…”hur är det annars då?” – vilken oerhört irrelevant fråga egentligen! Fel att acceptera att personen du pratar med inte mår så bra just nu – att fråga hur det är annars, that’s just an easy way out för att kunna lämna diskussionen med gott samvete…
Hur många gånger har man inte suttit och pratat med någon, kanske kommit in på djupare saker, öppnat sig för varandra och insett att personen du pratar med inte alls har det så lätt?
”Hur mår du?” – det är den första naturliga frågan… När sedan personen berättar om sitt liv, att situationen hemma inte är enkel, att personen precis har gjort slut med sin kille eller tjej, fått sparken och inte orkar med allt som händer i skolan – då blir det visst lite jobbigt, och den där helt och hållet irrelevanta frågan ”hur är det annars då?” kommer fram…
Och vad blir svaret på det? ”Ja, annars är det väl helt okej…” – vadå annars?!!!
Ska man bortse ifrån allt som personen precis sagt, sätta ett ”förutom” framför allt som blev lite jobbigt att bemöta och pusta ut med vetskapen om att annars så var allt bra?!
Hur ofta ställer vi inte frågan ”hur mår du?” när vi springer på någon på stan och tar för givet att svaret ska bli ”jo, tack, det är jättebra!”? Fine att det kanske i ett sånt läge inte riktigt lämpar sig att dra hela storyn och gråta ut, men borde vi inte bli bättre på att faktiskt bemöta människor utifrån hur de mår och känner och inte fly undan med en enkel fråga som ”hur är det annars då?”?!
Hur komiskt vore det inte om en kompis frågade dig hur det är annars när du precis suttit och berättat att du kommit in på läkarprogrammet, nyss funnit din livs kärlek, stormtrivs på jobbet och är överlycklig? Vad svarar man på en sån fråga då? ”Hm, jo, annars, förutom att jag är lyckligare än nånsin, bortser jag ifrån det, då mår jag ju rätt piss faktiskt…” – hur irrelevant fråga vore inte det?
Exakt lika irrelevant är ju frågan när en kompis precis suttit och berättat om allt jobbigt som hänt just nu…
Aja, it’s just a thought – ta åt dig om du vill eller lämna det jag skrivit som det är – kanske är bäst så, vad vet jag?…
Att vi alla borde bli bättre på att lyssna på människor, att kunna bemöta och hjälpa de som vi har runtomkring oss, det är vi nog däremot överens om… Jag tror vi lämnar det där…

