Throwback night; har legat och tittat på bilder från Latinamerika, wow, svårt att ta in. Så knäppt hur livet är. Det svänger, tar kliv framåt och faller några steg tillbaka, möter vägskäl, berg att klättra över, djupa hav att ta sig förbi, oaser att stanna upp vid, ljuva platser att njuta av, allt har det, allt bär det med sig…

Pendlar mycket mellan ljuva stunder och djupa tankar just nu. Trivs så otroligt bra med de människor jag har runtomkring mig. Att få forma sitt liv tillsammans med andra, det är mer än en välsignelse, men också så otroligt svårt ibland. Att låta människor påverka en i den ena eller den andra riktningen, att låta personer komma in i ens liv och forma och beröra, det kan vara tungt, ibland ljuvligt, mest omtumlande…

Att ha hjärta för människor, att se dem med Guds ögon, Guds underbara kärlek, oj, det finns inga ord för det djup och den kraft ett sådant relationsbygge ger…

Pendla, pendla mellan glädje och eftertänksamhet, lycka och saknad, typ så känns det just nu. Jag har så mycket att vara tacksam över, så många människor som jag fullständigt vill ösa över med min kärlek, men det är så svårt. Så svårt att hitta en balans mellan glädjeruset och nuet, vardagen…

Orkar inte ta tag i saker ibland, finner ingen motivation, ingen lust. Vad spelar några cellulära signalvägar för roll i ett större perspektiv? Vad är meningen med en kväll sittandes i en soffa framför mästerkocken? Vad är en resa till Latinamerika? Läkare, oj, vilket yrke, är det där jag hör hemma? Att nöja sig och att utmana sig själv, att tvinga ut sig själv på öppet vatten, att samla sig och vara glad över att sitta kvar i båten. Hur finner man balansen mellan vad som är rätt och vad som är fel? Vad borde man göra fast man inte orkar eller vill och vad är okej att släppa taget om, kanske sluta hoppas på?

Ibland kan jag känna mig så oerhört vilsen. Vilsen i en tid då jag trivs bättre än någonsin, i en tid som är fylld med så mycket glädje, så mycket hopp, så mycket lycka, frid och kärlek. Det är sannerligen inte lätt. Vad vore jag utan dig Gud? Du är min klippa, min stadiga grund. Till dig kan jag alltid vara tacksam, oavsett vad som händer. Du är min tillflykt, min borg, mitt allt…

”Amazing love, how can it be
That you my king would die for me
Amazing love, I know it’s true
It’s my joy to honor you
In all I do, I honor you.”

Söndag, underbara söndag! Vaknade imorse vid 10, tog en dusch och åkte sedan till Korskyrkan och gudstjänst. Kanonstart och mysigt fika efteråt med Andrea och Filip och sen fick jag även fika lite med Sune, pastorn i församlingen. Att bli medlem och börja engagera sig känns mer och mer lockande, wow, spännande! 🙂

For sedan hem och städade lägenheten innan jag slöt upp med Emma och Ida och gick på möte i Mikaelskyrkan klockan 16 🙂 Dubbla möten idag alltså, härligt! Sen var det bön i Korskyrkan klockan 18, dit även Edde anslöt 🙂 Vilken underbar dag med mycket go input!

Klockan var 20 och Ida skulle hem, men jag, Emma och Edde var hungriga. Så vi drog till en pizzeria istället, köpte med oss varsin pizza och gick hem till Edde och satte oss och prata. Åh, ett blivande kollektiv, känns så roligt ❤ Vi trivs så bra ihop! Men inte kommer det bli lätt att sova inte, hahaha, vi går ju aldrig och lägger oss! Klockan är 01.27 och vi har precis kommit hem efter ett långt och djupt samtal där borta. Men ack så underbart det är! Vad gör väl lite för lite sömn? 😉

Och mellan alla djupa samtal måste man ju röra på sig lite. 22.38 och lite friskisgympa i vardagsrummet, haha 😉

Heldag i plugget imorgon! Ska dunka in mer kunskap om signaleringsvägar i cellen – spännande! 🙂 Kram och god natt!