Vad är det med oss människor och att vi bildar en uppfattning av någon efter tre sekunder och sedan har så svårt att bryta den? Blir less, frustrerad och ledsen över att så många tycks fungera på det sättet (och där inkluderar jag tyvärr mig själv ibland) – tröttsamt!
Läser ju Matematik C nu (en kurs jag läste och blev mer än godkänd i på gymnasiet, men som jag tänkte repetera för att underlätta den kommande D-kursen) och jag har tyvärr inte hunnit gå på några föreläsningar på grund av en massa jobb. Förra veckan kikade jag dock till slut in på en föreläsning och upptäckte då att läraren deriverade på ett annat sätt än vad jag lärde mig på gymnasiet. Just to be sure gick jag därför fram efter lektionen och frågade om vi på tentan måste göra så som han lär ut eller om andra tillvägagångssätt också är okej. Hans svar löd:
”Ja, men då får du acceptera att det blir en hårdare rättning!”
Smackelibang och mitt självförtroende sjönk ner till botten… Sedan fortsatte han:
”De som har gått på föreläsningarna och tänker som jag gör kan ju göra en del slarvfel, men ändå visa att de förstått själva tillvägagångssättet. Gör du på nått annat sätt och får fel och jag inte förstår hur du har tänkt då kan jag ju inte ge dig några poäng.”
Hm, ja, det kunde jag ju köpa, den risken får jag väl ta. Sedan skrev han upp en ekvation på tavlan som min classmate bredvid kommenterade som svår och bad mig derivera den. Jag tittade på den en stund, suckade och erkände att jag inte kunde lösa den och han fortsatte:
”Om du skiter i föreläsningar och inte tar in den kunskap som jag lär ut – det är upp till dig. Det här är inte gymnasiet, så du får väl göra vad du vill!”
Deppad och aningen illa till mods gick jag därifrån, men jag kände ändå att vad sjutton, det här fixar jag! Han vet ju inget om hur jag presterade på gymnasiet eller att jag inte direkt är en sån person som skiter i skolan och inte bryr mig, så jag släppte det där rätt fort.
Idag däremot tänkte jag att jag skulle gå och hämta ut lite gamla tentor som jag hade hört att de andra hade fått på föreläsningarna. Klart jag känner att jag måste repetera lite grann (var ju ett tag sen jag läste kursen) och då kändes ju gamla tentor som ett perfekt sätt att göra det på. Då märker jag vart kunskapen saknas och kan se till att plugga in det innan tentan för att komma dit hyfsat förberedd. När jag kom bort till mattelektionen för att genomföra det jag hade tänkt hann jag knappt säga två ord innan läraren fyllde i min mening:
”Hej! Jag tänkte bara…”
”…hämta ut några gamla tentor och sedan gå!”
Han tittade lite irriterat på mig, men jag svarade i alla fall att det var det jag tänkte göra.
”Här har du! Sen går ju jag igenom vissa saker på föreläsningarna som kommer skilja sig på era tentor ifrån dessa, men det missar ju du då! Det är ju upp till dig när du inte kommer på föreläsningarna, den risken får du ta!”
Självklart får jag göra det! Snacka om less jag blev och framför allt ledsen att han bemöter mig på det sättet han gör! Okej fine, jag går inte på föreläsningarna, men jag skiter liksom inte i kursen utan tänker se till att klara den ändå (jag har ju för sjutton redan läst den en gång!). Kände mig ju som världens sämsta person som inte bryr sig om nånting och skiter i skolan, och sån är inte jag!
Var liksom så tydligt att han hade bildat en uppfattning om mig och sedan bemötte mig därefter. Egentligen är det väl skit samma, jag är glad att jag skriver tentan anonym och inte behöver bry mig om vad han tänker. Jag tar liksom inte illa upp för jag vet att oavsett vad han tänker om mig så stämmer det inte! Det är liksom inte det som är poängen. Det jag stör mig på och blir irriterad och ledsen över, det är att så många människor gör exakt så som han – bildar en uppfattning och gjuter sedan in det i betong!
Tänk om vi kunde se lite mer till varje person, ta oss tid till att lyssna, känna och försöka förstå. Då kanske vi skulle kunna undvika många onödiga konflikter, kunna förhindra diskriminering och faktiskt kunna hjälpa människor att vara och leva som den person de är.
Det är den värld jag vill leva i, that’s the dream I have! Tack och god natt!