”Tiden flyger” börjar bli ett något överanvänt uttryck, men oavsett är det exakt vad som sker här borta. IMORGON har vi vår graduation och sen på fredag flyger jag vidare till Honduras. Galet värre!

Efter veckan vi spenderade i San Fransisco begav vi oss ut till kusten i norra delen av landet för att genomföra vår sista vecka av outreach i en by som hette Nagua. Det var minst sagt en utmanande vecka då vi alla var sååå trötta, lessa över snabbmat och ont om utrymme och minst sagt redo att avsluta detta kapitel. Men vi bet i och dagarna såg väldigt lika ut; husbesök för att bjuda in till kvällens möte och sedan street meeting varje kväll 🙂 Olika draman, vittnesbörd, predikan och danser……känns det bekant?

Under lördagen hade vi en dag off och begav oss till en flod en bit bort, där vi badade, solade och några fångade krabbor som de sedan grillade, haha!

I måndags tog vi sedan bussen tillbaka till basen i San Pedro och lyckliga var vi alla när vi anlände, fick duscha, tvätta och se solen efter några dagars regn 🙂

Här på basen har vi nu sedan haft ”debrief” i två dagar, varunder vi har reflekterat över de senaste 5 månaderna och allt vi varit med om och som Gud har gjort i våra liv. Vi har även tagit tid för att reda ut några missförstånd inom gruppen, alla har fått dela sina känslor och det som de upplevt, rett ut konflikter och förlåtit varandra 🙂 En väldigt viktig del med andra ord! Och häftigt att få höra, se och få bevis på allt som Gud har arbetat med i var och en av oss.

Ett speciellt ögonblick var exempelvis när vi öppnade ett brev som vi alla hade skrivit individuellt till sig själva en vecka in i DTS, alltså bra precis för 5 månader sedan. Jag hade helt glömt bort vad jag skrivit däri, men att se de önskningar jag hade inför den här tiden och nu sitta här och se hur trofast Gud varit är verkligen ett vittnesbörd som jag kommer bära med mig 🙂

…och icke att förglömma; vi har firat ALLA HJÄRTANS DAG ❤ Med pannkakor, frukt och kärlek 🙂

Nu väntar som sagt graduation imorgon och sen blir det nya äventyr och utmaningar i Honduras. Känner mig tacksam över den här tiden och kan inte riktigt ta in att jag ska ge mig ut på egen hand igen. Skumt att lämna detta som varit mitt hem nu den senaste tiden. Lämna människor som blivit mina vänner. Men jag har hopp om att Gud har spännande planer för min tid i Honduras också 🙂

Peace out så länge!