Du ser hur jag ensam och modlös satt mig ner, i en kamp jag inte orkar kämpa mer.
Om jag inte får falla i Dina armar, i vems armar ska jag då falla i?
Min väg har känts lång och i stormarnas land har jag famlat efter en skyddande hand.
Om jag inte finner ro i Dina armar, i vems armar ska jag då finna ro?
Du går aldrig förbi mig. Du vill för evigt vara min.
Du går aldrig förbi mig. Du vill för evigt vara min.
En smärta som bränner sönder min kropp. I dess svaghet ser jag inget hopp. Om jag inte kan bli hel i Dina armar, i vems armar kan jag då bli hel?
Du går aldrig förbi mig. Du vill för evigt vara min.
Du går aldrig förbi mig. Du vill för evigt vara min.
Du vill för evigt vara min…
markusfridlund 