Wow – vilken spännande, nervös och annorlunda känsla jag har i magen just nu. Det är så mycket som händer, så många spännande händelser att se fram emot, så många ögonblick att ta vara på. Idag gjorde jag min allra sista dag på ICA Esplanad, mitt sista arbetspass av totalt 488 stycken. Det har verkligen varit ett superbra jobb att ha vid sidan av plugget, på somrarna och mellan olika happenings. Det har varit en trygghet, en plats där jag har känt mig hemma, där jag har trivts. Men nu är min tid där över. Idag skar jag för allra sista gången upp ett hekto kokt gästabudsskinka och gav till kunden. Det var sista gången jag slängde in kyckling i grillen, sista gången jag gjorde smörgåstårtor, sista gången jag vägde upp ett halvt kilo rökta räkor. För nu är min tid på ICA Esplanad över, det känns så i hela kroppen. Nu är det dags för nått nytt. 5 år har gått – jag är färdig, redo, klar.

Visst känns det vemodigt att lämna en plats som jag har trivts så bra på, lämna människor som jag knutit an till och som jag vet att jag kommer att sakna, men nu tar jag tag i nya utmaningar. Det är dags. Tid. Nu.

I helgen ska vi träffas och umgås med släkten på pappas sida, ha aktiviteter uppe på södra berget, spela bowling och äta middag tillsammans. På måndag far vi ner med flyttlasset till Uppsala; det är nära nu. Sen på torsdag far jag och Anna till Rom i en vecka och därefter blir jag hemma tre dagar innan det är dags att flytta ner på riktigt. Det kommer att gå fort. Det kommer att bli så kul, så spännande, så nytt! Jag är verkligen taggad! 🙂

Sen får vi se vad som händer när vi väl är nere. Emma kommer ju att börja läsa till sjuksköterska i början på september och vad det blir av mig, det återstår att se 😉 Vi fick ju reda på det andra antagningsbeskedet i tisdags och det var ju lite av ett skämt. Nog hade jag hoppats på att komma in, men att avancera från 11:e reserv till antagen kändes som ett rätt stort hopp. Men visst hoppades jag!

När jag sedan loggar in visar det sig att jag är första reserv, F Ö R S T A reserv, haha! Känns ju helt sjukt, kunde inte EN liten ynka person till ha tackat nej?!!! Samtidigt har jag ju nu det bästa utgångsläget man kan ha. Jag är första reserv, vilket innebär att jag får en plats om bara EN person tackar nej eller hoppar av senast två veckor efter kursstart. Känns nervöst och jobbigt att inte veta vad som ska ske. Visst har jag goda chanser att kunna komma in, men man vet ju aldrig. Åh, jag VILL verkligen det här! Läkare är allt jag drömmer om just nu! Jag vill inget hellre än att börja plugga i höst!

Något som i alla fall är säkert är att mitt liv från och med nu kommer att se rätt annorlunda ut. Jag ska flytta hemifrån, bo i lägenhet, i en annan stad. Inget mer jobb i Sundsvall, inte på ett bra tag. Wow – det här känns såååå bra! 🙂