Än en gång har jag slagit mig ner i en utav fåtöljerna här på området efter en svalkande dusch. Det är eftermiddag och strax community dinner, ett tillfälle då vi alla (båda studenter och staff) käkar middag tillsammans och umgås en kväll. Ikväll nalkas det haitisk mat och våra vänner ifrån Haiti ska leda oss genom en kväll där vi får lära känna lite utav den kulturen 🙂 Förr eller senare kommer det bli min tur att visa upp Sverige, haha 😉 Köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt känns givet. Jag får se hur jag får till smakerna. Men numera är jag inte ensam svensk här på området. För en vecka sedan anlände nämligen Hanna och Henrik ifrån Borås. De ska vara här i en månad och jobba med ”Homes of Hope” och hjälpa till här på basen 🙂 Så jag lär få lite hjälp i köket när det är vår tur! Varmt välkomna säger jag!

Två veckor har svischat förbi för oss. Förra veckan hade vi en entusiastisk och allt annat än hämmad amerikanska som undervisade för oss. Denna vecka har vi haft en brasilianska som undervisat om identitet och jag måste säga att efter förra veckans amerikanska dunderfläkt var entusiasmen denna vecka inte densamma. Dessutom har jag blivit lite förkyld och känt mig något febrig, så jag har inte hängt med hundraprocentigt i klassrummet direkt.

Utanför klassrummet har det däremot hänt kuligheter. Lediga stunder har spenderats på ett kaffeställe som vi har checkat in en liten bit härifrån och som också serverar ljuvliga bakelser. Där har vi varit tre gånger bara den här veckan, haha 😉

En annan ny favoritsyssla under lediga stunder är att titta på film 🙂 I klassrummet har vi en hyfsat stor tv som tillsammans med några täcken och kuddar ger en rätt mysig filmkänsla 🙂

I veckan har också vår fina och söta chilenska vän fyllt 25 år, så det firade vi med tårta, en tur till kaffestället och lite dans 🙂

Men vårt allas favoritställe är ändå stranden, haha 😉 Förra söndagen tog vi en tur dit och idag blev det en magisk eftermiddagstur med mycket foton 🙂

Som jag redan skrivit om tidigare är vår tillgång till internet begränsad. Mestadels tycker jag att det är en bra deal, men ibland känner jag mig väldigt låst då tiderna blir väldigt dumma i och med tidsskillnaden och möjligheten att skypa blir därför väldigt liten. Därför är jag extra glad för att jag idag fick till en Skype med mina fina kusiner som denna helg har en kusinträff i Örebro. Glad och lycklig blev jag av att få se och höra dem en sväng 🙂

Nu nalkas det helg och en tur till huvudstaden Santo Domingo väntar på lördagen. Har inte riktigt koll på vad vi ska göra där, men den som väntar får se 🙂 Och jag ska försöka vara lite bättre på att uppdatera här framöver! Kram så länge!

Glad, trött och full av sprudlande känslor efter en finfin vecka slår jag mig ner i en utav våra soffor. Min hud ömmar lite då jag precis kommit ut ifrån ett intensivt skrubbande i duschen. För en timme sedan var jag fullständigt nedkladdad och insmord i alla möjliga färger efter dagens höjdpunkt; Color Run 🙂

Efter lunch var vi ett gäng på 6 personer som åkte in till huvudstaden Santo Domingo och deltog i detta färgsprakande event där 5 km springs/promeneras samtidigt som målet är att bli så färgglad som möjligt. Genom att delta var vi samtidigt med och skänkte pengar till vad som kan jämföras med barncancerfonden. Vad kan vara bättre än att förvandlas till ett barn och leka runt i några timmar och samtidigt göra en liten god gärning?

Jag kallar detta eventernas helg för igår var vi också iväg på roliga äventyr 🙂 På kvällen tog vi oss nämligen in till San Pedro och spenderade några timmar på en baseball-arena och tittade på hemmaspelarna ”Las estrellas” 🙂 Jag har aldrig kollat på baseball tidigare så jag och min chilenska vän Liz roade oss första halvtimmen med att försöka klura ut hur spelet fungerade. Till vår hjälp hade vi vår dominikanska vän Jonervie som förklarade ett och annat för oss 🙂

Temat för undervisningen denna veckan har varit ”Sancocho”, vilket är en speciell typ av dominikansk soppa där de stoppar i allt möjligt av matnyttigheter. Med andra ord har det varit ett hopplock av alla möjliga ämnen, men jag skulle kunna sammanfatta dem med ordet relationsbygge. Lite sociologi, lite sunt furnuft i relationer, lite barnuppfostran och lite kristet ledarskap 🙂 Bra och nyttigt tema!

I tisdags åkte vi iväg till ett litet område i San Pedro och delade ut biblar. Kommunikationen fungerade dock inte på topp då många i detta område är ifrån Haiti och därför pratar Creol (typ franska). Men jag förvånades ändå över gästfriheten och hur snälla alla är som låter oss komma in i deras hem, är villiga att lyssna till oss och visar sin tacksamhet över att få en bibel 🙂

Höjdpunkten denna eftermiddag var dock att få leka med alla barnen i området. En liten inbjudan ifrån min sida och därefter hade jag ett 30-tal småkillar runt mig som ville springa, hoppa, leka och se vem som kunde klättra högst upp på mig 🙂 Stunder som dessa gör mig så lycklig!

I början på denna veckan hände också något fantastisk 🙂 I december åker nämligen hela vår grupp iväg på vad som kallas en ”Outreach”. Då har vi spenderat 3 månader här i dominikanska republiken och ägnat oss åt ”To know God” och då väntar 2 månader i något annat land där vi ska ”Make Him known”. Vilket land detta blir har hittills varit ovisst. Men i måndags kväll avsatte vi tid åt att be och fundera över till vilket land Gud vill sända ut oss. Våra alternativ var Haiti, Brasilien, Colombia/Panama samt Indien. Och efter att vi alla hade bett och skrivit vilket alternativ vi kände oss kallade till samlade de in lapparna, räknade ”rösterna” och under tisdagen fick vi sedan veta vart vi ska. Och det blir…

… I N D I E N 🙂

Vi ska med andra ord bege oss helt och hållet till andra sidan jorden och vistas i ett land där ingen utav oss talar deras modersmål. Detta kommer sannerligen bli en spännande resa. Och jag känner mig så förväntansfull 🙂 WOW, vilken resa vi har att se fram emot!

Nu rullar mina ögon upp och ner och det är dags att bege mig mot sängen. Imorgon bitti ska jag och min dominikanska vän Luisel ut och springa och sen ska vi till kyrkan 🙂 God natt!

Att göra ministry i 32 gradig värme och stekande sol är utan tvekan svettigt, men underbart på alla sätt och vis 🙂 Idag fick vi möjligheten att åka till ett litet community där människorna bor i väldigt primitiva hus. Och tillgången på rent vatten där är väldigt begränsad. Vattnet de använder till matlagning och att tvätta sig i hämtas från samma källa dit avloppet också rinner. Det gör att framför allt barnen ofta insjuknar i besvärliga diarréer och andra magproblem.

Mycket kan göras alltså för att förbättra situationen och idag fick vi möjlighet att göra en liten insats för 33 familjer i byn. Vi byggde nämligen ihop 33 stycken vattenfilter och fick efter det gå runt till familjerna och dela ut dem samt instruera dem hur de ska göra. Förhoppningsvis leder detta till att några färre barn drabbas av besvärliga sjukdomar.

Igår var en vilodag för oss alla. Veckan har innehållit många långa dagar med mycket aktiviteter. Så igår var vi några som började dagen med en tur till stranden på förmiddagen 🙂 Helt underbart att få koppla av på en handduk med sand mellan tårna. Jag råkade dock kliva på nån exotisk växt när jag badade, så min dominikanska vän Katiana fick leka minikirurg därefter och försöka peta ut stickorna i tån 🙂 But there’s no need to worry, I survived!

På kvällen var vi några som skippade maten på området och istället gick ut och åt mexikansk mat på en restaurang en bit härifrån 🙂 Så gott! Och jag har verkligen blivit välsignad med fina vänner från 5 olika länder här på andra sidan jorden 🙂

Nu inväntar jag ett skypesamtal med pappa och sen ska jag nog börja lite smått på ett paper som vi ska skriva om boken vi läst, ”Is that really you, God?”. Ser fram emot att skriva av mig om alla bra tankar och insikter som den gett mig 🙂

Efter tre dagar i fullkomlig storm och en dag helt utan vatten blev vi idag välsignade både med vatten och SOL 🙂

Och glädjen var stor här på basen när vi äntligen kunde hänga ut alla kläder på tork och på nytt få känna känslan av att sätta på sig torra kläder. Glädjen var kanske till och med ännu större när vi dessutom lyckades torka upp allt vatten på golvet inne på rummet, vädra ut all fukt och skura golven rena 🙂 Vilken fridfull känsla!

Nu sitter jag och inväntar middagen. Solen håller på att gå ner och den begränsade tiden då vi får använda internet gör att folk sitter utspridda lite här och där och gör sina ”behov” 😉 Bra grej det här att inte ha tillgång till internet hela tiden. Samtidigt inser jag att behovet av att gå omkring med telefonen i fickan är som bortblåst i och med det, vilket ger mig en liten tankeställare.

Idag har vi haft vårt första möte i smågrupper. Jag och två andra killar kommer nämligen att en gång i veckan ses tillsammans med en utav våra ledare och reflektera kring tiden här och hur vi mår, vilka behov som finns och vad Gud gör i våra liv. Samtidigt kommer vi en gång i veckan också att ha individuella samtal med samma ledare. Där kan man lyfta fram mer personliga tankar och också bolla det som man skrivit om i sin vecko-journal, vilken samma ledare läser efter varje måndag då vi lämnar in dem 🙂

Jag börjar känna mig mer som hemma nu och trivs riktigt bra här. Idag under lektionen fick jag på olika sätt också bekräftat för mig att Gud har ett större syfte med att jag är här, vilket gör att jag lutar mig tillbaka och trivs ännu bättre 🙂

Nu plingar klockan, vilket signalerar om att middagen är redo. Vi hörs framöver!

Öppen himmel. Skyfall. Regndroppar som dundrar ner med sådan hastighet att det gör ont när de träffar nacken. Allting är dyngblött. Det läcker in genom fönstren. Vårt rum har förvandlats till en pool. Det droppar ifrån taket. Fönster har blåst sönder och ligger på backen.

Igår när vi släckte lampan för att sova dundrande åskan utanför oss. Och ljuset ifrån blixarna lyste upp vårt rum med täta mellanrum.

Aldrig har jag varit med om en sådan storm. Så mycket regn. Så mycket åska. Innan himlen fullkomligt öppnade sig och blixarna och åskan var alldeles ovanför oss hann vi dock leka lite i ovädret. Blöta var vi redan och temperaturen här borta har inte blivit svalare så vi njöt av vårt vattenkrig.

Tack och lov mår vi alla bra här och vi har som ni ser tagit ovädret med ro. Värre är det tyvärr för alla de människor som inte haft tak över huvudet och på platser som drabbats hårdare än oss. Som på Haiti. Där behövs det mycket bön och nöden är stor. Men även här i Dominikanska Republiken har orkanen Matthew fört med sig dödsoffer.

Livet är bra orättvist. Människor dör medan vi är så pass trygga och säkra tack vare husen att vi vågar oss ut och leka i stormen. Jag får lite dåligt samvete när jag tänker på vad vi gjorde. Men vi mår bra. Jag tror att det är vad jag vill få fram.

Samtidigt som orkanen Matthew dundrande på utanför klassrummet hade vi igårkväll bibelstudium och läste då ifrån första boken i Nya Testamentet, nämligen Matthew. Det sammanträffandet hade man kunnat göra nått dåligt göteborgsskämt av. Men jag skippar det denna gång 😉

•••

Ett dygn senare och jag kryper på nytt ner i sängen. Idag har det varit kontrasternas dag. Strålande sol och inget regn. Det är svårt att föreställa sig att det vräkte ner så mycket igår.

Om tillgången på vatten var överflödande igår har den här dagen visat på motsatsen. I eftermiddag när jag stod i duschen och var halvvägs igenom slutade det plötsligt att rinna. Fullt inshamponerad och intvålad var jag då tvungen att kliva ur duschen för att ta reda på varför inget vatten kom ur duschen. Det hela slutade med att jag fick hoppa ner i poolen för att få bort schamoot. Nu har vi arrangerat hinkar fyllda med vatten ifrån poolen inne på varje toalett för att kunna spola. Men något vatten ur kranen har vi inte. Nått är fel helt enkelt.

Kontrasternas kväll med andra ord. Tack vare dagens solsken har vårt rum nu torkat upp och jag lägger mig i sängen så torr man kan bli här om man bortser ifrån den konstanta svetten. Jag har precis borstat tänderna med vatten ifrån en pet-flaska.

Dominikanska Republiken levererar alltså nya uppleverser och jag är välsignad med nya erfarenheter. Jag hoppas att hösten hemma i Sverige möter er väl! STOR kram!

Det kom ett ögonblick i tisdags eller onsdags då det kändes som att jag började vänja mig. Ett kort ögonblick, men ändå märkbart. Känslan var att den stekheta värmen inte var lika påtaglig längre. Som om kroppen hade adapterat sig en aning. Men den känslan har definitivt försvunnit. Nu sitter jag här i en fåtölj och svettas som en gris igen. Jag har precis avslutat ännu ett ”arbetspass” utav det som är min arbetsuppgift den här veckan. Att städa upp efter varje måltid. Och den lilla ansträngning som det innebär att bära in tallrikarna, plocka undan maten och diska gör att svetten rinner på alla ställen på kroppen där det kan rinna. Så glöm det där att jag vant mig vid hettan. Istället har jag vant mig vid att svettas konstant.

Runtomkring mig sitter några klasskamrater och förbereder kvällens lovsångstund. Ljudet från en gitarr och en cello blandas med sångröster på både spanska och engelska. Lite längre bort sitter några andra utav mina klasskamrater utspridda och läser vår första bok som vi har börjat med nu. ”Is that really you, God?” heter den, eller ”¿Eres tú, Señor? på spanska, och är skriven av Loren Cunningham, mannen som år 1960 startade vad som idag är YWAM, Youth with a mission. So far är boken riktigt bra!

Det är torsdag (yes ni läste rätt, detta inlägg kommer några dagar sent på grund av inget internet) och vi ska snart börja eftermiddagens lektioner. Schemat är lite annorlunda denna vecka då mycket utav fokus ligger på att lära känna varandra och sammansvetsas som grupp. Lektionerna handlar om kulturskillnader, hur saker och ting går till och sen har vi börjat dela våra personliga vittnesbörd för att lära känna varandra ännu bättre.

I eftermiddag kommer våra två sista klasskamrater, två tjejer ifrån Haiti. Det gör oss till 15 studenter totalt ifrån 6 olika nationer. I klassrummet hänger varje lands flagga fint längs ena väggen.

I klassrummet har varje elever också fått varsin mailbox där vi kan skriva uppmuntrande små lappar till varandra eller dela något personligt som vi känner att Gud lägger på våra hjärtan. Verkligen en grym grej som jag känner mig uppmuntrad att utnyttja under de kommande veckorna.

Schemat den här första veckan har som sagt varit lite annorlunda. Under eftermiddagarna har vi haft team building activities. Vi har varit uppdelade i 3 lag och genom blod, svett (men inga tårar) har vi tagit oss igenom en hinderbana, krupit genom ”spindelnät”, badat i ”lera”, tagit oss runt poolen på området på två plankor med mera. Och som att glädjen från att mitt lag, ”Los vencedores” (”Vinnarna”), har tagit hem segern inte var nog har detta också varit ett grymt tillfälle att svetsas samman som grupp 🙂 Det känns som att vi är ett riktigt bra gäng!

I onsdags kväll gjorde vi vårt första ministry, The Malcoln Ministry. Detta innebar att vi åkte in till San Pedro till ett särskilt litet ställe där alla gatupojkar bor och hänger.

När vi kom dit åkte de flesta runt på rullskridskor och lekt runt. Men snabbt samlades de alla runt oss. Det var ett 30-tal killar i alla möjliga åldrar som alla hade en sak gemensamt; de bor på gatan och har mer eller mindre ingen familj förutom varandra.

Så till dessa barn hade vi med oss godis och lekte flertalet lekar med dem, samt hade ett kort litet preach och sen bad tillsammans med dem i smågrupper. Det är tydligt att Gud är levande bland människorna här i San Pedro, även om antalet som lever ut sin tro är betydligt färre. De flesta tror på Gud, men har ingen personlig relation med honom. Så tillsammans med lekar och att finnas där för dem var detta någon som vi försökte förmedla.

•••

Det är lördag förmiddag och jag har spolat fram tiden några dagar. Det som ni har läst hittills skrev jag i torsdags och nu är det lördag. På nytt är jag nedsjunken i en utav alla fåtöljer här på området. Internettillgången är nämligen begränsad så det gör att det jag skrev i torsdags inte blev publicerat förrän idag. På vardagarna har vi bara internet mellan 17-23, alltså 23-05 svensk tid, och under kvällarna har vi umgåtts och haft aktiviteter, så bloggen har inte kommit som min första prioritet. Men nu är det helg och tid för återhämtning och relflexion. Jag har precis avslutat ett FaceTime-samtal med Robin och en kortis med Carolina. KUL att få se en glimt av hösten där hemma!

Här har första skolveckan precis passerat och mycket fokus har som sagt legat på att komma närmre varandra som grupp. I torsdags kväll hade vi en get-together-middag efter att de sista eleverna (de två tjejerna ifrån Haiti) hade anlänt till området. Hela den kvällen avslutades med merengue och salsa, dans alltså. Och det var svettigt kan jag säga, även om jag njöt totalt 🙂

Igår, fredag, hade vi pysselstund samtidigt som regnet öste ner utanför klassrummet. Vi pysslade ihop vår ”journal” som vi varje vecka ska skriva anteckningar i och reflektera över hur veckan har varit och sen lämna in den till ”lärarna”.

Det regnade och blåste rejält. Tydligen svepte en orkan förbi ute över havet och fortsätte upp till Kuba och Jaimaica. Men tack och lov kom den aldrig in över land här i Dominikanska Republiken och igår hörde vi på nyheterna att den också blev mycket mindre än vad man förväntade sig, så ovädret i Jaimaica och Kuba var relativt lugnt det också 🙂

Som avslutning på denna första vecka och som en liten överraskning till oss alla bjöd de oss på en tur till huvudstaden Santo Domingo igårkväll. Där spenderade vi några timmar på ett gigantiskt shopping-mall, åt pizza och gick på bio 🙂 Riktigt trevlig avslutning på en bra första skolvecka här i DR.

Nu nalkas det lunch och efter det ska vi kanske ta oss en tur till stranden eller arbeta lite med ”journalen” som ska lämnas in på måndag morgon 🙂 Hoppas ni har det bra där hemma! KRAM på er!