Idag gjorde jag min allra sista dag på skolan och det blev minst sagt en fin avslutning. Efter lunch kom en utav eleverna som jag undervisat i biologi för och knackade på dörren till vårt klassrum och sa att hon behövde ”Dr. Markus” på momangen. Mr. Saul hade nämligen svårt att andas.

Trots att hennes poker face inte höll någon världsklass direkt blev det ändå en överraskning när jag öppnade dörren och blev inbjuden till ett 30-minuters party under deras lunchen där vi dansade, åt pizza och smaskade i oss en tårta 🙂

Jag passade sedan på att ta en liten rundvandring till alla klassrummen för att vinka adjö och tacka för mig, vilket resulterade i en drös av svettiga kramar (det är olidligt varm här nu) 😉

Under tiden jag var frånvarande i första klass passade de på att skriva ett fint kort där de bland annat tackade för att jag hjälpt dem att knyta skorna, haha 😉 Hur söta är de inte när detta är något de vill nämna i deras tackkort? Nog har jag hjälpt dem att knyta deras skor nästintill varje dag, men det är nog ändå bara en förstaklassare som skulle komma på att skriva något sådant i ett tackkort 🙂 Haha!

Inne i första klass blev det en något kaotisk, men rolig avslutning med chips, dricka och klassparty sista lektionen. Och då spilldes det Cola, bjöds på en hel hög med kladdiga kramar och jag gladdes även över flertalet teckningar där de flesta hade ritat sig själva tillsammans med en jättefigur som symboliserade mig 😉 I förhållande till dem är jag trots allt är gigant!

När skoldagen var över blev det mera tårta, denna gång tillsammans med lärarna 🙂 Jag fick tillfälle att tacka för mig och även få några kloka tackord utav Miss Mary 🙂

Sen blev det till att städa rummet, packa väskan och checka in på morgondagens plan. Upptäckte sådär i sista sekund att mitt bagage inte verkar uppfylla viktreglerna, så jag ber en bön att inget ska strula imorgon. Redan klockan 06.30 imorgon bitti kommer Mary och Amy och tar mig till flygplatsen, där jag sedan börjar min 26 timmars långa resa till Chile 🙂

Och ni anar inte hur TAGGAD jag är!!! Ser verkligen så mycket fram emot massa skojsigheter och att träffa Liz och sen Hannah och Lauren igen 🙂

Innan jag kröp ner under täcket här passade jag på att avsluta den här dagen med ännu ett party, denna gång tillsammans med killarna jag bor med. Så vi gick till Supermarket och köpte 15 liter Cola, massa glass och chips och lyxade till det innan jag sedan tog farväl och kröp in på mitt rum för att nu sova några knappa timmar 🙂

Vi hörs i Chile! Safe flights till mig själv 😉 Kram till er!

Dagarna tickar verkligen ner här borta och nu har snart min sista helg i Honduras passerat. Bara fem skoldagar kvar och sen flyger jag till Chile tidigt på lördag morgon. Och jag längtar faktiskt! Känner mig redo, färdig med det som jag dedikerat den här tiden åt och oerhört sugen på drygt 3 veckors äventyr i Chile tillsammans med Liz, Lauren och Hannah 🙂

Den senaste veckan har varit rätt casual, skola som vanligt och kvällarna har jag mestadels spenderat på FaceTime och sen med en mysig film eller två, haha 😉 I fredags var det ”Field day” på eftermiddagen, vilket innebar att vi tog ut alla kidsen till fotbollsplanen i den gassande solen för att leka lekar 🙂 De fick krypa under nät, hoppa säck och springa så fort de kunde i ett hamsterhjul gjort av plastsäckar 🙂 Vi lärare stod istället i solen och svettades och brände våra näsor, haha 😉

Igår, lördag, spenderade jag några timmar i FaceTime-telefonen och tog sedan på eftermiddagen en promenad till stranden med killarna. Tanken på att det var sista helgen gjorde att jag andades in havsluften lite extra och brydde mig inte om att solen fick mig att svettas ordentligt 🙂

Idag har jag spenderat ytterligare några timmar på FaceTime och även tagit en löptur till stranden 🙂 Nu väntar som sagt bara 5 ynka skoldagar innan det bär av. Och denna vecka är det dags att avsluta det ansvar som jag har haft under dessa två månader. Så inför imorgon har jag knåpat ihop ett prov som jag ska ha med mina elfteklassare för att se hur mycket de har lärt sig ifrån mina lektioner samt för att kunna lämna över något betygsunderlag till deras huvudlärare. För mina små andraklassare blir det inget prov, men även där ska jag avsluta det vi arbetar med nu och lämna över till deras klasslärare 🙂 Och inne i första klass blir det inte så mycket överlämnande, utan där blir det nog mest bara kramar och ett farväl 🙂

Håller verkligen tummarna för att de ska prestera bra under provet imorgon. Är ju lite taskig som har prov på en måndag, men förra veckan gav jag dem ett häfte med allt de behöver kunna så har de bara studerat flitigt den sammanfattningen ska det nog gå galant 🙂 I cross my fingers!

(Ops, hoppas inte några av mina elever kikar in min blogg nu kvällen före och ser den här bilden och därigenom får se några utav frågorna inför provet, haha.)

Jag minns känslan när Axel och jag, efter knappt en månad i Mexiko, begav oss ut till ön Caye Caulker utanför Belizes kust. Att komma från en renodlad spansktalande kultur till detta Jamaica-likande lunket var utan tvekan en upplevelse. Samma känsla mötte mig nu när vi i måndags tog flyget ut till Roatán, en honduransk ö en bit ut i Karibiska havet. Populationen där ute är huvudsakligen svart och språket de talar är varken spanska eller engelska, men definitivt mer likt engelskan än spanskan i alla fall. Deras accent är dock grov och grötig, så när man kommunicerar med dem är det absolut en black-american-känsla som slår en. Nu har jag förvisso inte varit på Jamaica, men tack vare Bob Marley och andra profiler är den jämförelsen ändå rätt enkel att göra 🙂 Därav kom mina minnen från Caye Caulker tillbaka!

Ut till Roatán kom vi alltså på måndag eftermiddag efter att ha flugit ett utav de minsta planen jag någonsin suttit i. Varje liten vindpust märktes och det var minst sagt en intressant och rolig flygning ut dit.

Väl där blev vi sedan upphämtade utav några locals som tog oss till andra sidan ön där en båt väntade på oss. Vi skulle nämligen ta oss ut till en lite mindre ö utanför Roatán, Heléne, som dock ser ut att sitta ihop med Roatán om man googlar detta. Så även om kartan ser ut att ljuga kommer man inte ut dit utan en båttur, som för oss blev en väldigt härlig tur i solnedgången 🙂

På Heléne kom vi sedan till MEI-basen, Mission Encounters International, som är en annan missionsorganisation här i Honduras 🙂 De har där en stor byggnad med en skola och en klinik som de driver för människorna som bor på ön 🙂 Och i några rum där på övervåningen skulle vi få bo under dessa dagar 🙂

En fantastisk byggnad som för vårt semester-ändamål inte kunde vara annat än en stor välsignelse. Ovanpå hela byggnaden, på taket, hade de byggt ett bönedäck med magisk utsikt 🙂 Verkligen så vackert att kunna gå upp dit under dagen eller kvällen och njuta av vinden, stjärnorna, solnedgången med mera 🙂

Där har vi alltså hängt under måndag-fredag och njutit maximalt av vårt påsklov 🙂 Spelat spel på terassen, promenerat runt och upptäckt ön, knackat dörr och fått prata och lära känna några som bor på ön, läst en bok och bara varit 🙂 En utan mina favoritplatser när vi slappade var definitivt hammocken på terassen 🙂 Drömmen!

Minst en promenad om dagen blev det till olika platser runtom på ön 🙂 Vi hade turen att vara där samtidigt som ett team ifrån Atlanta, så tillsammans med några kändisar som besökt ön flertalet gånger kunde vi promenera runt till olika små byar och även besöka en del locals och se hur de bor och lever livet där på ön 🙂

Under ondagseftermiddagen fick vi oss en oförglömlig utflykt 🙂 Vattnet här i Honduras är normalt sett inte turkos-vackert och stränderna inte heller kritvita. Därför blev det en rejäl förvåning att bli utskjutsad med båten ut till en liten mini-ö en bit ut, där vattnet runtom denna ö var sådär fantastiskt turkos-färgat 🙂 Där blev vi avsläppta och kunde spendera eftermiddagen på denna plutt-ö som alltså blev helt vår egen, haha 🙂 Magiskt!

Ön vi denna eftermiddag tog beslag på var dock inte obebodd utan kryllade av hermitkrabbor och laguner 🙂 Fick även syn på en stingrocka när jag klev ner i havet för att ta ett dopp med cyklopet 🙂

Fredagen blev vår sista dag där ute, varunder vi även på eftermiddagen skulle bege oss hemåt, så sista njutningen blev en promenad till norra sidan av ön där vi badade och solade en sväng innan vi behövde bege oss tillbaka för att ta oss in till fastlandet igen 🙂 Lunchen intog vi dock på stranden, vilket minst sagt blev en spännande upplevelse då öns delikatess stod på menyn; Leguan 🙂 Rätt skumt måste jag säga, då de i princip hackade sönder leguanen och gjorde nån form av gryta av den, så resultatet var inte direkt en köttbit att smaka på, utan snarare skinn, ben och kött blandat i en röra som serverades med ris och potatissallad 🙂

En skön avslutning på semesterveckan, absolut! Nu är jag tillbaka på fastlandet i mitt rum i Puerto Cortés. En lugn helg väntar och sen endast 2 veckor i skolan innan jag säger hejdå och beger mig till Chile. Crazy! Är väldigt glad för det här breaket och för att få se och uppleva en helt annan del av Honduras 🙂 Känner mig påfylld med energi och är laddad att suga ur det sista av den tid som är kvar nu 🙂

GLAD PÅSK på er!

Ännu en vecka har passerat här borta och slutet kryper närmre och närmre. Jag vet inte om det är just det faktum att jag faktiskt vet att det snart är över som gör att de 6 veckor som återstår känns så kort. Eller så ger helt enkelt vetskapen att jag varit borta över 7 månader ett perspektiv att 6 veckor är kort tid. Hursomhelst känner jag mig mer än nöjd och ser framför allt väldigt mycket fram emot mina dryga 3 veckor i Chile innan jag flyger hem till Sverige 🙂 Bara 3 veckor tills jag far dit!

Den senaste veckan här har flutit på som vanligt. Jag har kämpat på inne i första klass och smitit ut därifrån för att undervisa i engelska och biologi i andra klasser vid några tillfällen. Har totalt bara 3 lektioner kvar i biologin och ska efter påsklovet nu knåpa ihop ett prov som de ska ha sista lektionen med mig. Lyckligt slut va? Mooohahaha!

Eftermiddagarna den gångna veckan har spenderats i skuggan tillsammans med Bibeln eller en bok och jag har varit rätt död efter skolan så inte så mycket mer än så faktiskt 🙂

Vid tre eftermiddagar innan solen gick ned passade jag dock på att sätta på mig löpskorna och springa till stranden, som i den något svalare eftermiddagssolen förvandlas till ett band av löpare som springer fram och tillbaka. Har aldrig varit något fan av människor som springer på stranden, då deras motiv ibland är uppenbart motbjudande, men när nu majoriteten faktiskt sprang och inte låg och solade njöt även jag av att ta några turer fram och tillbaka där på stranden 🙂

Har inga bilder från stranden dock, då mobilen lämnades hemma av säkerhetsskäl. Ville inte springa omkring och flasha med den utifall att.

Under torsdagen och fredagen var planen sedan att jag skulle vikariera för Mr. Kris som behövde åka hem till USA över helgen. Och torsdagen flöt på fint. Det blev ingen fredag däremot då vi fick veta klockan 4 på torsdag eftermiddag att byns elektricitet skulle stängas ned under hela fredagen för underhåll. Och utan AC och ljus i klassrummen går det ej att motivera att ha skolan öppen, så vi fick en extra lång helg istället. En långhelg som nu övergår i en veckas påskledighet 🙂 Hur skönt? Wow!

Så efter en helg då jag slappat, läst mycket, skrivit ännu mera, besökt caféet 3 gånger, haft några telefonsamtal och tagit en löptur är jag nu mer än laddad för veckans utflykt 🙂 Imorgon tar vi volontärer nämligen ett flyg ut till ön Roatán, där vi sedan ska båta ut till en mindre ö i närheten där vi ska semestra måndag-fredag 🙂 Ser fram emot sol och bad, sällskapsspel och härligt umgänge 🙂 Är riktigt taggad!

Jag återkommer nästa helg med bilder och en update!

Lördag förmiddag/morgon och jag varvar frukost med lunch samtidigt som jag skypar med familjen på olika håll 🙂

Helg igen och tid att återhämta mig. Även om jag har relativt mycket tid åt att göra just det känns det ändå väldigt behövligt. Dagarna på skolan är som sagt energiintensiva och min fåtölj blir då en utav mina bästa vänner under eftermiddagarna/kvällarna. En fåtölj? Yes, korrekt.

Under de senaste två veckorna har jag besökt barnhemmet (the Village) några gånger. Kidsen (under 15 år) bor som sagt på barnhemmet en timme ifrån skolan där jag bor. Med en skolbuss kommer de hit varje morgon och åker härifrån varje eftermiddag. Så förra vecka hakade jag på bussen ut dit, sov på en soffa och tog bussen tillbaka på morgonen.

En helt annan känsla att vara där. Att sitta med barnen i knäet på bussen, samma barn som jag försöker få att sitta stilla på sina platser under dagarna. Att leka med dem i gräset där de bor, kramas och äta tillsammans. Helt klart en annorlunda känsla.

Och jag gillar den. Får mig att på ett sätt känna att jag hellre hade bott där ute. Öppet landskap. Frihet. Kossor och hästar. Lek med barnen och inte bara tillrättavisning. Vackert är det också.

Men det finns alltid en annan sida av myntet. Att vara runt kidsen 24/7 hade kanske varit alltför påfrestande med det behovet jag känner att jag har just nu, att få tid att reflektera, läsa och skriva. Kan bara konstatera att det är något speciellt att ha så pass lite social input i och med att inga andra volontärer bor där jag bor. Men det kanske är vad jag behöver. Jag vet inte.

Hursomhelst är det roligt när saker händer och förra veckan åkte jag och Mercedes (en av voluntärerna) till en fotbollsmatch då två av pojkarna jag bor med spelade. Uppskattade dels matchen, men också att få prata med en vuxen (haha) och utbyta lite tankar 🙂

Förra helgen var det även födelsedagskalas gånger två, då en tjej på skolan bjöd in sin klass + lärarna till hennes makalöst satsiga 16-årskalas. Definitivt en märklig upplevelse att se hur mycket ståhej som ordnats, se dem dansa en valsliknande traditionell dans och hugga in på cupcake-bordet 🙂 En utav de viktigaste programpunkterna var när hennes pappa skulle ta av henne skorna och sätta på ett par högklackade skor och när mamman skulle sätta på henne en tiara, allt detta för att symbolisera att deras barn nu blivit en ungdom 🙂 Haha! Ja, ni hör, satsigt!

På söndag eftermiddag sen var det dags för kalas för alla barnen som fyllt år under januari till mars. Så vi åkte ut till barnhemmet igen där vi lekte med barnen och sen firade med presentutdelning och tårta 🙂

Sen har alltså ytterligare en skolvecka passerat och om jag ska bedöma energinivån på barnen utifrån den här bilden så har det varit en tuff vecka 😉

Men skenet bedrar kan jag säga. Eller kanske snarare på grund av hur intensiva de är så kan ni förstå att de tuppar av framåt slutet av dagen. Sista timmen är alltid ett kaos och barnen är överallt och ingenstans 🙂 Som här till exempel, under fredagseftermiddagen!

Lördag eftermiddag nu och ikväll ska jag gå till kyrkan 🙂 Kyrka även imorgon förmiddag och sen tar jag nog killarna till stranden under eftermiddagen tror jag 🙂 That’s all for now!