Har en riktig slappdag idag då regnet öser ner och intensiviteten varit hög under veckan. Sov till närmare 11 imorse och har därefter stannat i sängen och läst, pratat med familjen och filosoferat. Igårkväll åkte vi volontärer bort till en restaurang en bit härifrån och åt middag ihop. Det fick avsluta en som sagt intensiv vecka inne hos förstaklassarna. 25 stycken allt annat än lugna elever som bokstavligen behöver klistras fast i sina stolar för att de ska stanna där och kunna koncentrera sig längre än 2 minuter. Haha 😉 Men nog är de söta, så frustrationen passerar en rätt snabbt ändå 🙂

Inne hos förstaklassarna kommer jag befinna mig resten av tiden här om jag inte behöver vikariera för någon lärare som är sjuk eller så. 5 tillfällen i veckan kommer jag dock att smita ut därifrån för att vid varje tillfälle ha 1 timmes lektion på annat håll. 2 timmar undervisar jag i engelska i en andraklass och 3 timmar undervisar jag biologi (människokroppen) i en elva. Så under de timmarna får jag en ”paus” från de spralliga ettorna 🙂

Förra helgen spenderade jag hela lördagen på det privata sjukhuset en bit härifrån. Känslan att sätta på sig scrubs igen, klämma på några magar, assistera vid suturering och lyssna på några hjärtan och lungor gav absolut härliga minnen och gör att jag längtar tillbaka till mina hoods. Är taggad på att fortsätta plugga i höst med andra ord 🙂 Sen var dock antalet patienter vi hade inte den högsta siffran direkt och jag blev mest en svans efter läkaren, lyssnade på patientsamtalen och diskuterade fallen därefter. Så min förhoppning att kunna hjälpa till inföll inte direkt. Därav kände jag inte att det var en dundersuccé att gå dit, även om känslan att ”vara tillbaka” gladde mig 🙂

Så jag får se om jag går tillbaka dit nästa vecka kanske eller om jag gör ett försök att ta mig in på det publika sjukhuset där patienttrycket är något högre. Vi får se 🙂

Helgen var en dag längre förra veckan då vi även var lediga under måndagen. Och solen sken, så under söndagseftermiddagen tog jag med mig pojkarna (eller de tog med mig) och vi gick bort till en strand 10 minuters promenad härifrån 🙂 Där spelade vi fotboll, badade och hängde i några timmar 🙂

Lördag idag. Om 6 veckor har jag bokat en flygbiljett till Chile, där Liz bor och dit även amerikanerna kommer för en reunion 🙂 Även om jag njuter här ser jag fram emot det nått enormt! Sen har jag en annan rolig nyhet. Har nämligen bokat mina (svindyra) biljetter hem till Sverige och är tillbaka den 25 maj 🙂 Can’t wait att vara tillbaka där efter 8 månader utomlands!

Ses då! 🙂

Fredag eftermiddag och jag har slagit mig ner på ”Fun Café” som ligger bara ett stenkast ifrån där jag bor. Promenerade hit efter skolan idag då jag kände att jag behövde ett litet miljöombyte. Nog för att jag alltid är rätt trött efter mina heldagar på skolan och att det därför blivit en vana att kraschlanda i fotöljen på mitt rum med en kaffekopp och ett äpple som eftermiddagsfika. Men nu är det helg och jag kände för att ta mig ut lite. Så jag promenerade 100 meter. Bra va? Haha 😉

De sista två dagarna denna vecka har jag vikarierat för Mr. Chris och därigenom haft hand om hans fjärdeklassare. 19 stycken underbara små liv som faktiskt uppfört sig riktigt bra dessa två dagar, även om jag fått säga till dem på skarpen nån gång här och där. Under dessa två dagar har vi haft både Language Arts (engelska), Naturkunskap, Matte och Fonetik. Vi har lärt oss om vattnets kretslopp, arbetat med subtraktion av bråk, läst berättelsen om Paul Bunyard och övat vår läsförståelse och arbetat med oregelbundna verb. Riktigt skoj måste jag säga att det har varit att haft hand om dem 🙂

Jag skulle ha tagit hand om dem även på måndag om det inte vore så att det är val här i landet på söndag och att alla skolor i landet därför stänger ner under måndagen, dagen efter valet, inte logiskt, men så är det.

Så istället för skola på måndag får jag nu en långhelg. Imorgon ska jag göra en dag på sjukhuset (ej kliniken) som ligger typ 300 meter härifrån. Där ska jag svansa efter någon läkare verkar det som. Bara känslan att kliva in på ett sjukhus när jag var där häromveckan gjorde mig glad, så jag hoppas det får den effekten imorgon också 🙂

Sen får vi se! Lär nog bli ett besök till här på caféet 😉 Känner mig döstressad…not! #lugnalivet

En vecka senare och det är fredag igen. Jag sitter på skolan och har precis skickat iväg mina elever till dataundervisningen och andas ut lite efter att ha skickat två elever till rektorn då de rivit ur sidor ur varandras böcker. Ja, ni hör, det är barn jag jobbar med, och dessutom går de i andra klass. Man både älskar dem och drar en lång suck emellanåt.

Torsdag och fredag vikarierar jag för deras klasslärare som är borta. Hon lämnade mig med totalt 7 stycken examensprov att göra tillsammans med hennes elever. Ni förstår nog att mina elever älskat mig dessa två dagar, eller hur? Haha 😉

Igår betedde de sig dock som ljus. Allt började med att vi fick ha en jätterolig idrottslektion tillsammans direkt på morgonen. De älskade mina lekar som jag förberett. Sen satt de tysta och genomförde gårdagens 3 prov innan de sen lyssnade noggrant på min genomgång av addition inför dagens matteprov.

Idag, fredag, var det som sagt en annan stämning i klassrummet. Skrik, spring, bråk och noll lydnad. Så att få dem att sitta stilla och göra sina prov och sen när de var klara respektera dem som fortfarande satt och skrev, var utan tvekan en utmaning. Det slutade som sagt med att jag skickade två stycken till rektorn. Suck!

Under inledningen av denna vecka, måndag till onsdag, blev min roll som allt-i-allo än mer tydlig. Jag befann mig totalt i sju olika klasser; undervisade om ”Norrsken” för en tredjeklassare, höll i en frågestund om cancer i en niondeklass, hjälpte till inne i första klass (där jag även ska börja jobba på heltid om 2 veckor), höll i en idrottslektion för andraklassare och hjälpte till med fysik, matte och kemi hos åttorna, tiondeklassarna och elvorna.

Ja, haha, jag är verkligen allt-i-allo på det här stället. Och jag trivs! Men från och med nästa vecka blir det lite mer ordning. Då ska jag börja undervisa i människans biologi 3 lektioner i veckan för tiondeklassarna, ha hand om 2 lektioner i engelska i den andraklass jag varit i nu och under resterande tid assistera inne hos förstaklassarna. Från och med den 19 mars ska jag börja arbete där inne på heltid då deras nuvarande hjälplärare försvinner.

Utöver detta kommer jag även fungera som vikarie om någon är sjuk eller borta. Torsdag till måndag nästa vecka har jag redan inbokat att jag ska vara i fjärde klass då deras lärare far tillbaka till USA över helgen.

Ja, typ så. Kanske inte var döintressant för er direkt att få koll på exakt vad jag gör, men nu blev det nedskrivet i alla fall, kanske mest för min egen skull, haha! Förlåt!

Förra helgen var det ju min 25-årsdag och det var minsann väldigt speciellt att fira den här i Honduras. Efter att ha ätit lite halv-skräpigt under lördagen vaknade jag med diarré. Men jag löste det med ett 10-tal toabesök där på morgonen innan jag duschade och gick till kyrkan. Där gick vi volontärer sedan i vanlig ordning bort till caféet, där jag blev bjuden på kaffe. And that’s it, trodde jag. Jag menar, jag hade varit här i 1 vecka bara och det var inte direkt så att hela placet visste om att det var min 25-års dag. Nu är det väl inte så heller att jag normalt sett förväntar mig massa överraskningar på min födelsedag, men om jag i vanliga fall har låga förväntningar, existerade dem knappt denna gång 😉

Jag var därför helt fine med att gå tillbaka till mitt rum efter kyrkan, få prata med min familj och några vänner som ringde och bara ta det lugnt. Framåt kvällen knackade det dock på dörren och Mercedes, Nicole (två utav volontärtjejerna) samt Mary (grundaren) överraskade mig med en stor tårta med tända ljus tillsammans med pojkarna. Så de stämde alla in i en födelsedagstrudilutt och delade sedan på tårtan och massa Coca Cola 🙂

…och fyller man år i Honduras kan man förvänta sig bli utsatt för den något knasiga, men roliga hondurianska traditionen att få ägg och mjöl i håret. Så när jag skulle gå ut ifrån köket efter att ha firat med kaka blev jag ”anfallen” bakifrån och två ägg knäcktes i huvudet varpå en utav killarna sedan pudrade mig rejält med mjöl, haha 😉

•••

Låt mig hoppa fram i tiden igen. Det där hände förra helgen som sagt. Och ovanstående del av blogginlägget skrev jag i fredags, men nu är det söndag kväll och jag har precis kommit hem till mitt rum efter en helg på ett resort-hotell 20 minuter härifrån. Där har vi voluntärer befunnit oss sedan i fredags eftermiddag till idag och bara slappat, spelat sällskapsspel, ätit gott och provat alla möjliga typer av smaskiga juice-drycker, solat och badat och umgåtts.

Detta var ett perfekt tillfälle för mig att få lära känna gänget lite djupare, att få tid att hänga utanför skolan och samtidigt få reda på massa mer om arbetet som jag nu är en del av här nere. 7 amerikaner, en hondurian och jag, ”svensken” 😉

Personligen var det en dröm att få duscha i varmvatten. Nog för att Honduras är döhett och att en uppfriskande kalldusch är nice också, men efter att inte ha duschat i varmvatten på 3 månader njöt jag rejält att ta en lång dusch innan jag gick och la mig både i fredags och igår 🙂

Idag kom Mary (grundaren), hennes man och Amy (direktorn) ut och åt lunch med oss på hotellet innan de skjutsade oss tillbaka. Under lunchen och på väg hem fick jag lyssna till Mary som berättade massor om hur allting startade, om de första barnen de tog emot som nu är vuxna, om hur Gud har gjort mirakel genom åren och utrustat dem med både land och ofattbara donationssummor, hur olika personer välsignat projektet på olika sätt och vilka visioner och planer som finns framöver. Hela detta samtal berörde mig djupt. Blir så imponerad, varm i hjärtat, tacksam att få vara en del av detta, inspirerad till att bidra mer samtidigt som jag får drömmar om att på andra sätt kunna se Gud göra något liknande eller helt annat genom mig.

Nu har jag kommit tillbaka till mitt lilla rum och till pojkarna som jag strax ska käka middag tillsammans med. Maten här är för övrigt en välsignelse. Det låter inte som det roligaste, men det är verkligen supergott. Vi äter tortillas varje dag tillsammans med bönor som tillagas på olika sätt. Jag har aldrig varit något fan av bönor, men dessa älskar jag (tror de tillagar dem i mycket fett, haha) 😉

Vill avsluta detta inlägg med en liten tanke som jag fick under tiden jag låg på stranden och solade i helgen. Jag är som sagt tacksam för att jag fick detta tillfälle i helgen att lära känna dem andra voluntärerna lite bättre. Socialt måste jag så här efter 2 veckor faktiskt säga att det är lite fattigt på den fronten här nere. Vi är 4 voluntärer i 20+-åldern, varav jag är den enda killen. Därutöver är det en voluntärfamilj (mamma+pappa+två söner) + några hondrianer. Ingen utav de andra voluntärerna bor här vid skolan, vilket gör det sociala livet utanför skolan lite dött. Å andra sidan ger det mig mycket tid att reflektera, läsa, skriva, tänka och vila, vilket jag insåg i helgen är något jag tror jag verkligen behöver under den här tiden.

Gud har gjort oerhört mycket i mitt liv under de senaste 5 månaderna och jag har inte riktigt haft möjlighet att tänka igenom, reflektera och skriva ner allting. Därför är jag glad att jag får den möjligheten nu. Och jag tror exakt det är vad Gud vill att jag ska använda den tiden till också. Han känner ju mig utan och innan och vet att om det skulle vara ett skönt gäng som ville hänga varje kväll hade jag inte varit sen till att tacka ja, vilket inte hade gett mig den möjligheten till reflektion och skrivande som jag får nu.

Livet fortsätter rullande här borta med andra ord 🙂 Vi säger så!