Ja, nu är det bara några timmar kvar innan vi ska sätta oss på flyget och ta oss tillbaka till vårt kära hemland Sverige. I 24 veckor har vi befunnit oss på denna fantastiska kontinent, fått se och uppleva saker som vi sent kommer att glömma och haft de 165 kanske mest händelserika dagarna i hela våra liv 🙂 Och visst känns det skumt att vi inom kort ska lämna allt detta och fara tillbaka till Sverige igen, men samtidigt ska det bli så otroligt roligt att få komma hem och leva ett lite mer normalt liv igen och få träffa er alla igen 🙂 Det ser vi verkligen fram emot!

Sist vi skrev här på bloggen hade vi precis besökt Cristo Redentor på söndag och sockertoppen på lördag och dessförinnan haft några riktigt lugna dagar med inte allt för bra väder inledningsvis. Bättre väder skulle vi dock verkligen komma att få därefter med strålande sol och 25-30 grader från söndag och fram tills idag 🙂 Så i måndags tänkte vi att det var dags för ett strandbesök igen och efter att ha fått berättat för oss att Praia Ipanema skulle vara en riktigt fin strand tog vi vårt pick och pack och begav oss dit. Väl där slog vi oss ner i varsin solstol som gick att hyra på stranden för 14 kronor vardera och stekte rejält i solen samtidigt som ljudet när de tre meter höga vågorna bröts mot stranden ständigt nådde våra öron. Efter att ha legat där i dryga timmen kanske var det dags för första doppet och vi lämnade våra saker inom ett tryggt avstånd ifrån vattnet och hoppade i……trodde vi, haha 😉 Under tiden när vi var i vattnet och lekte i vågorna (som för övrigt var så starka att de slängde upp oss mot stranden och drog ut oss flera gånger, nästan så att det var lite läskigt faktiskt) upptäcker vi hur en oerhört hög våg närmar sig stranden. Vi hinner väl inte riktigt fundera, utan den fullständigt slår in över oss och sveper dessutom upp över alla våra saker och drar ut dem i vattnet. Paniken slår oss lite och i några sekunder därefter springer vi omkring där vid strandkanten och försöker få tag på våra tofflor, handdukar och solstolar som alla svepts ut i vattnet, haha 😉 Vi lyckades i alla fall efter lite om och men få tag på alla våra saker och ta dem längre upp på stranden, men då var det liksom lite för sent. Alla våra saker (det vill säga kläder, handdukar, lunchmat, pengar och Axels kamera) blev fullständigt genomvåta och dessutom indränkta av sand…suck! Nu var det väl inte hela världen, det var ju rätt komiskt egentligen, även om det var lite surt att Axels kamera nu tycks ha fått tacka för sig och lämnat oss, men den var ju rätt paj innan också så några större floder grät vi väl inte över den.

Eftermiddagen spenderade vi sedan där på stranden, solade och njöt av fint väder samtidigt som vi med jämna mellanrum gick och vände och skakade på våra kläder och handdukar som hängde på nått räcke och försökte torka. Dessutom satt Markus ett tag med pengarna viftandes i vinden mot solen för att få dem att torka, haha 😉 Maten var väl inte den bästa heller kanske då våra baguetter blivit kryddade med lite saltvatten och sand, men de gick rätt bra och äta ändå 🙂 Så kan det gå, haha!

Några bilder när våra saker är fullständigt neddränkta med vatten har vi inte då Axels kamera som sagt gick sönder och Markus iPhone inte var med i väskan. Här kommer i alla fall en bild på stranden och det fina vädret 🙂

Efter att ha legat där i någon timme kanske hade våra kläder och handdukar torkat rätt bra och vi kände oss nöjda och begav oss tillbaka till hostelet 🙂 Där väntade sedan någon timmes deg framför två avsnitt Grey’s och lite checkning av mail och dylikt innan det sedan var dags att möta upp Martina och Victoria (de två svenska tjejerna som vi hängde lite med på Ilha de Santa Catarina) 🙂 De hade nämligen en måndag som denna tagit sig hit till Rio och hört av sig till oss för att vi skulle kunna ses och umgås lite till, något som gladde oss båda och gjorde att vi snabbt planerade in en middagsdejt denna måndagskväll 🙂 Så vid sådär åttatiden på kvällen kom de och mötte upp oss vid vårt hostel och vi gick sedan ut och käkade god pizza på någon närliggande restaurang samtidigt som vi skrattade så att magarna och kinderna värkte och hade det riktigt trevligt tillsammans 🙂 När vi blivit mätta och belåtna gick vi även tillbaka till hostelet vårt, drack lite vin, spelade kort och fortsatte den härliga gemenskapen 🙂 En toppenkväll hade vi med andra ord!

Axel och Martina 🙂

Markus och Victoria 🙂

God pizza åt vi som sagt:

När det var dags att betala passade vi på att bli av med lite småmynt. Snacka om störiga kunder, haha 😉

Igår (tisdag) vaknade vi upp vid tiotiden efter att ha sovit ynka fem timmar (Martina och Victoria blev kvar på hostelet vårt riktigt länge och tog sig inte härifrån förrän klockan blev riktigt sent, haha) 🙂 Hursomhelst vaknade vi upp till ytterligare en riktigt härlig dag med otroligt fint väder. En dag på stranden var med andra ord givet och vi hade dessutom gjort upp med Marina och Victoria att vi skulle träffas på Praia Copacabana vid elvatiden. Så dit kom vi, hyrde varsin solstol och slog oss ner i sanden i den stekiga solen 🙂 Efter någon timme blev det riktigt hett och vi var tvungna att gå i för att bada. Någon repris ifrån i måndags med att få alla saker neddränkta skedde dock inte, däremot var vi med om något som var aningen surare, vi blev rånade! Detta var ju lite av ett skämt och kändes sjukligt ironiskt då vi klarat oss så oerhört bra fram tills dess liksom (kanske just därför…). I 164 dagar hade vi klarat oss helt fläckfria, inte blivit av med en enda grej och blev väl tyvärr lite bekväma, slappnade av och tänkte inte riktigt att något sådant kunde hända, under vår näst sista dag, NÄST sista, heeeelt sjukt faktiskt! Aningen lurade kände vi oss verkligen, men såhär i efterhand, när man har fått lite distans till det hela, var det ju egentligen rätt komiskt att det skedde då liksom, när vi bara hade en ynka dag kvar här borta, haha 😉 Vi gick som sagt i för att bada, samtidigt som Martina stannade kvar uppe vid våra grejer och solade. Hon vaktade väl inte riktigt våra saker (det hade vi aldrig gjort upp att hon skulle), men hon låg liksom typ två meter ifrån vår väska. Trots detta lyckas alltså någon gå förbi henne, rycka åt sig väskan och fortsätta sin walk, utan att någon märkte det. Sjukt, men så var det, för när vi kom upp ifrån vattnet var väskan spårlöst försvunnen. Det var en axelväska som Markus köpte i Guatemala och som ni säkert har sett på flertalet bilder tidigare. I den låg ett par shorts, en t-shirt, ett par kalsonger, solkräm, en kortlek, ett par solglasögon, nyckeln till hänglåset på hostelet och det störigaste av allt, Axels plånbok med bankkort, körkort och så mycket som 1 000 kronor. Vi hade varit så dumma att vi tagit ut pengar precis innan vi gick till stranden för att ha råd att köpa någon lunch där. Och som sagt hade vi väl tyvärr blivit lite bekväma, tänkte inte riktigt på att det egentligen var idiotiskt att ta med sig så mycket pengar till stranden, men det var liksom den summan vi alltid brukade ta ut och gjorde det även nu rent instinktivt…suck!

Så istället för att fortsätta sola där på stranden fick vi ta oss upp till hostelet igen, leta rätt på någon i receptionen som kunde hjälpa oss att slå sönder hänglåset så att vi kunde ta oss in till våra väskor och få tag på iPhonen och ringa och spärra korten. Någon timme fick vi ägna åt detta samtidigt som Markus också fick ta kontakt med hemmet sitt och fixa lite mer pengar så att vi kunde betala hostelet för den senaste veckans hostelnätter (vi hade liksom inte räknat med att bli av med 1 000 kronor, haha). Aja, allt gick ju bra med oss och vi mår jättebra så man får ju tänka att det faktiskt bara var lite kläder och pengar som vi blev av med, saker som faktiskt går att ersätta. Axels körkort var ju givetvis lite störigt, men det är ju samma där, det går ju att ersätta när vi kommer hem. Vi kan ju tänka att vi skänkte 1 000 kronor till någon stackars människa som kanske har det svårt, vad vet vi, då känns det ju lite bättre, haha 😉 Aja, nog pratat om detta, skett är skett och nu har vi alltså även fått vara med om denna händelse som vi faktiskt hade ställt in oss på skulle ske någon gång under resan, men som vi kanske inte hade förväntat oss skulle inträffa under den näst sista dagen, men aja 😉

Väl tillbaka på stranden igen efter att ha spärrat kort och fixat och donat på hostelet var det dags att få i oss lite lunch och vi köpte oss varsin subway-macka med hjälp av lite ekonomiskt bidrag ifrån Martina och Victoria 🙂 Därefter blev det faktiskt inte så skönt att ligga kvar på stranden längre då klockan började närma sig halv fyra på eftermiddagen och den stekande hettan försvann lite grann. Då såg vi istället till att bege oss till ett bageri och fika lite tillsammans innan vi sedan sa hejdå och gick tillbaka till hostelet för att vila lite. Något långt hejdå blev det dock inte, för redan några timmar senare (klockan åtta på kvällen om vi ska vara exakta) möttes vi upp igen för att gå ut och käka tillsammans 🙂 Tjejerna bor lite annorlunda här i Rio och kör på den alltmer trendiga couch-surfingen, vilket innebär att man går med i något nätverk och letar rätt på någon person i den staden man ska till och får sedan bo hemma hos denna person helt gratis 🙂 Detta kan ju tyckas låta lite farligt, men Martina och Victoria hade lyckats hitta en riktigt trevlig kille som verkligen lägger ner tid på dem och hjälper dem med en hel del. Han lagar frukost och har skjutsat och betalat taxis och bussar åt dem, galet hjälpsam med andra ord! En kväll som denna hade han lovat att ta med tjejerna till en riktigt bra restaurang där det skulle bjudas på en pasta-, pizza- och crepes-buffé och det var alltså till detta som Martina och Victoria hade bjudit in oss 🙂 Väl framme vid denna omtalade restaurang var det bara att hugga in och äta sig mer än proppmätt så att man kunde rulla ut någon timme senare 😉 Pasta, pizza, crepes och hur mycket läsk vi ville ha bjöds ständigt vid bordet och killen Martina och Victoria bor hos hjälpte oss alla med att översätta menyn och beställa in det vi ville ha 🙂 När vi någon timme därefter var mer än mätta var det bara att betala den lite drygt 100-kronorsnotan och känna att man hade ätit för säkert det dubbla beloppet om vi hade varit i Sverige, sjukt prisvärt med tanke på vad vi fick alltså 🙂 Och trevligt hade vi det som vanligt, skrattade och lät munnarna pladdra på 😀

Martina och Victoria på restaurangen 🙂

Här testar vi på något lite speciellt, nämligen sweet pizza och nutella crepes med glass, åh, så smarrigt 🙂

När vi som sagt ätit oss mer än mätta var klockan närmare elva på kvällen och det var dags för oss att ta tunnelbanan tillbaka till hostelet för att sova vår allra sista natt här i LA (LatinAmerika alltså om någon inte hängde med på den, haha) 🙂 I morse vaknade vi sedan upp vid ungefär tiotiden och liksom de senaste dagarna var det även idag riktigt fint väder med strålande solsken och 25-30 graders värme. Även idag hade vi bestämt med Martina och Victoria att vi skulle träffas på stranden för att sola och bada lite ihop, något som vi gjorde ungefär vid elvatiden 🙂 Och denna gång såg vi till att inte ha några saker med oss mer än oss själva och ett bar badbyxor, haha 😉 Inte heller råkade vi ut för några fler incidenter (mer än att Axel fick solkräm i ögat, haha), utan vi hade en riktigt skön dag på stranden och njöt lite extra av de sista timmarna i detta underbara väder som denna kontinent varit rätt bra på att ge oss under denna resa 🙂

Nu sitter vi alltså här på hostelet, har tagit oss varsin dusch och ska om två timmar bege oss mot flygplatsen för att sedan klockan 22.50 ikväll påbörja den 18 timmar långa flygresan tillbaka till Sverige 🙂 Och imorgon (torsdag) klockan 20.25 svenskt tid, ja, då landar vi på Arlanda och är tillbaka på den plats där vi för fem och en halv månad sedan tog flyget till Mexiko ifrån. Visst känns det helt sjukt, men samtidigt så galet roligt! Vi saknar er så mycket där hemma och det ska verkligen bli superkul att få komma hem och träffa er igen! SNART ses vi, aaaaaaaaaah!!! 😀

/ Axel och Markus

Med ynka fem dagar kvar innan vi är hemma i kära Sundsvall kommer här en liten hälsning ifrån Rio de Janerio, den stad som vi har befunnit oss i sedan i måndags. För er som har hängt med oss vet ju att vi i måndags tog flyget ifrån Florianópolis efter en solig och härlig vecka på Ilha de Santa Catarina. Vädret vi möttes av när vi landade på Rio de Janerios flygplats på måndag eftermiddag var väl inte direkt det bästa. Regnet öste ner, även om det var rätt varmt temperaturmässigt. Efter att ha läst lite i lonely planet hoppade vi in i en taxi och tog oss bort till Copacabana, ett känt område här i stan där vi hade hittat ett rätt billigt och vad som verkade vara ett helt okej hostel. Väl där checkade vi in och sedan återstod inte så mycket av dagen än att ta oss till första bästa matställe (vilket fick bli KFC), se några avsnitt Grey’s och sedan lägga oss för att sova 🙂

När vi vaknade upp på tisdag morgon vräkte regnet fortfarande ner och vi låg kvar i våra sängar ett bra tag till följd av det. Och så mycket mer än att ligga inne på rummet, ta det lugnt och se en massa Grey’s, nej, det gör man inte när det öser ner regn och är dåligt väder. Inte heller orkar man leta upp något bra matställe, så det fick bli Subway till lunch och KFC till middag igen, haha 😉 En superslapp dag, kanske den slappaste av de alla, hade vi alltså 🙂

Tisdag blev onsdag och vi vaknade upp till en helt okej dag vad gäller vädret. Regnet hade slutat falla och solen tittade fram lite nu och då. Vi ville dock vänta med att göra de två huvudsakliga aktiviteterna (besöka Jesusstatyn och sockertoppen) tills det blev lite bättre väder då vi definitivt kunde få bättre utsikt en solig och klar dag än en dag som denna. Så vi degade lite på rummet, satt och lekte lite med iPhonen och datorn (yes, i singular säger vi det då Axels dator tyvärr fått nått bryt och lämnat oss, snyft!) och gick sedan ut för att käka lite lunch. Då sprack vädret dock upp, det blev varmt och solen kom för att stanna ett tag, vilket ledde till att vi tog vårt pick och pack och begav oss till Praia Copacabana, kanske den mest kända stranden i hela Rio. Där låg vi sedan i någon timme, stekte lite och njöt av att ha fint väder igen, innan vi gick tillbaka till hostelet, degade lite till, gick ut och åt middag, kollade lite på Grey’s och gick sedan och la oss 🙂

Onsdag blev torsdag och vi vaknade återigen upp till en regnfri, men rätt molnig dag. Solen tittade väl fram lite nu och då, men det var varken en dag för att besöka någon staty eller någon sockertopp, inte heller väder för att ligga på stranden. När vi besökte Copacabana under onsdags eftermiddag fick vi dock syn på tre lite speciella sandkreationer, men då vi inte hade med oss någon kamera denna dag bestämde vi oss för att gå tillbaka dit för att helt enkelt ta några bilder 🙂 Så här kommer några utav dem:

Efter att ha strosat omkring där ett tag, gått lite fram och tillbaka längs stranden begav vi oss tillbaka till hostelet och genomförde samma procedur som tidigare dagar, det vill säga först lite deg, sen lite mat, sen lite Grey’s och därefter en säng och lite sömn, haha 😉 När vi sedan vaknade upp på fredag morgon (eller ja, lunch rättare sagt) var det sådär jobbigt väder igen, inget pangväder, men inte heller regn och en massa gråa moln. Vi kände dock att vi inte kunde vänta en hel evighet efter finväder så efter att ha fått i oss lite frukost/lunch hoppade vi på en buss som tog oss bort till sockertoppen. Väl där mulnade det dock på igen och vi tvekade lite och funderade om vi ändå inte skulle vänta någon dag till (haha, snacka om veliga människor asså). Så isället för att åka upp tog vi oss alltså tillbaka till Copacabana igen med 20 kronor mindre i fickan till följd av bussresan, men med vetskapen om var denna sockertopp låg belägen, så det var inte heeeeelt i onödan, haha 😉 Sysslolösa skulle vi i alla fall inte vara en kväll som denna, nej, utan efter att ha tittat på lite Grey’s tog vi oss upp till tredje våningen på detta hostel för att delta under en sambalektion 🙂 För ja, om man säger som så att tango är lite av argentinarnas dans är samba verkligen brasilianarnas motsvarighet. Och eftersom vi plockade kulturpoäng i Buenos Aires kände vi lite att ett sådant vore lämpligt att fånga in även här i Rio, särskilt då vi fick en gratislektion av hostelet 🙂 Och nu är det väl så med gratislektioner att man inte direkt hinner lära sig särskilt mycket, men visst var det kul att få testa på och lära sig de allra mest grundläggande stegen, några som faktiskt liknade lite salsa 🙂 Roligast var nog att få se när instruktören dansade loss med en brasilianska, då fick man liksom verkligen se hur det faktiskt skulle se ut, haha 🙂

Efter att ha svängt loss där på dansgolvet (haha, det var väl en överdrift, men ändå) blev vi medbjudna till en sambabar som låg i Lapa, ett känt område här i Rio dit väldigt många människor tar sig för att gå ut. Och varför inte få chansen att uppleva en sådan bar tänkte vi, så vi följde helt enkelt efter tåget av hostelpeople och åkte dit 🙂 Väl framme i Lapa insåg vi rätt snabbt att detta lite var the place to be om man ville gå ut här i Rio, för där fanns människor överallt och stånd stod lite här och där vari det såldes alltifrån snacks, öl, drinkar och lättare maträtter 🙂 Det kändes lite som att komma till Gatufesten i Sundsvall fastän detta alltså bara var en vanlig fredag, men that’s how it works here verkar det som 🙂 Väl inne på sambabaren bjöds vi på gratis drinkar och möttes av en bar som faktiskt kändes rätt ordinary. Vi stannade kvar i kanske en timme, men sedan kände vi att det inte riktigt var någonting för oss och så mycket till samba fick vi tyvärr inte se heller, utan baren var rätt turistig, så efter att ha spenderat ungefär en timme där som sagt begav vi oss faktiskt till en taxi och tog oss tillbaka till hostelet igen för att sova 🙂 Och sova, ja, det kan man ju verkligen säga att vi gjorde, i 13 timmar om man ska vara exakt, haha 😉 Så när vi vaknade var klockan så mycket som tre på dagen, helt sjukt ju! Lite smått panik fick vi då så vi såg snabbt till att kliva upp och ta oss till McDonalds för att få i oss lite frukost/lunch/eller vad man nu kallar ett sådant första mål så här tids på dagen. Hursomhelst satt vi där på donken och hade väl käkat upp när klockan var fyra ungefär. Vädret var helt okej, om än inte med en klarblå himmel. Vi kände dock att vi kanske trots allt skulle ta och besöka sockertoppen då vi hört att utsikten därifrån i förhållande till Jesusstatyn var lite densamma och varför se samma stad mitt på dagen två gånger? Nej, utan det slog oss att vi kanske skulle ta oss upp till sockertoppen och se Rio by night helt enkelt 🙂 Så vi satte oss alltså på en buss, funderade inte så mycket, utan gick direkt till linbanan när vi kom fram och åkte upp. Väl där höll solen på att gå ner och efter att ha spenderat ungefär dryga timmen däruppe och druckit varsin kopp varm choklad var det i princip svart på himlen och gatulysena hade tänts. Och vid detta ögonblick, ja, då kände vi att det verkligen varit värt att vänta in mörkret för att få se staden lysa upp som den gjorde. Riktigt fint!

Up we go:

En hel del segelbåtar gick att skåda nere i vattnet:

Halvvägs upp var man tvungen att byta linbana för att ta sig upp på denna topp som alltså kallas sockertoppen 🙂

Axel uppe på sockertoppen med Copacabana-kurvan nere till vänster:

Solen lyser fint igenom molnen samtidigt som den håller på att gå ner. Uppe på bergstoppen till vänster kan ni se Jesusstatyn om ni tittar riktigt noga 🙂

Utsikten ifrån sockertoppen 🙂

And by night:

Med fotona färdigtagna och utsikten intagen tog vi oss ner till fast mark igen, satte oss på första bästa buss tillbaka till Copacabana, fick i oss lite att äta och gick sedan hemåt för att titta på några avsnitt Grey’s. Och det blev några sådana om man säger så, för efter att ha sovit fram till klockan tre på dagen var vi inte direkt trötta, även om klockan blivit rätt sent. Vid sådär ett-två tiden lyckades vi i alla fall pallra oss i säng och sov en förhållandevis kort natt (”bara” sju timmar, haha) 😉 Söndagen hade vi nämligen bestämt skulle få bli dagen då vi skulle besöka ytterligare ett utav världens sju underverk, nämligen ”Cristo Redentor”, det vill säga Jesusstatyn. Så efter att ha fått i oss lite frukost vid sådär tiotiden transporterade vi oss bort och uppför berget Corcovado, vars bergstopp alltså utgörs av denna mäktiga staty av Jesus. Och visst var det maffigt att se denna otroligt höga staty resa sig upp mot skyn, även om kanske utsikten man hade utöver staden där uppifrån nästintill var ännu mer magnifik. Att denna staty utsetts till ett utav världens sju underverk måste vi nog säga känns lite som att ta i då både Chichén Itzá och Machu Picchu känns lite som en annan klass. Att det däremot är ett utav världens sju underverk, ja, det lämnades dock utan tvivel när man fick se alla människor som befann sig på denna plats. Det fullständigt kryllade av dem! Ville man ha en bra bild, ja, då var det bara att tränga sig fram och fota, en utmaning vi givetvis tog oss an 🙂 Och här har ni resultatet:

På vägen ut stannade vi vid en mirador för att se Jesusstatyn lite på avstånd samt få en fin vy ut över staden:

Here he is:

Det var som sagt smockat med folk:

Helt magisk utsikt hade man som sagt där uppifrån:

När den maffiga statyn var bevittnad från alla dess håll och kanter och när vi kände oss nöjda och hade sugit in den fantastiskt vackra utsikten där uppifrån, ja, då kurrade magarna lite grann och vi begav oss till restaurangen som låg belägen där uppe, alldeles intill statyn och med den vackra utsikten intill sig 🙂 Där åt vi sedan varsin köttbit innan vi därefter begav oss tillbaka med bussen till hostelet där vi dog lite framför iPhonen och datorn 😉

Ja, och här är vi nu, på ett hostel i Rio efter att ha varit ute och käkat lite middag 🙂 Allt är riktigt bra med oss och vi känner verkligen att hemresan kommer närmre och närmre. Bara tre dagar kvar nu innan vi sätter oss på flyget till Sverige! Helt galet, men otroligt, otroligt skönt 🙂 Vi är så otroligt tacksamma för allt vi har fått vara med om och känner oss SÅ nöjda med allt, så vi ser bara fram emot att få komma hem och träffa er alla igen 🙂 Men ännu kvarstår tre ynka dagar varunder vi mest ska ta det lugnt och förhoppningsvis göra ett sista besök på stranden om det blir fint väder 🙂 Dessutom kommer tjejerna ifrån Linköping som vi träffade på Ilha de Santa Catarina hit till Rio imorgon så de tänkte vi gå ut och käka tillsammans med imorgon kväll och kanske hänga lite med på stranden på tisdag eller nått 🙂 Vi får se, men vi återkommer väl med ett sista inlägg härifrån innan vi flyger tillbaka! Ta hand om er så länge, SNART ses vi!!! 😀

/ Axel och Markus

Ojojoj, nu är det inte lång tid kvar tills vi kommer hem! Känns ju helt galet, men samtidigt väldigt, väldigt skönt 🙂 Den senaste veckan har vi bara tagit det hur lugnt som helst, njutit av soliga och varma dagar, badat en hel del och varit riktigt morbida vad gäller mat och gosaker på kvällarna, haha 😉 I måndags tog vi som ni vet bussen ifrån Foz do Iguacu efter att ha besökt de berömda Iguazú Falls och staden vi då kom till efter en ungefär 16 timmar lång bussresa var Florianópolis (inte Floreánpolis som vi skrev i det förra inlägget, haha). Klockan var då ungefär elva på morgonen och vi såg till att få i oss lite frukost/lunch samtidigt som vi sökte i lonely planet efter billiga boenden samt hur vi skulle kunna ta oss ut till den ö som ligger alldeles utanför Florianópolis, nämligen Ilha de Santa Cartarina. Detta skulle dock visa sig vara rätt onödigt läsande då vi stötte ihop med en riktigt trevlig kille på väg mot en taxi som jobbade för något turistföretag och som hjälpte oss med exakt allt detta. Så istället för att hoppa in i en taxi fick vi skjuts av honom helt enkelt och anlände efter ungefär 30 minuter till det ställe som i lite knappt en vecka därefter skulle bli vårt boende, nämligen en egen lägenhet 🙂 För 90 kronor per person och natt fick vi en alldeles egen lägenhet med kök, sovrum och egen toalett och dusch, hur bra som helst ju! 🙂 Nu är väl inte det här med matlagning riktigt vår grej kanske (vi har faktiskt inte använt spisen och ugnen en enda gång), men kylskåpet och glasen har verkligen kommit till användning, haha 🙂 Sex liter cola såg vi snabbt till att köpa och ställa in där och med lite egengjord is på det så var veckan som följde räddad, haha 😉

Vårt fina kök som vi inrett så vackert med plastpåsar, badbyxor och raklödder, haha 😉

Axel har laddat upp med Grey’s, cola och en vaniljmunk 🙂

Och veckan som följde, ja, den såg rätt lika ut dag för dag faktiskt 🙂 Vi har mest legat på playan, från klockan tio på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen typ och sen har vi gått ut och käkat middag och kollat på massa Grey’s med Coca Cola och en hel del gosaker ifrån ett helt underbart bageri som vi fann rätt nära lägenheten vår. Hur gött som helst! Favoriten har helt klart blivit vaniljmunken, så fruktansvärt god! 2-4 sådana var om dagen, hm, ja, som sagt, vi har varit lite morbida på sistone, men det är vi värda tycker vi, haha 🙂

Riktigt fint väder har vi haft som sagt 🙂

Axel ligger och steker:

På tisdag eftermiddag tog vi en joggingtur längs vattnet i solnedgången och avslutade det hela med ett dopp i det blå 🙂 Riktigt härligt!

På bageriet lyckades vi också träffa på två svenska tjejer ifrån Linköping som visade sig vara riktigt trevliga och som vi två dagar senare bestämde oss för att gå ut och käka middag tillsammans med 🙂 Detta blev en riktigt trevlig kväll med lite vin i vår lägenhet till en början och med en pizzabuffé på någon restaurang därefter 🙂 Vi skrattade, pratade på om allt möjligt och kände oss för en gång skull riktigt svenska, haha 😉 Vi har ju träffat en hel del människor under denna resa och vissa har ju varit otroligt trevliga, men man märker verkligen när man umgås så här hur otroligt mycket gemensamt man har som svenskar, vilket gör det hela lite extra trevligt 🙂 Goda pizzor serverades också och som efterrätt fick vi testa på något lite speciellt, nämligen jordgubbs-, banan- och chokladpizza 🙂 Låter ju lite knäppt kanske, men det var faktiskt rätt gott 🙂 Tyvärr har vi ingen bild ifrån kvällen (vi glömde båda kamerorna hemma), men svenskorna passade vi på att fota när vi åt frukost tillsammans på stranden dagen därefter 🙂

Observera hur två hundar har grävt ner sig intill Martina och Victoria, haha, sjukt gulligt! 🙂

Igår (lördag) kände vi för att hitta på någonting och vi hade ju hört talas om att det gick att göra så kallad sandboarding, där man alltså åker bräda på en sanddyna istället för på snö 🙂 Så vi tog oss helt enkelt bort till denna plats, hyrde en bräda och satte sedan igång att åka. Vi hyrde bara en bräda då Markus till en början inte tänkte åka då han verkligen har noll talang för detta, men då en timme blev för mycket för Axel fick han till slut ge sig på ett försök ändå 🙂 Nått mer än ett försök blev det dock inte då det väl inte gick superbra för honom, men det hade man ju kunnat räkna ut på förhand 😉 För Axel gick det betydligt bättre och han åkte ner för sanddynen ett antal gånger medan Markus passade på att leka fotograf, vilket resulterade i bland annat detta:

Axel gör sig redo för sitt livs första åk, haha 😉

Och där for han iväääääääääg 🙂

Axel försöker sig på att bygga sig ett hopp…

…att hoppa i det gick väl däremot inte lika bra, haha 😉

Idag är det söndag och vi har haft en skön och härlig dag på stranden igen. 25-30 grader och strålande sol, varmt men svalkande vatten, ja, det kan inte bli så mycket bättre 🙂 Nu sitter vi i lägenheten efter att ha varit ute och ätit lite middag och ska väl strax äta några fler munkar, dricka lite cola och helt enkelt fortsätta vår morbida livsstil just nu, haha 😉 Imorgon tar vi oss dock vidare till vårt allra sista stopp under resan, nämligen Rio de Janeiro 🙂 Dit ska vi faktiskt flyga då detta bara är 50 kronor dyrare än att ta en 22 timmars bussresa, vilket känns sjukt värt då flyget bara tar två timmar 🙂 Så redan imorgon eftermiddag anländer vi alltså till vår sista destination under resan, där vi ska tillbringa nio dagar innan vi sedan sätter oss på flyget och far hem till Sverige igen 🙂 Och visst känns det lite konstigt att det är så lite kvar nu, men samtidigt ska det bli helt underbart att få komma hem och träffa er alla igen! Vi saknar er SÅ mycket! Nu ska vi njuta av en sista kväll här på Ilha de Santa Catarina och sedan hörs vi efter någon dag i Rio 🙂 Må gott där hemma! SNART ses vi, jippiiiiiie! 😀

/ Axel och Markus