlägg 🙂 Gott var det och det smakade…hm…ja, kött helt enkelt, haha 😉 Dock riktigt gott sådant givetvis 🙂

På restaurangen tillsammans med Arvin (vi är medvetna om att det är en dålig bild, but that’s all we have)

På restaurangen satt vi ett bra tag faktiskt, åt fantastiskt god mat och samtalade om både det ena och det andra. Vid elvatiden på kvällen begav vi oss dock hem till Arvin igen, där han överraskade oss med något som gjorde oss riktigt glad, nämligen en mmmmmm……ja ni kan väl kanske ta er en titt själva:

Yes, en Marabou chokladkaka 😀 Han hade fått denna utav en svensk kompis som för ett tag sedan hälsat på honom. Och sen han träffade oss i Quito hade han bestämt sig för att ge oss denna, riktigt snällt ju 🙂 Vi öppnade den dock inte, utan han bad oss spara den till nått eget speciellt tillfälle, vilket vi bestämde fick bli på onsdag (alltså idag) 🙂 Och SÅ gott detta var givetvis!

När vi bestämde oss för att bege oss ifrån Arvin var väl klockan närmare tolv på kvällen och det slog oss att vi faktiskt befann oss väldigt nära den klubb som vi kvällen innan hade försökt ta oss in på, men som alltså var stängd. Vi tänkte då att vi kanske skulle ge den ett till försök då klockan ändå var rätt mycket så vi gick faktiskt iväg till en restaurang/bar för att sätta oss ner och invänta att klockan blev ytterligare lite till. Utelivet här i Buenos Aires börjar ju som sagt inte förrän efter två på natten och hur sjukt detta än verkar tycks det bara vara att acceptera det om man vill gå ut så att säga 🙂

Så vi satte oss helt enkelt på denna restaurang/bar och beställde bara nån drink då vi redan hade ätit. Vi var dock rätt trötta och kände väl inte riktigt för att gå ut så när klockan blev halv två på natten kände vi att vi inte orkade sitta där längre, utan vi begav oss då bort till klubben för att när vi ändå var där trots allt ge det ett försök. Men som sagt, utelivet börjar egentligen mycket senare och väl där var det knappt några människor alls inne på klubben och när det inte började komma folk förrän vid typ närmare tre på natten bestämde vi oss för att bege oss hemåt. Vi gav upp lite grann, det är ju helt sjukt att det inte är förrän klockan tre på natten som det börjar hända nått. Aja, skit samma, vi gav det ett försök i alla fall 🙂

Morgon nummer tre i Buenos Aires inleddes som de två tidigare med att vi sov rätt länge, klev upp någon gång vid tolvtiden och begav oss då ut för att få i oss nått att äta. Därefter ägnade sig Markus åt lite skypning medan Axel tog tid för det vanliga lilla datorsysslandet (kolla mailen, sitta på facebook och bara glida runt lite på internet, haha). När klockan blev halv fyra på eftermiddagen var det dock dags för en aktivitet som vi hade sett fram emot i några dagar, nämligen att få bevittna en fotbollsmatch här i kulturstaden Buenos Aires 🙂 Och pratar vi om att få uppleva och se den argentinska kulturen, ja, då är ju detta verkligen någonting som man inte får missa när man befinner sig här. Så även om Markus inte direkt är fotbollsintresserad funderade vi knappt, utan vi köpte oss varsin biljett till en match mellan Boca Juniors (ett känt lag som vi snabbt förstod att vi var tvungna att heja på, haha) och Colón (ett lag vi inte satte oss in i då det var absolut förbjudet att heja på dessa). 🙂 Och visst var det en fantastisk upplevelse att få se och uppleva en fotbollsmatch så här i en stor arena i Buenos Aires. Innan matchen hade vi dessutom fått ladda upp i en bar som tillhörde Boca Juniors, där vi blev bjudna på öl och pizza och fick lära oss hur vi skulle heja på dem, vad vi skulle skrika med mera, så när vi väl kom till stadion vid sådär halv sju på kvällen var vi verkligen förberedda 🙂

Och som man kan slitas med alltså! Även om vi inte hade någon aning om att dessa två lag överhuvudtaget existerade förrän vi kom hit till Buenos Aires blev vi riktigt inne i spelet och hejade och hade oss, sjöng med och blev uppriktigt glada när de gjorde mål, haha 🙂 Det enda vi inte gjorde var väl att skrika ”hijo de puta” (”horunge”) när det andra laget fick nån frispark eller nått eller när vårt lag fick ett rött kort (något som faktiskt skedde två gånger). Nej, dessa ord räckte gott och väl att höra ifrån alla andra när nu något ”dåligt” hände vårt lag. Aja, en upplevelse var det verkligen att vara där som sagt att vi hade en riktigt rolig stund där under matchen 🙂 Kanske hjälpte det oss också lite att Boca Juniors färger var blått och gult så vi skämtade väl lite och sa att det var Sverige som sprang runt där och kände väl på så vis ännu mer för laget, haha 😉 Nej, men hursomhelst var det som sagt riktigt kul och som tur var vann de också, vilket givetvis var extra roligt. Det hade väl kunnat bli några fler mål (blev liksom bara ett så vi fick bara uppleva den där galna känslan då hela stadion kokade en gång, men de sjöng på och hoppade och hejade rätt bra i övrigt också så vi var väldigt nöjda trots allt) 🙂

På restaurangen/baren innan tillsammans med alla andra fotbollsmatch-besökare:

Vi laddar med flaggan och låtsas att det blir mål, haha 😉 (Flaggan användes dock inte när målet sedan väl kom (fail, haha), men aja, här ”tränade” vi med den i alla fall)

För att få gå på en match var man tydligen tvungen att vara medlem i Boca Juniors medlemsklubb, vilket vi alla givetvis inte var. Så därför hade några snälla människor ur klubben lånat ut sina kort och vi blev på så vis medlemmar i några timmar 😉 Här är Markus medlemskort till exempel:

I kön in till arenan:

Stadion kokade när Boca Juniors äntrade planen…

…fyrverkerier och allt 🙂

Matchen är i full gång:

En hejande läktare:

När matchen var över stannade vi kvar i en halvtimme efteråt för att suga in känslan då alla sjöng och gladde sig åt att Boca Juniors hade vunnit och nu låg etta i den liga som de spelade i. När detta var över kände vi oss dock lite frusna och faktiskt rätt hungriga så någon bar att ta sig till och fira som de andra skulle göra gjorde vi inte, utan vi begav oss istället tillbaka till hostelet, gick ut och åt middag (kött givetvis) och gick därefter och la oss 🙂 Kulturpoäng nummer två, check! 😉

Middagen en kväll som denna:

När det blev söndag inledde Markus först dagen med lite skypning medan Axel sov vidare. Vid tolvtiden blev han dock väckt av sin vän då skypningen var över och det var dags att gå upp för att göra oss i ordning för ytterligare en dag i denna huvudstad. Strax efter tolv skulle vi nämligen ta oss bort till Arvin igen för att där bli bjudna på lunch. På fredagskväll hade vi nämligen pratat lite om mat och Arvin berättade då om sitt intresse för matlagning och passade även på att bjuda in oss till en söndagslunch i hans lägenhet. Så vid halv ett ungefär kom vi dit och vi fann då en Arvin som var fullt upptagen med att förbereda denna lunch, en lunch som verkligen inte var en ordinary sådan, nej, utan han hade hållit på i två timmar och lagade både förrätt, varmrätt och hade dessutom bakat en äppelpaj till efterrätt. Så otroligt trevligt initiativ och maten han lagat var verkligen jättegod och bestod av en smakrik argentinsk soppa med filippinsk touch, en filippinsk nationalrätt innehållande ris, kryddigt kött och en god sallad som varmrätt och som sagt en äppelpaj med argentinsk glass till efterrätt. Riktigt gott som sagt och detta åt vi med inget mindre än svenska bestick köpta och tillverkade i Sverige, haha 🙂 Trevligt var givetvis också och vi satt där i närmare två timmar, åt och pratade som vanligt om lite allt möjligt 🙂

När maten var uppäten, magarna proppmätta och när Arvid efter att ha förbjudit oss att hjälpa till hade diskat färdigt var det dags att bege oss ut och ta oss till första bästa busstation. På vägen dit passade dock Arvin på att visa oss ett ställe där man kunde få tag på nått som vi utan tvekan snabbt kände igen. Nämligen:

Haha, yes, ni såg rätt, Wasa knäckebröd 🙂 Texten var dock inte på svenska så de kan ju inte ha tillverkats där, eller kan de? Aja, kul var det i alla fall att känna sig lite som hemma 🙂 Därefter begav vi oss som sagt till busstationen och hoppade på bussen vi skulle med, en buss som tog oss till det argentinska presidenthuset. Det var ju söndag och under söndagar är detta hus nämligen öppet för turister och man kan besöka det helt gratis, så vi tänkte att vi kunde ta tillfället i akt och samla ytterligare ett kulturpoäng genom att göra en liten visit där helt enkelt 🙂 Och nu var det väl inte särskilt speciellt, ett rosa hus med massa tavlor och statyer som om man är intresserad säkert kan vara intressanta att se, men som man om man inte är det mest ser och sedan går vidare 🙂 Och ja, ni förstår väl säkert vilket utav de två alternativen som passade in på oss så vi spenderade väl inte mer än 10 minuter där kanske 🙂 Kulturpoäng nummer tre kunde vi däremot checka av, haha 😉

När presidenthuset var besökt och kulturpoäng nummer tre inplockat var det dags att samla lite ytterligare poäng genom att besöka den kända söndagsmarknaden i San Telmo (stadsdelen vi bor i här i Buenos Aires). Och detta var verkligen den längsta marknaden vi har varit med om. Tidigare marknader vi har besökt har liksom befunnit sig på större områden där stånd har stått lite här och var, men denna marknad kan mer liknas som en enda lång julmarkad i Sundsvall. Stånd fanns endast på en lång gata, från presidenthuset och så långt bort man kunde se och ännu mer därtill. Nu räknade vi inte exakt antal kvarter, men Arvin sa att det rörde sig om mer än 20 kvarter, om inte till och med ännu mer. Så nog för att det som fanns att köpa på marknaden inte var någonting som lockade oss så var definitivt bara ett besök där en upplevelse i sig 🙂 Människorna här borta är så otroligt kreativa, kommer på idéer som saknar motstycke och det är så kul att se hur de jobbar och försöker tjäna pengar på alla dess möjliga vis 🙂 Och inte kunde det sluta bättre heller när det visade sig att ett Starbucks låg beläget precis där marknaden tog slut. SÅ gott att få ta sig en Chai-Latte efter att ha vandrat en bra bit alltså! 🙂

Och det kryllade verkligen av folk. Försök titta i mitten på denna bild, så långt bort ni kan se är det folk. Helt sjuuukt!

Haha, denne man alltså, sjukt skön! Han dansade omkring där på sin lilla plats, med lite musik i bakgrunden, låtsades att han hade en kvinna intill sig 😉

Eller så kan man ju alltid imitera Charley Chapplin:

Eller så kan man ju göra som den här gruppen, spela musik och dansa salsa:

Och där, en bit nedanför Starbucks, var det dags för Arvin att ta bussen hem och tid för oss att bege oss tillbaka till hostelet igen, vilket visade sig inte ligga mer än några kvarter ifrån där vi var. Så vi tog oss en liten promenad tillbaka, dog i några soffor framför datorn och bestämde oss sedan för att ta oss ut igen och få i oss nånting att äta. Och denna kväll hade vi faktiskt bokat bord på ett stekhus rätt nära hostelet där vi bor, då detta place hade varit fullständigt proppat alla tidigare kvällar som vi hade försökt få ett bord där. Och proppat, ja, det var det även denna kväll, men med en bordsreservation i handen kunde vi sätta oss i lugn och ro och äta en riktigt god middag (som givetvis bestod av kött, haha). Axel fick en kväll som denna testa på riktigt rött kött då han beställde bleu (det vill säga blått typ). Han hade i och för sig beställt rött kött alla kvällar tidigare, men så här rött/blått hade han aldrig fått det. Markus däremot, ja, han körde på sin vanliga medio och var nöjd som alltid 🙂 Gott var det i alla fall för oss båda 🙂

Axel fick sig en rejäl köttbit…

…som alltså var otroligt röd:

Med middagen uppäten och med magarna mer än mätta var det dags att bege oss tillbaka till hostelet igen för att sova en låååång natt. Vi vaknade väl inte förrän snarare halv ett på dagen, men kände då att det var tid att kliva upp då vi faktiskt hade planer även för denna dag. Nu var det väl inga storslagna sådana, men vi hade i alla fall tänkt göra ett besök i ”La Boca” (den färgglada stadsdel som många förmodligen har sett på bild någon gång tidigare) och sedan besöka en lite finare restaurang på kvällen där det tydligen skulle finnas otroligt gott kött som vi hade hört gick att äta med sked. Så vid sådär tvåtiden på dagen, efter att ha fått i oss lite lunch på en närliggande restaurang, tog vi oss bort till ”La Boca” och el ”Caminito” (den korta gata i denna stadsdel som är mest känd). Nu var den ju också väldigt kort så inte tog det särskilt lång tid att vandra igenom den, men att få se människorna som fanns där och få se dessa färgglada hus, ja, det kändes som vi tog hem ytterligare ett kulturpoäng faktiskt, haha 😉 Det som var absolut häftigast och det som faktiskt fick oss att stanna upp ett bra tag och bli riktigt fascinerade, ja, det var en konstnär alldeles i början av denna lilla gata. Längs hela gatan fanns nämligen en hel drös av konstnärer som alla tolkade ”La Boca” på sitt sätt och sedan ställde ut sina verk till försäljning. Denne konstnärs armar var dock missbildade så han kunde på så sätt inte använda dem till att måla, något som emellertid inte stoppade honom. Han använde istället sin mun på ett otroligt fascinerande sätt och kunde på så sätt måla helt fantastiskt fina tavlor. Ännu häftigare blev det när vi tänkte på att ”La Boca” faktiskt betyder munnen på spanska. Riktigt fascinerade att se alltså!

”Todo es posible y más” – Allt är möjligt och mer därtill. Så stod det ovanför denne fascinerande mans arbetsbänk. Otroligt häftigt!

Den mysiga lilla gatan el ”Caminito”:

Efter vår fascination och ett lite längre stopp vid denne man tog det som sagt inte särskilt lång tid att vandra igenom gatan och vi hann rätt snabbt få oss en vy över denna rätt lilla stadsdel. Klockan var däremot inte så mycket, solen sken och det var rätt fint väder, så vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och ta oss en kopp kaffe och lite churros på nått utav alla utecaféer där. Nu blev det dock rätt kallt ganska snabbt då det inte riktigt är någon värme här i huvudstaden, så vi tog oss faktiskt rätt snabbt tillbaka till hostelet och degade lite 🙂

Vid åttatiden på kvällen var det som sagt dags för nästa planerade aktivitet för dagen, vi hade ju bokat bord på den omtalade restaurangen ”La Cabrera”, där köttet skulle vara fantastiskt och till och med möjligt att äta med sked. Och att det var en populär restaurang, det var definitivt märkbart när vi kom dit då folk stod utanför och köade för att få komma in. Vi hade ju däremot bokat bord så för oss var det bara att kliva in och sätta oss ner. Att det var en restaurang som specialiserat sig på kött det märktes också då vi fick menyn, även om det givetvis fanns andra alternativ där med. Vi bestämde oss givetvis för att äta kött, det var ju trots allt av den anledningen som vi hade tagit oss dit, och även om det var rätt så dyrt faktiskt så var det oerhört gott. Och inte nog med att vi fick varsin enorm köttbit så passade de på att fylla upp vårt bord med alla dess möjliga saker. Nu var det väl inte världens största bord heller, men när de till slut hade lyckats fått dit alla godsaker, ja, då visste man knappt vart man skulle ta vägen. Saker stod överallt och vi hade säkert mat för minst det dubbla antalet personer. När det dock var så ofantligt gott såg vi däremot till att äta upp (om inte allt, så åtminstone långt mer än hälften) och när vi till slut inte fick i oss nått mer var vi så oerhört mätta att vi nog hade kunnat rulla till taxin istället för att gå, haha 😉 Någon efterrätt orkade vi som ni kanske förstår inte med, utan vi tog oss direkt hem till hostelet och la oss för att sova. Betyg: långt mer än godkänt alltså, SÅ gott (om än lite tråkigt att man inte kunde äta med sked – vet inte vart vi fått det ifrån – men aja)!

Tallriken som stod på bordet när vi kom hade formen av en tjur. Var ju rätt givet vad vi skulle äta liksom 😉

Bordet var som sagt proppat med mat:

…även Markus blev proppad med mat 😉

Väl tillbaka på hostelet försökte vi komma i säng så fort som möjligt för att dagen därpå sedan få vara med om någonting som vi sent kommer att glömma. Klockan halv sju ringde väckarklockan, vi klev upp, gjorde oss i ordning och gick sedan ut ifrån hostelet samtidigt som alla partymänniskor som hade varit ute under natten började komma tillbaka, haha 😉 Vi försökte då hitta någonstans att äta lite frukost och lyckades efter en stund leta oss fram till ett café som var öppet. Där åt vi sedan en snabb frukost innan vi begav oss bort till det ställe där vi skulle möta upp sju killar och bli upplockade utav en liten minibuss. Minibussen tog oss sedan knappa två timmar utanför staden och platsen vi då kom till var en anläggning där dagens aktivitet skulle hållas, nämligen fallskärmshoppning!!! 🙂 Detta har vi ju haft i åtanke ett tag och vi gjorde ju även ett försök hemma i Sverige nån gång i höstas, utan att lyckas då väderförhållandena var för dåliga. Denna risk fanns ju givetvis även här så vi vågade nog inte riktigt ställa in oss på att vi skulle få hoppa förrän vi väl kom dit och fick klart för oss att det denna dag faktiskt var genomförbart. Nu var vi ju som sagt nio personer och det fanns även fler på plats som tänkt hoppa så även om vi var där redan vid 10-tiden på morgonen dröjde det riktigt länge innan vi fick ge oss upp i planet och genomföra hoppet. Även efteråt blev det en hel del väntan och vi kom inte hem förrän vid niotiden på kvällen, men det var SÅ värt all väntan alltså! HJÄLP vad roligt det var! Talar man om adrenalinkick och häftiga saker man kan göra var det utan tvekan det häftigaste vi har gjort båda två! Men snacka om att det var en nervös väntan innan! Kroppen skakade och trots att man bara ville ge sig iväg fick vi alltså vänta i nästan fem timmar innan det blev vår tur. (Som tur var skakade väl inte kroppen hela tiden, utan nervositeten kom och gick lite grann). När det väl blev vår tur dock, ja, då slog den riktiga nervositeten till. På med utrustningen, iväg till planet som precis hade landat ifrån ett tidigare hopp, sätta oss i det otroligt lilla planet och flyga upp till 3 000 meters höjd. Och känslan när man satt där och kollade ner på jorden, ojojoj, den är obeskrivlig. Och sen, ja, då fanns det inte längre någon återvändo. När dörren gick upp och instruktören kopplat fast oss i honom, när kameramannen klättrat ut och gjort sig redo, ja, då var det bara att hänga sig ut ur planet och sedan……aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!

I nästintill 45 sekunder föll vi fritt mot jorden, i 200 kilometer i timmen och med ett våldsam vindmotstånd som fick våra kinder att fullständigt fladdra! SÅ häftigt! Ja, det var en himmelsk känsla 😉 Och när dessa 45 sekunder hade gått, ja, då vecklades fallskärmen ut och vi kunde i betydligt lugnare tempo sakna glida ner mot jorden igen 🙂 Och väl där, då var det bara att skutta och skratta, springa omkring och önska att det gick att göra igen, haha! Det var verkligen otroligt häftigt och känslan att falla fritt i 45 sekunder, den är nästintill obeskrivlig. Kanske att lite bilder kan få er att leva er in i känslan 🙂 Vi kan även meddela att vi har varsin riktigt rolig film att visa när vi kommer hem! Men dem får ni vänta med ett tag, här kommer lite bilder istället:

Axel var först ut att hoppa och här är han redo att sätta sig i planet:

Aaaaaaahhhh!!!

Axel överlevde och är snart nere på jorden igen:

Markus är redo:

Nervös väntan i planet:

Craaaaaazyyyyyyy!!!

Markus pustar ut och är glad att han överlevde hoppet 🙂

När denna otroligt häftiga upplevelse var över var det som sagt dags för ytterligare några timmars väntan, timmar som dock flöt på mycket snabbare än de nervösa timmarna innan. Så även om det tog rätt lång tid kunde vi gott sitta där, njuta av känslan och av att solen sakta gick ner bakom träden. Otroligt härligt även det! Vid sådär åttatiden på kvällen kunde vi i alla fall äntligen sätta oss i bussen och åka tillbaka till Buenos Aires, gå ut och käka en snabbis och sedan gå och lägga oss och sova en god natts sömn 🙂 Vilken dag alltså! Detta kommer som sagt bli någonting som vi sent kommer att glömma 🙂

Idag, såhär dagen efter, har vi väl inte gjort särskilt mycket, mest slappat och tagit det lugnt 🙂 Vi tänkte i alla fall att vi skulle ta farväl av Arvin och samtidigt tacka så mycket för att att han tagit med oss på lite allt möjligt och för att han gett oss tips och råd här i denna enorma huvudstad. Så på kvällen såg vi till att bjuda ut honom på middag, dock på en restaurang som han tipsat oss om, men ändå 😉 Restaurangen hette Ohlsen´s och där serverade de nordisk mat! Sjukt kul att äta nästintill svensk mat här borta på andra sidan jorden liksom 🙂 En trevlig kväll hade vi alltså och vi tackade och sa adjö till Arvin, som vi förmodligen inte kommer se på ett bra tag!

Innan middagen hade vi dessutom sett till att ta oss till busstationen och boka varsin biljett till vår nästa destination som kommer att bli Porto Iguazú. Så imorgon (torsdag), far vi vidare och sätter oss på en 19 timmars buss norrut mot denna stad 🙂 Där ska vi sedan besöka detta kända vattenfall (Iguazú Falls), vilket alltså blir vår nästa aktivitet 🙂 Allt är otroligt bra med oss och vi har verkligen haft en köngvecka här i Buenos Aires och är så tacksamma för allt vi har fått vara med om! Nu är det ju dessutom inte så lång tid kvar tills vi snart kommer hem till er där hemma, vilket givetvis gör oss extra glada 🙂 Snart ses vi, men vi hörs givetvis här med nya inlägg om vad vi hittat på innan dess! Må gott så länge!

/ Axel och Markus

VARNING! Här kommer ett mycket invecklat, korkat skrivet och fruktansvärt jobbigt stycke text, skrivet klockan elva på kvällen/natten på en skumpig buss på väg mot Buenos Aires! Ni som inte orkar läsa behöver inte känna någon skam, det är helt förståeligt! Ni kan väl ta er en titt på bilderna i alla fall, haha 😉

En rapport ifrån Mendoza lovade vi ju er i vårt förra inlägg och här kommer då detta 🙂 Sist vi hördes berättade vi ju om att vi skulle ta en buss ifrån Santiago till Mendoza på fredag förra veckan. Och mycket riktigt, det gjorde vi också så på fredag eftermiddag anlände vi till vinernas stad Mendoza och checkade in på första bästa hostel. På fredagskväll gjorde vi väl inte så mycket mer än att gå ut och käka middag på någon hyfsat god restaurang och efter det såg vi väl några avsnitt Grey’s innan vi sedan gick och la oss. Någon väckarklocka ställde vi inte på lördag, utan vi sov ut ordentligt och vaknade väl runt tolv på dagen. Då gick vi bara ut och åt en snabb lunch innan Markus sedan försökte skypa med sin familj, något som inte gick så bra då internet på hostelet vi bodde på verkligen var sämst. Så, så mycket till samtal blev det väl inte, men det var givetvis kul att byta några ord i alla fall 🙂

Resten av lördagen (det vill säga från tre och framåt) ägnade vi åt att leta upp ett bra företag som vi sedan skulle kunna göra en vintur med. Enligt lonely planet och andra backpackers är det lite av ett brott att komma till Mendoza utan att besöka åtminstone en vingård, då Mendoza verkligen är vinernas stad här i Argentina. Mer än 20 olika vingårdar runt om i staden går att besöka, så som sagt, åtminstone en är lite av ett måste. Efter att ha strosat omkring i någon timme på stan letade vi oss fram till ett bra och rätt så billigt alternativ som vi sedan såg till att boka till på måndagen. Därefter var det dags för middag och när vi hade ätit en rätt så taskig lunch kändes en god och en lite finare restaurang som något som verkligen lockade oss en kväll som denna. Så vi kollade upp lite olika alternativ, läste i någon broschyr som vi hade fått tag på och bestämde oss slutligen för att ta oss till den så kallade ”Grill Q”. Väl där inser vi dock vilket otroligt fint och förmodligen dyrt alternativ vi fått tag på och tvekar väl lite, men går sedan in. Väl därinne slås vi dock återigen av denna känsla av lyx och vi inser plötsligt hur ofattbart opassande våra mjukisbyxor var, haha 😉 De gäster som redan befann sig därinne och de som anlände kort därefter var klädda i kostym eller någonting liknande och vi satte oss som sagt vid en bord i mjukisbyxor och någon halvdan tröja, haha 😉 Aja, hursomhelst fick vi i alla fall menyn och bad som vanligt om en meny på spanska då detta typ aldrig brukar vara något problem. När vi dock började läsa menyn och insåg att den i princip innehöll olika typer av köttdelar som vi knappt ens hade vetat vad de betydde om de hade stått på svenska fick vi däremot be om att få en meny på engelska istället. Detta hjälpte väl måttligt och vi kunde i alla fall beställa vår mat 🙂

Vad gällde dryck kände vi ju att vin verkligen satt på plats då vi dels befann oss i vinernas stad och dels råkade sitta på en väldigt fin restaurang. Då ingen av oss direkt är någon vinexpert bad vi helt enkelt vår servitris rekommendera något gott vin och hennes svar till det blev: ”Sí, claro, pero qué tipo de vino quieren ustedes? Alguno de más cuerpo, más condimentado?” Haha, hm, ja, ville vi ha något med mer kropp eller något som var lite mer kryddigt eller hur föredrog vi att vinet skulle vara? Haha, ja, som ni förstår, vi hade ingen direkt koll, men sa att något med mer kropp blev bra 😉 Hon gick då ut och hämtade två olika viner, hällde upp lite av varje i två glas och lät oss sedan provsmaka. Snacka om service liksom! 🙂 Efter att ha bestämt oss för det ena vinet gick hon ut och hämtade en ny flaska och sedan väntade den vanliga vinkontrollen då man ska titta på korken, smaka lite grann och bedöma om vinet är bra eller inte. Och att smaka på vinet, ja, det har vi ju gjort på andra ställen tidigare, men att kolla på korken, haha, det kändes ju bara lite överdrivet. Markus, som blev den som servitrisen sträckte fram korken till, tog väl sig någon sekund att titta på korken, men blev väl mest chockad och sa bara att den såg bra ut, haha 😉 Vår servitris skrattade lite så hon förstod nog att vi inte var några vinexperter, men serverade oss givetvis som vilka gäster som helst (fastän vi satt där i mjukisbyxor, haha) 😉 Vi skrattade väl mest och kände oss allmänt felplacerade 😉 Maten vi sedan åt var givetvis riktigt god, om än kanske inte det bästa vi har ätit, men vinet var fantastiskt gott och vi hade en riktigt mysig kväll där vi satt kvar på restaurangen länge, åt både förrätt, varmrätt och efterrätt, njöt av lyxen, skrattade och pratade om lite allt möjligt 🙂

Här står vi utanför restaurangen, tvekar en aning, men går sedan in 🙂

Menyn för kvällen som var aningen svår att läsa. ”Ojo de bife” till exempel, vad är det liksom? ”Ojo” betyder öga på spanska och ”bife” betyder biff, ”bifföga”, haha, ja, någon som vet?

Vi lyckades i alla fall till slut få fram vad allt betydde och bestämde oss slutligen för en trerätters. Och här är förrätten á la den dyra restaurangen, haha 🙂

Varmrätt á la samma dyra pris 😉

Axel demonstrerar den mest rejäla kniv vi nånsin ätit kött med, haha 😉

Gott vin, trevligt sällskap, mysig kväll! Markus njöt av stunden 🙂

Efterrätten som var helt himmelsk god! 🙂 Citronpaj och en kula citronsorbet:

När notan sedan kom kan man väl säga att vi än en gång fick klart för oss att vi befann oss på en riktigt fin restaurang för en sån dyr nota, ja, det har vi aldrig haft någon gång under hela resan. Och visst tog det väl lite emot, men samtidigt hade vi ju fått äta riktigt gott och haft en supertrevlig kväll och med tanke på att vi inte direkt ätit på något sådant här ställe tidigare fick det väl vara värt det då 🙂

Med maten uppäten och med restaurangbesöket avklarat tog vi oss tillbaka till hostelet, såg ett avsnitt Grey´s innan vi sedan gick till säng och sov en lika lång, om nästan lite längre till och med, natt som tidigare. När vi sedan vaknade upp på söndagsmorgonen vid ett-tiden på dagen låg vi och drog oss i någon timme och kände väl vid tre-tiden kanske att det var dags att få i oss nån mat av nått slag. Men med tanke på notan dagen innan och med tanke på att det var söndag och därmed typ inga affärer eller restauranger öppna fick det bli en billig Subway-macka för Axel och en vanlig, hederlig hamburgare på McDonalds för Markus. McDonalds fick det faktiskt bli för oss båda även till middag då vi ville äta nått billigt, men samtidigt bli mätta, haha 😉 Snacka om kontrast till kvällen innan liksom 😉 Aja, gott, eller hm, så gott som en hamburgare på McDonalds kan bli, var det i alla fall 🙂

Axel blev åtminstone mätt och belåten 🙂

Hemma ifrån McDonalds-besöken, mätta och aningen trötta (haha, nästan så att man blir mer trött av att sova så länge på dagen) gick vi och la oss rätt tidigt faktiskt. Morgonen därefter, måndag morgon alltså, var det dags att kliva upp i tid och göra oss i ordning för vinturen. Klockan 09.30 skulle vi samlas där vi köpt turen så vi åt lite frukost och tog oss sedan en morgonpromenad bort dit. Där väntade sedan en grupp på elva personer utöver oss samt två guider som vi tillsammans med hoppade in i två bilar och for iväg till vårt första stopp (den plats där vi skulle hoppa på varsin cykel). Innan vi gjorde detta var det dock redan då dags för det första vinet, ett vin ifrån södra Mendoza som faktiskt var rätt äckligt, men som vi med glad min drack samtidigt som vi samtalade med ett gäng trevliga människor ifrån både England, Australien och Frankrike. Därefter satte vi oss alltså på cyklarna och cyklade iväg till vårt andra stopp under turen, nämligen ett vinmuseum. Där fick vi sedan vandra omkring, titta på hur man tillverkade vinet förritiden, samt ta oss en titt på de druvor som idag växer på olika platser runtom i Argentina och som man alltså tillverkar vin ifrån. Vi fick dessutom testa ett vin som hette el Museo, det vill säga ett vin som tillverkades vid museumet och som mest användes till vinprovning av den typ som vi alltså genomförde. Vid detta moment fick vi även lite instruktion utav vår guide hur man skulle vinkla glaset för att kunna titta på vinet och gissa vilket år det var ifrån, hur man skulle snurra på glaset, lukta på vinet och sedan dricka det för att kunna få ut det mesta utav smaken. Och ja, hm, vinet smakade väl helt okej, om än aningen torrt. Vinet ifrån lördagskvällen smakade ju betydligt bättre så det var väl egentligen inte så mycket till sensation. Kul var det i alla fall att få en liten winetasting intruction liksom 🙂

Dags för lite museumbesök 🙂

Här är en bild på de gamla vintunnorna som förr användes till att pressa ur saften ur druvorna. Druvorna lades ner i tunnan och med hjälp av sin egen tyngd pressades saften ur  och kom ut ur en liten öppning längst ner i tunnan. Skalen flöt däremot upp till ytan och därefter användes de små spinnmaskinerna framför tunnorna till att pumpa upp saften igen för att återigen föras ner i tunnan och utav skalen färgas 🙂 Ja, typ så, haha 😉

Inne på museumet med verktyg av alla dess slag som alla på något sätt användes under vinproduktionen förr i tiden:

Här till exempel har vi verktyget som användes till att korka flaskorna:

Markus smakar på de otroligt torra druvorna som lämnats i en hög efter att saften har pressats ut. Typ som russin 🙂

Här måste det arbetas! Saften ska ur druvorna och det är tungt arbete alltså…

Vinprovningsdags:

När besöket på vinmuseumet var över var det dags att på cyklarna ta oss vidare till vårt nästa stopp där vi dock inte skulle testa något vin, utan istället ta oss an två olika sorter av absint, en 90-procentig och en 75-procentig sådan. Och ja, ni hör ju själva att detta kan ju verkligen inte vara gott och det var det definitivt inte heller. Coolt var det väl i alla fall när vi förberedde denna lilla dryck, tände på en sked med socker och lite absint och lät det sedan brinna i någon sekund innan man skulle stoppa ner skeden i glaset och dricka upp vätskan. Färgglatt var det ju också, men gott, nej, det var det som sagt inte, haha 😉

Axel på väg till absint-stället med sin egna lilla cykelstil 😉

Den 90-procentiga absinten tänds på:

Absint nummer två är redo. Usch vad äckligt det var!

Till vårt fjärde stopp för dagen tog vi oss sedan där det var dags för lunch och lite siesta varunder vi även fick prova lite lokal öl som tack och lov smakade betydligt bättre än absinten, haha 🙂 Där satt vi sedan i kanske en timme, åt och samtalade om lite allt möjligt innan det var dags att bege oss till en vingård som låg belägen ungefär en halvtimmes cykeltur därifrån. Vingården vi kom till var en vingård som tillhörde familjen Di Tommaso och denna var en rätt liten och fin och dessutom Mendozas äldsta vingård som än idag producerar vin. Väl där var det först dags för en liten rundtur varunder vi fick se och få berättat för oss hur vinproduktionen på äldre dagar hade gått till samt vilka olika typer av viner som idag produceras. Utav dessa fick vi även testa på fyra olika viner: ett vitt sådant, två stycken olika röda viner samt en lite mer speciell variant som var en blandning av ett vitt och ett rött vin. De tre förstnämnda vinerna var väl inga jättesensationer, även om de smakade helt okej och helt klart skulle bli godkända vid en middag hemma eller vid någon mer sedvanlig restaurang. Vin nummer fyra var däremot verkligen ett speciellt sådant och hade en smak som fick våra tankar att ta sig till någon god efterrätt. Det var nämligen ett vin som skulle passa sig perfekt som efterrättsvin då man skulle dricka bara en liten klunk utav det och då det hade en söt, honungsliknande smak. Mycket intressant faktiskt!

Magarna kurrar och det är dags för lite mat och lite lokal öl 🙂

Här har vi kommit till vingården som tillhör familjen Di Tommaso och vi får en bild på en utav de platser där de lagrar vinerna på denna vingård:

Vinprovningsdags: (Vinet som ser lite gult ut var ”honungsvinet”)

När besöket vid denna vingård var över var det dags att bege oss till vårt sista stopp under denna vinprovnings-tur, nämligen ytterligare en vingård. Och om den tidigare vingården var Mendozas äldsta vingård som fortfarande var i bruk så var denna lite utav den andras motsats. Vingården vi nu kom till var verkligen supermodern med helt nya maskiner och med en helt annan historia. Nu fick vi ju i och för sig inte höra något om historian, men den var väl helt enkelt så ny att någon sådan inte existerade, haha 😉 Testa på viner fick vi i alla fall göra och här handlade det om tre olika sådana: ett vitt och två röda varianter. Även här rörde det väl sig inte om några högoddsare, men liksom vinerna vid den andra vingården skulle de definitivt fungera mycket bra vid en middag hemma eller på någon restaurang av det lite billigare slaget. Inga viner vi testade under dagen levde med andra ord upp till det vinet som vi drack under lördagskvällen, men intressant och framför allt roligt var det definitivt att få cykla omkring såhär mellan vingårdar och få prova på olika typer av viner 🙂

Vingården som blev vårt sista stopp för dagen:

Markus tittar fram mellan vinbuskarna 🙂

Betydligt modernare som sagt:

Axel testar det vita vinet på den sista vingården 🙂

När besöket vid den sista vingården var över kände vi oss alla rätt så trötta och var väl faktiskt rätt så påverkade också efter att totalt ha provat på nio olika vinsorter, två olika typer av absint och dessutom druckit lite öl. Så då fattades inte så mycket mer än att ta oss tillbaka till centrum helt enkelt, haffa första bästa taxi och ta oss tillbaka till hostelet igen och sova en efterlängtad natts sömn. Och sov, ja, det gjorde vi väl fram till klockan elva på dagen kanske, låg och drog oss som vi brukar i någon timme och gick därefter ut och åt lite frukost/lunch eller vad man nu kallar ett första mål vid sådär två på dagen ungefär, haha 😉 Därefter tog vi oss bort till busstationen för att köpa oss varsin nattbuss-biljett till Buenos Aires. Vår plan var nämligen att redan samma kväll ta oss vidare till denna omtalade huvudstad. Så mer än att därefter ta oss tillbaka till hostelet, titta mailen en sista gång och sedan ta oss tillbaka till stationen för att få i oss lite middag och därefter hoppa på bussen gjorde vi inte en dag som denna. (Lång mening!!! FÖRLÅT!) Och bussturen, ja, den tog lite drygt 14 timmar innan vi vid elva-tiden imorse kunde anlända hit till Buenos Aires 🙂 Allt gick dock bra och vi sov väl några timmar i alla fall!

Yes, så här befinner vi oss alltså nu, incheckade på vad som känns som ett rätt okej hostel i denna omtalade huvudstad vid namn Buenos Aires. Allt är bara bra med oss och det är med en härlig känsla som vi nu ser fram emot några dagar eller en vecka kanske i denna stad. Egentligen har vi väl inga spikade planer för vad vi ska hitta på här, men en och en annan köttbit lär vi väl ska få i oss, haha. Buenos Aires är ju nämligen känt för sitt otroligt goda kött 🙂 Någon kväll har vi väl också tänkt oss gå ut och äta med Arvin, den filippinska killen som bor och jobbar här i Buenos Aires och som vi lärde känna i Quito då han under två veckor bodde i samma värdfamilj som vi 🙂 Eventuellt ska vi också försöka oss på ett fallskärmshopp som Arvin har tipsat om, men det är fortfarande rätt lösa planer så än behöver ni inte oroa er för det våra kära mammor där hemma 😉 Vi kan väl helt enkelt säga att vi hörs om några dagar med en rapport härifrån så får ni väl se och läsa då vad vi har hittat på så att säga 🙂 Ta hand om er och må gott tills dess!

/ Axel och Markus