Ja, det är verkligen med ett stort leende på läpparna som vi nu sätter oss här framför datorn för att berätta om våra 8 dagar på Galapagosöarna. Vi är så otroligt glada att vi valde att åka till denna oerhört vackra plats på jorden, det var utan tvekan värt vartenda öre! Helt ärligt känns det som om vi skulle kunna åka hem nu och ändå vara nöjda över vår resa här i Latinamerika, för Galapagosöarna var verkligen något som saknar motstycke, helt magiskt! Det är utan tvekan de 8 bästa dagarna hittills och just nu känns det faktiskt som att dessa kommer bli svåra att slå. 8 helt underbara, fantastiska, superhärliga, magiska dagar har vi haft. Som ni kanske redan förstår innebär en beskrivning av Galapagosöarna att superlativen definitivt kommer att ta slut så ni får helt enkelt vänja er vid upprepningar, haha 😉 Hursomhelst, hur ska vi då sammanfatta dessa fantastiska dagar? Vart ska vi börja? Det känns utan tvekan som en svår utmaning, för dessa öar alltså, ja, de var obeskrivligt vackra. Men vi ska absolut göra ett försök och givetvis vill vi för egen del också minnas så mycket som möjligt så förbered er på blogghistoriens längsta inlägg, haha 🙂 Orkar ni läsa allt, toppen, då ska vi försöka ge er en så bra beskrivning som möjligt. Orkar ni inte, ja, då är det väl bara att skrolla ner och titta på bilderna. En bild säger ju mer än tusen ord som man brukar säga 🙂 I vilket fall, here we go:

Inledningsvis vill vi ge er en bild över Galapagosöarna där vi ritat ut vår resväg med segelbåten i rött, våra stopp med blåa punkter, och hur vi tog oss från flygplatsen till den plats där segelturen började med grönt. Kartan är kanske lite kryptisk, men de som lyckas förstå den kan ju använda den för att hänga med i vår kommande beskrivning. Here you have it:

Dag 1

Efter åtta veckors spanskaplugg i Quito var det en ren och skör fröjd att komma fram till en helt annan del av Ecuador, till en helt annan del av världen. När vi anlände till dessa exotiska öar kom vi till en ekologisk flygplats, vilket innebär att det inte fanns någon stor byggnad, helt enkelt bara en landningsbana, samt att det var fruktkontroll för att kontrollera att vi inte importerade några livsmedel som inte hörde dit. Där möttes vi av en hetta som saknar motstycke och trots att vi hade kollat väderleksrapporten blev det en härlig överraskning. Strålande sol och några grader över 30 gjorde att luften böljade ovanför asfalten och vi började svettas omedelbart. På flygplatsen blev vi sedan upphämtade av galapagosbon Caesar som under de 8 följande dagarna skulle komma att bli vår guide. Efter en knappa två timmars biltur kom vi fram till Puerto Ayora på ön Santa Cruz där vår segeltur senare skulle ta sin början. Där klev vi ombord på segelbåten och installerade oss i våra små hytter (segelbåten var byggd för 8 turister med en besättning på 4 man om ni vill kunna föreställa er storleken). Dock var vi bara fem stycken (vi, två tyskar och en schweizare) vilket var perfekt då man blev lite som en familj, fick en guide på bara fem personer och var inte tvungen att anpassa sig till stora grupper på 30, 60 eller till och med 120 personer som vissa kryssningsturer var till för.

De första härliga minuterna:

Dessa sjölejon alltså, de var verkligen helt otroliga! Överallt låg dem, som här till exempel har han hoppat upp på en båt och ligger och steker 🙂

Vår hytt:

Efter att ha ätit en god lunch på båten åkte vi med den lilla gummibåten (vilken vi använde hela tiden under resten av resan för att ta oss fram och tillbaka till båten från öarna) in till fastlandet igen för att vandra lite grann, få se speciella djurarter och växter samt för att ta oss ett dopp i en kall källa i en bergsklyfta. Under vandringen såg vi pelikaner, leguaner, sjölejon, ödlor, spindlar, olika typer av fågelarter, ett fint stenlandskap, fina växter och vi fick också lukta på koda från ett speciellt träd som luktade typ mint. Allt detta samtidigt som vi stektes rejält av den gassande solen. Därför var det utan tvekan mycket skönt att ta sig ett dopp i det kalla vattnet när vi väl kom fram till bergsklyftan efter ungefär en timmes vandring. Helt underbart 🙂

Det fanns uppenbarligen fler än vi som stekte:

När vi hade tagit oss detta underbara dopp och gått tillbaka till hamnen igen tog vi en båttaxi in till staden för att ta oss en titt, ladda upp med solkräm inför båtresan, köpa oss en solhatt och lite snacks och bara njuta av en glass i hamnen. Därefter återvände vi med gummibåten till segelbåten för att äta middag och sedan gå och lägga oss rätt så tidigt för att ladda batterierna för nästa dag 🙂 En helt underbar första dag helt enkelt!

Dag 2

Under natten till tisdagen (dag nummer två) hade vi åkt en lång sträcka med segelbåten (8 timmar totalt) och vi befann oss nu på en annan ö, nämligen San Cristóbal. Dit anlände vi till Pointe Pitt, den blå punkten på kartan längst norrut på denna ö. Tyvärr hade vi lite sämre väder under denna förmiddag (det regnade och var mulet), men å andra sidan var dessa timmar på förmiddagen de enda med dåligt väder under våra 8 dagar på Galapagos så det gjorde faktiskt inte så mycket. Hursomhelst, efter att ha ätit lite frukost landsteg vi denna ö och gjorde en liten bergsvandring där vi framför allt tittade på fåglar (blue-footed-boobies och red-footed-boobies). För de som inte förstår av namnen hade dessa fåglar alltså blåa respektive röda fötter, såg rätt roligt ut faktiskt. Att titta på dem när de jagade var också en syn då de verkligen dök spikrakt ner i vattnet i jakt på en fisk. Vår guide berättade att de kommer ungefär 2-3 meter ner under vattnet och att det därför ibland händer att de dyker rätt ner i botten eller störtar in i en sten eller bergklippa och dör. Brutalt, men vi antar att that’s life 😉

Men givetvis såg vi inte bara fåglar under denna vandring, utan även leguaner, spindlar och naturligtvis sjölejon. Vår guide var riktigt bra under alla dessa 8 dagar. Han var väldigt exalterad, hade alltid någonting att berätta om och det hände rätt ofta att han blev tvungen att avbryta sig själv då någon cool fågel flög förbi och han var tvungen att snabbt få oss att rikta våra blickar på den och berätta lite om den, innan han sedan kunde återvända till det han pratade om 🙂 Ja, det märktes verkligen att han hade en djup kärlek för sin hemort.

En speciell liten krab(b)at:

Alla djur vi såg var ju dock inte levande. Här har vi exempelvis ett dött sjölejon:

Snacka om att lämna spår efter sig, haha 🙂

Denna lilla fågel var inte många dagar gammal:

Här är the blue-footed-boobie 🙂 Det är dock en ganska dålig bild, man ser liksom inte fötterna, vilket är själva poängen, haha 😉 Bättre bilder kommer dock ifrån kommande dagar:

Efter att ha avklarat denna lilla bergsvandring var det dags för lunch på båten och sedan var det dags för turens första snorkling, varunder vi fick se mycket annorlunda fiskar i alla möjliga färger och även få oss en titt på Doris (för dem som har sett Hitta Nemo, haha) 🙂

Efter snorklingen gick segelturen vidare och vi begav oss till nästa blåa punkt på kartan, en plats som kallades Cerro Brujo. Där tog vi sedan gummibåten och gjorde en liten båttur för att se på det vackra landskapet innan vi åkte in till land där en liten vandring sedan väntade. Under denna lilla vandring fick vi framför allt bevittna det som kom att bli det skönaste djuret på Galapagos, nämligen sjölejonet. I vartenda hörn befann sig denna varelse, låg och stekte lite här och där, rullade sig i vattnet och såg ut att njuta, precis som vi också gjorde 🙂 Fint väder var det återigen och vi vandrade runt där på ön och njöt, njöt och njöt. Det var verkligen det vackraste vi någonsin har sett! Stranden var helt otroligt fin med krabbor, sjölejon, leguaner med mera. Vi avslutade denna lilla vandring med att ta oss ett dopp i det blå, flyta runt och bara njuta av det underbart sköna vattnet, följa med vågorna, helt fantastiskt var det 🙂

Qué pasó liksom, haha:

Åh, vilken härlig dag! (lalalala lalalalalalalaaaa):

Därefter var det dags att kliva på båten igen, ta oss lite fika och sätta oss uppe på däck och titta på en vacker solnedgång samtidigt som segelbåten åkte vidare till nästa blåa punkt på kartan, Puerto Baquerizo Moreno, där vi skulle tillbringa natten. Väl där fick vi i oss lite middag innan det var dags att gå och lägga sig igen 🙂 Dag nummer två, amazing!

Dag 3

Dag nummer tre började liksom alla övriga dagar skulle komma att inledas med, att vi klev upp, gick på toa, satte på oss badbyxorna, tog oss ett morgondopp, åt frukost, smorde in oss, satte på oss solglasögonen och satte oss i gummibåten för att få vara med om nya äventyr. Denna dag tog vi även med oss snorkelutrustningen för att kunna snorkla efter knappa timmens vandring på ön. Under vandringen såg vi liksom tidigare dagar massvis med sjölejon, leguaner, spindlar och supervacker natur. Väl framme på snorklingsplatsen möttes vi av ett stenigt, svart, kantigt landskap där vattnet var mycket vågigt. Då det inte fanns någonstans att kliva i fick vi stå där på en sten, invänta en hög våg och sedan hoppa för att inte riskera att slå oss på klippan. Lite klurigt, men det gick 🙂 Denna gång såg vi inte så jättemycket, men givetvis fick vi syn på en del sjölejon som simmade omkring och visst var det lite annorlunda och framför allt roligt att se dessa djur under vattnet. Vår guide visade oss hur vi skulle leka med dem. Dök man ner och gjorde bubblor under vattnet kom dem mot en och gjorde likadant. Riktigt häftigt! 🙂

Sjölejonen låg som alltid lite överallt:

Liksom krabborna:

Efter detta gick vi vidare och denna gång kom vi fram till en strand där det var mycket sannolikt att man skulle få syn på sköldpaddor. Och mycket riktigt, redan när vi kom fram såg vi tre, fyra stycken sticka upp sina huvuden ur vattnet för att hämta luft. Yes, ni hörde rätt! De håller nämligen andan under vattnet och kan göra detta uppemot 25-30 minuter innan de måste upp till ytan för att ta ett nytt andetag som räcker i knappa 30 minuter till. Coola djur!

Där satte vi sedan på oss snorkelutrustningen igen och begav oss ut i vattnet för att se på dessa djur, vilket verkligen var fantastiskt 🙂 Vi hade ju visserligen sett detta i Mexiko, men här var det utan tvekan mer exotiskt. På samma plats gick det att se fem havssköldpaddor som simmade omkring och det var bara att välja varsin och följa efter den när den simmade iväg. Och känslan att vara precis ovanför sköldpaddan, ja, den var helt enkelt magisk! Ibland kom den så nära som 20-30 centimeter och man kunde verkligen studera den in i minsta detalj. Under denna snorklingstur fick vi givetvis beskåda ett och annat sjölejon också, leka lite med det och njuta av att bara simma omkring där i värmen och känna hur vattnet svalkade en 🙂 Helt fantastiskt!

Här har vi en ödlehona. Detta kan man se på magen. Är den röd, ja, då är det en hona och är det någon annan färg är det en hane.

Dessa sjölejon alltså, haha:

”Denna bänk är min!”, eller hur tänkte han här? 😉

När vi hade njutit färdigt och sett klart på dessa vackra havssköldpaddor var det dags att bege oss tillbaka till segelbåten för att kliva ombord, käka lite lunch för att sedan njuta av en segeltur till nästa ö, nämligen Floreana (se kartan i början av inlägget). Och vilken segeltur detta var alltså. Solen stekte på rejält och vi låg där på däck och bara njöt i solen samtidigt som vinden svalkade oss när vi for fram över det öppna havet. Sen plötsligt väcker vår guide oss ur vår njutning och vi får vara med om något alldeles obeskrivligt. När vi sätter oss upp på däck och tittar ut över havet möts vi av en magisk syn. Där simmar 30-talet delfiner omkring, hoppar och gör konster mitt framför ögonen på oss. Flertalet utav dem simmar precis fram vid fören, stiger upp mot ytan och bryter den med sina fenor, hoppar och simmar ner igen. Helt otroligt! Det var som att vara med på film alltså! I flera timmar därefter var vi smått euforiska, lyckliga över det vi sett, en underbar känsla! 😀

Även under denna tur kunde vi skåda en vacker solnedgång, ligga på däck och lyssna på musik och bara njuta 🙂

När vi efter ungefär sex timmars segeltur anlände till den blå punkten på kartan på ön Floreana var det middagsdags och sedan tid för ett kvällsdopp och sen god natt 🙂 Dag nummer tre, marvelous!

Dag 4

Dag fyra blev en riktig tidig morgon då planen för dagen bland annat var att se soluppgången. Detta gjorde vi precis när vi vaknat vid ungefär fem-tiden på morgonen, varunder vi också passade på att ta oss ett helt underbart morgondopp. Därefter åt vi liksom tidigare dagar en god frukost innan vi tog gummibåten in till land för nya äventyr. Denna dag hade vi kommit till Post Office Bay, vilket man hör av namnet har någonting att göra med post. Här på Galapagos finns nämligen ett litet speciellt historiskt postsystem som går att finna just i denna vik. Man kan nämligen skicka post utan något frimärke eller någon stämpel. Man lägger helt enkelt bara brevet i en postlåda och hoppas sedan på att någon annan som bor nära den stad man tänkt skicka vykortet till kommer och plockar upp det för att sedan leverera det. Detta innebar givetvis att vi också fick leta igenom högen med vykort för att se om det möjligen fanns något brev där som skulle till en stad nära Sundsvall. Tyvärr fanns det inget sådant så vi lämnade bara våra vykort och fortsatte sedan längre in på ön. (Vi fann dock några svenska exemplar, men de var too far away så att säga) Men vem vet, kanske kommer det någon i framtiden som bor nära Sundsvall som kommer att plocka upp våra vykort och leverera dem, vi får väl se 🙂 Eller ja, rättare sagt, ni får väl se om det dyker upp nått i postlådan där hemma 😉

Soluppgång á la Post Office Bay:

Aktivitet nummer två efter besöket vid postlådan var att besöka en lavatunnel. Detta var riktigt häftigt! I en helt kolsvart tunnel fick vi kliva ner och bara med hjälp av en liten ficklampa tog vi oss sedan igenom denna tunnel tills det blev för mycket vatten och avståndet mellan vattnet och taket i tunneln blev för litet för att vi skulle kunna fortsätta. Ibland släckte vi även ljuset och vår guide passade givetvis på att skrämma oss och lura oss med att något okänt djur simmande mot oss när det bubblade lite i vattnet, haha 😉 Eftersom våra kameror uppenbarligen var riktigt dåliga på att ta bilder i mörker har vi inga bra bilder. Här kommer ett försök i alla fall:

Väl uppe ur lavatunneln begav vi oss tillbaka till gummibåten för att med denna ta oss en tur, varunder vi fick se både blue-footed-boobies, pingviner och givetvis sjölejon. Under denna båttur kom vi även till lite av en oas där vi passade på att ta oss ett dopp och samtidigt leka och bada med dessa fantastiska sjölejon. Riktigt roligt!

Pingvinbesök (eller ja, det var väl rättare sagt vi som besökte pingvinen)

We love boobies 😉

Väl tillbaka på segelbåten var det bara att svida om, sätta på oss snorkelutrustningen för att sedan bege oss till ett jättefint snorkelställe där vi fick se både det ena och det andra. Fina fiskar som vi tyvärr inte minns namnen på, en och en annan haj, sjöstjärnor och naturligtvis sjölejon, haha 🙂 Under nästintill alla snorkelturer hade vår guide en vattentät bok med alla djurarter som han hela tiden använde till att visa oss vad vi såg, riktigt bra faktiskt 🙂 Eftersom våra kameror inte är vattentäta har vi tyvärr inga bilder ifrån detta, men helt fantastiskt var det i alla fall 😀

Tillbaka på båten igen var det dags för lunch och sedan ännu en eftermiddag med segling, denna gång för att ta oss tillbaka till den plats där vi i måndags började, nämligen Puerto Ayora. Tyvärr var det lite väl guppigt under denna tur för att det skulle vara perfekt, men det var utan tvekan njutbart ändå och vi låg där på däck, solade och hade det gött 🙂 Väl framme i Puerto Ayora blev det till att stiga i land, köpa oss lite mer solkräm som vi hade gjort slut på, köpa oss en glass och glassa i hamnen, haha 🙂 Skönt!

Vid sju-tiden var det sedan tid för att återvända till segelbåten, käka middag, ta oss ett kvällsdopp i solnedgången och sedan gå och lägga oss. Dag nummer fyra, helt awesome!

Dag 5

Dag fem var vi som sagt tillbaka i Puerto Ayora igen och det var dags för en av tyskarna att lämna oss. Hon hade bara bokat första halvan av turen och skulle nu spendera några dagar på ön på egen hand. Samtidigt anslöt sig ett par ifrån Argentina till vår grupp och vi blev nu sex stycken totalt, 10 med besättningen 🙂 Detta innebar också att vår guide hädanefter blandade mellan engelska och spanska i sina beskrivningar, vilket vi tyckte var mycket roligt då vi egentligen hoppades på spanska, men förstod varför han pratat på engelska då en tysk inte riktigt var så haj på detta senare språk. Hursomhelst var det i alla fall dags för en heldag på Santa Cruz (ön där Puerto Ayora hör hemma, se karta) där huvudmålet för dagen var att studera Galapagosöarnas nationaldjur, nämligen landsköldpaddan. Havssköldpaddor hade vi som sagt redan sett och dessa finns ju på många andra platser på jorden också, medan landsköldpaddan är mer unikt för just Galapagosöarna. Det är också så dessa öar har fått sitt namn. Formen på ett utav landsköldpaddans skal ser nämligen ut som en sadelgjord, vilket på spanska heter Galápago. There you have it 🙂

Dagen inleddes med att vi tog oss en promenad till el Centro de Crianza de Tortugas Terrestres (Uppfödningscentret för landsköldpaddor). Där fick vi se alltifrån sköldpaddor som bara var några månader gamla upp till landsköldpaddan George som är över 100 år gammal och den äldsta av sin art. Ja, det finns nämligen olika typer av landsköldpaddor, olika arter alltså, och skillnaden dem emellan syns främst på skalet. Under den tid som vi spenderade på detta center fick vi lite av en landsköldpaddslektion, vi fick titta på gamla bevarade skal samt se och få berättat för oss hur dessa varelser lever och växer, parar sig och äter, ja, helt enkelt en hel del information. Riktigt intressant var det, även om det visserligen kändes lite som att gå på zoo då sköldpaddorna liksom var instängda i inhägnade områden.

En ett år gammal liten sköldpadda:

Här fanns även aningen äldre sköldpaddor, som dessa till exempel:

El solitario George (Ensamma George). Han kallas så då han är den äldsta, vackraste, ljuvligaste, smartaste, starkaste, ja, helt enkelt den enda och sista av sin art. Därför har man försökt para honom med honor från snarliknande arter för att åtminstone bevara en liten del av hans dna, dock utan resultat. Varför han inte vill para sig med någon hona vet man inte. Kanske är det på grund av att dessa är av en annan art eller så är han homosexuell som vissa även har hävdat. Andra har till och med försökt klona honom, vilket de dock inte lyckats med då detta inte är lagligt. Ingen George-bebis eller kopia finns med andra ord. He’s one of a kind:

På centret fanns dock inte bara sköldpaddor, utan även en och en annan speciell leguan 🙂 Sin specialitet (färgen alltså) har han fått för att han har ätit för mycket av de gula algerna, haha. Leguaner får nämligen sin färg efter färgen på de alger som de äter. Det ni, det visste ni inte 😉

Efter denna rundtur på detta center var det god tid för ett bad då hettan stekte på ordentligt och svetten fullständigt dränkt oss (dock inte bokstavligen som tur är). Under den dryga timmen som vi hade lite ”fritid” innan vi skulle bege oss tillbaka till båten igen, begav vi oss till stranden för att svalka oss samt passade på att köpa oss varsin glass och dricka lite cola 🙂 Väl tillbaka på båten igen var det dags för lunch innan vi sedan skulle fortsätta dagens tema, att beskåda dessa landsköldpaddor. Detta gjorde vi genom att ta en bil upp i bergen där det tydligen skulle finnas många landsköldpaddor då det var en trivsam plats för dem. Och mycket riktigt, under vår lilla vandring där uppe i berget lyckades vi få syn på upp emot 10 stycken vilda landsköldpaddor och dess storlek, vi säger bara hjälp alltså. De var enorma och vår guide berättade att vissa utav dem som vi såg säkert var upp emot 150 år gamla. Precis när vi anlände till den plats där vi skulle parkera bilarna och börja vår vandring hörde vi också ett speciellt ljud som fångade vår uppmärksamhet, ett stönande ljud, haha 😉 Vår guide berättade att detta var mycket ovanligt att få en syn på, men att vi var lyckligt lottade och bad oss att följa med honom in i skogen. Och några meter in fann vi var ljudet kom ifrån, nämligen två landsköldpaddor som parade sig, haha 🙂 Ja, det var ju också en upplevelse att få se detta om man säger så 😀 Hursomhelst fortsatte vi i alla fall vår vandring efter detta och fick se en hel del sköldpaddor längs vägen, riktigt intressant faktiskt 🙂

Parningsdags, haha 😉

Här har vi en helt enorm landsköldpadda, säkert upp emot 150 år sa vår guide. Detta kunde han säga genom att räkna ringarna på skalet, precis som man beräknar åldern på träd. Coolt!

Och så fort man närmade sig så försvann givetvis huvudet:

När denna eftermiddagsaktivitet var över tog vi det lite lugnt i hamnen, köpte oss en glass och bara satt och njöt på en bänk innan det var dags att återvända till båten för att göra det som började bli lite av en tradition så här dags, nämligen att äta middag, ta oss ett kvällsdopp och sedan gå och lägga oss 🙂 Dag nummer fem, helt fantastisk!

Dag 6

Under natten mot lördagen (dag sex) hade vi färdats en ganska lång sträcka och vi befann oss nu i James Bay, den blåa punkten längst till vänster på ön Santiago om ni vill ta er en titt på kartan. Efter att ha gjort den vanliga morgonrutinen (gått upp, gått på toa, satt på oss badbyxorna, tagit ett morgondopp, ätit frukost och smort in oss) var det dags att ta gummibåten in till denna vulkanliknande ö med svart sand och vulkaniskt landskap. Där väntade sedan en liten geografilektion där vår guide berättade om Pangea, om plattornas förflyttning, om skapandet av landmassa och om teorin som säger att ett nytt Pangea kommer att uppstå. Därefter hade vi en liten fotografistund vid detta vackra ställe varunder vi fick syn på en sjuk liten sjölejonsbebis. Man kunde verkligen se hur undernärd den såg ut och också hur den försökte att göra så små rörelser som möjligt för att inte göra av med energi. Usch!

Geografilektion på spanska och i 35 graders värme, ja, varför inte?

Huga då……

Därefter började vi en liten vandring längs strandkanten där vi fick se rätt mycket av det vi redan hade sett, men eftersom det var så vackert spelade det inte så stor roll faktiskt 🙂 Leguaner, krabbor, eremitkräftor och givetvis sjölejon var djuren vi stötte på. Givetvis passade vi också på att hoppa i havet och ta oss ett dopp, helt ljuvligt efter att ha gått en bit i den gassande värmen 🙂

Detta var det inte bara vi som gjorde, utan denne lille krabaten tog sig också dopp:

Här är en eremitkräfta utan skal som vi lyckades få syn på. När skalen är för små eller om de har gått sönder måste den lilla kräftan lämna sitt gamla skal, vandra omkring en stund näck innan den hittar sig ett nytt sådant som den känner sig hemma i så att säga 😉 Detta gör de vanligtvis på natten för att undvika faror så det var verkligen tur att vi fick se detta.

Väl tillbaka där vi började vår vandring var det dags för snorkling igen. Visst var det fortfarande riktigt roligt att snorkla, även om vi inte fick syn på jättemycket nytt som inte redan hade sett, men men 🙂 Vi flöt i alla fall runt där i vattnet, tittade på fiskar, hajar och sjöstjärnor och njöt av hur ljuvligt det var att få svalka sig då det verkligen var olidligt hett 🙂

Tillbaka på båten igen var det dags för lunch under tiden som vi förflyttade oss till nästa blåa punkt på kartan (fortfarande på Santiago). Där tog vi sedan gummibåten in till land för att vandra omkring lite grann, se på fler speciella djurarter och givetvis avsluta några minuters vandring med ett dopp i det blå 🙂 Riktigt härligt!

Även här var inte alla djur levande så att säga:

Den sena eftermiddagen och kvällen ägnade vi därefter åt att förflytta oss igen, denna gång till den norra punkten på ön Santa Cruz. Under segelturen fick vi syn på denna skapelse: (Ska likna en munk sa vår guide. Tog ett tag för oss att se det, haha 😉 Ni kan ju försöka själva)

Vid denna punkt tillbringade vi sedan kvällen och natten, njöt på däck med lite musik, en cola och lite fika innan det var dags att gå och lägga sig 🙂 Dag nummer sex, otrolig!

Dag 7

Denna dag började liksom de övriga med de vanliga morgonrutinerna. Därefter var det dags att kliva i land (med gummibåten till hjälp som alltid) och vandra en bit till (också detta liksom tidigare), denna gång i jakt på lite flamingos och även de färgglada leguanerna som vi tidigare bara hade sett inhägnade under dag fem. Och mycket riktigt, vi fick syn på det vi letade efter och kunde ta några bra bilder 🙂 Och som vanligt efter att ha vandrat en bit avslutade vi givetvis det hela med ett ljuvligt bad. Tyvärr fanns det en hel del bromsar på detta stället så vi fick vifta ivrigt för att inte bli ihjälbitna, haha 😉

Here he is, in the wild so to speak. Vi försökte även locka ut honom med en gul blomma för att få en bättre bild, eller rättare sagt en bild på när han ler för det är nämligen just det han gör när han ser nått gult. Av någon anledning blir de väldigt attraherade och lite hög av denna färg, därav vårt försök. Tyvärr blev det dock inget leende så därför får ni nöja er med denna bild:

Dessa små rackare fick man passa sig för om man nu inte villa tillbringa en vecka till sängs med feber och huvudvärk:

Dessa varelser var dock inte giftig:

Vi var ju tvungna att föreviga att vi varit på dessa fantastiska öar genom att skriva lite i sanden och lämna två fina fotavtryck 🙂 Detta var dock inte det lättaste bland alla bromsar som försökte bita ihjäl oss så fort vi stod stilla. Markus försökte i alla fall skriva samtidigt som Axel sprang omkring som en vild häst runtomkring honom, viftade och hade sig, dels för att rädda livet på sin vän och dels för att skona sig själv ifrån att förevigt bli kvar på dessa öar, haha 😉

Därefter gjorde vi oss i ordning för att ge oss ut på vår sista snorkeltur. Med hjälp av gummibåten tog vi oss bort till ett snorkelställe som dock inte var jättebra och vi var väl lite nöjda på snorkling om vi ska vara ärliga så vi flöt mest runt och njöt av det härliga vattnet, men passade väl givetvis på att ta oss en titt på en och en annan fin fisk och sjöstjärna 🙂 Härligt!

Tillbaka på båten igen var det dags för lunch innan vi skulle ge oss ut på vår sista tur med gummibåten, denna gång i jakt på havsköldpaddor för att se dem även ifrån båten så att säga. Och visst fick vi syn på dem och även en och en annan bebishaj som vi tog bilder på 🙂

En och en annan pelikan stötte vi också på:

På väg tillbaka till segelbåten njöt vi sedan av resans sista solnedgång och väl tillbaka på däck såg vi till att ta oss varsin cola och givetvis passade vi också på att ta vårt sista kvällsdopp innan solen gick ned. Därefter blev det dags för middag och sedan sömn 🙂 Dag nummer sju, perfect!

En bok, en cola, en solnedgång……livet 🙂

Dag 8

Egentligen är det väl fel att kalla detta för vår sista dag då vi egentligen inte gjorde särskilt mycket eftersom vi redan klockan 12 skulle ta flyget tillbaka till fastlandet. Hursomhelst hann vi i alla fall suga in det sista av dessa fantastiska öar genom att njuta på däck under en segeltur från vårt sista stopp till flygplatsen 🙂 Annars var det givetvis dags att packa ihop våra väskor, äta vår sista frukost och tacka besättningen för en helt underbar resa genom att ge dem lite dricks. Solen sken som övriga dagar och vi låg där på däck, solade lite och bara tog vara på de sista minuterna på båten 🙂 När vi anlände till flygplatsen tog vi oss en runda i alla souvenirstånd och köpte oss några vykort innan det var dags att kliva på planet och ta farväl av jordklotets kanske vackraste plats…

Ja, som vi förhoppningsvis har lyckats förmedla utav detta otroligt långa blogginlägg så hade vi 8 helt fantastiska, underbara, magiska dagar på Galapagosöarna. Det har helt klart varit det bästa på resan hittills. Nu sitter vi här på ett hostel i Guayaquil, en stad i södra Ecuador och bara njuter av fina minnen, tar det lugnt och laddar batterierna för att på fredag sätta oss på en 46 timmars bussresa mot Cusco där vi ska gå Inkaleden. Vi mår toppen, är så oerhört glada över det vi fått uppleva, en underbar känsla som förmodligen för alltid kommer finnas kvar i vårt minne 🙂

Hoppas ni orkat läst ända hit! (En stor eloge till er som bemästrade detta!) Ta hand om er så hörs vi framöver!

/ Axel och Markus

Hjälp, hjälp, hjälp vad tiden flyger alltså. 160 timmars spanskundervisning och 8 veckors plugg och vistelse i Quito är nu över. Det har utan tvekan varit en helt fantastiskt tid och vi har lärt oss otroligt mycket 🙂 Men som allting annat har ju också detta sitt slut och imorgon bär det vidare och vi tar flyget till Galapagosöarna. Visst ska det bli oerhört roligt att få ge sig ut och resa igen, få röra på sig lite, men det är ju samtidigt lite vemodigt att lämna allt här då vi faktiskt har börjat känna oss som hemma. Vår sista vecka här i Quito var trots allt lite kämpig vad gäller skolan, det var mycket att plugga in och lite pressat med skriftligt prov på torsdagen och muntlig presentation på fredagen, men allt gick bra. På fredagseftermiddagen fick vi våra diplom med en beskrivning över vad vi hade gjort och vad vi kunde samt ett slutbetyg som indikerar den nivå vi ligger på. Och visst känns det otroligt skönt att ha detta certifikat i handen, slippa tänka mer på grammatikformer, svåra ord och böjningar av verb. Nu kan vi bara avslappnat få använda oss av all den spanska som vi har lärt oss och bara njuta, ska bli riktigt skönt! 🙂

I fredags avslutade vi vår tid på skolan med att laga en typisk ecuadoriansk maträtt, nämligen Ceviche de Camarones (en räkröra typ som man äter med popcorn, haha) 🙂 Under denna matstund fick vi också chansen att ta några sista bilder på oss och våra lärare 🙂

Här kan man prata om längdskillnad, haha 😉

Vår sista vecka i Quito innebar också vår sista salsalektion och denna hade vi i tisdags. Och visst var det även här lite motigt att säga adjö till salsaläraren som har varit otroligt bra, även om det faktiskt känns som att vi är rätt så nöjda med det vi har lärt oss. Här kommer en bild på Axel under hans sista dans 🙂

Sista veckan i Quito innebar ju givetvis också våra sista dagar med vår helt fantastiska ecuadorianska familj. Detta adjö känns definitivt som det svåraste då vi efter åtta veckor hos dem känner oss nästintill som hemma. För att än en gång visa vår uppskattning bjöd vi därför ut dem på middag igår kväll till Vista Hermosa (den restaurang som vi åt på när Markus fyllde år). Och detta blev verkligen en lyckad kväll. Utsikten över Quito var helt fantastisk på kvällen då allt var mörkt och all gat- och husbelysning gick att skåda, riktigt vackert. Familjen hade aldrig ätit där förut och var mycket imponerade över den vackra utsikten och ägnade flera minuter åt att fundera var exakt vi var i Quito och vilka kyrkor, kända byggnader och andra platser som vi kunde se ifrån takterrassen. Fint väder hade vi också, var rätt så varmt och framför allt inget regn. Där åt vi sedan en riktigt god middag, samtalade om tiden som varit och om tiden som kommer, att vi kommer att sakna varandra och vi passade givetvis på att ta några avslutningsbilder tillsammans med familjen 🙂 Här kommer dem:

Utsikten vi hade ifrån restaurangen:

Nelly tyckte att bilden på Markus och Sandra var så rolig så hon ville ha en likadan 🙂

Axel och Aurora Estefani:

Familjen är samlad 😉 Barnen med sina ecuadorianska föräldrar:

Ja, nu är det alltså söndag och imorgon, tidigt på morgonen, tar vi som sagt flyget till Galapagosöarna. Vi hoppas givetvis på fint väder och några riktigt härliga dagar på denna all-inclusive-båt som vi ska glida runt i, åtta dagar framöver 🙂 Som ni säkert förstår kommer vi förmodligen inte att ha tillgång till något internet förrän vi om drygt en vecka återvänder till Guayaquil, en stad i södra Ecuador. Blir med andra ord inga blogginlägg under denna tid, men å andra sidan är väl ni vana vid ungefär ett inlägg i veckan så ni ska väl klara er rätt så bra hoppas vi, haha 😀 Ta hand om er där hemma så hörs vi om drygt en vecka! En sista varm Quito-kram till er alla! Vi hörs!

/ Axel och Markus

Ytterligare en skolvecka har passerat här i Quito och dagen då vi kommer att lämna denna plats kommer närmre och närmre. Det har varit fantastiskt roligt att få vara här och lära oss massa spanska och blanda det med en hel del roliga aktiviteter, även om det börjar kännas som att det är dags att röra på sig lite grann 😀 Hursomhelst var det i alla fall vår näst sista vecka här i Quito som igår led mot sitt slut, en vecka som liksom många andra var mycket bra 🙂 Eftersom vi var lediga i måndags var det dags att ta igen dessa fyra förlorade timmar på nått sätt, vilket resulterade i en timmes längre lektion tisdag till fredag förra veckan 🙂 Detta flöt på utan problem och det börjar verkligen kännas som att det är detaljstudier som vi håller på med nu alltså. Så visst är det kännbart att vi har utvecklats och att det faktiskt inte är så mycket som fattas grammatikmässigt, vilket givetvis är roligt att inse 😀

Förutom lektioner innehöll inte måndag till fredag särskilt många spektakulära händelser. På onsdags kväll var det matlagningslektion på skolan och vi hade en trevlig kväll tillsammans med övriga elever, åt gott, samtalade och hade det roligt ihop 🙂 Annars hade vi två salsalektioner till vardera, och så mycket mer än det hände det faktiskt inte. Under veckan hade vi dock bekantat oss en del med två nya killar ifrån Holland respektive Norge som vi under lördagen bestämde oss för att göra en liten aktivitet tillsammans med 🙂 Två timmar norr om Quito ligger nämligen en liten stad som heter Otavalo som varje lördag har en vad vi fick höra rätt så spektakulär marknad. Om man besöker Ecuador är detta liksom lite av ett måste så vi lät oss helt enkelt ta en buss dit för att se vad det var. Efter att ha läst lite i vår Lonely-planet-bok höjdes dessutom förväntningarna då detta var en utav tio höjdpunkter i Latinamerika. Väl på plats kan vi inte direkt säga att vi tycker marknaden förtjänar det rykte som den har, då det basically just was a market. Visserligen var det en stor sådan med en hel del saker, men vi tyckte nog båda att tidigare marknader, tidigare platser och platser som vi i framtiden ska besöka förmodligen har och kommer att ha slagit denna marknad. Hursomhelst var det i alla fall roligt att åka dit och vi köpte oss ändå en del saker, varsitt par byxor, några tröjor, varsin mössa (några som förmodligen får vänta med att bli använda tills vintern i Sverige då vi inte använder mössa så ofta här) 😉 Lite bilder ifrån marknaden:

Haha, det var dock inte en sådan här mössa som vi köpte…

…även om Axel var lite sugen 😉

Inte heller köpte vi oss en sådan här 😉

Till slut resulterade det i varsin sådan här mössa:

Förutom mössor gick det även att fynda sig en fin tavla om man så ville:

Efter att ha strosat runt i någon timme på marknaden tog vi oss en taxi för att besöka några kända platser runtom Otavalo. Vi for bland annat till en sjö för att skåda det vackra landskapet (vi båda måste dock säga att vi sett vackrare platser) och vi åkte till ett vattenfall som visserligen var fint, men vi har sett finare. Tyvärr är väl detta kanske lite nackdelen med att resa och få se så många platser att det är väldigt lätt att jämföra dem och på så sätt inte uppskatta det fina i varje plats lika mycket. För visst var vattenfallet givetvis vackert, även om det i Baños var vackrare, haha 😉 Men det är väl så det är antar vi, så vi försökte njuta trots allt 😀

Detta var utsikten över sjön som vi fick skåda, även om detta feta träd i mitten förstörde det hela lite 😉

Vattenfallet vi besökte med Axel som njuter i mitten:

Till sist for vi även till en plats som fick Markus att minna sig tillbaka lite till Filippinerna för två år sedan. Vi for nämligen till en plats där de hade tuppfight, alltså en duell mellan två tuppar. Då kunde man satsa pengar på den tupp man trodde skulle besegra den andra och sedan helt enkelt hoppas på att den tupp man satsat på ”slog” ned den andra tuppen med hjälp av de små knivar som satt fast på dess hälar. Brutalt, men faktiskt rätt så roligt att kolla på 😉 Tyvärr har vi bara dåliga bilder ifrån detta då det var mycket svårt att få en skarp bild när tupparna rörde sig så fort, men här kommer i alla fall vårt lilla försök: 😉

Efter tuppfighten begav vi oss tillbaka till bussen som skulle ta oss tillbaka till Quito och vid åtta-tiden på kvällen var vi tillbaka hos Nelly och Victor (många tillbaka här alltså), kunde få i oss lite middag innan vi sedan gick och la oss och sov en efterlängtad sömn 😀

Söndags morgon fick sedan bli lite av en sovmorgon då vi de tidigare dagarna hade gått upp rätt så tidigt. Vid tio-tiden pallrade vi oss ändå upp ur sängarna för att inta den sedvanliga riktigt goda frukosten. Det var ju en lite speciell dag denna dag då det var dags för Markus att lämna tonåren och träda in i vuxenlivet 😉 HAHA, så pretentiöst det där lät, egentligen var det väl inget märkvärdigare än att han skulle fylla 20, men ändå, haha 😉 Hursomhelst var det ju en lite speciell dag så vi hade i alla fall bestämt oss för att bege oss till ”La Cuidad Vieja” för att äta en lite finare lunch tillsammans och samtidigt prova ut den lite finare restaurang som vi kikat in skulle passa bra för vår avskedsmiddag med Nelly och Victor till helgen. Natten till söndagen hade det också kommit en ny inneboende till familjen, en kille ifrån USA, så vi lät honom helt enkelt följa med oss till ”La ciudad Vieja” för att visa runt honom lite grann och samtidigt lära känna honom 🙂 Mycket lyckat blev det också och väl där passade vi på att besöka en utav de största och finaste kyrkorna i staden, ”La Iglesia del Basílica del Voto Nacional”, en riktigt fin byggnad. Där spenderade vi kanske en timme lite drygt, klättrade upp i de två kyrktornen, tog en massa foton och njöt av den vackra utsikten 🙂 Riktigt nice 😀

Utsikten över stan:

Det var riktigt branta trappor alltså:

Därefter begav vi oss alltså till ”Vista Hermosa”, vilket var namnet på den restaurang som vi hade valt ut. För dem som kan spanska är det ganska lätt att lista ut varifrån namnet kommer. Restaurangen hade verkligen en fantastisk utsikt, ”una vista hermosa”, så det var ganska lätt att känna att vårt val inte kunnat bli bättre. På vår väg till restaurangen hade vi också lyckats springa ihop med Eirik ifrån Norge som strosade omkring i ”gamla stan” så vi bjöd in honom till att äta lunch tillsammans med oss. På Vista Hermosa åt vi sedan en riktigt god tre-rätters-middag, vilken innehöll restaurangens egna empanada (pirog) som förrätt, en fantastiskt god köttbit med pepparsås och pommes frites som huvudrätt och en liten speciell efterrätt, haha 😉 Då det här med att fylla år tydligen är något riktigt stort här i Ecuador erbjuder nästintill alla restauranger någonting speciellt för födelsedagsbarnen. Detta hade Markus lärare berättat för honom då han berättade för henne att det var hans födelsedag på söndagen. Hon gav honom då en läxa att fråga kyparen vid lunchen på söndagen efter vad de hade att erbjuda för födelsedagsbarnet. Till detta kände sig väl Markus aningen obekväm, det är ju inte direkt så att vi i Sverige lyfter upp oss själva på en främmande restaurang och säger: ”Bara så ni vet så är det min födelsedag idag och jag tänkte höra vad ni har att erbjuda för födelsedagsbarnet”. Haha, nej, det skulle man aldrig säga i Sverige. Markus fuskade därför lite och lämnade över läxan till Axel som fick fråga vad de hade åt hans kompis som fyllde år och detta slutade i en rätt så rolig liten händelse. Några minuter senare kom personalen ut från köket med en liten tårtbit med ett ljus i, med hattar på huvudena sina och med en tamburin i handen och sjöng den klassiska födelsedagssången på spanska 🙂 Dessutom satte de en tårtliknande hatt där det stod ”Happy Birthday” på Markus huvud som han sedan skulle ha på sig under tiden som han åt sin lilla tårtbit 🙂 Mycket rolig händelse och ett minne värt att komma ihåg 🙂

Axel och den norska killen hugger in på varmrätten:

Markus är glad med hatten på huvudet efter att de precis sjungit för honom och gett honom chockladtårtbiten 🙂

Efter att ha avslutat lunchen, tackat så mycket och betalat var det dags att bege oss hemåt igen. Innan vi lämnade restaurangen passade vi dock på att boka ett bord nu till lördags kväll då vi tänkt bjuda ut familjen på en avslutningsmiddag tillsammans 🙂 Väl hemma tog vi det sedan bara lugnt, Markus skypade med sina föräldrar innan det var dags för middag och lite firande med familjen. Och det går ju inte att säga någonting annat än att familjen vi bor hos är helt fantastisk. Nelly hade gjort en jättegod lasagne till middag, bakat en tårta och gjort hemmagjord glass som efterrätt och sedan sjöng dem för Markus och han fick blåsa ut ljusen på tårtan. Helt underbara är dem och vi hade sedan en trevlig kväll tillsammans där vi åt och pratade om allt möjligt innan det var dags för oss att gå till sängs för att sova. En mycket annorlunda, men verkligen en minnesvärd födelsedag för Markus alltså. Här kommer lite bilder ifrån firandet med familjen: 🙂

Sångdags:

Tårtan:

Önska och blås:

Idag är det måndag och vi har inlett vår sista skolvecka här borta. Även idag fick Markus gratulationer då hans lärare kom in med en liten tårtbit på morgonen, riktigt gulligt av henne! 🙂 Annars tar vi det rätt så lugnt, ska nog inte göra så mycket denna vecka, utan mest njuta av sista tiden på skolan, sista dagarna med familjen innan vi nästa måndag ska lämna Quito och ta flyget till Galapagosöarna 🙂 Riktigt roligt ska det bli! Hoppas ni mår fortsatt bra där hemma också! 🙂 Vi hörs senare i veckan!

/ Axel och Markus

Skolvecka nummer sex av åtta har lidit mot sitt slut och vilken rolig vecka detta har varit alltså 🙂 Den började som vanligt med spansklektioner måndag till torsdag liksom alla andra veckor, Markus hade två till salsalektioner på måndag och onsdag och Axel blev äntligen av med sin förkylning som han burit på den senaste veckan. Vi trivs fortfarande riktigt bra med våra nya lärare och fortsätter att utvecklas i språket 🙂 I tisdags var det ju dags för en årlig ”högtid”, nämligen Alla Hjärtans Dag. Egentligen tyckte väl vi båda att denna dag faktiskt är rätt överskattad och vi hade väl inga egentliga planer förrän dagen väl kom. I Sverige är ju detta mer kärlekens dag och då ingen utav oss förälskat oss i någon latinamerikansk brud eller för den delen har någon sådan hemma i Sverige hade vi liksom inte gjort upp några storslagna planer 😉 Här borta däremot är denna dag mer en dag att fira med sina vänner så vi bestämde oss trots allt för att dagen till ära gå och käka lunch på ett lite finare ställe, eller ja, egentligen är väl kanske ”ett lite ovanligare ställe” en bättre beskrivning av vårt val, haha 🙂 Vi gick nämligen och åt på en libanesisk restaurang där vi provade ”hoja de col” (kållöv) och ”Empanada de carne” (Köttpirog). Haha, finns nog ingen anledning att beskriva vad detta var då ingen utav oss egentligen vet exakt vad det var vi åt. Vi låter helt enkelt bilderna få tala sitt språk:

Dagen till ära gick vi sedan och köpte en blombukett och en chokladask som vi sedan gav till Nelly, Victor och Aurora Estefani för att än en gång visa vår uppskattning genom att ge denna lilla present till våra vänner som vi faktiskt ser dem som 🙂 Riktigt glada blev de också 😀

Veckan rullade sedan vidare och det blev fredag, en dag då det var dags för lite matlagning på skolan. Lektioner hade vi först som vanligt fram till klockan 10.30 då vi mötte upp med säkert femton stycken andra elever på skolan för att laga den ecuadorianska specialiteten Cuy (marsvin). Visst var det lite motbjudande att ta upp dessa stackars små djur, lägga dem på grillen, stryka lite olja på dem och sedan helt enkelt äta upp dem. Egentligen är det väl inget mindre äckligt att äta en ko, en älg eller vad som helst, men ändå, visst blir man aningen vegetarian utav detta, fast det är tydligen så man gör här borta, så det var bara att bita ihop och delta helt enkelt 🙂 Och på frågan om det var gott måste vi nog säga att det faktiskt inte smakade så mycket annorlunda än kött i övrigt. Hursomhelst var det i alla fall riktigt svårt att veta hur man skulle äta sin köttbit, var liksom mest ben och man fick vända och vrida, bryta och dela och använda händerna, det var det enda alternativet 🙂 Haha, roligt var det i alla fall att slutligen testa på denna specialitet, även om vi båda har ätit godare köttbitar i våra liv 😉

Mästerkocken Axel visar sina grillskills: 😉

För dem som undrar är det marsvinets huvud som Markus stoppat in i munnen:

Fredagseftermiddagen ägnade vi åt att ta varsin salsalektion (yes, Axel bestämde sig till slut för att också testa på denna tradition, något han tänkt ett tag, men vilket inte riktigt blivit av) 🙂 Resten av eftermiddagen lät vi sedan ägna åt att packa våra väskor för helgens bravader, nämligen Karneval i Guaranda, en stad som ligger fyra-fem timmar söder om Quito. Karneval här borta innebär en långhelg, då de flesta är lediga måndag och tisdag från skola och jobb och en hel del passar då på att åka till playan eller ta sig en tur tíll regnskogen för några dagars vila. Vi var lediga från skolan på måndagen så en tre dagars helg skulle vi fylla upp med någonting, men varken att åka till playan eller till regnskogen lockade oss då vi helt enkelt kände att vi sett detta eller kommer att se detta under vår resa framöver. Vi ville istället uppleva någonting annorlunda, uppleva det som ordet karneval innebär för en hel del ecuadorianer, nämligen en sjukligt rolig, blöt, skitig och en helt annorlunda upplevelse som man förmodligen inte är med om många gånger i sitt liv om man är svensk 😉 I tisdags, när vi gick till en travel agency för att se vilka alternativ vi hade inför helgen, lyckades vi stöta ihop med en lärare ifrån en annan skola som varje år brukar ta med några av sina elever till Guaranda, den stad där karnevalen är som störst. Då han märkte att vi lät intresserade av detta frågade han helt enkelt oss om vi hade lust att haka på honom. Till en början kändes det väl lite konstigt att åka med en helt främmande människa, men efter att Markus frågat sin lärare och det visade sig att hon kände och hade arbetat tidigare med Ivan (vilket var hans namn), blev vi genast mycket lugnare och samtidigt  rätt så sugna på att följa med. I fredagskväll, klockan 20.00 mötte vi därför upp med Ivan och hans elev (blev bara en som följde med till slut) för att gå ut och ta en öl tillsammans innan vi sedan for hem till honom där vi skulle tillbringa natten. Ivan bor en bit utanför Quito och för att slippa morgontrafiken i Quito (som är fullständigt fruktansvärd) var planen att sova hos Ivan och sedan kliva på bussen mot Guaranda på lördagsmorgon 🙂 Så blev det också och efter att ha haft en trevlig kväll tillsammans och sovit gott hemma hos Ivan satte vi oss på bussen som tog oss till Guaranda. Väl där mötte vi sedan upp med några utav Ivans vänner som vi skulle fira karnevalen tillsammans med, käkade lite lunch ihop, lämnade våra väskor hos den vän till Ivan som vi sedan skulle sova hos, innan vi sedan begav oss till den plats där den största festen var just denna dagen. Där deltog vi sedan i firandet och hjälp vad detta var annorlunda, skitigt, blött och oerhört roligt! Till ett band som spelade latinamerikansk musik dansade vi samtidigt som vi fick vattenballonger, mjöl och massa skum sprutandes över oss 🙂 Det är inte var dag som man går förbi en helt främmande människa som helt plötsligt tar fram sin ”skumpistol” och sprutar ner en fullständigt, eller som man vänder sig om och plötsligt får en hand med massa mjöl inkletat i ansiktet. Men givetvis ger du dig själv in leken också, köper dig vattenballonger, en egen påse mjöl och en egen ”skumpistol” och sen är det bara att leka på och känna dig som ett barn igen 🙂 SÅ roligt vi hade det denna dag och vilken annorlunda upplevelse vi fick vara med om alltså. Här kommer lite bilder ifrån denna sjuka upplevelse:

Axel och Ivan:

Hämden är ljuv:

När klockan började närma sig 22 var vi riktigt trötta, oerhört blöta och fruktansvärt skitiga efter att ha sprungit runt, dansat och kastat vattenballonger, mjöl och sprutat skum på varandra så då var det dags att bege oss till det lilla rum hos Ivans kompis som vi skulle sova i. Väl där dröjde det inte många minuter innan vi slocknade och sov en mycket efterlängtad sömn 🙂 Morgonen därefter vaknade vi sedan upp till ytterligare en dags festligheter och vi begav oss ut på gatorna först och främst i jakt på lite mat. När våra magar fått i sig det de skulle begav vi oss sedan bort till paraden som de anordnar varje år i samband med karnevalen, eller ja, den är ju en del av den så att säga 🙂 Samtidigt som vi stod och tittade på denna började ju också leken som vi varit med om dagen innan, leken då vi återigen blev fullständigt dränkta med vatten, mjöl och skum 😀 Under vår väg bort mot stora scenen där dagens musikarrangemang och festligheter skulle ta plats fortsatte verkligen denna lek och vi blev ännu blötare och skitigare helt enkelt. Det är lustigt det här med kultur och traditioner. För en svensk är ju detta helt absurt, att gå på gatan och plötsligt få en fet hink med vatten över sig som nån kastat ut ifrån sin balkong ovanför en, men det är så tydligt att det verkligen är en del av deras kultur och den tradition som de för vidare här borta. Alla, verkligen ALLA deltar, vuxna som barn, gamla som unga. Vi gick till exempel förbi en äldre dam, kanske runt 60-70 eller nått sånt, som stod med sin vattenslang och sprutade ner allt och alla som passerade. Och hon hade SÅ roligt, hon skrattade och njöt verkligen. Givetvis blev hon också nedsprutad, när vi passerade passade några barn på att springa fram med sina ”skumpistoler” och sen var hon plötsligt helt nerskummad och hade vitt skum över hela kroppen. Men hon njöt och skrattade och gav givetvis inte upp utan riktade snabbt vattenslangen mot barnen som sprutat ner henne och sen var dem fullständigt dyngsura 🙂 GALET!

Redo för dag nummer två:

Från paraden:

Ja, detta var verkligen en upplevelse som saknar motsvarighet, att få delta i deras kultur och tradition på ett sådant sätt som vi fick möjlighet till denna helg, det var verkligen hur roligt som helt. Tyvärr började det dock att regna senare under söndagseftermiddagen, vilket visserligen inte gjorde nånting då man redan var dyngsur, men det dåliga vädret gjorde att det var betydligt kallare en dag som denna och framåt 20-snåret var vi riktigt frusna och bestämde oss för att faktiskt bege oss tillbaka till rummet där vi sovit den tidigare natten, byta om och sedan sätta oss på en nattbuss tillbaka mot Quito 🙂 Detta gjorde vi också och när klockan blivit strax efter fyra på morgonen var vi tillbaka hos familjen och kunde gå och lägga oss och sova ut ordentligt 🙂

Idag är det måndag och vi är lediga ifrån skolan, tar det lugnt och vilar upp oss efter helgens bravader 😀 Glada och med ett stort leende ifrån det vi nyligen fått uppleva ser vi nu fram emot vår näst sista skolvecka här i Quito. Hjälp vad fort det gått alltså, men samtidigt börjar man bli riktigt sugen på att ge sig ut och resa igen alltså, särskilt de åtta första dagarna som vi ska tillbringa på en båt runt Galapagosöarna. LÄNGTAR! 😀

/ Axel och Markus

Skolvecka nummer fem lider mot sitt slut här borta, en vecka som faktiskt har varit rätt så lugn 🙂 Sist vi hördes av hade vi precis kommit tillbaka ifrån en fullspäckad helg i Baños och just haft vår första lektion med våra nya lärare. Sedan dess har vi hunnit haft fyra lektioner till och vi känner båda att bytet var riktigt bra 🙂 Axel trivs mycket bättre med sin nya lärare då han tycker att hon är lite lugnare och inte lika hektisk, vilket gör att han kan ta till sig genomgångarna och förklaringarna på ett mycket bättre sätt. Markus känner att hans lärare förklarar mer ingående och på ett djupare plan än hans tidigare lärare, något som också det givetvis är positivt 😀 Förutom spansklektioner har det faktiskt inte hänt så mycket annat vad gäller måndag till fredag. Markus har visserligen fortsatt sina salsalektioner (tre till denna vecka) och börjar verkligen att få in salsamovsen, haha 😉 Annars har vi tagit det rätt så lugnt, sett lite på film, svettats med våra läxor och käkat chips, hehe 😀 Icke att förglömma är dock att vi i tisdags bokade in och betalade för en riktig upplevelse som kommer att ske direkt efter att vi slutar vårt plugg här i Quito. Fredagen den 3 mars har vi vår sista lektion och den 5 mars tar vi flyget härifrån till Galapagosöarna 🙂 Så GALET kul detta ska bli alltså! Under åtta dagar, från den 5-12 mars, ska vi glida runt i en båt mellan dessa fantastiska öar, kliva i land, upptäcka vad som sägs vara en underbar natur och helt enkelt njuta av en all-inclusive-trip där borta 🙂 Det lär nog bli en fantastisk avslutning på plugget och en härlig start på vårt backpackande i Sydamerika 😀

Visst har vi haft en skön och avslappnande vecka här borta, men allt har faktiskt inte varit toppen. I fredags var det dags igen för Markus att ha ont i magen och ha feber så i lördags fick vi nöja oss med att bara ligga till sängs, titta på film, koppla av och äta chips, egentligen rätt så skönt faktiskt förutom febern då. Liksom för två veckor sedan var det dock en riktigt snabb visit utav febern så redan på lördags eftermiddag var febern borta och Markus kände sig bra igen 🙂 Därför beslöt vi oss för att ändå fullfölja den plan för söndagen som vi hade gjort upp med våra australienska amigos ifrån skolan i fredags, nämligen att bestiga Pichincha, en mycket närliggande vulkan här i Quito. Klockan 08.45 imorse (söndag) mötte vi därför upp med Justin och Sarah, ett australiensiskt par som båda är 26 år gamla 🙂 En halvtimme senare hade vi tagit en taxi och befann oss vid botten av denna 4794 meter höga vulkanen. Där väntade sedan en aningen fuskaktig aktion då vi tog teleféricon (gondolen) upp en bit på vulkanen, till en punkt där vår vandring sedan skulle ta sin början.

Väl uppe möttes vi av en fantastisk utsikt:

Som tur var hade vi riktigt tur med vädret (vilket på denna höjd inte innebär strålande sol och klarblå himmel, utan inget regn och ingen dimma, haha ;)) Hursomhelst klättrade vi sakta men säkert uppför denna mäktiga vulkan med en otroligt fin vy där vi kunde se andra vulkaner, se en stor del av Quito nedanför oss och njuta av det fjälliknande landskapet 🙂 Ju högre upp vi kom desto vitare blev det och desto brantare blev också den väg vi vandrade på. Till slut, när vi hade ungefär 100 meter kvar till toppen och den var inom tydligt synhåll, var vi dock tvungen att vända tillbaka då det blev för brant och för halt då solen legat på lite och gjort att snön börjat smälta. Vi stötte visserligen på folk som hade tagit sig ända till toppen, men då vi inte hade någon speciell utrustning eller kände till området bestämde vi oss för att stanna där vi då befann oss 🙂 Här kommer lite bilder ifrån vår väg uppåt:

Vi och Justin:

Cotopaxi som vi besteg för tre veckor sedan gick att skåda en bit bort:

Här är en bild över en del av Quito samt några blommor som vi tycker vi känner igen ifrån Sverige?! Blomexperten mormor Maj-Britt kan ju få avgöra om vår igenkänning är berättigad eller ej, haha ;):

Axel och Sarah kämpar sig uppför:

Skåda det vackra landskapet:

Ibland var det lite krånligare passager:

Axel och Sarah när vår väg uppför plötsligt blivit aningen vitare:

När det började se ut så här gav vi upp, haha 😉

Efter att ha gett upp var vi ju ändå tvungna att på nått sätt visa att vi bestigit detta berg (även om vi då inte nådde toppen riktigt). Inte heller hade vi med oss en egen flagga som kunde indikera dagens bravader, utan vi lät helt enkelt låna en som redan fanns på plats och framför den poserade vi sedan stolt 😉

Vid denna flagga åt vi sedan upp lite utav vår massäck, njöt utav den vackra utsikten innan den långa vandringen tillbaka (tidsmässigt avsevärt kortare dock) tog sin början. Väl tillbaka vid teleféricon hade vi varit ute och vandrat i dryga fem timmar och var därför aningen trötta i benen och rätt så hungriga i våra magar. Vi lät oss därför göra ett besök på ett café intill teleféricon där Axel och Markus åt varsin pizza med en kopp choklad och där Justin och Sarah nöjde sig med varsin kopp chocklad 🙂 GOTT!

45 minuter senare var vi tillbaka i Quito, trötta, men otroligt nöjda över den trevliga dag vi haft tillsammans. Justin och Sarah är verkligen riktigt trevliga båda två och vi hade fem oerhört härliga timmar tillsammans med mycket skratt, många trevliga samtal, helt enkelt en toppendag 🙂 Då detta var Justin’s och Sarah’s sista dag här i Quito tog vi givetvis farväl innan vi sedan begav oss hem till våra rum hos Victor och Nelly. Något som är riktigt roligt dock är att Justin och Sarah ska gå Inklaleden mellan den 24-28 mars (vi ska gå mellan 21-28 mars), vilket gör att vi kommer att befinna oss i Cusco och Peru samtidigt 🙂 Vi bestämde därför att vi skulle fortsätta att höras på facebook (vart annars liksom? ;)) och att vi skulle se till att träffas igen i Cusco. KUL! 😀

Nu är det söndagskväll och vi sitter här hemma och tar det riktigt lugnt efter en rätt så tuff, men riktigt härlig dag 🙂 Imorgon inleder vi vår sjätte skolvecka av åtta och vi får väl se vad den kommande veckan i övrigt kommer att bjuda på, våra planer brukar liksom komma upp lite eftersom, haha 😉 Hoppas att ni har det riktigt bra där hemma också och att allt är bra med er! Vi saknar Sverige och framför allt alla fina människor som vi har där hemma ❤ STOR kram till er alla!

/ Axel och Markus

Livet rullar vidare här borta med en hel del roliga aktiviteter på schemat. I helgen var det återigen dags för en utflykt med skolan, denna gång till staden Baños som ligger ungefär fyra timmar utanför Quito. Innan vi for dit hade vi dock en riktigt trevlig kväll tillsammans med vår ecuadorianska familj här i Quito i fredags kväll. Som vi skrev i förra inlägget hade vi ju bjudit ut dem på middag för att på ett mer konkret sätt visa vår uppskattning så i fredags åkte vi tillsammans med Victor, Nelly och Aurora Estefani (den yngsta dottern) till en Mexikans restaurang i Gringolandia. Varken Nelly eller Victor hade ätit mexikansk mat tidigare i sina liv så det var en ny erfarenhet för dem och om vi kan lita på deras ord tyckte de det var riktigt gott faktiskt. På restaurang ”Red Hot Chili Peppers” satt vi sedan i några timmar, åt god mat och samtalade om allt möjligt. De är så trevliga alla tre, så vänliga att det verkligen är ett nöje att sitta och konversera med dem. Vi hade helt enkelt en toppenkväll! 🙂

På lördags morgon var vi tvungna att kliva upp rätt så tidigt, typ klockan 5.30, för att hinna äta frukost, packa ner lite saker i våra väskor och sedan ta oss till skolan för att möta upp med övriga elever och med läraren (Julio) som skulle följa med oss på exkursionen till Baños. Strax efter klockan sju kunde vi starta den knappa fyra timmars bussresan mot Baños, en resa varunder vi sov den mesta utav tiden 🙂 Väl framme i Baños var det dags att installera oss på det hostelet där vi skulle sova för att sedan få en liten presentation om vad helgen skulle innehålla. När detta var gjort begav vi oss ut på gatorna tillsammans med Julio för att upptäcka staden lite grann, besöka någon kyrka, en liten marknad och framför allt äta lunch tillsammans. Något vi la märke till under denna lilla ”stadsvandring” var att det fanns aska på vägarna, något som kom ifrån ett litet vulkanutbrott som hade utspelat sig denna morgon. Det hade givetvis inte varit något stort sådant (då hade vi så klart inte kunnat åka dit), men det var ju ändå lite häftigt att man faktiskt kunde se ett så tydligt tecken på att det varit ett utbrott samma dag som vi anlände dit. Här kommer bildbeviset:

Tre bilder ifrån ”stadsvandringen”:

Efter lunchen var det dags för den första aktiviteten med lite mer adrenalin om man säger så, nämligen forsränning. Vi gjorde ju tubing som det heter på både spanska och engelska i Mindo om ni minns dessa gummiringar som vi satt i och for ner för en liten fors. Detta var då rafting, vilket är mer det man tänker när man säger ordet forsränning på svenska (finns liksom bara ett ord på svenska tyvärr). I en mycket ström flod lät vi alltså placera en gummibåt där vi satt sex personer i varje med varsin paddel, flytväst, våtdräkt och hjälm, helt enkelt den utrustning som du behöver för att göra denna aktivitet. Och SÅ kul detta var alltså. Vi fick dessutom äran att sitta längst fram, vilket innebar att mest vågor svepte över oss, haha 😉 Men hjälp vad roligt det var samtidigt som det givetvis ibland var rätt så läskigt då det kom riktigt stora vågor som svepte över båten så att man faktiskt hade problem att sitta kvar. Vi föll dock aldrig ur, men skulle man göra det fanns det personer som åkte i sådana här ”sportkajaker” runtom båtarna för att plocka upp dem som eventuellt föll ur. För att träna på en sådan händelse var vi en gång tvungen att hoppa ur båten, lägga oss i ”safety position”, vilket inte var det lättaste då det var riktigt strömt och massa vågor och efter att ha svalt en del vatten kröp sig paniken närmare och närmare, men det gick som tur vägen och vi tog oss upp i båten igen och kunde fortsätta att njuta av den spännande färden från en mer ”säker” position 🙂 Under ungefär en och en halv timme for vi ner längs ån och längs lite lugnare partier var det faktiskt möjligt att njuta lite av den vackra naturen som omgav oss med regnskog, vattenfall och vackra berg 😀 En och en halv timmes action och underhållning, RIKTIGT kul!!! 🙂

När vi kom tillbaka till hostelet efter denna häftiga upplevelse var klockan närmare halv åtta och det var tid för att duscha och sedan gå ut och äta något gott tillsammans. Detta gjorde vi på en närliggande pizzeria där vi beställde varsin pizza grande 🙂 Med dessa uppätna var vi riktigt trötta så efter det återstod inte mycket mer av dagen än att återvända till hostelet och lägga oss för att sova en välförtjänt sömn 🙂

Redan klockan 5.30 nästa morgon var det dags att kliva upp igen, denna gång för att bege oss bort till ”las piscinas”, bassänger med riktigt varmt vatten som är uppvärmda utav den närliggande vulkanen. Och kanske var det också extra varm denna morgon med tanke på utbrottet dagen innan, haha, nej, men skämt och sido, det var ofattbart varmt i vissa bassänger alltså. Det fanns tre stycken, dels en som innehöll vatten ifrån berget intill (iskallt vatten med andra ord) och två som var uppvärmda av vulkanen, men som dock hade två olika temperaturer. Vi har ingen aning om hur detta fungerade för det var liksom helt vanliga bassänger, men vattnet skulle i alla fall komma ifrån någon varm källa som värmts upp av den närliggande vulkanen. Hursomhelst var det i alla fall ett gött sätt att vakna på, eller så inte då man snarare blev ännu tröttare och mer slut efter att ha tagit ett dopp i dessa 50-gradiga bassänger, haha, men ändå 🙂 En kul erfarenhet var det i alla fall 😀

Detta är alltså strax före klockan sex på morgonen. Helt stört mycket folk 😉

Man ser på Axels glasögon hur varmt det var:

När vi kom tillbaka till hostelet var det fortfarande en timme kvar till frukost så vi passade på att sova en timme till, haha 🙂 Anledningen till att vi gått till las piscinas så tidigt var för att det senare på dagen tydligen skulle vara helt smockat med folk där. Även om vi var på plats redan strax före klockan sex på morgonen så kryllade det med folk så väl där förstod vi varför det var bäst att komma tidigt 🙂 Hursomhelst var det i alla fall efter frukosten dags för huvudaktiviteten för denna dag, nämligen cykelturen. Vi skulle nämligen cykla en rätt så bra sträcka för att besöka både det ena och det andra och dessutom få ett bra träningspass samt se på den otroligt vackra naturen. Längs vägen kunde vi se riktigt fina vattenfall, skåda höga toppar och se djupa dalar, som sagt, riktigt vacker 🙂

Men kanske det roligaste utav allt var de två huvudaktiviteterna som vi fick möjlighet att genomföra längs vägen. Den första aktiviteten var bangi jump, eller swing jump som de också kallade det. Från en bro som sträckte sig över ett högt stup fick man möjlighet att slänga sig ner 20-25 meter som ett bangi jump. Skillnaden var att man inte satt fast i fötterna utan i en sele så när man hade fallit dessa 20-25 meter svingades man liksom fram och tillbaka under bron, därav namnet swing jump 🙂 Markus var snabb att bestämma sig, detta var han ju bara tvungen att göra, så efter att ha betalat de 15 dollar som det kostade begav han sig upp till bron, blev fastspänd i detta långa elastiska rep och kände hur nervositeten verkligen blev tydlig. Inte blev det bättre heller när han såg på när de andra hoppade, men han fick helt enkelt bita ihop, kliva upp på broräcket, sträcka ut händerna, invänta signal och falla fritt fall nerför stupet, känna hur pirret i magen högg till rejält innan ”repet” fångade honom och svingade honom under bron. Och HJÄLP vad detta var roligt alltså!!! Vilken känsla, vilken upplevelse, FY vad häftigt!!! 😀 Full av adrenalin, full av glädje sprang han sedan upp till fotograferna (det fanns nämligen fotografer som filmade och tog kort på hoppet som man sedan kunde köpa för bara 5 dollar) för att få köpa sina bilder. Det visade sig då att de dock hade missat att ta bilder och missat att filma just Markus hopp. Alla andra som hoppade kunde köpa sina bilder, men Markus, nej, honom hade de tyvärr missat. Snacka om misstag, hur ofta gör man liksom ett sånt här hopp i sitt liv! Axel, som inte kände för att hoppa, hade visserligen filmat och så, men visst hade det varit roligt att ha en film och bilder med lite bättre kvalitet. Glädjen förvandlades lite i besvikelse, en känsla som dock inte varade så länge då Markus fick en idé: Varför inte göra det igen? Det kostade ju trots allt bara 15 dollar och var ju dessutom riktigt kul, så varför inte? Så efter lite fundering bestämde han sig för att hoppa en gång till och känslan andra gången var likadan, SÅ roligt och SÅ mycket spänning 🙂 Och den andra gången missade dem honom inte så Markus kunde köpa sina bilder och kunde känna sig nöjd över att ha överlevt detta hopp två gånger om 😀 Slutet gott allting gott som man brukar säga 🙂

Cykelturen rullade sedan vidare ända tills det ögonblick då Markus cykel helt enkelt slutade att rulla då han fick punktering, haha 🙂 Som tur var återstod det bara tio minuter ungefär tills det sista stoppet så Markus fick helt enkelt hoppa på bussen, medan Axel och övriga fortsatte att cykla 🙂 Till slut kom vi i alla fall allihopa fram till det sista stoppet där det var dags att besöka ett berömt vattenfall. Vi fick då gå genom regnskogen i ungefär 20 minuter innan vi kom fram till denna sevärdhet, vilket verkligen var en sevärdhet värd sitt besök 🙂 Riktigt fint var det och riktigt blött var det också när man klättrade upp längs berget för att ställa sig under vattenfallet och känna känslan när det kom forsandes över en. I några minuter förflyttades man dessutom till Kina då en hel hög med ecuadorianska tjejer ville ta kort tillsammans med oss i alla möjliga poser. Vi förstår inte varför det var så speciellt just här för så har vi aldrig upplevt Ecuador tidigare, men just här tycktes det krylla av tjejer som ville ha bilder med oss, som ville att vi skulle pussa dem på kinden och bjuda på ett lite mer roligt foto. Och inte var vi tråkiga och sa emot, utan varför inte spela med lite grann, bjuda på sig själv och ge dem vad de ville ha, haha 😉 Hursomhelst var i alla fall vattenfallet som vi fokuserade på (så tro för guds skull ingenting annat, haha) och som sagt var det riktigt fint och helt klart väl värt sitt besök 😀

Axel höll som tur var upp berget med sin styrka så att vi kunde passera under det tryggt 😉

Efter en hel dags cykling och en del vandring blev vi också lite törstiga:

Markus passade avslutningsvis på att hälsa på denna trevliga lille krabat:

När vattenfallet var besökt och klart började också vår vistelse i Baños att lida mot sitt slut och det enda som saknades var en lunch på en närliggande restaurang innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till Quito igen. Denna resa tog sin lilla tid på grund av en hejdlös massa trafik, men sådär vid halv tio på kvällen kunde vi i alla fall öppna dörren till vårt hem här borta, äta en välförtjänt, men sen middag och sedan bums hoppa i säng, mycket trötta, men mycket glada över en riktigt bra helg i Baños 🙂

Nu är det måndags kväll, måndag har snart passerat och vi har inlett vår femte skolvecka här borta, en skolvecka som faktiskt har inneburit en förändring. Vi har nämligen bytt lärare båda två! Detta hade vi ingen aning om förrän i fredags då rektor Sandra frågade oss om vi skulle vilja byta lärare. Vi hade inte ens funderat över detta tidigare, så ett lätt beslut blev det inte. Sandra menade dock att det kunde vara bra att byta för att få höra en annan accent, få arbeta på ett lite annorlunda sätt för att ännu mer utveckla sin spanska. Olika lärare har ju olika sätt att uttrycka sig på, olika dialekter, använder sig av lite olika material och därför tyckte hon det kunde vara bra med ett byte för att vi ska utvidga våra kunskaper ännu mer. Givetvis skulle våra förra lärare i sådana fall informera våra nya lärare om vad vi hade gjort och så, så det skulle ju inte innebära att vi skulle börja om, bara fortsätta där vi var, men helt enkelt med en ny lärare 🙂 Vi tyckte detta lät rätt så bra faktiskt så vi bestämde oss helt enkelt för att köra på detta och därför hade vi idag lektion med varsin ny lärare. De fyra veckor som är kvar av plugget kommer Axel numera att jobba med la profesora Mariana och Markus lärare framöver blir Sandra 🙂 Givetvis är det svårt att bara efter en lektion säga om bytet var bra eller inte, men rent spontant känns det faktiskt riktigt bra för oss båda 😀

Yes, detta är vad som har hänt här borta på sistone, hoppas ni orkat läsa ända hit, blev ett riktigt lång inlägg denna gång 😉 (liksom alla andra inlägg, men detta var kanske extra lång, haha) 😉 Hoppas att allt är bra med er där hemma också! Ha det!

/ Axel och Markus

Nu har snart ännu en skolvecka passerat här borta och endast en dag återstår innan halva plugget är avklarat. Fyra av åtta veckor är snart gjorda med andra ord 🙂 Vi har det fortsatt bra, pluggar och står i och blandar det med roliga aktiviteter som vanligt. Som ni kanske redan har förstått blev det ju ingen utflykt i söndags tyvärr, vi bestämde oss för att bara vara hemma och ta det lugnt då Markus hade feber i lördags och Axel kände sig lite förkyld. Det led dock ingen nöd på oss, utan vi hade en skön dag med tre filmer, chips, varsin sprite-flaska (coca-cola-flaskorna är alla kladdiga så de kan man inte köpa, haha), lite sömn, ja, helt enkelt en riktig soft-dag 😀

Veckan rullade sedan på med spansklektion som vanligt på måndag och tisdag, förutom att Axel fick börja klockan 11 på måndag då hans lärare inte kunde börja tidigare den dagen, skönt för honom 🙂 Måndagseftermiddagen ägnade Markus sedan åt ännu en privatlektion i salsa (lektion nummer två av tio). Detta är fortsatt riktigt roligt och som man utvecklas under dessa hårdkörningspass under en timme, haha 😉 Sju snurrar lärde han sig under lektion nummer ett, fem under denna andra lektion och efter att även ha haft lektion på onsdagseftermiddagen har han lyckats pränta in totalt 17 snurrar i skallen och i fötterna, så det går allt framåt om man säger så 🙂 Det är helt otroligt egentligen hur många snurrar som det finns alltså och det gäller inte bara att lära sig stegen, namnen är lika viktiga, haha 😉 (Efter sombrero 1, 2, 3 y 4, coca-cola-snurren, 70, 71, 72 y 73 är han minst sagt förväntansfull inför vad som komma skall, haha) 😀 KUL är det i alla fall!

Onsdagen följdes sedan upp med lektion som vanligt för Axel, medan Cristóbal (Markus lärare) tog med Markus på en mycket speciell lektion. Utan att veta någonting i förväg kom Markus till skolan som vanligt, men när klockan blev 8.30 och lektionen skulle börja fanns det ingen mening att slå sig ned vid skrivbordet, nej, för på skolan skulle vi inte befinna oss denna dag. Nej, istället gick Markus och Cristóbal ner till el trolebús (typ som en spårvagn fanns en vanlig buss som har ett eget körfält). Väl där berättade Cristóbal vad som väntade. Han hade nämligen fått kontakt med en kanadensisk journalist som denna dag skulle göra en intervju med ”la abadesa de Quito” i La Ciudad Vieja (en kvinnlig ”ledaren”/föreståndare för ett känt nunnekloster här i Quito). Under denna intervju skulle Paul (detta var den kanadensiska journalistens namn) ställa frågor om ”el tercer mensaje” (den tredje profetian skulle man kunna översätta det till). Runtom i världen har det funnits och finns det olika ”virgenes” (jungfruar eller vad man nu ska säga på svenska). Dessa har två gånger tidigare i historien uttalat profetior om kyrkan, samhället och världen i stort, helt enkelt vad de tror ska hända här i världen. Nu håller en tredje profetia på att komma fram och det var detta som intresserade den kanadensiska journalisten och det var detta som ”la abadesa de Quito” visste någonting om, vilket alltså var anledningen att han bestämt ett möte med henne denna dag. Hur Markus kommer in i bilden är helt och hållet någonting som vi kan skylla på/tacka Cristóbal för. Han ville nämligen att Markus skulle hjälpa Paul med att ställa frågorna till ”la abadesa” då Paul inte kunde någon spanska. Då Cristóbal inte är så bra på engelska tänkte han att Markus skulle vara en bättre hjälp under intervjun (hur han nu tänkte då, haha) 😉 Markus uppgift blev alltså att översätta Pauls frågor från engelska till spanska, vilket inte var det lättaste om man säger så. Dels rörde det sig om ett ämne som Markus knappast var insatt i och dels var det rätt så nervöst när både kamera och mikrofon var påslagna. Hursomhelst gick det rätt så bra till slut och Markus kunde pusta ut och lägga en aningen annorlunda, men mycket intressant erfarenhet till räkningen 🙂 Puh!

En bild ifrån intervjun:

Aningen omtumlad och med denna upplevelse i bagaget fortsatte Markus sin spansklektion i Ciudad Vieja och tillsammans med Cristóbal gick de runt i olika kyrkor, museum, kända byggnader, ett bibliotek med mera samtidigt som Cristóbal hela tiden berättade om platserna som de besökte. En mycket annorlunda och riktigt rolig spansklektion fick alltså Markus vara med om denna onsdag 🙂

Lite senare på eftermiddagen, när klockan började närma sig fem var det dags för en aktivitet med skolan igen. Markus var tillbaka på skolan, lunchen var intagen och läxorna var gjorda både för honom och Axel och nu väntade filmvisning 🙂 ”Qué tan lejos” var filmen som skulle visas, en ecuadoriansk film som handlar om en ecuadoriansk flicka som träffar och lär känna en tjej ifrån Spanien som är här på besök. Tillsammans far de till en stad i södra Ecuador och filmen handlar basically om deras aningen annorlunda resa söderut. Om vi ska vara ärliga var det rent ut sagt en ”kass” film, inte mycket att hänga i julgranen med andra ord, men visst var det trevligt att äta lite popcorn, chips och dricka lite dricka såhär en onsdagseftermiddag, haha 🙂

Torsdag (idag) har vi först ägnat oss åt en lite kortare förmiddagslektion, 8.30-10.30, innan det var dags att bege oss ut på gatan tillsammans med våra lärare och inhandla lite frukt, korv, potatis, ägg, lök, tomate de árbol och en hel del andra ingredienser – det var nämligen dags att laga lite ecuadoriansk mat tillsammans 😀 Med på denna aktivitet var vi och en lite äldre man ifrån Alaska och våra tre respektive lärare. Under ungefär två timmar ägnade vi oss sedan åt att hacka grönsaker, steka ägg, koka potatis, mosa potatis, göra tortillas, steka chorizo och en del andra matlagningssysslor samtidigt som vi konverserade med våra lärare och på så sätt tränade vår spanska i praktiken 🙂 Riktigt roligt var det och efter knappa två timmars matlagning kunde vi slå oss ned och avnjuta en faktiskt rätt så god lunch tillsammans 😀 KUL!

Markus lärare steker chorizo:

Axel och hans lärare gör ”Jugo de tomate de árbol”:

Done 🙂

Dags att hugga in: (Axel ser verkligen redo ut) 😉

Imorgon (fredag) är det spansklektion som vanligt som står på programmet. Därefter har Markus ännu en salsalektion att se fram emot och på kvällen har vi bjudit ut Nelly och Victor (våra ecuadorianska värdföräldrar) på middag. Vi kände så här efter halva tiden att vi ville visa vår uppskattning genom att ta med dem ut till en lite finare restaurang. Och riktigt glada blev dem när vi frågade dem så vi lär nog få en trevlig kväll tillsammans hoppas vi på 🙂 Annars ska vi i helgen fara iväg till Baños (en stad en bit utanför Quito) där en del roliga aktiviteter väntar med skolan 😀 En toppenhelg lär vi få helt enkelt! 🙂 Vi hörs till veckan! Trevlig helg så länge 🙂

/ Axel och Markus

Vecka nummer tre i Quito rullar på här borta med spansklektioner som vanligt 08.30-12.30, en hel hög med läxor som ska göras på eftermiddagarna, hundratals ord som ska präntas in i hjärnan (haha, låter kul va? ;)) och därimellan salsalektioner och andra roliga aktiviteter med skolan 🙂 Apropå salsalektioner har vi också denna vecka testat på nånting nytt, nämligen privatlektioner med en timme åt gången. I onsdags var första tillfället så efter att ha käkat lunch som vanligt runt klockan ett begav vi oss till en ”Escuela de Baile” (”Dansskola”) som ligger inte alls långt ifrån Simon Bolívar. Där fick vi sedan i en timme svettas ordentligt (för det är verkligen inte en enkel match att röra höfter på det där ”latinamerikanska sättet”, memorera alla steg och sedan dansa i rätt tempo), men KUL, det är det verkligen 😀 Markus, som förälskade sig direkt, lät sig sedan boka in tio privatlektioner med samma lärare i fem veckor framöver (två lektioner i veckan, för dem som behöver hjälp med matten, haha) 🙂 Så igår (fredag) hade han sin första lektion utav dessa tio och liksom i onsdags så var det riktigt roligt! Med privatundervisning utvecklades man också rätt snabbt så efter tio timmar ska han nog kunna svänga loss ordentligt (eller ja, vi får väl se hur det blir med den saken, haha, förhoppningsvis i alla fall) 🙂

I torsdags var det dags för en aktivitet med skolan, denna gång lite senare på kvällen, nämligen mellan 18.30-22.00 🙂 Vi tog då en buss till La Ciudad Vieja (”The Old City”) som ligger kanske 20 minuter med buss ifrån den norra delen av Quito där vi bor. Quito är ju en otroligt avlång stad som är hela 50 kilometer lång, men bara 4 kilometer bred. Detta har lett till att staden delats in i tre delar: dels har vi den norra delen som är rätt så kommersiell med mycket butiker bland annat (här bor vi), sen kommer mittendelen som främst består av gamla byggnader, kulturcentrum med mera (denna del kallas ”La Ciudad Vieja”) och slutligen har vi den södra delen som är minst kommersiell och som är billigast att bo i, vilket innebär att den störta delen av Quitos befolkning har bosatt sig där. Hursomhelt var det i alla fall till mittendelen som vi tog oss denna ovanligt fina kväll 🙂 Vanligtvis brukar det ju regna här från fyra ungefär på eftermiddagen, men denna dag hade vi riktigt tur med vädret 🙂 Inget regn och ingen dimma, en perfekt afton att besöka La Ciudad Vieja helt enkelt 😀 Väl där fick vi besöka både det ena och det andra, få en liten ”föreläsning” om en känd staty uppe på ett berg, besöka några kända kyrkor, ta oss en titt på presidenthuset och vandra på en jättemysig gata med livemusik och med ursprungsbefolkningen som tog med oss på en liten danstur, riktigt roligt 🙂 Två lärare som var med oss på denna lilla kvällsutflykt berättade om hur denna sistnämnda gata för bara två år sedan inte gick att besöka på grund av att det var alldeles för farligt till följd av droger, prostitution med mera. Den lokala ledningen har dock på sista tiden gjort ett jättejobb och investerat massa pengar på att restaurera denna plats, ett jobb som de verkligen tycks ha lyckats med. Denna gata var utan tvekan mycket mysig och vi tänkte båda att hit måste vi återvända någon kväll för att käka en lite finare middag 🙂 En riktigt bra kvällsutflykt var det alltså med många intressanta och fina besök 🙂 Här kommer lite bilder:

På detta torg fanns en hel del bilder på kända ecuadorianska högtider 🙂

Den mysia gatan med tåget av dansare som närmar sig 🙂

En utav alla kyrkor (denna var dock under rekonstruktion) 🙂

Latinamerikas allra första universitet (nuförtiden används dock byggnaden som bibliotek):

Landets självständighetsymbol:

Under fredagskvällen tog vi en taxi in till Plaza Foch där vi mötte upp med Anya och Graciella (två amigas som vi hängde mycket med under våra första två veckor på skolan, men som nu åkt iväg för att jobba lite volontärt). De var i alla fall tillbaka i Quito denna kväll och då passade vi på att träffa de en sväng, gå ut och käka lite thai-mat tillsammans och även försöka visa prov på våra salsamoves på en utav alla salsabarer här borta. Tyvärr fick vi dock avsluta kvällen rätt så tidigt (strax efter halv elva på kvällen) då vi båda kände oss lite hängiga och Markus hade dessutom ganska ont i magen, men middagen och den närmsta timmen därefter hade vi det i alla fall mycket trevligt 🙂

Idag (lördag) såg vi till att sova ut ordentligt, men efter att ha sovit i ungefär tolv timmar kände vi att det var dags att kliva upp. Markus känner sig dock inte toppen, har feber och fortfarande lite ont i magen så idag har vi basically gjort nothing, vilat, kollat på film och helt enkelt bara tagit det lugnt, skönt och välbehövligt! 🙂 Imorgon har vi bokat in en aktivitet med skolan (en dagsutflykt till några varma källor en bit härifrån), men vi får väl se om vi har energi att följa med på det, just nu ser det lite mörkt ut på den fronten med tanke på Markus feber, men vi får se. Hoppas ni mår bättre där hemma i alla fall! Vi kan väl säga att vi hörs till veckan så får vi se om det kommer en rapport om morgondagens utflykt eller inte 🙂 Ta hand om er så länge!

/ Axel och Markus

Igår (söndag) tog vi oss an en riktig utmaning, nämligen att klättra uppför världens näst högsta aktiva vulkan, Cotopaxi (5 897 m.ö.h.) 🙂 Riktigt ända upp kunde vi inte ta oss då detta skulle vara alldeles för farligt, men 5 100 meter var definitivt tillräckligt för att vi skulle få oss en riktig upplevelse!

Dagen inleddes med en tidig frukost klockan sex på morgonen innan vi begav oss till skolan där vi mötte upp övriga elever som skulle med på denna dagsutflykt. Strax efter klockan sju rullade vi iväg ifrån skolan och efter en knappa två timmars bussresa anlände vi till ”La entrada del Parque Nacional del Cotopaxi” eller ”Ingången till Cotopaxis nationalpark” för den som efterfrågar en översättning 🙂 Där gjorde vi ett kort stopp för toalettbesök och en snabb titt på den närliggande marknaden, vilket resulterade i att vi båda köpte två par chill-pants var (riktigt sköna latinamerikanska byxor eller vad man nu ska kalla dem) 🙂 Tanken var sedan att åka med bussen upp till 4 500 meters höjd där vi skulle inleda vandringen uppför berget, men vi hann bara fem minuter in i området innan motorn i bussen fullständigt la av. Det som skulle ha varit en rätt så snabb bussresa blev istället en lång, aningen tung och regnig tre timmars vandring uppför, haha 😉 Egentligen gjorde det inte så mycket att vi var tvungna att gå för vi hade faktiskt en rätt så rolig vandring, skrattade en hel del med våra vänner ifrån skolan, pratade om det ena och det andra, samtidigt som vi hela tiden höll utkik bakåt i förhoppning om att en buss skulle komma och plocka upp oss 🙂

Bussen har precis lagt av och vi börjar vår tre timmars vandring:

Vi fick ju se ett fint landskap längs vägen i alla fall som vi inte hade fått sett om inte bussen hade gått sönder 😉

Den riktiga trapetsen börjar bli synlig:

Slutligen, efter att ha vandrat i som sagt närmare tre timmar hade de lyckats reparera bussen och den kunde komma och plocka upp oss och skjutsa oss den sista biten upp till bilparkeringen på 4 500 meters höjd. Väl där var vi redan aningen trötta i benen, men bet givetvis ihop då det var nu som den egentliga vandringen skulle ta sin början 🙂 Planen var att klättra uppför 300 meter till en liten ”raststuga” som låg på 4 810 meters höjd. Den vandring som vi nu inledde tog oss ungefär en timme och under denna tid fick vi uppleva både det ena och det andra. Regn övergick i snö, grusvägen förvandlades till en hal, igensnöad sick-sack-väg och den inte alltför branta passagen innan blev plötsligt en riktig brant utmaning. Kanske kan detta också vara förklaringen till att endast 300 meters höjdskillnad kan ta hela en timme att gå och på den höjd som vi befann oss kan man lugnt säga att det märkes på andningen. Vissa fick dessutom riktigt ont i huvudet, blev yra och var tvungna att vända tillbaka till bussen. Axel kände utan tvekan av höjden och när vi väl nådde vårt första mål (stugan på 4 810 meters höjd) hade vandringen definitivt gjort sitt. Sluta och med aningens huvudvärk väntade där lite fika och några minuters återhämtning. Helt sjukt att vi befann oss så högt upp och så galet när man tänker att vi befinner oss i Sydamerika och har värsta vinterklimatet utanför oss, haha 🙂

Här börjar den riktiga vandringen:

Till slut nådde vi vårt första delmål:

Efter några minuters vila och efter att ha fått i oss lite fika var det dags att besluta ifall vi skulle fortsätta klättringen uppför eller om vi skulle vända om och ta oss ner till bussen igen. Tillsammans med ett tiotal andra beslöt sig Axel för att vända om då huvudvärken inte gick över och då orken började att ta slut. Markus däremot kände sig fortfarande pigg och hade inte känt av höjden annat än att det varit aningen svårare att andas, men i övrigt hade den tidigare vandringen flutit på riktigt bra. Tillsammans med sju stycken andra och vår guide lämnade de därför stugan bakom sig för att fortsätta uppför berget, upp till glaciären som skulle ligga på 5 100 meters höjd. Detta var ”verkligen en riktig upplevelse” för att använda Markus ord 🙂 Ju längre uppför berget vi tog oss desto vitare blev det och desto djupare blev snön runtomkring oss. Till slut plumsade vi verkligen runt i värsta vinterlandskapet, tillät oss själva att kasta snöbollar på varandra och rulla oss runt och busa i snön, riktigt roligt!

Efter att ha vandrat i dryga timmen sprack det dessutom upp, dimman försvann och vi kunde se toppen, vilket indikerade att vi hade nått vårt mål 🙂 Vi befann oss nu på 5 100 meters höjd och stod rakt på en glaciär. Även om det var dryga 700 meter kvar till toppen var det alldeles för farligt att fortsätta vår vandring sa vår guide. Vi var redan nu tvungna att gå längs en särskilt led för att inte riskera att glaciären skulle ge vika och något riktigt otäckt skulle inträffa. Det gick att se små glaciärsprickor (såg ut som små hål) runtomkring oss vilket gav oss insikten om att hit, men inte längre 🙂 Riktigt nöjda var vi ändå, känslan att stå på 5 100 meters höjd med toppen alldeles ovanför oss, på en alldeles snötäckt vulkan i Ecuador, den är obeskrivlig 🙂 Oerhört maffigt!

Vandring número dos tar sin början för vissa av oss:

Det var otroligt vacker här uppe:

Slutligen kunde vi se toppen:

Här fick man passa sig så att man inte föll ner:

Överlyckliga och med ett stort leende på läpparna började vi sedan att bege oss nerför berget, vilket var en betydligt enklare och snabbare resa än att ta sig uppför. Efter knappa timmen var vi tillbaka vid bussen, trötta, men riktigt glada och det var dags att ta oss tillbaka till Quito. Detta kunde vi göra utan att någon motor la av så efter dryga två och en halv timme var vi tillbaka hos familjen, riktigt trötta och mycket hungriga. Där fick vi sedan äta middag tillsammans med de två andra killarna (den ene ifrån Kanada och den andre ifrån Tyskland) som anlände för någon dag sedan och som i två veckor framöver också ska bo hos Nelly och Victor 🙂 Trevligt, men tyvärr var vi alldeles för trötta för något längre umgänge så vi gick rätt så snabbt ner till våra rum för att få lite välförtjänt sömn. Och gott sov vi definitivt innan det var dags att vakna för vår tredje skolvecka här borta. 🙂

Nu när också måndagen har passerat har vi haft spansklektion som vanligt på morgonen och på eftermiddagen har vi bara tagit det lugnt, Markus har skypat med familjen sin och vi har också för första gången under vår resa tappat bort varandra, haha 😉 Vi hade nämligen bestämt att vi skulle vänta med lunchen tills Markus hade pratat färdigt med sin familj så vi stannade på skolan, Markus pratade och Axel gjorde sina läxor. När två timmar hade gått och Markus ännu inte hade avslutat sitt samtal började Axel fundera vart han hade tagit vägen så han började springa runt på skolan för att försöka hitta honom. Tydligen hade Markus lyckats gömma sig riktigt ordentligt i ett klassrum för Axel kunde inte hitta honom och antog då att han hade lämnat skolan och gått hem (varför han nu skulle ha gjort detta utan att ha sagt till, men ändå). Axel bestämde sig därför för att kila iväg och få i sig lite lunch och sedan bege sig hemåt där Markus förmodligen skulle vara. Markus å andra sidan pratade i lugn och ro färdigt med sin familj innan han sedan gick ut ur klassrummet för att leta rätt på Axel och gemensamt gå och käka lunch. När han inte kunde hitta honom blev han aningen förvirrad (vi hade ju bestämt att vi skulle gå och käka efter Markus samtal) och antog att Axels mage hade gett upp och att Axel därför hade bestämt sig för att gå ut och äta på egen hand. Markus ställdes därför inför ett problem: ”Vart i hela friden har Axel begett sig?”. Och till denna fråga fanns det bara ett svar: ”Han måste ha gått till Subway”, haha 😉 Och mycket riktigt, när Markus väl kom till Subway (som ligger typ sju minuter ifrån skolan) stod Axel där vid kassan, hade precis betalat för sin lunch och var på väg att sätta sig ner vid nått bord 🙂 Haha, som det kan gå, men slutet gott, allting gott som man brukar säga 😀

Efter att ha käkat upp vår lunch begav vi oss sedan tillbaka hem igen för att göra lite läxor och vila en stund innan det var dags för middag med familjen och sedan läge för att hoppa i säng och sova och ladda för ännu en skoldag 🙂 Imorgon väntar lektion som vanligt och sedan salsalektion på kvällen (också det som vanligt, haha) 😀 Vi hörs framöver!

/ Axel och Markus

Ja, dagarna flyter verkligen på här borta och nu börjar även skolvecka número dos att lida mot sitt slut. Vi har det fortsatt riktigt bra här i ett aningen regnigt Quito, men det gör inte så mycket, då kan man sitta inne och titta på film, plugga lite och umgås med folket från skolan utan att ha dåligt samvete liksom, haha 🙂 Sedan vi hördes sist har vi haft lektioner som vanligt tisdag, onsdag och torsdag och även om det fortfarande finns en hel del att jobba på så går spanskan utan tvekan framåt. Vi svettas på lektionerna, gör våra läxor på eftermiddagarna, umgås med familjen på kvällen och försöker dessutom enbart prata spanska med varandra, vilket går lite upp och ner, men för det mesta är vi faktiskt rätt så disciplinerade och håller oss till spanskan, vilket givetvis också hjälper till i utvecklingen 🙂 I tisdags gick vi ”som vanligt” (om man kan säga det efter bara två veckor, men det känns faktiskt redan som en vana) på salsalektion och denna gång var det också salsa som stod på schemat, ingenting annat, haha 🙂 I två timmar tränade och förbättrade vi våra salsa-moves och för att citera Markus var det ”sjukligt roligt”! 🙂 Inte för att vi direkt är några dans-kungar, men visst är det kul att också på ett sådant här sätt få snappa upp en faktiskt riktigt viktig del i deras kultur här borta 😀 KUL!

Klockan 17.00 på onsdagseftermiddagen var det dags för nästa aktivitet med skolan, nämligen filmvisning 🙂 Skolan har som ni kanske har förstått en aktivitet varje eftermiddag klockan 17-19 och denna onsdag var det som sagt dags för lite film. ”Maria, llena eres de gracia” var filmen vi tillsammans med åtta stycken andra elever ifrån skolan satt och tittade på i knappa två timmar. Givetvis var den på spanska, men gemensamt beslöt vi oss för att även ha spansk undertext för att vi både skulle kunna läsa och lyssna på spanska 🙂 Antar att det är en vanesak, men ibland är det verkligen helt stört svårt att höra vad de säger och då hjälper det givetvis till att även kunna läsa och på så sätt öka möjligheten att förstå. Filmen var i alla fall riktigt intressant och handlade kort och konsist om droghandeln mellan Colombia och USA, om hur colombianska tjejer lät svälja kapslar med kokain som de sedan reste med till USA för att där kunna tjäna snabba pengar. Hemskt, men som sagt intressant! 🙂

På torsdag var det återigen dags för salsa-lektion och denna gång var vi bara fyra stycken (två killar och två tjejer) så nu fick man verkligen mycket instruktion och kunde utveckla stegen och snurrarna från i tisdags, vilket för att återigen citera Markus var ”hur kul som helst”, haha 🙂

Fredag vaknade vi sedan upp till en lite speciell skoldag, det var liksom förra torsdagen dags för en liten utflykt tillsammas med våra lärare, denna gång till ”Mitad del Mundo” eller ”Världens mitt” för den som föredrar svenska. Våra lärare har två elever var (vi på förmiddagen och två tyskar på eftemiddagen), vilket gör att vi blir sex personer tillsammans, en för mycket i en bil alltså. Därför hade Axels lärare redan på förhand bestämt sig för att inte åka med, vilket ledde till att det alltså blev fem grabbar som for iväg denna morgon 🙂 I Cristóbals (Markus lärares) bil for vi tillsammans med Maximillan och Leopold ut ur staden Quito till ett ställe nära staden Calacalí (tror vi i alla fall, haha) 🙂 Där kom vi till ett första stopp, nämligen en aktiv vulkan där vi fick se kratern ifrån vulkanutbrottet som skedde för flera hundra år sedan. Vulkanen är som sagt fortfarande aktiv, vilket är mycket svårt att föreställa sig med tanke på det dalliknande landksap som vi fick se (vilket alltså är dess krater), men tydligen måste en hejdlös massa år passera utan att ett enda vulkanutbrott sker för att en vulkan ska kunna definieras som inaktiv. Att det var vulkanens krater som vi fick skåda var i alla fall enkelt att förstå med tanke på naturen i denna krater, vilken var helt annorlunda. I denna krater regnar det aldrig, utan det är istället varmt och fuktigt och detta klimat är detsamma hela året runt. Det fuktiga klimat som bildas med hjälp av värmen inifrån vulkanen hjälper till att skapa den otroligt frodiga jord som finns här. Därför har folk bosatt sig på denna plats, skapat ett gynnsamt jordbruk som de sedan har livnärt sig på genom att exportera sin skörd till städer i närheten (framför allt till Quito). Visst är det lite sjukt att folk bor mitt i en krater i och med att det är precis på detta ställe som lavan skulle spruta upp om ett vulkanutbrott skulle inträffa. Nu är detta kanske inte så troligt, men ändå 😉

Vill man komma till ett lugnt och harmoniskt ställe kan man åka hit för dessa människor lever verkligen helt avskilt ifrån allting annat. Tystnaden gör att om man lyssnar riktigt noga kan man till och med uppe från berget höra röster, kossor som råmar och fåglar som kvittrar nerifrån kratern. Häftigt!

Efter några fina bilder och en fin naturupplevelse var det dags att åka till världens mitt, ett monument en bit därifrån. Egentligen kan man ju fråga sig varför just Ecuador och Quito blivit utvalt som världens mitt då ekvatorn faktiskt går genom ett antal olika länder och platser runtom på jorden. Svaret på denna fråga är så enkel som att några fransmän för ett antal år sedan ansåg att det inte lämpade sig att bygga ett monument med ett museum därtill på någon annan plats på ekvatorn. Därför fick Quito (en stad som också betyder ”El centro del Mundo”/”Världens mitt”) denna ”ära” 🙂

Monumentet som anger världen mittpunkt:

Därefter begav vi oss till museumet 🙂 Detta var verkligen en häftig upplevelse då vår spanska guide berättade för oss om indianernas kultur och visade oss världens mitt genom den linje som delar jordklotet i det norra och det södra halvklotet, den plats där solens strålar når jorden som närmast, strecket på världskartan som vi kallar ekvatorn.

Museumet vi besökte var först hem till en indiankvinna som lät sälja sin mark till en arkeolog. Efter ett tag upptäckte han att det ställe han köpt var den exakta platsen där ekvatorn gick. Denna upptäckt fick även vi erfara genom att vår spanska guide visade oss en del häftiga experiment. Vid ett ställe fick vi se hur vattnet från en nyligen urkorkad vattenbalja som stod exakt på ekvatorns linje endast rann rakt ner i hinken under utan någon virvel som vi är van vid. Gick man bara en meter åt den norra sidan av ekvatorn och gjorde samma sak där snurrade vattnet i motsols riktning ner i hinken, om än inte med lika mycket kraft som vi är vana vid i Sverige, eftersom vi ligger så långt ifrån ekvatorn på det norra halvklotet. Gick man sedan bara en meter åt den södra sidan av ekvatorn snurrade vattnet istället långsamt ner i medsols riktning. Riktigt fascinerande 🙂

Något som också var riktigt fascinerande var att man längs denna 0-gradiga linje kunde placera ett ägg på en spik och få det att balansera, helt klart inte så som vi är vana vid att naturens lagar ska fungera. Coolt!

På linjen fanns också ett solur som visade klockan och mycket riktigt kunde vi ta upp mobilen och se att tiden stämde med det klockslag som skuggan från solen föll över 🙂

När vår guide berättat om och visat oss experimeten lät vi oss ta några minuter åt att knäppa lite bilder och föreviga ögonblicket då vi befann oss på ekvatorns linje 🙂 Här är några utav dessa:

Förutom att visa oss alla dessa experiment på ekvatorn berättade vår guide också om hur indianerna i området en gång levde. Vi fick gå in i små stugor, se och få berättat för oss hur deras liv såg ut, något som också var riktigt interessant. 🙂

Här till exempel kunde en familj en gång ha sovit; mamma, pappa och alla barn som ännu inte fyllt 12 skulle få plats i denna lilla säng:

När någon dog skar indianerna av halsen på denna person och trädde på huvudet på ett spjut eller en påle för att hedra minnet av personen. De sydde dock igen munnen för att hindra personens ande från att komma ut. Ibland hände det också att de åt upp sina döda, hua!

Här är en målning som visar denna i våra ögon brutala rit:

Efter detta var det dags att lämna museumet och bege oss tillbaka till Quito. Väl där gick vi hem till familjen och eftermiddagen ägnade vi bara åt att ta det lugnt, glada över en intressant och lärorik dag 🙂 På kvällen hade vi sen tidigare gjort upp med lite folk ifrån skolan att vi skulle gå ut och äta tillsammans då detta var sista veckan för många som vi umgåtts med. Indisk mat blev det och sen gick vi vidare till en salsabar där vi fick användning av våra intränade moves 🙂 En trevlig och rolig kväll hade vi tillsammans! 😀

Idag (lördag) har vi en riktig slappdag, pluggar lite, ser på film, ja vi tar det helt enkelt bara lugnt, riktigt skönt! Imorgon väntar bergsbestigning med skolan uppför det 5100 meter över havet höga berget Cotopaxi 🙂 Rapport ifrån detta kommer till veckan! Ha det toppen så länge!

/ Axel och Markus

Efter att ha kämpat och svettats med spanskan fem dagar i rad var det dags för ett litet break och läge för att hitta på någonting riktigt roligt! 🙂 Därför bestämde vi oss denna helg för att följa med skolan till Mindo, en by två och en halv timme utanför Quito. Att det låg en bit utanför var enkelt att lista ut då klimatet var rätt annorlunda där; det var fuktigare, varmare och betydligt fler mygg. Vi hade kommit till regnskogen………bokstavligen 😉 För regn i stora mängder, det skulle vi verkligen få uppleva denna helg! 😉

Vår trip började  på lördag morgon klockan 08.00 då vi mötte upp 15 andra elever utanför skolan, där vi skulle kliva på den buss som skulle ta oss två och en halv timme utanför Quito. Till följd av viss försening bland vissa deltagare kom vi inte iväg förrän närmare nio, men till slut kunde i alla fall bussen börja rulla och vi kunde njuta av det vackra landskap som vi färdades genom 🙂 Väl framme i Mindo var det lunchdags och vi åt tillsammans på en restaurang som de tre medföljande lärarna hade valt ut. Därefter var det dags att sätta på sig vandringsskorna och förbereda sig för en fyra timmars lång vandring genom regnskogen. Och regna, ja det började det att göra kanske fem minuter efter att vi hade lämnat vårt hostel, så efter bara en liten stund var man fullständigt sjöblöt rakt igenom, men vad gjorde det? 😉 Nej, vi fortsatte att vandra genom skogen, längs stigar, längs leriga vägar och ibland nerför branta backar där vi fick ta hjälp av ett rep för att inte halka och lera ner oss fullständigt (eller för den delen göra illa oss) 🙂

Efter två timmars vandring kom vi fram till själva poängen med vår ”lilla promanad”, nämligen la cascada, eller vattenfallet på svenska. Ju närmre vi kom detta vattenfall och ju mer utav det vi fick se, desto läskigare blev det som låg framför oss; det hopp som vi skulle göra nerför detta vattenfall. Från en bergskant som var belägen tolv meter ovanför vattenytan skulle vi hoppa ner precis bredvid där vattenfallet forsade ner. Detta verkade helt sjukt och vi tvekade verkligen om vi skulle göra det, men bestämde oss till slut för att genomföra hoppet då vi förmodligen skulle ångra oss om vi inte gjorde det. Under tiden som vi tvekade hade några andra mindre fega killar redan gjort sig färdiga för att slänga sig ut för stupet och tveksamma som vi fortfarande var stod vi kvar för att titta på när de hoppade. En, två, tre, fyra killar hoppade ner och det såg helt sjukt ut. Många hade problem att ta sig upp till ytan på grund av den starka underströmmen och när de väl tog sig upp till ytan väntade en inte alltför lätt transport in till stranden för att inte fortsätta ner längs forsen och försvinna bort. Här fanns det två stycken ecuadorianska killar som hjälpte dem som inte klarade av att simma in till kanten att ta sig upp ur vattnet. Trots att det verkade rätt farligt var de som hade hoppat ändå exalterade och tyckte att det hade varit kul, även om vissa hade fått lite panik när de inte riktigt kunde ta sig upp till ytan! Hoppen fortsatte och fler killar slängde sig ut för stupet och vi var på väg att göra detsamma ändå tills det som inte fick hända inträffade, nämligen att en kille gjorde sig riktigt illa. Det var när en kille från England som vi hade bekantat oss en del med hoppade ner som han landade på en vass sten och fick ett djupt snitt rakt under ena foten och ett till på hälen på den andra foten. Till en början förstod ingen riktigt vad som hade hänt, han bara låg där längs strandkanten och kunde inte röra på sig. Det hela slutade med att de fick hämta en bår som de sedan fick bära honom på, vilket inte var det lättaste med tanke på att vi var mitt ute i skogen. Efter en timmes vandring hade de i alla fall kommit fram till en bilväg där en bil kunde hämta upp honom och föra honom till ett sjukhus där det visade sig att hans ena häl också var bruten. Helt sjukt och så olyckligt och SÅ sjukt att de låter folk hoppa därifrån, helt stört! Nu gick det ju trots allt förhållandevis bra, det hade ju kunnat sluta ännu värre, men ändå, uscha!!!

Efter denna inte alls roliga händelse ville givetvis ingen hoppa längre och vi bestämde oss istället för att bege oss tillbaka till hostelet, en vandring som också den tog två timmar i samma spöregn som tidigare! Väl tillbaka var vi rätt så trötta och ännu blötare och efter att ha tagit oss varsin dusch var det dags för att äta middag tillsammans. Detta gjorde vi på en restaurang rätt så nära hostelet, där vi fick god mat och hade det trevligt tillsammans innan ett tiotal utav oss gick bort till en salsabar för att dansa lite. Dit följde även lärarna med och Markus tog tillfället i akt att lära sig lite salsa genom att låta den kvinnliga läraren instruera honom 🙂

Även om denna första dag i Mindo var lite utav ett antiklimax i och med att själva poängen med vandringen slopades genom olyckan, hade vi det trots allt riktigt trevligt tillsammans. Vi lärde känna varandra mer, skrattade en hel del och hade en riktigt rolig kväll 🙂 En bra dag var det trots allt! Här kommer lite bilder:

Lunchdags:

Vandring på schemat:

Axel leker Tarzan:

Vattenfallet:

Så här såg Markus ut efter fyra timmars vandring i spöregn 😉

Under dag nummer två i Mindo inträffade tack och lov inga olyckor, utan istället hade vi en riktigt bra dag med två otroligt roliga aktiviteter. Den första var något som vi redan hade provat på tidigare, nämligen zip-line 🙂 I jämförelse med den som vi gjorde i Guatemala var denna betydligt mer prisvärd. I Guatemala betalade vi nått med 50 dollar för 8 sträckor, medan vi här bara betalade 10 dollar för 10 sträckor, betydligt billigare alltså 🙂 Utsikten som vi hade i Guatemala gick dock inte att slå, här åkte vi bara högt ovanför regnskogen medan vi i Guatemala hade en fantastiskt fin sjö med vulkaner och höga berg runtomkring att titta på. Men, men, med tanke på den summa pengar som vi betalade var det helt klart väl värt det och dessutom riktigt roligt 🙂

Så här kan det gå om man råkar nudda vajern när man åker:

Direkt efter zip-linen tog vi oss ner till en fors med mycket strömt vatten, där dagens höjdpunkt väntade, nämligen forsränning. Detta var SÅ kul, vi har nog inte skrattat så mycket som vi gjorde under denna ”båttur” på väldigt länge, för som vi skrattade, ja, det var en riktigt upplevelse 🙂 Detta var Colorado på Liseberg fast 100 gånger roligare. Vattnet var iskallt liksom det är där, men här gick det inte att undvika att få vatten på sig. Nej, varje gång man krockade in i en stor sten eller åkte ner för ett litet stup fick man vatten över hela kroppen och detta hände kanske var tionde sekund, haha 🙂 I en mycket speciell ringformation som var gjord av gummi (finns ingen mening att förklara hur den såg ut, ni får se på bilden här nere) satt vi sex personer och under den tjugo minuters långa färden ner längs forsen hann vi uppleva både det ena och det andra. En gång fastnade vi på en riktigt stor sten och höll nästan på att välta när den andra ”båten” kom farandes rätt in i oss. En annan gång fastnade en gummiring i en vass pinne så att den gick sönder och all luft gick ur den och vi fick trängas så att vi nästan höll på att falla av innan en annan ”båt” hann ikapp oss och en utav oss kunde hoppa över 🙂 Ja, riktigt roligt var det i alla fall och skulle vi få chansen skulle vi utan tvekan göra om det 😀 Så mycket skratt, så mycket glädje, så mycket spänning, adrenalin och så mycket upplevelse koncentrerat under tjugo minuter, så galet kul! 🙂

Efter en mycket lyckad förmiddag var det dags att duscha och byta om för att sedan äta lunch tillsammans och därefter påbörja bussresan tillbaka till Quito. Riktigt nöjda, aningen trötta och med en ryggsäck fylld med enbart skitiga kläder anlände vi sedan till skolan vid halv sex-snåret 🙂 Då var det dags att ta sig hem till familjen, få i sig lite mat, duscha och sedan gå och lägga sig och ladda för skolvecka nummer två 🙂 Och efter en fullspäckad helg med riktigt roliga aktiviteter och med riktigt härlig gemenskap sov vi dessutom mycket gott 😀 Nu när måndag också har passerat har vi haft ännu en spansklektion där vi fått svettats, haha! Imorgon väntar lektion som vanligt och sedan salsalektion på kvällen 🙂

Vi hörs säkert senare i veckan! Hoppas allt är bra med er!

/ Axel och Markus

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag….spanska, spanska, spanska, spanska, spanska! Inte konstigt att våra huvuden är lite ”on fire” just nu, haha 😉 Efter fem dagars plugg blandat med massa roliga aktiviteter är det enkelt att sammanfatta vår första skolvecka med ordet: superbueno! 🙂 Och veckan är ju inte slut än, höll nästan på att glömma det 😉

En liten rapport ifrån den första skoldagen lovade vi ju er i vårt förra inlägget så varför ändra på det löftet, nej, here we go! Klockan 06.45 ringde väckarklockan i måndags morse och aningen spända, nervösa och mycket förväntansfulla gick vi upp och åt frukost tillsammans med familjen klockan 07.15. Därefter väntade 30 minuters promenad (något som fortfarande går att klassificera som ett träningspass till följd av den höga höjden) innan vi anlände till Simon Bolívar, skolan där vi ska plugga i åtta veckor framöver (sju nu då). Där blev vi sedan varmt mottagna utav en av de 15-20 lärare som jobbar på skolan. Hon visade oss lite snabbt runt i lokalerna innan hon sedan presenterade oss för våra respektive lärare, Monica (Axel) och Cristóbal (Markus), båda i ungefär 40- eller 45-årsåldern. Utav dessa blev vi sedan ledda in i varsitt arbetsrum där dagens utmaning väntade, själva lektionen 🙂 Under de två timmar som följde därefter fick vi göra lite olika saker. Det var alltifrån att rabbla verb, fylla i ord i nån lucktext, läsa en kort berättelse och återberätta handlingen, skriva en egen kort berättelse, diskutera olika ämnen som läraren la fram och så vidare. Allt genomfördes dock med ett och samma syfte, nämligen att läraren skulle få en uppfattning om på vilken nivå vi ligger. Samtidigt som detta var väldigt roligt var det givetvis också mycket annorlunda ifrån de lektioner i spanska som vi har haft tidigare. Nu var liksom allt, verkligen ALLT, fokuserat på en själv. Även om man inte hade en aning om vad man skulle svara på lärarens fråga fick man liksom hitta på nått ändå, det fanns ju ingen annan där som kunde svara åt en! Konstigt, men samtidigt väldigt utvecklande 🙂

Efter två timmars svettande var det dags för en halvtimmes paus där vi fick möjlighet att ta oss lite fika, en kopp te eller kaffe och samtala lite med de andra eleverna på skolan innan det var dags att återigen svettas med spanskan, denna gång i en och en halv timme till innan första skoldagen var över 🙂

Ungefär så har också de andra skoldagarna sett ut. Vi börjar skolan klockan 8.30 på morgonen, svettas i två timmar, fikar i en halvtimme och svettas igen i en och en halv timme till innan skoldagen är slut 🙂 Då är klockan ungefär strax efter 12.30 och det är dags att få i oss lite mat på nån restaurang i närheten (lunchen äter vi nämligen på egen hand) innan det är dags att ta itu med våra läxor 🙂 Inte för att de tar en evighet direkt, men tillsammans med de hundratals nya orden som lärarna tar upp under lektionerna blir det en del att plugga faktiskt 🙂 Men det är ju kul, det är ju därför vi är här, för att lära oss spanska, så det är bara att fortsätta att svettas och plugga, plugga, plugga 🙂 Haha 😉

Och hur ser det då ut när vi pluggar (om någon undrar liksom) 😉 Jo, det skulle kunna se ut som det gjorde i måndags då vi åkte till en park och gjorde våra tareas (uppgifter):

Som tur är ser ju skolan till att anordna en hel del andra aktiviteter också utöver plugget, för att våra hjärnor inte ska säcka ihop totalt kanske 😉 I tisdags kväll mellan klockan 17 och 19 var det exempelvis danslektion så några minuter före 17 stod vi därför där med förväntansfulla miner tillsammans med 15 andra elever ifrån skolan. I två timmar därefter fick vi utöva vad vi trodde var salsa, öva våra höftrörelser, träna in lite steg och lära oss fem olika vueltas (snurrar eller vad man nu säger på svenska), innan vi till slut förstod att det var marengue som vi dansade, haha 🙂 Kul var det i alla fall och salsalektionen får vi spara till om nån vecka då det är dags för den 🙂 Här kommer lite bilder ifrån kvällen i alla fall:

Onsdagskvällen följdes sedan upp utav en cocktaillektion, något som var nytt för oss båda och faktiskt riktigt roligt 🙂 Hit kom det säkert 30 elever och med hjälp utav en utav lärarna fick vi sedan tillverka tre stycken drinkar var som vi därefter kunde använda till att mingla runt, prata med en hel del trevliga människor och på så sätt lära känna lite nytt folk, riktigt roligt 🙂

När klockan började närma sig sju på kvällen (fortfarande onsdag) tog vi sedan en taxi tillbaka till familjen, käkade lite middag tillsammans med dem innan vi sedan for tillbaka till skolan igen för att möta upp med fem andra elever (Anya ifrån Skottland, Sam och Graciaya ifrån England och Monica och Theresa ifrån Tyskland). Tillsammans med dem gick vi sedan ner till Plaza Foch där vi besökte tre stycken barer, snackade, dansade lite och hade en trevlig kväll tillsammans 🙂 KUL!

Morgonen därefter (torsdag) vaknade vi sedan upp till en lite annorlunda skoldag 🙂 Förutom att det innebar att vi var tvungna att vara på skolan en timme tidigare än vanligt skulle vi inte heller ha vanliga lektioner, utan istället satte vi oss i en buss tillsammans med 15 elever till som tog oss två och en halv timme söderut till en riktigt stor marknad. Det som var speciellt med denna marknad var att den anordnades och var till för ursprungsbefolkningen. Många andra marknader här i Ecuador finns till för turister, där befolkningen försöker tjäna pengar på ”oss” helt enkelt, medan denna marknad är till för dem själva. På så sätt såg den rätt så annorlunda ut och det gick att lära sig en hel del där om ursprungsbefolkningen och hur de lever, vilket alltså var vår lektion denna dag. Här såldes nämligen grisar, kossor, får, lamadjur, tuppar, höns, gäss, duvor, kaniner, marsvin, massa fisk, frukt, textiler, metalldelar, ja, ALLT fanns här. Tillsammans med respektive lärare fick vi vandra runt på marknaden, titta på den saliga mix av djur, mat, kläder och saker som fanns där samtidigt som lärarna berättade om vad vi såg, vad ursprungsbefolkningen använder allt till med mera 🙂 Ett annorlunda och roligt sätt att träna sin spanska på helt enkelt 🙂

Under bussresan till marknaden gjorde vi ett kort stopp för att njuta lite av utsikten ut över Quito:

På marknaden bland alla djur:

Mumma 🙂

”Cada cosa tiene una razón. Hay un uso de todo. Lo que alguna persona no quiere otra persona quiere.” Detta är lite den mentalitet som fanns på marknaden: ”Det finns en användning för allt. Det som en person inte vill ha, det vill en annan ha.” Här till exempel kunde man köpa redan använda parfym- och shampooflaskor:

Eller varför inte fynda sig ett par trasiga skor som dock fortfarande går att använda. Någon kan ju vilja köpa sig ett par (ungefär 1-2 dollar styck):

Nu till marknadens riktiga fynd, marsvinen eller varför inte en söt liten kanin. Inte för att ha som husdjur då, utan givetvis för att äta. Ska tydligen vara en riktig specialité 😉 Markus frågade dock om det finns de som har en kanin eller ett marsvin som husdjur som vi har i Sverige och det finns det tydligen, men i slutet är det ändå detsamma. När husdjuret väl dör äter de det ändå, nästan ännu värre ju än att ta död på det direkt! Huga…

Hm, tänk om vi också skulle lägga upp fisken så här i charken på ICA. Undra hur många som skulle vara sugna att köpa fisk då? Mitt på varmaste dagen, utan is, utan kyla överhuvudtaget, fräscht!!

Ja, det var marknaden det 🙂 När klockan närmade sig tre på eftermiddagen tog vi bussen tillbaka till Quito. På hemresan gjorde vi dock ett stopp för att få i oss lite mat, varunder vissa testade att äta just marsvin. Ingen utav oss provade dock, men fem stycken eller nåt gjorde det och så här såg det ut 🙂

När vi kom tillbaka till Quito gick vi rätt så trötta tillbaka till familjen för att vila. Resten av eftermiddagen/kvällen ägnade vi bara åt att ta det lugnt, göra lite tareas, äta middag och umgås lite med familjen innan vi därefter gick och la oss och sov en riktigt efterlängtad sömn 🙂

Fredagen (idag) ägnade vi först åt våra lektioner innan vi gick och åt en mycket god lunch på subway för att sedan återvända till familjen vid två på eftemiddagen ungefär. Markus kände sig då lite trött så han spenderade resten av dagen mest åt att ta det lugnt, försöka plugga in de närmare 200 glosor som han har i läxa, kolla mailen och så. Axel däremot, han var först tvungen att skaffa sig lite fler vänner på apoteket (lite mediciner för de som inte uppdaterat sig på facebook) innan han sedan gick till skolan till klockan fem för att spela fotboll med några andra elever 🙂 KUL!

Ja, det var en liten sammanfattning av vår första skolvecka (eller ja, en ganska lång sådan kanske, men ni är väl vana, haha, hoppas ni orkar läsa) 🙂 Har det inte framgått tidigare har vi det i alla fall fortsatt riktigt bra här borta, pluggar flitigt samtidigt som vi hittar på en massa skoj tillsammans med andra elever på skolan på eftermiddagarna/kvällarna 🙂 I helgen väntar en utflykt tillsammans med skolan till Mindu, en stad som ligger en bit utanför Quito. Där ska vi vara lördag och söndag med övernattning och göra lite allt möjligt, forsränning, besöka ett vattenfall och göra lite andra aktiviteter som vi inte kommer ihåg just nu, haha 🙂 Förhoppningsvis ska vi i alla fall ha en riktigt rolig helg tillsammans med ett 20-tal andra elever ifrån skolan 🙂 Låt säga att vi hörs till veckan med en rapport! Ha en trevlig helg så länge 🙂

/ Axel och Markus