Månadsarkiv: september 2016

På ett svettigt flak

Publicerad den av
Svara

Fyra dagar har passerat i den dominikanska hettan och jag inser redan att jag kommer behöva använda tvättmaskinen betydligt oftare än jag trodde. Svettas gör man konstant från det att man kliver ut ut rummet med fläkten som kyler en aningen tills det att man duschat och gjort sig redo för sängen på kvällen. Och det konstaterandet gäller oavsett om man befinner sig i skugga eller ej.

Just nu sitter jag i en stol bredvid poolen här på området. Lite längre bort på sträcket vajar min handduk och badbyxor som håller på att torka efter eftermiddagens tur till stranden.

Nu har alla anlänt hit till området och är redo för morgondagens skolstart. De sista kom igår under eftermiddagen och därigenom blev gruppen fulltalig. 6 killar och 7 tjejer. 7 dominikaner, 3 amerikaner, 1 chilenare, 1 brasilianska och 1 svensk. Därigenom är vi 8 stycken som pratar perfekt spanska, varav 3 utav dem är hyfsade på engelska. Sen är vi 3 stycken som pratar perfekt engelska, varav ingen av dem riktigt kan föra en konversation på spanska. Och sen är det jag och brasilianskan kvar. Hon pratar riktigt bra engelska men ingen spanska och jag tar mig fram hyfsat på båda språken.

Ni förstår röran. Samtidigt utmanas verkligen alla att göra sig förstådda. Men det är inte lätt ibland.

Igår var det ”El día de la Biblia”, Bibelns dag alltså. Ja, ni hör ju! Det är inget som direkt skulle existera i sekulariserade Sverige. Här däremot är det en högtid som hela landet firar. Så igår åkte vi in till stan och marscherade, eller rättare sagt stod på ett flak och vinkade, dansade och ropade. Och svettades.

Paraden varade i dryga 5 timmar och under den tiden hann vi både hoppa, jubla, dansa och skratta för att sedan tränga oss ned på några utav de kylboxarna som vi hade med oss och hälla i oss litervis med vatten för att inte dö på kuppen.

Det var verkligen en speciell upplevelse att stå där på flaket och titta ut över staden och vimlet av människor som marscherade runtomkring oss. Rätt vad det var skulle vårt stora flak med lastbilsföraren i fronten köra under ett myller av telefonkablar, elsladdar och vad mer för olika typer av kablar de har i luften här. Vissa tog vi oss under. Andra slet vi ned i farten. Men på den fronten var vi knappast ensamma. Vissa grupper hade betydligt mer otympliga och skrymmande fordon än oss, så andelen kablar de slet ned var betydligt fler.

Nu verkade ingen direkt bry sig om detta, inte ens militären eller polisen som förbrilt dirigerade och visade vägen för paraden, och det i sig var lite av en kulturkrock för mig. Men jag tycker ändå synd om alla dom människor som borde ha drabbats utav detta.
5 timmar senare la sig mörkret över staden och paraden gick mot sitt slut. Men även om vi dyngblöta i svett lämnade staden för att återvända hem fortsatte hundratals människor att fira inne i stan.

Väl hemma var alla väldigt trötta och hungriga, så vi dundrade i sängs efter att ha tryckt i oss lite pommes frites och friterad kyckling.

Idag, söndag, var det dags att svettas ännu mer. På med jeansen (ni hör ju) och iväg till kyrkan. Det gäller att klä sig respektfullt även om svetten dryper när ett sådant klädesplagg ska på i den 30-gradiga värmen.

Gudstjänsten var en underbar upplevelse. Kyrkan vi besökte hade air-condition, lovsången var modern och i inledningen av mötet fick vi alla gå fram och bli välkomnade utav pastorn. Personligen ropade de upp oss var och en och berättade var vi kom ifrån, och när vi till slut stod där framme framför församlingen allihopa fick vi några visdomsord ifrån pastorn och fick sedan förbön. Därefter kom flertalet ur församlingen fram till oss och med en kram och ett ”Gud välsigne dig” hälsade de oss välkomna till staden.

Under denna sekvens i mötet översattes allting till engelska för att vi alla skulle förstå. Resten av tiden, vilket kanske utgjorde 95 % utav tiden, var allting på spanska. Och jag hängde kanske med på knappt hälften av vad som sades. Det ska sannerligen bli spännande att se hur det blir framöver. Förhoppningsvis kommer jag att förstå mer och mer med tiden.

Nu börjar det nalkas middag här och vi har dukat upp inför någon sorts av välkomstceremoni. Det känns spännande att vi drar igång på riktigt imorgon. Jag ser fram emot att ha lektioner och lite mer av en vardag här borta. To be continued med andra ord.

Bilingual

Publicerad den av
Svara

Mörkret har återigen lagt sig över San Pedro de Macorís. Jag är på väg mot sängen, men har slagit mig ner en stund i en utav alla utemöbler som finns här på området. Vi har precis avslutat en omgång Traido, ett kortspel som dominikanerna (jag tror man säger så) har lärt oss.

Imorse berättade jag om värmen och drog en parallel till att sitta i en bastu. Hade jag varit sugen på en liknelse även ikväll hade jag kunnat berätta om en kräfta som kokas och blir alldeles röd. Ungefär så känns min hud just nu. Nog för att jag hade en välarbetad grund ifrån Kroatien och inte var alldeles kritvit när jag kom hit, men den stekheta solen gjorde sitt idag på förmiddagen. I väntan på att de andra eleverna skulle komma tog jag nämligen en liten promenad ned till stranden och solade och badade fram till lunch. Det är verkligen fantastiskt att vi har en så vacker strand bara 5 minuters promenad härifrån 🙂


När jag återvände till basen framåt lunch hade en tjej ifrån Brasilien och en tjej ifrån Chile anlänt. Kort därefter anslöt en tjej och en kille ifrån USA till vårt gäng. Innan eftermiddagen var över hade alla förutom tre stycken kommit och snabbt blev stämningen här på basen en helt annan. Plötsligt rörde sig personer som endast pratar spanska samt vissa som endast pratar engelska runt här på området och saker och ting översätts kors och tvärs. Vi fick berättat att vissa utav våra lärare kommer att prata endast engelska och vissa endast spanska, men att allting kommer att översättas däremellan. Jag är dock väldigt glad att båda språken fungerar för min del för andelen icke-spansktalande personer är endast två stycken. Så det är snarare så att alla pratar spanska, men tvingas översätta ibland till engelska om dessa personer är med. Tufft för dem, men jag hoppas att vi alla kommer att värna om att alla ska förstå och hänga med i samtalen. När det diskuteras någonting mellan dominikanerna är det dock inte lätt att hänga med.

Imorgon ska vi åka iväg på ett event inne i city center i San Pedro. Det ligger 10 minuter med bil härifrån och mer än så vet jag inte. Jag har fått min outfit för dagen i alla fall; en T-shirt med texten ”Home of Hopes” på.

Klockan är strax innan tio på kvällen och folk börjar gå och lägga sig här och så även jag. Mina ögon går lite i kors och det märks att värmen tar mycket krafter ifrån en. Tror jag kommer att sova riktigt gott! Godnatt!

Grillas i en bastu

Publicerad den av
Svara

Ni vet känslan att sitta i en bastu. Svetten rinner. Kroppens nedkylningssystem går på högvarv.

Någon häller en hink med vatten över de glödheta stenarna. Plötsligt känns det som att temperaturen stiger till 100 grader. Trots det ändras inte mätaren. Den visar fortfarande samma temperatur. Varför?

Jo, luftfuktigheten är orsaken. När luften blir så fuktig att det är svårt för svetten på kroppen av avdunsta blir känslan av att det är varmare större. Kroppens förmåga att kyla ned sig själv sjunker i och med den ökade luftfuktigheten.

Klockan är strax efter nio på morgonen här och det är 29 grader i luften. Samma temperatur som jag och Robin hade några dagar i Kroatien för ett tag sen. Ändå sitter jag här i skuggan och äter min frukost och svettas som en gris. Helt otroligt. Luften är så fuktig här att mitt medfödda kylsystem inte fungerar.

Jag undrar om detta kylsystem uppgraderas till en bättre modell efter några veckors exponering i detta klimat. I annat fall får jag stå ut med känslan av att svettas konstant.

Idag är det fredag och de flesta utav eleverna kommer att anlända hit under eftermiddagen. Solen strålar och jag tror jag kommer att bege mig en sväng till stranden här på förmiddagen för att sedan vara hemma och hänga med dem när de kommer.

Ser fram emot att se hur detta toppenställe också får fyllas med förhoppningsvis härliga människor.

Nu ska jag diska min tallrik. Ta hand om er där hemma så hörs vi snart igen!

En rundtur i San Pedro

Publicerad den av
2

Mörkret börjar lägga sig över San Pedro de Macorís. Första dagen har snart passerat. Jag är framme! Den känslan slår mig med jämna mellanrum och börjar väl sakta men säkert att sjunka in. Här ska jag tillbringa de kommande tre månaderna. Förhoppningsvis kommer jag att känna mig som hemma efter ett tag.

Tidigare berättade jag om att jag är den enda som kommer ifrån Sverige och Europa. Jag är också den enda ”eleven” som har anlänt hit till området. Lite skum känsla.

Idag har ”personalen” arbetat för fullt. De är i full gång med att förbereda allt och jag har lite kraschlandat rätt in i deras förberedelser. Imorgon anländer de flesta andra. Och sen drar schemat igång på lördag. Jag har frågat flera gånger vad jag kan hjälpa till med, men svaret jag fått har varit samma varje gång:

”¡Markus, no te preocupes, tú te descansas! Luego vas a trabajar y estudiar mucho. ¡Descansa ahora!”

Vila helt enkelt! På lördag drar allt igång. Så idag har jag gjort just det. Vilat!

På förmiddagen tog jag mig ut utanför området och promenerade en sväng. Så länge det är ljust och mitt på dagen är det tydligen väldigt säkert häromkring så det var ingen fara att gå själv.

När jag ser mig själv gå där på gatan med flip-flops och en påse med badkläder i måste det skrika turist om mig. Ändå hälsar alla på mig på spanska eller försöker att sälja frukt till mig, också det på spanska. Så när jag anlände till stranden 5 minuter senare var det med ett stort leende på läpparna. Och det leendet orsakades inte bara utav att spanskan talas överallt runt mig, utan också för att en magisk strand ligger bara 5 minuter ifrån skolområdet 🙂 Drömmen!


När jag sedan återvände lagom till lunch här på området hamnade jag mitt i en hetsig diskussion om olika världsartister. Uppenbarligen hade vissa väldigt starka åsikter kring det ämnet och jag hängde kanske med på hälften utav argumentationen de förde. Min spanska kan definitivt bli bättre och är långt ifrån där den en gång varit. Så jag ser fram emot att både höra och prata mycket spanska under den här tiden.

Jag kommer att bo tillsammans med 5 andra killar i en sovsal med plats för 8 stycken. Så lite extra space kommer det att finnas. Inatt när jag kröp in på rummet välkomnades jag utav ett anteckningsblock, lite snacks, en vattenflaska och tvättmedel som låg nedanför huvudkudden. På dörren in till sovsalen står mitt namn tillsammans med de 5 personer som jag ska dela rum med. Förhoppningsvis blir vi ett bra gäng!


Nu är det strax middagstid här och jag inväntar den genom att fortsätta läsa min bok samtidigt som det arbetas för fullt runtomkring mig. Visst låter det lite skumt? Men jag gör som jag blivit tillsagd. Jag vilar. Och vem kan klaga på något sådant?

Ett varmt välkomnande

Publicerad den av
Svara

Klockan är 02.30 dominikansk tid och jag har precis lyckats passera passkontrollen, hämtat ut väskan och är på väg mot exit-skylten. Den 16 timmar långa resan har gått bra och jag är lite spänd inför vad som ska hända. Jag passerar genom dörrarna ut från flygplatsen och befinner mig därmed officiellt på dominikansk mark. I det ögonblicket möts jag av skylten: ”Bienvenido Markus!”

Sekunden efter ser jag den svenska flaggan och blir omkramad av 4 personer ifrån skolan som hälsar mig välkommen och bombarderar mig med frågor. På spanska. Känslan slår mig: Nu är jag HÄÄÄR!

På väg till byn San Pedro där skolområdet ligger pratar vi om lite allt möjligt. Jag får veta att vi är 13 stycken som ska gå DTS i höst tillsammans med mig. Några ifrån USA, andra ifrån Brasilien, Chile, Haiti och Dominikanska Republiken. Ingen ifrån Europa. Förutom jag! Det är första gången som de har en elev ifrån Sverige, tredje gången som någon kommer ifrån Europa. Och flaggan hade de köpt kvällen innan för att jag skulle känna mig välkommen. Så fint!

Nu har jag sovit några timmar och sitter och äter min första frukost. Yogurten har jag hällt upp i en tallrik med namnet MARCUS med stora bokstäver på. Kaffet dricker jag ur en mugg med mitt namn aningen mer diskret skrivet. Det är torsdag och de andra eleverna kommer imorgon och på lördag. Personalen här har morgonmöte och jag njuter av att titta ut över området och smakar på känslan av att jag är framme.

Jag svettas som en gris. Det är 29 grader och oerhört fuktigt i luften. Jag har tagit en dusch här på morgonen, men funderar nu över till vilken nytta. Vi får se vad som sker den här dagen. Jag är framme och mår bra! 🙂

Ett gråtande farväl

Publicerad den av
Svara

Är det okej att gråta på väg genom säkerhetskontrollen? Annars har jag precis gjort det man inte får. Vinkat hejdå. Låtit tårarna falla längs kinden.

Det är en enormt surrealistisk känsla att nu bege mig iväg till andra sidan jorden. På egen hand. Helt själv.

Att vara själv är dock inte samma sak som att vara ensam, och det senare är ingenting som jag upplever. Jag vet att ni finns med mig på ett sätt eller annat. I hjärtat åker ni med mig till andra sidan.

Och även om jag gråter just nu så att jag knappt ser vad jag skriver är det ändå med en frid i själen som jag beger mig iväg. Gud är med mig och jag tror på en livsförvandlande resa med massa nya erfarenheter och upptäckter.

Igårkväll fick jag ett jättefint farväl då ett 20-tal nära vänner värmde mitt hjärta genom att komma till Emma och Carolinas lägenhet och hänga en kväll och säga hejdå. Att få krama om dem betydde oerhört mycket och den värmen tar jag med mig nu när jag åker iväg och lämnar Sverige och tryggheten i ett år framöver.

Ut i ovissheten. Mot nya mål. Med hopp om nya insikter. Hejdå!

Subjektiv logik…

Publicerad den av
4

Jag tvivlar på att jag är ensam om att ha stått på tunnelbanestationen i Stockholm och för en sekund tänkt tanken att hoppa ut framför tåget. Tanken gör att det spritter lite i benen. Impulsen gör att man i någon minut går och funderar över konsekvenserna till ett sådant handlande.

Tanken är givetvis rent hypotetisk. Och ni som känner igen er förstår också att det inte finns en tillstymmelse till självmordsplaner bakom den. Det är rent av en tanke som bara dyker upp i hjärnan och lika snabbt som den uppstår konstaterar man också att man självklart inte skulle hoppa.

Nu är kanske exemplet med tunnelbanan alldeles för smalt för att alla ska kunna sätta sig in i den känslan, men liknande tankar existerar överallt. När du går över en bro svischar impulsen att hoppa över räcket förbi. När du bär en dyrbar glasskål rycker det till lite i armarna och för en sekund tänker du att du ska slänga skålen i golvet. Eller när du håller en bebis i famnen. Tänk om du helt enkelt skulle släppa taget!

Varje gång vi tänker en sådan tanke och sedan kommer fram till den logiska slutsatsen om att inte hoppa framför tåget, över räcket eller slänga iväg barnet, stärker vi de banor i hjärnan som får oss att tänka positiva tankar. Som får oss att göra det som är logiskt. Det vi gynnas av och det vi mår bra av.

Den slutsatsen är inte något som jag har kommit fram till, utan jag inbillar mig i alla fall att jag har läst det i en psykologibok eller att en föreläsare någon gång har tagit upp det.

Igår var jag hemma i Sundsvall och tvättade, packade om och umgicks en kväll med familjen. Idag sitter jag på ett tåg igen på väg tillbaka till Uppsala och imorgon flyger jag iväg till Dominikanska Republiken.

Titt som tätt ställer jag mig frågan vad jag egentligen håller på med. Varför har jag ett års uppehåll? Varför har jag lämnat min klass? Varför åker jag helt själv? Hur kommer jag egentligen att må på andra sidan jorden? Vad gör jag om jag blir sjuk? Rånad? Varför sa jag upp lägenheten i Uppsala? Kommer jag att ha någonstans att bo när jag kommer tillbaka? Vad innebär en bibelskola? Vilka barn kommer jag att träffa på barnhemmet i Honduras? Varför ska jag befinna mig i ett land där det begås 19 mord per dag? Kommer jag att känna mig trygg? Vad har jag att bidra med? Vilka krav kommer att ställas på mig på kliniken? Etc. Etc.

Miljarder frågor. Noll svar. Men på något konstigt vänster kommer jag ändå fram till samma slutsats varje gång: Jag vill detta! Jag ska åka iväg! Jag kommer att må bra av den utmaning som det innebär. Jag ser fram emot att växa. Längtar efter förändring. Drömmer om utveckling.

Och där någonstans inser jag att alla de där miljarder frågorna som far igenom huvudet finns där av en enkel anledning; att bekräfta det beslut som jag redan har tagit.

Så nu ger jag mig iväg på en resa som, i alla fall i mitt huvud, är den handling som är logisk!

El finale!

Publicerad den av
Svara

06.00 och jag rivs upp ur sängen. På något konstigt vänster har jag lyckats riva ner en halvfull kaffekopp ifrån eftermiddagens kaffestund. Jag vet inte om jag drömde något speciellt eller vad det var som fick mig att rycka till och välta den rätt över mig så att min sida av sängen fick en stor kaffefläck och min rygg dränktes i kallt kaffe, men upp for jag och med en högt skratt väckte jag Robin.

Denna något speciella morgonhändelse skedde i fredags i Dubrovnik. Nu däremot är vi tillbaka i kalla Sverige och jag sitter på ett tåg hem till Sundsvall efter en kort natt i Robins lägenhet. Jag ska hem och greja nu för att sedan sätta mig på ett plan till Dominikanska Republiken redan på onsdag 🙂 Känner mig spänd!

Det blev tre fina dagar i Dubrovnik som fick avsluta en fantastisk 3-veckorsresa. Fredagen bjöd på en svettig, men härlig, vandring på stadsmuren. En närmare två kilometer lång mur som omringar ”Old Town” och som genomsnittligen 6000 personer tar sig runt på varje dag. Och så gjorde även vi på knappa två timmar 🙂 Vacker vy däruppeifrån!


Efter lite lunch besökte vi fortet Lovrijenac som gav oss en fin utsikt ut över muren som vi precis hade vandrat på. Och för den som älskar Game of Thrones och som nitiskt tittat på serien kunde man kanske få flashbacks därifrån eftersom en del har filmats just vid det fortet. För alla andra inkluderat oss själva var det ”bara” ett vackert fort 🙂


Senare på eftermiddagen anslöt vi till en grupp kajaksugna turister som tillsammans med en urusel guide (obetydligt i sammanhanget) gav oss ut till havs och paddlade runt ön Lokrum som ligger alldeles utanför Dubrovnik. Det blev en fin tur i solnedgången, men så mycket till kajak kanske man inte kan kalla det då vi var genomblöta när vi kom tillbaka tack vare de höga vågorna. Men en härlig tur som sagt 🙂


Lördagen bjöd på en heldag på olika museum runt om i Dubrovnik. Vi slog till på ett Dubrovnik Card som gav oss inträde till ett gäng museum. Franciscan Monastery, Rector’s palace, Maritime museum, Natural History Museum och Aquarium var några av de museum som vi besökte 🙂


Lagom till när solen skulle gå ner slog vi oss sedan ned på en bar utanför muren och njöt av solnedgången 🙂


Sen var det vår sista kväll i Kroatien och vi gick ut och åt på en restaurang nära den kända gågatan Stradun.

Under söndagen sen fortsatte vi att utnyttja vårt Day Card ifrån dagen innan som av misstag fortfarande fungerade. Så vi besökte ett hus som en känd kroatisk poet ifrån 1500-talet spenderat mycket tid i, tog oss en titt in i det Etnografiska museet och sög ut det sista av den kroatiska solen och havet genom att ta ett sista dopp på en strand nära där vi bodde.

Sen avnjöt vi en tonfisksteak respektive kalkonmedaljonger och passade på att göra slut på alla våra kroatiska pengar som vi hade kvar innan en försenad shuttlebus tog oss till flygplatsen 🙂


3 magiska veckor i Kroatien och Bosnien-Hercegovina är över och jag ser tillbaka på dem med stor glädje och frid. Och jag passar samtidigt på att tacka mitt resesällskap Robin som stått ut med intensiva lilla jag 🙂

Nu ska jag hem och tvätta, packa och ladda om inför nästa äventyr!

#jagälskarutsiktsplatser

Publicerad den av
Svara

Är det inte fantastiskt vackert att få komma upp på en höjd med magisk utsikt framför sig? Att få se ut över havet, titta på byggnader ifrån håll och studera människor som från ett sådant perspektiv krymper ner till en myras storlek. Det här med utsiktsplatser har blivit mitt signum denna resa och Robin skrattar åt mig gång på gång när jag kommer med förslaget att bestiga ännu en kulle.

Igår var vår sista dag på ön Lopud. Vi njöt av mera sol och bad på samma stora strand som tidigare, men tog ett sista dopp något tidigare på eftermiddagen, lagom till att vi insåg att det var ifrån mina badbyxor som mögeldofen kom. Det här med saltvatten och att bada varje dag är inget som ett tygstycke tycks må särskilt bra av. Så tack och hej till det plagget!

På eftermiddagen blev det en tur till ö nummer 3 utanför Dubrovnik, nämligen Sipan och den lilla staden Sudurad. Där vandrade vi omkring i eftermiddagssolen och svettades i värmen uppför ett litet berg för att få just en utsikt över ön och området däromkring. På vägen ner sedan stannade vi till vid en lokal olivodling och slog till på en flaska gårdsproducerad olivolja 🙂

Idag packade vi ihop våra saker och tog färjan in till Dubrovnik vid 12-tiden. Från hamnen in till den gamla delen av staden (den som är mest känd och som vi ville bo i) blev det sedan en svettig vandring i hettan. Men fram kom vi och boende fick vi, om än något dyrare än tidigare platser här i Kroatien. Det märks tydligt att Dubrovnik är en riktig turistort och det måste verkligen krylla av turister här i juli/augusti, för även nu är det tusentals turister som täcker gatorna. Så vi betalar säkert en hel del för läget, för vårt lilla rum ligger 100 meter ifrån huvudentrén till ringmuren runt ”Old Town” som är huvudattraktionen här i staden 🙂

Efter att vi installerar oss tog vi oss bort till vår visits första nöje, en linbana som tog oss högst upp på berget här bakom och gav oss en riktigt vacker utsikt ut över staden. Där strosade vi omkring bland malplacerade kossor och tog varsin cappuccino på lyxrestaurangen med otrolig utsikt 🙂


Sen har vi strosat omkring lite mer innanför murarna i gamla stan och slog oss vid middagstid ned på en mexikansk restaurang och åt Quesadillas och Enchiladas 🙂 Mums!


Det känns som att vi kommer att ha tre riktigt bra avslutande dagar på denna resa här i Dubrovnik 🙂 Nu ska vi sova och se fram emot lite stadsvandring uppe på muren och en kajaktur imorgon! Godnatt!

Bergsgetter

Publicerad den av
Svara

Variation är aldrig fel. Att få längta efter regn och rusk och sen se fram emot solen igen, vilket glädje när också vädret följer den önskan.

Efter tre dagar i Bosnien-Hercegovina med sightseeing och en inte fullt så strålande klar väderlek såg vi i lördags fram emot den kroatiska värmen och solen igen. Varken bussbiljett eller nått boende var dock en självklarhet när vi i lördags skulle byta ställe ifrån staden Mostar till den kroatiska ön Koločep.

När vi kom till Mostars busstation vid 10-tiden på morgonen för att köpa biljetter kunde hon nämligen inte garantera att vi fick plats på 10.15-bussen. Så vi fick glatt sitta ner och vänta tillsammans med sex andra turister som var i samma sits som vi. Men efter lite om och men fick vi till slut varsin biljett och anlände ut till den kroatiska kusten på eftermiddagen. Där hoppade vi på en färja ut till ön Koločep och kom då till en betydligt mindre befolkad ö än vi hade räknat med. Att hitta boende har hittills på resan aldrig varit några problem. Det enda som har krävts har varit lite dörrknackande och max 20 minuters rundvandring bland husen. Här möttes vi istället av en ö där de där givna husen att vandra omkring bland inte existerade. Så det blev en svettig vandring utan lycka innan vi till slut hade turen att gå förbi en gubbe som mötte oss med sin skottkärra och frågade om vi behövde någonstans att sova. Han hade några lägenheter som han hyrde ut och efter att vi hade prutat ned priset en hundralapp slog vi till på två nätter 🙂


Under söndagen var det uppdrag solning som gällde. Men någon given badstrand bjöds det inte heller på där på ön. Till slut slog vi oss dock ner i närheten av ett nudistbad, där vi gömde oss bakom ett litet berg och försökte sedan så oskyldigt som möjligt att hoppa ner i havet med hjälp av en stege som egentligen tillhörde nudistbadet.

Tillbaka i solen och det sköna kristallklara havet alltså och vi njöt av en heldag där.


På måndag morgon packade vi väskan igen och for vidare ut till nästa ö här utanför Dubrovnik, nämligen Lopud. Här möttes vi av en betydligt större by med fyrdubbla antalet restauranger och ett boende fick vi efter bara 10 minuter på ön. Efter en kebab i solen lyckades vi bli upplockade av en taxi som tog oss tvärs över ön till en känd stor sandstrand. Där lyxade vi sedan till det med varsin solsäng och bättrade på solbrännan ytterligare.


På kvällen gick vi ut och åt vid en restaurang precis bredvid havet med solnedgången alldeles framför ögonen på oss. Vackert!


Idag, tisdag, har vi njutit av ännu mera sol och bad. Efter en lite tidigare morgon med ett besök i öns rofyllda park tog vi oss idag istället en vandring över till andra sidan ön och tackade nej till taxin som försökte plocka upp oss. Samma lyx med varsin solsäng dock och en strålande vacker dag har vi haft turen att ha också idag 🙂


Efter strandbesöket kände vi för en liten eftermiddagstur upp på ett berg här bakom där vi bor. Det ”lilla” berget var dock betydligt högre och jobbigare att bestiga än vi trodde så svetten drypte när vi väl tog oss upp på toppen. Där möttes vi av ett fort och riktigt vacker utsikt, så det var tur att vi inte visste hur jobbigt det var att ta sig upp dit, för då hade vi kanske inte gått 🙂


En efterlängtad dusch på det och sen har vi precis varit ute och ätit varsin Blue Cheese Steak och njutit av kvällsluften 🙂 Dags att sova lite! Godnatt!

Storstadsutflykt

Publicerad den av
Svara

Upplevelsen av ett museum kan verkligen variera. Att berätta en historia och förmedla ett budskap är sannerligen ingen lätt uppgift, och kvaliteten går hand i hand med hur bra man är på att utföra den uppgiften.

Tidigt igår morse tog vi bussen till Bosnien-Hercegovinas huvudstad Sarajevo där vi planerade att strosa omkring och besöka olika museum under dagen. Vi anlände till storstaden vid 10-tiden på förmiddagen och gjorde ett första besök vid historiska museet. Håll med om att namnet i sig ger ett förväntansfullt intryck?! Inte sänktes våra förväntningar heller när vi på vägen dit passerade amerikanska ambassaden och en pampig byggnad med flertalet beväpnade vakter upptog vårt synfält, något som vittnade om att vi befann oss i just en storstad.

Väl framme tittade vi oss runt och funderade på om byggnaden som då låg framför våra ögon var något av ett skämt. Trasiga fönster, eroderade och sönderslagna väggar, klotter på fasaden och en trasig trappa upp till ingången. När vi sedan lite halvt osäkra smög in i entrén möttes vi av en gullig tant som på oförståelig bosniska försökte förklara hur vi skulle gå runt i museet och att ett besök kostade 25 kr. Vi betalade och avancerade upp till andra våningen. Väl där möttes vi av något som skulle kunna ha varit en utställning ifrån en gymnasieklass som just avslutat sin historiekurs och skulle visa upp sina nyvärvade kunskaper. Själva utställningen visade bilder, vapen och levnadsförhållanden ifrån kriget på 90-talet. Men som gammal vikarierande högstadielärare ger jag inte utställningen mer än ett svagt godkänt. Men att döma av de förväntningar som namnet gav oss sänks nog det betyget ytterligare.

Plötsligt föll vårt förtroende för Trip Advisor också, som annars är ett bra hjälpmedel för att hitta restauranger, sevärdheter och boenden över hela jorden. Men att placera det historiska museet i Sarajevo på en 14:e plats av sevärdheter i staden känns något överdrivet.
Efter detta något misslyckade första besök i huvudstaden kände vi för att förnya krafterna med en kopp kaffe. Därefter gjorde vi en kort visit hos en resebyrå för att få en karta och lite tips inför dagen, då vårt förtroende för Trip Advisor naggats lite. Kartan tog oss sedan till några berömda kyrkor och moskéer runtom i staden. Och är det något som konkret urskiljer Bosnien-Hercegovina ifrån Kroatien är det definitivt antalet muslimer. Här ser man moskéer i var och vartenda hörn och möter muslimer på gatan med en frekvens som inte ens går att jämföra med Kroatien. Vi gjorde bland annat ett besök vid Gazi Husrev-beg-moskén och kikade in en snabbis i en serbisk ortodox katedral mitt i stan. Utanför den sistnämnda byggnaden passerade vi en stor grupp män som spelade schack med pjäser höga som deras knän. Med applåder och vad som såg ut att vara taktiksnack ifrån några herrar som stod runtomkring dem såg det ut att vara en trevlig fredagsunderhållning och gemenskap.


Om förmiddagen i Sarajevo innehöll ett bottennapp vad gäller museumbesök stoltserade eftermiddagen med tre lyckade visiter. Enligt Trip Advisor skulle det nämligen finnas ett toppklassigt galleri med bilder ifrån kriget, men hur man hittade dit stod det dock ingenting om. I tron om att vi hamnat rätt råkade vi därför av misstag besöka ett helt annat, alldeles nyöppnat museum i närheten av galleriet. Där fick vi en bra och lättillgänglig beskrivning av mellan vilka grupper och varför kriget bröt ut samt berörande berättelser ifrån drabbade människor och hur otryggt det måste ha varit att leva här på början av 90-talet.


Det var först när vi kom ut ifrån museet och vi i byggnaden bredvid såg skyltar mot galleriet som vi förstod att vi hade besökt ”fel” ställe. Men lika glada för det var ju vi eftersom vi till skillnad från det första stället nu hade fått en bra museumupplevelse. Så vi gick direkt in i galleriet och fick genom varsin audio-guide och genom bilderna som vi möttes av på nytt en bra beskrivning och större förståelse för kriget.


Nöjda och glada vandrade vi vidare till den gamla delen av staden där vi på nytt stannade för en kopp kaffe innan vi bytte tema och gick in i en gammal synagoga där det låg ett judiskt museum. Ur ett instruktivt perspektiv var kanske inte detta det mest givande stället, men vi njöt av byggnaden och Robin passade på att bläddra igenom en namnlista för att få koll på alla judar som levde i staden på 40-talet.


Efter lite mer strosande runt i gamla delen av staden letade vi upp en restaurang där Bill Clinton hade ätit när han besökte staden. Detta var inget som vi skröt om direkt, men restaurangen stoltserade däremot med detta på väggen.


När vi ätit upp var det dags att bege oss tillbaka till busstationen och hoppa på bussen tillbaka till Mostar. Summa summarum blev det ett kul och värt besök i denna huvudstad 🙂

Nu har vi sovit ytterligare en natt i Mostar och ska precis bege oss tillbaka till Kroatien och staden Dubrovnik. Där ska vi leva ö-livet igen i några dagar samt upptäcka denna stad som sägs vara en pärla här på dalmatinkusten 🙂 På återseende!

En krigsdrabbad skönhet

Publicerad den av
1

Nytt land och ny valuta. Igår passerade vi gränsen mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina genom en minst sagt intressant gränskontroll som bestod av tre akter.

Akt 1: En polis kliver på bussen och tar en snabbkoll på alla pass.

Akt 2: Busschauffören samlar in alla pass och kliver av bussen och blir borta en stund. Högst oklart vad som sker med passen under den tiden.

Akt 3: Det pågår någon form av upprop då busschauffören engagerar en stackars resenär som tillsammans med honom ropar upp allas namn och delar ut passen igen därefter.

Som sagt, högst oklart, men in i landet kom vi 🙂 Klockan var närmare tre på eftermiddagen när vi anlände till staden Mostar, vilket ligger en liten bit in i landet. Därifrån letade vi sedan rätt på vårt boende med en urusel karta till hjälp. Tack och lov var dock familjen som vi hyr ett rum utav inte urusla, utan vi bor jättefint med ett litet rum, ett minipentry  med kyl/frys och en toalett med dusch. Allt vi behöver helt enkelt 🙂


På kvällen gick vi sen ut och åt på nån mysig restaurang i den gamla delen av staden, där i princip också alla sevärdheter ligger. Vi var dock väldigt hungriga och sparade sightseeandet till idag och letade istället rätt snabbt fram en restaurang 🙂 Nån ostfylld köttbit med pommes och eftersom det var så billigt unnade vi oss varsin nutella-crepes till efterrätt 🙂

Idag har vi ägnat oss åt sightseeing här i Mostar. Först gjorde vi ett besök vid Partisan’s Memorial Cementery, vilket är en gammal minnesplats ifrån 1965 med över 260 gravar ifrån jugoslaviska krigsoffer från andra världskriget. Numera kändes det dock som ett övergivet ställe då det hade växt igen en hel del, låg glassplitter och tomma flaskor lite här och där och vi var de enda besökarna. Men ändå ett spännande besök 🙂


Efter ett besök på minnesplatsen vandrade vi omkring lite i staden på väg mot den gamla delen igen. Och kriget på 90-talet (som jag inte har helt koll på, men lärt mig lite mer om nu) är verkligen tydligt här i stan. Sönderskjutna och bombade hus står lite här och där och lite absurt mitt bland nybyggda hus. Övergivna byggnader som varken rivits eller restaurerats syns överallt. Det är tydligt att staden inte hunnit hämta sig helt, vilket ju är förståeligt då kriget inte var så längesedan. Dock absurt när man inser att det just var så nyligen som den här staden låg totalt i ruiner.


När vi passerat till andra sidan utav Neretva-floden ovan gjorde vi ett besök vid Ottmanska huset eller Turkiska huset som det också kallas. Vi visste typ inget om det, men det blev ett mysigt och annorlunda besök bland turkiska mattor 🙂


En bosnisk lunch och sen ett besök vid Stari Most (The Old Bridge), stadens symbol utåt skulle man kunna säga. Detta var en bro som byggdes på 1500-talet och knöt ihop den västra och östra sidan utav staden. Men den 9 november 1993 bombades den sönder (som mycket annat under kriget) och denna stadssymbol förstördes. Kort därefter inleddes dock ett arbete med att återskapa bron och år 2004 hade man lyckats bygga den på nytt och stadens symbol var pånyttfödd 🙂 Väldigt vackert!


Information om bron och en del om kriget fick vi vid ett besök på War Foto Exhibition som vi passade på att kika in på när vi var vid bron. Sen hade vi fått nys på ett Hercegovina-museum som såg ut att vara stängt när vi kom dit. Men vi gick in och mötte då ägaren som höll på att stänga. Hans intresse för historia hindrade honom dock från att visa oss ut därifrån, så vi fick istället en personlig liten guidad tur samtidigt som han visade en berörande film om bron och när den förstördes.

Redan innan bron förstördes och än idag på den nya bron är det väldigt vanligt med dykare. Tävlingar anordnas och flertalet lokala invånare hoppar ifrån bron och samlar in pengar ifrån åskådarna. Att detta var en stor grej fick vi veta idag, men att se någon hoppa gjorde vi redan på vår middagstur igårkväll 🙂 22 meter hög är bron. Knappast att man skulle våga hoppa själv.


Efter museumbesöket begav vi oss hemåt och har nu snidat om lite grann och ska gå ut och käka middag 🙂 Imorgon har vi bokat en buss till Sarajevo och ska sightseea där lite grann 🙂

105 km efter regnet :)

Publicerad den av
Svara

En regnig måndagsmorgon. Låter kanske inte så jättelockande för dem flesta. Men här i Kroatien var det exakt vad vi behövde. Att vakna vid 8 på morgonen och kunna ligga kvar i sängen och njuta av att få vända sig från ena sidan till den andra. Utan att behöva kliva upp. Drömmen.

Vi är kvar i Korčula, på ön med samma namn. Och igår var det alltså en regnig och ruskig måndag. Vi tog det väldigt lugnt på förmiddagen. Gick och handlade och låg inne på rummet och tog igen oss. Sen när klockan egentligen var lunchtid och vi typ nyss hade ätit frukost gick vi ut i duggregnet och kollade oss omkring lite här i staden. Vi besökte nån kyrka och tog oss en titt in i vad som kan vara det hus där Marco Polo föddes. Väldigt omtvistat det där, men vissa texter man har hittat tyder på att det var här i Korčula som denna upptäcksresande man föddes år 1254. Ni vet han som via ”Sidenvägen” upptäckte Kina och Indien och andra delar av Asien. Remember?

Sen var det dags för lunch och eftersom vi har ett utmärkt kök här i lägenheten passade vi på att laga vår egen mat denna gång. Pasta och korv och lite frysta grönsaker. Haha!


Mera regn och mera chill. Sen började klockan närma sig middag och vi kände behovet av att röra på oss lite grann innan vi satte oss ner och käkade igen. Så vi gick på museum och lärde oss lite om Korčulas historia och tittade på gamla prylar 🙂


Framåt kvällen började solen titta fram lite grann, lagom till när vi slog oss ner på en restaurang och käkade hamburgare 🙂


Lite sömn på det och sen vad det puts veck åt det fula vädret. Idag, tisdag, har det varit strålande solsken igen. Så vi bredde mackor och packade picknickväskan och hyrde resans hittills billigaste moppe och for tvärs över ön till staden Vela Luka.

”No, no, no! Vela Luka? You can’t drive all the way there”, skrattade hon som hyrde ut till oss. Men 1 timme och 20 min senare var vi en vacker moppetur rikare och framme i staden. Där avnjöt vi varsin kaffe och åkte sedan upp på ett litet berg med utsikt över stan och käkade vår medhavda lunch och drack 2 liter cola. Mums!


Mätta och belåtna åkte vi lite längre upp på berget och hade denna gång ett lyckat försök att besöka en grotta. Inte kanske den mest storslagna upplevelsen direkt, men väl värt ett besök och de 17 kr som det kostade att ta sig in där. Dessutom fick vi bevittna en pågående arkeologisk utgrävning (hm, säger man så?) 😉


På vägen hem sen stannade vi till vid ett fint kapell och en vinodling och gjorde också ett kortare besök i staden Lumbarda.


Ikväll har vi sedan tagit det lugnt och varit ute och käkat på nån skum, men mysig restaurang och nästintill blåst bort på vägen hem därifrån. Mera oväder tycks vara på gång, men imorgon drar vi tidigt härifrån och sätter oss på en färja klockan 06.00 tillbaka till Split för att sedan hoppa på en buss till Mostar. Vi tar oss då alltså in i Bosnien-Hercegovina och byter land för några dagars sightseeing innan vi på nytt beger oss ut mot kusten och enligt väderprognosen också strålande solsken igen 🙂

Att resa är sannerligen en fröjd och något att vara enormt tacksam för att man har möjligheten till! Nu ska vi packa ihop våra saker här och gå och sova några timmar! Adjö så länge!

Vårt nya favoritställe :)

Publicerad den av
Svara

Turism är ju fantastiskt. Ovärderligt om man frågar kroaterna själva. Men är man just turist själv njuter man nog lite extra av att upptäcka de där platserna som inte skriker turism, utan istället är lite mindre kommersiella och går i ett mer genuint och icke-exploaterat tema. Igår anlände vi till just ett sådant ställe, nämligen ön Korčula och till staden med samma namn 🙂 I högsäsong är nog detta ställe lika blomstrande turistigt som alla andra platser här på dalmatinkusten i Kroatien, men nu när säsongen går mot sitt slut och vi är inne i september tar sig nog inte lika många turister ut till denna ö. Räknat inifrån kusten ligger den nämligen som ”fjärde” ö ut i havet.

Därför var det med extra stor glädje som vi igår anlände hit vid 12-tiden på förmiddagen 🙂 Och väl i hamn möttes vi direkt av en trevlig kroatiska som erbjöd oss en lägenhet. Tidigare på resan har vi inte tagit ett sådant alternativ, utan själv letat oss in i staden och knackat dörr. Men denna kvinna fångade vårt intresse och efter att ha prutat ner priset med 125 kr per natt så slog vi till 🙂 Och väl inne i lägenheten insåg vi snabbt att vi hade gjort ett riktigt kap. Ett eget sovrum, vardagsrum, kök och toalett för endast 312 kr per natt för oss båda 🙂 Suveränt ju!

Dessutom har vi tvättmaskin! Kanon! 🙂 Så igår när vi kom hit slängde vi direkt i alla unkna, svettiga T-shirts och passade på att få rena och fräscha underkläder därtill 🙂 Problemet var bara vart vi skulle hänga upp alla kläder sen. Det fick bli till att utnyttja varje stol och provisorisk upphängningsanordning som fanns och sen se till att använda sträcket utanför vår altan 🙂 Plötsligt kände vi oss som hemma här 🙂


Eftermiddagen igår spenderade vi på stranden efter att först ha ätit varsin pizza på nått nice ställe vid strandpromenaden 🙂 Korčula är en väldigt liten stad på en liten utbuktning av ön med samma namn och ingenting ligger längre än 200 meter bort ifrån där vi bor mitt i smeten 🙂 Väldigt mysiga små gränder och kvarter, där man kan spendera mycket tid med att bara gå omkring och titta på varje litet trappsteg och tegelsten, haha 🙂 Men vi gick till stranden som sagt. Kan man någonsin få nog av den sköna solen?


Till kvällen sen hade vi fått nys på en god köttrestaurang. Köttet här i Kroatien hade verkligen inte imponerat på oss fram till igår. Och kanske är det just för att deras fisk är himmelsk som köttindustrin inte direkt marscherar fram här nere. Men igår, då snackar vi! Ååå, vad vi njöt av varsin riktig god köttbit med gott tillbehör 🙂 Vi passade till och med på att köpa varsin efterrätt 🙂


Förutom att vara ett toppenställe själva staden i sig har vi även lyckats tajma in en Baroque-festival 🙂 Så igår vid 21-tiden vandrade vi bort till en kyrka och satt och njöt så att vi höll på och somna av denna klassiska musik-genre 🙂 Kul och annorlunda grej 🙂


Efter dryga 1,5 timmes konsert blev det till att gå hem och sova och sen har vi idag vaknat upp till hör och häpna mulet väder. Väderprognosen säger att det dessutom ska regna idag. Buhu! Snacka om att vara bortskämda med fint väder alltså när vi nu blir lite småbesvikna över detta. Men tänker vi efter är det rätt skönt också. Vi har resans hittills bästa boende och har köpt makaroner och korv som vi ska laga till lunch själva idag. Sen har vi spel och chips och ett helt köksbord och en soffa att spela kort och ta det lugnt i. Så det råder ingen nöd på oss direkt 🙂 Redan imorgon verkar det som att solen är tillbaka här, och sen planerar vi att ta oss in till Bosnien och besöka staden Mostar och Sarajevo i 3 dagar. Så om det blir lite sämre väder när vi nu tänker gå runt i dessa städer och inte direkt ligga på en strand gör ju inte så mycket 🙂

Hoppas hösten möter er väl där hemma! Vi hörs snart igen 🙂

Förvirrade grottmänniskor!

Publicerad den av
Svara

8 dagar. Så många dagar har vi nu njutit av den kroatiska värmen. Det är lördagskväll och vi sitter på torget i Hvar, den plats där vi har gratis WiFi. Hemma hos vår kroatiska värdkvinna som vi hyr ett rum utav har vi nämligen inget internet. Snabbt och smidigt gick det dock att få boende även här i Hvar Town. En liten kort promenad in i de mysiga kvarteren och sen fick vi snabbt napp då en kvinna ropade till oss: ”Do you need a room?”. Kvinnan som ropade på oss var dock inte hon som hyrde ut, utan hon agerade istället som tolk åt sin granne som hade lediga rum hos sig. Så några minuter senare blev vi ledda in till denna kroatiska icke-engelsktalande kvinna och med hjälp av teckenspråk visade hon oss runt och berättade hur AC:n fungerade med mera. Själva boendet var billigt, även om det inte kändes jättesäkert till en början kanske, men snabbt insåg vi att det bodde en svensk kvinna i rummet bredvid, och vi blev genast lugna 🙂

Och titta så gulligt vi bor 🙂


Igår anlände vi alltså till Hvar vid 10-tiden på förmiddagen och efter att vi kommit till ro på vårt lilla rum vandrade vi iväg längs strandpromenaden och la oss en bit bort på varsin solsäng 🙂 Några timmars gassande i solen och sen var vi båda två i en annan nyans än när vi kom dit, sååå härligt!


Hungriga som aldrig förr sökte vi sen på kvällen upp en restaurang med mer bekanta smaklökar; hamburgare + dubbla Coca-Cola! 🙂 MUMS!


Idag har vi gjort en favorit i repris och hyrt en moppe och upptäckt ön Hvar. Först en tur till staden Stari Grad, där vi tog en morgonkaffe och en vaniljsmunk. Sen en tur till staden Jelsa, där det blev lunch på nått nice tapas-ställe 🙂 Och sen började förvirringen. Vi hade nämligen fått nys på en grotta lite öster om Jelsa som verkade nice. Och på kartan verkade det inte heller vara så svårt att hitta den. Men uppenbarligen var det betydligt svårare. Vi yrade omkring på moppen en bra stund, fick fråga två personer och lyckades ändå inte riktigt förstå oss på vart vi skulle. Sen blev vi lessa och slog på internet på telefonen i en mikrosekund och hittade då fram, till en avlägsen liten plats med gamla hus och en grusväg 😉 Sen började en vandring fram till en grotta som visade sig vara stängd. Haha. Succé! Inte direkt 😉 Ibland är inte turen med en helt enkelt, men vi fick oss en vandring med otroligt vacker utsikt i alla fall 🙂


På väg tillbaka till Hvar Town passade vi på att ta oss ett dopp i det blå och väl tillbaka i Hvar gjorde vi ett besök i ett fort som ligger här bakom på berget 🙂 Otroligt vacker utsikt däruppeifrån 🙂


Summa summarum har vi haft ytterligare två riktigt bra dagar här nere i semesterparadiset och ser fram emot fler äventyr 🙂 Nu är det dags att traska hem till vår tant och sova 🙂 KRAM på er!

Halloj delfinen!

Publicerad den av
Svara

04.30. Kolsvart ute. Vi smyger upp och packar ihop våra saker och lämnar lägenheten i Vis. Hundbajs på vägen. Och jag kliver rätt i det. YES!

Det blev en tidig morgon idag då vi skulle hinna med färjan ifrån Vis klockan 05.30 som skulle ta oss tillbaka till Split. Där har vi nu gjort ett snabbt byte till en annan färja (med WiFi; score!) som tar oss ut till ön Hvar och Hvar Town där vi planerar att stanna i någon dag 🙂

Det var verkligen en magisk morgon på färjan med soluppgång och en hoppande delfin! Jajamen, detta glada djur gjorde en kort visit vid fören på båten och förgyllde vår frukoststund i morgonsolen 🙂


Igår upptäckte vi ön Vis under en svettig cykeltur med många stopp och ett och ett annat havsbad. När vi frågade kvinnan som hyrde ut lägenheten till oss om fina platser att besöka på ön funderade hon om vi ville dö genom att cykla runt i detta bergiga landskap. Vi skrattade till och övervägde någon sekund om vi tog oss vatten över huvudet, men insåg snabbt när vi gett oss iväg att vi gjort ett bra val 🙂 Sån frihetskänsla alltså att cykla omkring och stanna precis när vi kände för det. Dricka vatten. Lägga oss under ett olivträd. Stanna vid nån fin strand och ta ett dopp. Etc. Etc…





Vi gjorde två lite längre stopp under den drygt milslånga cykelturen runt ön. Dels stannade vi till vid en restaurang runt lunchtid, tog ett dopp och åt aningen konstig seafood, och dels stannade vi och solade och badade vid ”Silverstranden”, en strand med stora vackert polerade och vita stenar och en klippa att sola på. Stopp #2 var verkligen värt ett besök med en härlig känsla att cykla ner genom ett skogsparti och komma fram till en vacker strand med kristallklart vatten!


Cykelturen tillbaka sen blev en svettig historia med många uppförsbackar. Skön känsla att sen brassa ner för berget och se staden Vis där vi bodde framför oss och sedan ta en välförtjänt dusch.

Kvällen spenderade vi sedan på restaurang Pajoda där vi käkade en något dyr, men väldigt god Hälleflundra till middag 🙂

Nu är vi snart framme i Hvar och det är dags att knacka dörr igen och leta någonstans att bo inatt. Önska oss lycka till!