Fredag eftermiddag och än en gång sitter jag på ett tåg och låter tankarna spinna iväg. Har haft en bra vecka och är nu på väg till Linköping för att hälsa på amigo A i helgen 🙂 Sist vi sågs var i augusti så vi har lite tid att ta ikapp, haha 🙂

En skön vecka har jag haft och nu har jag äntligen blivit frisk också efter en dryg veckas förkylning. Så igår tränade jag för första gången på länge och hör och häpna; Mathias tog med mig till gymmet där vi körde ett rygg- och bicepspass. Är helt slut i musklerna idag och orkar knappt hålla uppe telefonen, så det här inlägget skriver jag faktiskt ifrån datorn, haha 😉 Insåg också där och då varför jag har haft det så svårt att ta mig till gymmet själv tidigare. Jag är så otroligt van vid att träna kondition och känna mig slutkörd cirkulations- och respirationsmässigt att ett gympass där man inte får upp pulsen inte känns som ett träningspass. Och om poängen är att träna och bli trött känns det ju rätt meningslöst när träningspasset väl är över om känslan då är att man typ inte har tränat 😉 Men det ska det bli ändring på! Mathias peppar mig och fler gånger ska vi ta oss dit 🙂 Sen tvivlar jag ju på att ni kommer att få möta en muskelknutte om några månader eller så, men lite starkare skulle jag nog må bra av att bli faktiskt, don’t you think? 😉

Om inte annat kanske skolan låter mig testa lite anabola steroider för att se vad som händer liksom 😉 Vi läser farmakologi just nu och i onsdags fick vi faktiskt testa läkemedel som laborerade med våra pupiller lite grann 🙂 Take a look:

I tisdags hade vi hemgrupp och i onsdags gick jag först en långpromenad med Charlotta och sen förlängde jag och Maria HP-euforin genom att titta på andra filmen 🙂 Igår, torsdag, åkte jag och mitt goa häng ifrån skolan hem till Lena för att där sedan fira Thanksgiving på kvällen 🙂 Lena är ju från USA och hade förberett en helt magisk och klassisk thanksgiving-middag med massa traditioner ifrån USA och hennes familj. Så vi hjälpte henne med det sista på middagen och åt sedan mat så att det stod ut genom öronen, haha 😉

Underbara Lena som hade fixat massa mat 🙂

MUMS 🙂

En sen kväll med massa mat, lekar och skratt följdes av en kort natts sömn och sen skola idag. På eftermiddagen hade vi privilegiet att lyssna till skådespelaren Benny Haag som spelade upp en monolog om sitt liv i missbruk. Han växte upp med en alkoholiserad pappa och har själv varit alkoholist i många år. Men för 12 år sedan tog han det viktigaste beslutet i hela hans liv; att ta itu med sina problem och välja sin familj och de han älskade framför spriten. En otroligt gripande och välarbetad monolog som att döma av tystnaden i föreläsningssalen träffade många utav oss.

Alkoholism; arv eller miljö? Många menar nog att båda två spelar en avgörande roll. Visst kan det ha med gener att göra – att barn till alkoholiserade föräldrar löper en större risk att själv falla in i missbruk – men sen har nog mycket att göra med att dessa barn också växer upp i en tuff miljö med alltför få hjälpmedel att ta sig därifrån. Vägen in i missbruk är helt enkelt närmre.

Är det en sjukdom? Ett ansvar som ligger på oss som står utanför att gripa in och hjälpa personen som är drabbad? Givetvis behöver dessa personer all hjälp de kan få, men Benny lyfte faktiskt fram en ny definition som gav oss ett nytt perspektiv.

Alkoholism är en allergi. Inte säger du till den person som har slagit sitt barn efter att ha druckit sig aspackad en tisdagseftermiddag att hen inte bär ansvaret för den misshandel som hen precis har utsatt sitt barn för. Nej, det är inte en oskyldig handling. Det beror inte på en sjukdom.

Lika mycket som nötallergikern väljer att avstå ifrån att äta nötter eftersom hen vet att det är skadligt för henom bör också alkoholisten välja att avstå ifrån alkoholen då hen vet att det kommer att skada både henom själv och personer i sin omgivning. Det är ett val!

Ett sådant perspektiv slänger dock inga skuggor över den enorma brottningskamp som det faktiskt är att leva som alkoholist. Benny jämförde det med att vara ute på stan en lördagskväll och plötsligt bli fruktansvärt kissnödig. Och med ingen toalett i sikte måste du välja att knipa igen. Att ställa sig bakom ett hörn och pissa på gatan visar enbart på dålig karaktär. Du kan hålla dig! Du kan vänta tills du kommer hem! Men smärtan tar till slut över. Du klarar inte av att hålla dig längre. Du springer runt, klättrar på väggar, gör ALLT för att få släppa på trycket och kissa. Likadant är det att gå runt och vara beroende av alkohol. Även om du vet att det skadar dig – att det inte är socialt accepterat att kissa på gatan – öppnar du ändå flaskan och häller i dig; enbart för att slippa den fysiska smärta som annars plågar dig.

Många gripande och intressanta tankar ifrån Benny alltså 🙂

Nu sitter jag på tåget som sagt. Om lite drygt en timme är jag framme i Linköping och ska få hänga med amigo A i helgen 🙂 Längtar! Ha en bra helg hörrni 🙂