3 juni. Aldrig har jag längtat så mycket efter ett visst datum. Aldrig har jag kunnat föreställa mig en framtida känsla så pass tydligt.

Ute fullkomligt spricker vårens glada färger ut. Värmen och solen skänker lycka nästan varje dag. Ändå känner jag inte den glädjen. Lyckan är inte där. Än.

I helgen skulle jag åka till Göteborg och springa halvmara. Något jag verkligen sett fram emot. Laddat inför. Men orken saknas. Energin lyser med sin frånvaro.

Istället väntar en helg i Uppsala. En helg med nära vänner. Med tid att koppla av en sekund och ladda kylskåpet med matlådor inför de två veckor som ligger framför mig.

Och när jag vänder mig om till det perspektivet känns det plötligt helt rätt. Ikväll ska jag och Edde på bio. Imorgon ska jag få njuta av en brunch på hotell med Robin. På kvällen födelsedagsmiddag för Emma.

Och sen blir det matlådeproduktion på söndag. För på måndag morgon, då väntar 10 timmars intensivt pluggande varje dag fram till den stora stundande tentan på fredag om 2 veckor. Allt vi har lärt oss sen den 10 december ska in i skallen.

Sen får jag vila ut. I 1 år och 3 månader. Haha!

För den 27 augusti åker jag till Kroatien i drygt 3 veckor innan jag den 21 september flyger över Atlanten till Dominikanska Republiken, där mitt äventyr fortsätter.

Ljuset lyser verkligen starkt där borta i tunneln.

2 veckor. Keep up the good work Markus!