Två dagar senare och den indiska kulturchocken lever vidare, även om vi adapteras mer och mer. Ordet chock kanske låter dramatiskt. Låt mig använda krock istället. Dock en mild sådan. Som när jag körde in i en bil framför mig för fyra år sedan och skapade en liten buckla på fronten vid registreringsskylten. En krock var det utan tvekan. Nervöst och obekvämt kändes det när det hände. Men känslan la sig rätt snabbt. Allt gick bra. Ingen större skada hade skett.

Typ så känns det här borta. Mycket är nytt. Språket är obegripligt. Kulturen är främmande. Klädseln är annorlunda. Maten är STARK. Toaletten smutsig. Men vi har det bra och får vara med om spännande saker 🙂

Under de två senaste dagarna har vi besök två familjer ifrån församlingen. Två olika turer då vi välkomnats in i deras respektive hem för att samtala, dela glädje, visa medkänsla, trösta, ge dem några uppmuntrande ord.

Den första familjen vi besökte var ett hem till en 14-årig kille som brukar komma till församlingen vi arbetar i denna vecka, men som bor i ett strikt hinduiskt hem tillsammans med sin mormor och sin kusin. Både hans och hans kusins föräldrar bor i en annan stad här i landet och arbetar, så deras mormor får ta hand om dem. Vi gick dit för att det var killens födelsedag och för att han ville att vi skulle dela med oss lite av vår tro och sjunga några sånger för dem 🙂 Så det var exakt vad vi gjorde också. Dock inte bara för dem, utan för hela ”gatan” kändes det som. Kort efter att vi gått in i hemmet fylldes det nämligen upp med alla möjliga människor ifrån området som ville säga hej och dela stunden med oss 🙂

”Hollywoodhjältar”, ”Idoler” och andra superlativ flödar ur deras munnar och antalet kramar går inte att räkna. Vi är där för att visa dem kärlek, men vi får minst lika mycket tillbaka. Snacka om att vara kändis utan att ha gjort någonting för det.

Igår morse fortsatte vi kändisskapet genom att vakna upp och inse att ett foto av oss fanns med i lokaltidningen. Haha 😉 Vi hade nämligen tagit ut pengar i en ATM i förrgår och då hela landet håller på att byta ut alla sedlar mot nya är det en del problem med valutan just nu. Så några reportrar stoppade oss efteråt och ville ha en åsikt om situationen ifrån några ”utlänningar”. Inte för att de skrev ett ord av det vi faktiskt sa, men en mindre bra bild från när vi tog ut pengar klistrade de in i artikeln 🙂 Haha!

Igår besökte vi ytterligare en familj. Detta var en kristen familj som brukar gå till församlingen där vi arbetar denna vecka. Sorgligt nog har de råkat ut för en hel del orättvisa den senaste tiden. Först blev de bestulna på en stor del av deras landområde och när de försökte vinna tillbaka den mark som var deras lyckades folkgruppen i området (som är emot kristna) måla situationen som att familjen var emot kastsystemet. Detta ledde till att pappan blev satt i fängelse, tack och lov bara i 14 dagar. Men efter en fängelsevistelse, oavsett orsak, respekteras personen och dess familj inte utav någon. Så detta är vad familjen tvingas uthärda just nu.

Situationen är svår och vi kunde givetvis inte göra något konkret åt den i sig, men det vi kunde göra var att besöka dem och genom bibelord, sång, medkänsla, kramar, bön och uppmuntrande ord försöka ge dem styrka. Och familjen var verkligen berörd efteråt. Och bjöd oss på skorpor, kakor och läsk 🙂

På kvällen sen åkte vi till en liten by en dryg timmes bilfärd bort för att ha en gudstjänst på gatan. Så med hjälp av vår käre vän Abraham som översatte åt oss sjöng vi några sånger, gjorde ett drama, delade ett vittnesbörd, predikade och bad för alla som hade kommit dit 🙂

Och därefter bjöds vi på middag hemma hos en familj 🙂 Handsprit är ett hett tips alltså om man ska resa i Indien då mat bjuds lite här och där och allt äts med händerna 😉

Nu har vi vaknat upp till ännu en dag med fler uppdrag och ministries på g 🙂 Vi är dock lediga här på förmiddagen och ligger  alla och tar igen oss i våra indiska ”sängar”, vilket består av madrasser eller kuddar på golvet 😉 Haha! Vi hörs!