11 veckor swishade verkligen förbi och i torsdags hade vi allra sista lektion under vår DTS. Sista veckan blev en riktig höjdare och undervisningen knöt verkligen ihop mycket utav det vi lärt oss under de senaste veckorna. Det är häftigt att titta tillbaka på de perspektiv som jag hade när jag kom hit för snart 3 månader sen och vilka perspektiv som jag har nu. Den känslan säger mig att jag är väldigt glad för den tiden som jag fått här och för allt jag fått lära mig 🙂
Helgen blev en riktig retreat med tre timmar på stranden på fredagen, soffläge + bok under eftermiddagen och julfest för gatupojkarna under kvällen 🙂 Så roligt att få se deras glädje att springa runt här på basen, spela volleyboll, bada i poolen och äta gott. Efter middagen gjorde vi även ett försök att dramatisera julevangeliet för dem och det framförandet gick i klassisk dominikansk anda, det vill säga vi förberedde oss 30 minuter dagen innan och rivde ihop våra scenkläder minutrarna innan, men det blev riktigt lyckat till slut ändå 🙂

Under lördagen sen kände jag för ett marathon igen, ett FaceTime-marathon alltså 🙂 Från 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen satt jag på samma stol och samtalen avlöste varandra. Helt fantastiskt! Och allting avslutades med massa glädje och kärlek då jag fick dansa runt granen och äta julgodis tillsammans med mina underbara vänner därhemma 🙂 Titta så härligt!

Direkt efter mitt FaceTime-marathon tog vi oss en sväng till stranden för att titta på solnedgången, något som dock inte riktigt blev av då molen skymde lite av sikten, men gitarren, sällskapet och färgen på himlen var väl värt ett strandbesök ändå 🙂



Kyrka, tvättid och mera bok + soffläge avslutade sedan helgen under söndagen. Nu har vi precis gått in i vecka nummer ett utav två local outreach-veckor innan vi far till Indien. Under dessa första tre dagar välsignar vi en familj genom att bygga ett helt nytt hus till dem. Så idag anlände vi till byggarbetsplatsen och till en 20 x 16 feet (6 x 5 meter) stor gjuten cementgrund. Ovanpå denna började vi sedan bygga det hus som inom tre dagar ska få lämnas över till en kvinna med fyra barn vars nuvarande hus skulle kunna beskrivas mer som ett plåtskjul.


Vårt team delades upp i fyra grupper. Några som spikade och skruvade ihop alla väggar, en annan grupp som målade allting, en tredje grupp som arbetade med taket och en fjärde grupp som sågade alla plankor. Jag var med i den första gruppen (surprise) och kände en sån glädje att hamra, skruva och se arbetet gå framåt. En riktig glädje att få vara en del av detta 🙂

När vi redan efter någon timmes arbete var redo att resa första väggen uppstod mycket glädje bland gruppen. Känslan att resa första väggen och se skelettet utvecklas var riktigt kul och verkligen en lycka att se för familjen 🙂


När vi påbörjade arbetet med den andra väggen hade vi alla fått in snitsen så strax därefter var det dags för ännu en väggresning 🙂


Därefter flöt arbetet på riktigt bra. Vi fortsatte hamra, skruva, såga ut öppningar för dörren och fönstren och påbörjade även arbetet med innerväggarna. Det var häftigt att se hur sammanfogade vi som team var och hur väl allting fungerade 🙂 Alla var på sånt bra humör och fyllda av glädje att få bidra med sina krafter på det här viset. Och våra dagliga behov blev även tillfredsställda. En uppställd bajamaja fanns tillgänglig för den som behövde och lunchen intogs på plats och bestod av macka, chips, äpple och kex 🙂






Framåt fyratiden på eftermiddagen rundade vi av första dagens arbete och vi kunde skåda dagens framgång. Alla fyra väggar uppe och även stommen till innerväggarna. Öppningarna för dörren och fönstren är klara och imorgon fortsätter vi skruva dit innerväggarna, fönstren och dörren. Taket ska även på plats 🙂

Riktigt sega är vi nu och det är uppvilning delux som gäller här på basen. Imorgon väntar som sagt ännu en dag på bygget! 🙂 I’m excited!