Månadsarkiv: maj 2012

Home Sweet Home :)

Publicerad den av
Svara

Efter att ha spenderat drygt 24 veckor på andra sidan jordklotet, i olika kulturer och med två olika språk, har vi nu återvänt till Sverige och kommit hem till vårt kära Sundsvall 🙂 Det känns otroligt konstigt att vara tillbaka efter så lång tid, men samtidigt så oerhört skönt! Familj och vänner har varit saknade och känslan att leva ett mer normalt, vardagligt liv har lockat oss mycket på sistone! Samtidigt har vi haft det helt fantastiskt där borta, fått vara med om SÅ mycket och gjort en resa vi förmodligen aldrig kommer att göra igen. Bara det faktum att vi fick göra denna resa, att vi faktiskt hade möjligheten att genomföra den, ja, det gör oss otroligt tacksamma och får oss att titta tillbaka på allt med ett stort leende på läpparna 🙂 Det har varit ett helt fantastiskt halvår där borta, ett halvår som vi förmodligen kommer att minnas i resten av våra liv!

Men nu är vi alltså tillbaka och en sommar med jobb på ICA väntar för oss båda! Sen får vi se vad som händer, om det blir plugg till hösten eller om vi kommer på någonting annat att göra. Innan vi säger adjö vill vi dock passa på att tacka alla er som har följt oss, som har kommenterat och stöttat oss under vår tid på andra sidan jorden. Ni har betytt oerhört mycket och hjälpt oss att ta oss igenom stunder då vi bara ville ta vårt pick och pack och fara hem! Så TACK för allt stöd och hjälp längs vägen! Det kommer vi aldrig att glömma! 🙂

Innan vi säger hejdå vill vi också passa på att publicera nått som vi burit runt på och räknat på under hela resan och vars läsning faktiskt är rätt komisk! Innan vi for bort till Latinamerika visste vi ju att vi skulle komma att åka mycket buss, och varför inte hålla räkningen och se hur många timmar som vi suttit i olika transportfordon 😉 Dessutom har det gått åt en hel del solkräm (även om man kanske inte kan tro det efter alla gånger som Markus har bränt sig, men ändå, haha) och morbida har vi verkligen varit vad gäller den enorma mängd Coca Cola som vi har druckit! Haha 🙂 Här har ni den statistiken:

Total tid i…
Buss: 271 timmar
Flyg: 40 timmar
Båt: 54 timmar
Tåg: 9 timmar
Jeep: 10 timmar

Annan rolig information:
– En liter solkräm har förbrukats
– Vi har druckit 274 liter Coca Cola tillsammans.
– I 96 timmar har vi suttit och kollat på Grey’s

Ja, det var nog allt! Nu återstår inte så mycket mer än att ta farväl och än en gång tacka alla er som har följt oss längs vägen! Ni har betytt mycket och varit med och gjort denna fantastiska resa till ett minne för livet! TACK!

/ Axel och Markus

En sista hälsning ifrån LA :)

Publicerad den av
Svara

Ja, nu är det bara några timmar kvar innan vi ska sätta oss på flyget och ta oss tillbaka till vårt kära hemland Sverige. I 24 veckor har vi befunnit oss på denna fantastiska kontinent, fått se och uppleva saker som vi sent kommer att glömma och haft de 165 kanske mest händelserika dagarna i hela våra liv 🙂 Och visst känns det skumt att vi inom kort ska lämna allt detta och fara tillbaka till Sverige igen, men samtidigt ska det bli så otroligt roligt att få komma hem och leva ett lite mer normalt liv igen och få träffa er alla igen 🙂 Det ser vi verkligen fram emot!

Sist vi skrev här på bloggen hade vi precis besökt Cristo Redentor på söndag och sockertoppen på lördag och dessförinnan haft några riktigt lugna dagar med inte allt för bra väder inledningsvis. Bättre väder skulle vi dock verkligen komma att få därefter med strålande sol och 25-30 grader från söndag och fram tills idag 🙂 Så i måndags tänkte vi att det var dags för ett strandbesök igen och efter att ha fått berättat för oss att Praia Ipanema skulle vara en riktigt fin strand tog vi vårt pick och pack och begav oss dit. Väl där slog vi oss ner i varsin solstol som gick att hyra på stranden för 14 kronor vardera och stekte rejält i solen samtidigt som ljudet när de tre meter höga vågorna bröts mot stranden ständigt nådde våra öron. Efter att ha legat där i dryga timmen kanske var det dags för första doppet och vi lämnade våra saker inom ett tryggt avstånd ifrån vattnet och hoppade i……trodde vi, haha 😉 Under tiden när vi var i vattnet och lekte i vågorna (som för övrigt var så starka att de slängde upp oss mot stranden och drog ut oss flera gånger, nästan så att det var lite läskigt faktiskt) upptäcker vi hur en oerhört hög våg närmar sig stranden. Vi hinner väl inte riktigt fundera, utan den fullständigt slår in över oss och sveper dessutom upp över alla våra saker och drar ut dem i vattnet. Paniken slår oss lite och i några sekunder därefter springer vi omkring där vid strandkanten och försöker få tag på våra tofflor, handdukar och solstolar som alla svepts ut i vattnet, haha 😉 Vi lyckades i alla fall efter lite om och men få tag på alla våra saker och ta dem längre upp på stranden, men då var det liksom lite för sent. Alla våra saker (det vill säga kläder, handdukar, lunchmat, pengar och Axels kamera) blev fullständigt genomvåta och dessutom indränkta av sand…suck! Nu var det väl inte hela världen, det var ju rätt komiskt egentligen, även om det var lite surt att Axels kamera nu tycks ha fått tacka för sig och lämnat oss, men den var ju rätt paj innan också så några större floder grät vi väl inte över den.

Eftermiddagen spenderade vi sedan där på stranden, solade och njöt av fint väder samtidigt som vi med jämna mellanrum gick och vände och skakade på våra kläder och handdukar som hängde på nått räcke och försökte torka. Dessutom satt Markus ett tag med pengarna viftandes i vinden mot solen för att få dem att torka, haha 😉 Maten var väl inte den bästa heller kanske då våra baguetter blivit kryddade med lite saltvatten och sand, men de gick rätt bra och äta ändå 🙂 Så kan det gå, haha!

Några bilder när våra saker är fullständigt neddränkta med vatten har vi inte då Axels kamera som sagt gick sönder och Markus iPhone inte var med i väskan. Här kommer i alla fall en bild på stranden och det fina vädret 🙂

Efter att ha legat där i någon timme kanske hade våra kläder och handdukar torkat rätt bra och vi kände oss nöjda och begav oss tillbaka till hostelet 🙂 Där väntade sedan någon timmes deg framför två avsnitt Grey’s och lite checkning av mail och dylikt innan det sedan var dags att möta upp Martina och Victoria (de två svenska tjejerna som vi hängde lite med på Ilha de Santa Catarina) 🙂 De hade nämligen en måndag som denna tagit sig hit till Rio och hört av sig till oss för att vi skulle kunna ses och umgås lite till, något som gladde oss båda och gjorde att vi snabbt planerade in en middagsdejt denna måndagskväll 🙂 Så vid sådär åttatiden på kvällen kom de och mötte upp oss vid vårt hostel och vi gick sedan ut och käkade god pizza på någon närliggande restaurang samtidigt som vi skrattade så att magarna och kinderna värkte och hade det riktigt trevligt tillsammans 🙂 När vi blivit mätta och belåtna gick vi även tillbaka till hostelet vårt, drack lite vin, spelade kort och fortsatte den härliga gemenskapen 🙂 En toppenkväll hade vi med andra ord!

Axel och Martina 🙂

Markus och Victoria 🙂

God pizza åt vi som sagt:

När det var dags att betala passade vi på att bli av med lite småmynt. Snacka om störiga kunder, haha 😉

Igår (tisdag) vaknade vi upp vid tiotiden efter att ha sovit ynka fem timmar (Martina och Victoria blev kvar på hostelet vårt riktigt länge och tog sig inte härifrån förrän klockan blev riktigt sent, haha) 🙂 Hursomhelst vaknade vi upp till ytterligare en riktigt härlig dag med otroligt fint väder. En dag på stranden var med andra ord givet och vi hade dessutom gjort upp med Marina och Victoria att vi skulle träffas på Praia Copacabana vid elvatiden. Så dit kom vi, hyrde varsin solstol och slog oss ner i sanden i den stekiga solen 🙂 Efter någon timme blev det riktigt hett och vi var tvungna att gå i för att bada. Någon repris ifrån i måndags med att få alla saker neddränkta skedde dock inte, däremot var vi med om något som var aningen surare, vi blev rånade! Detta var ju lite av ett skämt och kändes sjukligt ironiskt då vi klarat oss så oerhört bra fram tills dess liksom (kanske just därför…). I 164 dagar hade vi klarat oss helt fläckfria, inte blivit av med en enda grej och blev väl tyvärr lite bekväma, slappnade av och tänkte inte riktigt att något sådant kunde hända, under vår näst sista dag, NÄST sista, heeeelt sjukt faktiskt! Aningen lurade kände vi oss verkligen, men såhär i efterhand, när man har fått lite distans till det hela, var det ju egentligen rätt komiskt att det skedde då liksom, när vi bara hade en ynka dag kvar här borta, haha 😉 Vi gick som sagt i för att bada, samtidigt som Martina stannade kvar uppe vid våra grejer och solade. Hon vaktade väl inte riktigt våra saker (det hade vi aldrig gjort upp att hon skulle), men hon låg liksom typ två meter ifrån vår väska. Trots detta lyckas alltså någon gå förbi henne, rycka åt sig väskan och fortsätta sin walk, utan att någon märkte det. Sjukt, men så var det, för när vi kom upp ifrån vattnet var väskan spårlöst försvunnen. Det var en axelväska som Markus köpte i Guatemala och som ni säkert har sett på flertalet bilder tidigare. I den låg ett par shorts, en t-shirt, ett par kalsonger, solkräm, en kortlek, ett par solglasögon, nyckeln till hänglåset på hostelet och det störigaste av allt, Axels plånbok med bankkort, körkort och så mycket som 1 000 kronor. Vi hade varit så dumma att vi tagit ut pengar precis innan vi gick till stranden för att ha råd att köpa någon lunch där. Och som sagt hade vi väl tyvärr blivit lite bekväma, tänkte inte riktigt på att det egentligen var idiotiskt att ta med sig så mycket pengar till stranden, men det var liksom den summan vi alltid brukade ta ut och gjorde det även nu rent instinktivt…suck!

Så istället för att fortsätta sola där på stranden fick vi ta oss upp till hostelet igen, leta rätt på någon i receptionen som kunde hjälpa oss att slå sönder hänglåset så att vi kunde ta oss in till våra väskor och få tag på iPhonen och ringa och spärra korten. Någon timme fick vi ägna åt detta samtidigt som Markus också fick ta kontakt med hemmet sitt och fixa lite mer pengar så att vi kunde betala hostelet för den senaste veckans hostelnätter (vi hade liksom inte räknat med att bli av med 1 000 kronor, haha). Aja, allt gick ju bra med oss och vi mår jättebra så man får ju tänka att det faktiskt bara var lite kläder och pengar som vi blev av med, saker som faktiskt går att ersätta. Axels körkort var ju givetvis lite störigt, men det är ju samma där, det går ju att ersätta när vi kommer hem. Vi kan ju tänka att vi skänkte 1 000 kronor till någon stackars människa som kanske har det svårt, vad vet vi, då känns det ju lite bättre, haha 😉 Aja, nog pratat om detta, skett är skett och nu har vi alltså även fått vara med om denna händelse som vi faktiskt hade ställt in oss på skulle ske någon gång under resan, men som vi kanske inte hade förväntat oss skulle inträffa under den näst sista dagen, men aja 😉

Väl tillbaka på stranden igen efter att ha spärrat kort och fixat och donat på hostelet var det dags att få i oss lite lunch och vi köpte oss varsin subway-macka med hjälp av lite ekonomiskt bidrag ifrån Martina och Victoria 🙂 Därefter blev det faktiskt inte så skönt att ligga kvar på stranden längre då klockan började närma sig halv fyra på eftermiddagen och den stekande hettan försvann lite grann. Då såg vi istället till att bege oss till ett bageri och fika lite tillsammans innan vi sedan sa hejdå och gick tillbaka till hostelet för att vila lite. Något långt hejdå blev det dock inte, för redan några timmar senare (klockan åtta på kvällen om vi ska vara exakta) möttes vi upp igen för att gå ut och käka tillsammans 🙂 Tjejerna bor lite annorlunda här i Rio och kör på den alltmer trendiga couch-surfingen, vilket innebär att man går med i något nätverk och letar rätt på någon person i den staden man ska till och får sedan bo hemma hos denna person helt gratis 🙂 Detta kan ju tyckas låta lite farligt, men Martina och Victoria hade lyckats hitta en riktigt trevlig kille som verkligen lägger ner tid på dem och hjälper dem med en hel del. Han lagar frukost och har skjutsat och betalat taxis och bussar åt dem, galet hjälpsam med andra ord! En kväll som denna hade han lovat att ta med tjejerna till en riktigt bra restaurang där det skulle bjudas på en pasta-, pizza- och crepes-buffé och det var alltså till detta som Martina och Victoria hade bjudit in oss 🙂 Väl framme vid denna omtalade restaurang var det bara att hugga in och äta sig mer än proppmätt så att man kunde rulla ut någon timme senare 😉 Pasta, pizza, crepes och hur mycket läsk vi ville ha bjöds ständigt vid bordet och killen Martina och Victoria bor hos hjälpte oss alla med att översätta menyn och beställa in det vi ville ha 🙂 När vi någon timme därefter var mer än mätta var det bara att betala den lite drygt 100-kronorsnotan och känna att man hade ätit för säkert det dubbla beloppet om vi hade varit i Sverige, sjukt prisvärt med tanke på vad vi fick alltså 🙂 Och trevligt hade vi det som vanligt, skrattade och lät munnarna pladdra på 😀

Martina och Victoria på restaurangen 🙂

Här testar vi på något lite speciellt, nämligen sweet pizza och nutella crepes med glass, åh, så smarrigt 🙂

När vi som sagt ätit oss mer än mätta var klockan närmare elva på kvällen och det var dags för oss att ta tunnelbanan tillbaka till hostelet för att sova vår allra sista natt här i LA (LatinAmerika alltså om någon inte hängde med på den, haha) 🙂 I morse vaknade vi sedan upp vid ungefär tiotiden och liksom de senaste dagarna var det även idag riktigt fint väder med strålande solsken och 25-30 graders värme. Även idag hade vi bestämt med Martina och Victoria att vi skulle träffas på stranden för att sola och bada lite ihop, något som vi gjorde ungefär vid elvatiden 🙂 Och denna gång såg vi till att inte ha några saker med oss mer än oss själva och ett bar badbyxor, haha 😉 Inte heller råkade vi ut för några fler incidenter (mer än att Axel fick solkräm i ögat, haha), utan vi hade en riktigt skön dag på stranden och njöt lite extra av de sista timmarna i detta underbara väder som denna kontinent varit rätt bra på att ge oss under denna resa 🙂

Nu sitter vi alltså här på hostelet, har tagit oss varsin dusch och ska om två timmar bege oss mot flygplatsen för att sedan klockan 22.50 ikväll påbörja den 18 timmar långa flygresan tillbaka till Sverige 🙂 Och imorgon (torsdag) klockan 20.25 svenskt tid, ja, då landar vi på Arlanda och är tillbaka på den plats där vi för fem och en halv månad sedan tog flyget till Mexiko ifrån. Visst känns det helt sjukt, men samtidigt så galet roligt! Vi saknar er så mycket där hemma och det ska verkligen bli superkul att få komma hem och träffa er igen! SNART ses vi, aaaaaaaaaah!!! 😀

/ Axel och Markus

Kristus, en sockertopp och lite samba i Rio de Janeiro :)

Publicerad den av
Svara

Med ynka fem dagar kvar innan vi är hemma i kära Sundsvall kommer här en liten hälsning ifrån Rio de Janerio, den stad som vi har befunnit oss i sedan i måndags. För er som har hängt med oss vet ju att vi i måndags tog flyget ifrån Florianópolis efter en solig och härlig vecka på Ilha de Santa Catarina. Vädret vi möttes av när vi landade på Rio de Janerios flygplats på måndag eftermiddag var väl inte direkt det bästa. Regnet öste ner, även om det var rätt varmt temperaturmässigt. Efter att ha läst lite i lonely planet hoppade vi in i en taxi och tog oss bort till Copacabana, ett känt område här i stan där vi hade hittat ett rätt billigt och vad som verkade vara ett helt okej hostel. Väl där checkade vi in och sedan återstod inte så mycket av dagen än att ta oss till första bästa matställe (vilket fick bli KFC), se några avsnitt Grey’s och sedan lägga oss för att sova 🙂

När vi vaknade upp på tisdag morgon vräkte regnet fortfarande ner och vi låg kvar i våra sängar ett bra tag till följd av det. Och så mycket mer än att ligga inne på rummet, ta det lugnt och se en massa Grey’s, nej, det gör man inte när det öser ner regn och är dåligt väder. Inte heller orkar man leta upp något bra matställe, så det fick bli Subway till lunch och KFC till middag igen, haha 😉 En superslapp dag, kanske den slappaste av de alla, hade vi alltså 🙂

Tisdag blev onsdag och vi vaknade upp till en helt okej dag vad gäller vädret. Regnet hade slutat falla och solen tittade fram lite nu och då. Vi ville dock vänta med att göra de två huvudsakliga aktiviteterna (besöka Jesusstatyn och sockertoppen) tills det blev lite bättre väder då vi definitivt kunde få bättre utsikt en solig och klar dag än en dag som denna. Så vi degade lite på rummet, satt och lekte lite med iPhonen och datorn (yes, i singular säger vi det då Axels dator tyvärr fått nått bryt och lämnat oss, snyft!) och gick sedan ut för att käka lite lunch. Då sprack vädret dock upp, det blev varmt och solen kom för att stanna ett tag, vilket ledde till att vi tog vårt pick och pack och begav oss till Praia Copacabana, kanske den mest kända stranden i hela Rio. Där låg vi sedan i någon timme, stekte lite och njöt av att ha fint väder igen, innan vi gick tillbaka till hostelet, degade lite till, gick ut och åt middag, kollade lite på Grey’s och gick sedan och la oss 🙂

Onsdag blev torsdag och vi vaknade återigen upp till en regnfri, men rätt molnig dag. Solen tittade väl fram lite nu och då, men det var varken en dag för att besöka någon staty eller någon sockertopp, inte heller väder för att ligga på stranden. När vi besökte Copacabana under onsdags eftermiddag fick vi dock syn på tre lite speciella sandkreationer, men då vi inte hade med oss någon kamera denna dag bestämde vi oss för att gå tillbaka dit för att helt enkelt ta några bilder 🙂 Så här kommer några utav dem:

Efter att ha strosat omkring där ett tag, gått lite fram och tillbaka längs stranden begav vi oss tillbaka till hostelet och genomförde samma procedur som tidigare dagar, det vill säga först lite deg, sen lite mat, sen lite Grey’s och därefter en säng och lite sömn, haha 😉 När vi sedan vaknade upp på fredag morgon (eller ja, lunch rättare sagt) var det sådär jobbigt väder igen, inget pangväder, men inte heller regn och en massa gråa moln. Vi kände dock att vi inte kunde vänta en hel evighet efter finväder så efter att ha fått i oss lite frukost/lunch hoppade vi på en buss som tog oss bort till sockertoppen. Väl där mulnade det dock på igen och vi tvekade lite och funderade om vi ändå inte skulle vänta någon dag till (haha, snacka om veliga människor asså). Så isället för att åka upp tog vi oss alltså tillbaka till Copacabana igen med 20 kronor mindre i fickan till följd av bussresan, men med vetskapen om var denna sockertopp låg belägen, så det var inte heeeeelt i onödan, haha 😉 Sysslolösa skulle vi i alla fall inte vara en kväll som denna, nej, utan efter att ha tittat på lite Grey’s tog vi oss upp till tredje våningen på detta hostel för att delta under en sambalektion 🙂 För ja, om man säger som så att tango är lite av argentinarnas dans är samba verkligen brasilianarnas motsvarighet. Och eftersom vi plockade kulturpoäng i Buenos Aires kände vi lite att ett sådant vore lämpligt att fånga in även här i Rio, särskilt då vi fick en gratislektion av hostelet 🙂 Och nu är det väl så med gratislektioner att man inte direkt hinner lära sig särskilt mycket, men visst var det kul att få testa på och lära sig de allra mest grundläggande stegen, några som faktiskt liknade lite salsa 🙂 Roligast var nog att få se när instruktören dansade loss med en brasilianska, då fick man liksom verkligen se hur det faktiskt skulle se ut, haha 🙂

Efter att ha svängt loss där på dansgolvet (haha, det var väl en överdrift, men ändå) blev vi medbjudna till en sambabar som låg i Lapa, ett känt område här i Rio dit väldigt många människor tar sig för att gå ut. Och varför inte få chansen att uppleva en sådan bar tänkte vi, så vi följde helt enkelt efter tåget av hostelpeople och åkte dit 🙂 Väl framme i Lapa insåg vi rätt snabbt att detta lite var the place to be om man ville gå ut här i Rio, för där fanns människor överallt och stånd stod lite här och där vari det såldes alltifrån snacks, öl, drinkar och lättare maträtter 🙂 Det kändes lite som att komma till Gatufesten i Sundsvall fastän detta alltså bara var en vanlig fredag, men that’s how it works here verkar det som 🙂 Väl inne på sambabaren bjöds vi på gratis drinkar och möttes av en bar som faktiskt kändes rätt ordinary. Vi stannade kvar i kanske en timme, men sedan kände vi att det inte riktigt var någonting för oss och så mycket till samba fick vi tyvärr inte se heller, utan baren var rätt turistig, så efter att ha spenderat ungefär en timme där som sagt begav vi oss faktiskt till en taxi och tog oss tillbaka till hostelet igen för att sova 🙂 Och sova, ja, det kan man ju verkligen säga att vi gjorde, i 13 timmar om man ska vara exakt, haha 😉 Så när vi vaknade var klockan så mycket som tre på dagen, helt sjukt ju! Lite smått panik fick vi då så vi såg snabbt till att kliva upp och ta oss till McDonalds för att få i oss lite frukost/lunch/eller vad man nu kallar ett sådant första mål så här tids på dagen. Hursomhelst satt vi där på donken och hade väl käkat upp när klockan var fyra ungefär. Vädret var helt okej, om än inte med en klarblå himmel. Vi kände dock att vi kanske trots allt skulle ta och besöka sockertoppen då vi hört att utsikten därifrån i förhållande till Jesusstatyn var lite densamma och varför se samma stad mitt på dagen två gånger? Nej, utan det slog oss att vi kanske skulle ta oss upp till sockertoppen och se Rio by night helt enkelt 🙂 Så vi satte oss alltså på en buss, funderade inte så mycket, utan gick direkt till linbanan när vi kom fram och åkte upp. Väl där höll solen på att gå ner och efter att ha spenderat ungefär dryga timmen däruppe och druckit varsin kopp varm choklad var det i princip svart på himlen och gatulysena hade tänts. Och vid detta ögonblick, ja, då kände vi att det verkligen varit värt att vänta in mörkret för att få se staden lysa upp som den gjorde. Riktigt fint!

Up we go:

En hel del segelbåtar gick att skåda nere i vattnet:

Halvvägs upp var man tvungen att byta linbana för att ta sig upp på denna topp som alltså kallas sockertoppen 🙂

Axel uppe på sockertoppen med Copacabana-kurvan nere till vänster:

Solen lyser fint igenom molnen samtidigt som den håller på att gå ner. Uppe på bergstoppen till vänster kan ni se Jesusstatyn om ni tittar riktigt noga 🙂

Utsikten ifrån sockertoppen 🙂

And by night:

Med fotona färdigtagna och utsikten intagen tog vi oss ner till fast mark igen, satte oss på första bästa buss tillbaka till Copacabana, fick i oss lite att äta och gick sedan hemåt för att titta på några avsnitt Grey’s. Och det blev några sådana om man säger så, för efter att ha sovit fram till klockan tre på dagen var vi inte direkt trötta, även om klockan blivit rätt sent. Vid sådär ett-två tiden lyckades vi i alla fall pallra oss i säng och sov en förhållandevis kort natt (”bara” sju timmar, haha) 😉 Söndagen hade vi nämligen bestämt skulle få bli dagen då vi skulle besöka ytterligare ett utav världens sju underverk, nämligen ”Cristo Redentor”, det vill säga Jesusstatyn. Så efter att ha fått i oss lite frukost vid sådär tiotiden transporterade vi oss bort och uppför berget Corcovado, vars bergstopp alltså utgörs av denna mäktiga staty av Jesus. Och visst var det maffigt att se denna otroligt höga staty resa sig upp mot skyn, även om kanske utsikten man hade utöver staden där uppifrån nästintill var ännu mer magnifik. Att denna staty utsetts till ett utav världens sju underverk måste vi nog säga känns lite som att ta i då både Chichén Itzá och Machu Picchu känns lite som en annan klass. Att det däremot är ett utav världens sju underverk, ja, det lämnades dock utan tvivel när man fick se alla människor som befann sig på denna plats. Det fullständigt kryllade av dem! Ville man ha en bra bild, ja, då var det bara att tränga sig fram och fota, en utmaning vi givetvis tog oss an 🙂 Och här har ni resultatet:

På vägen ut stannade vi vid en mirador för att se Jesusstatyn lite på avstånd samt få en fin vy ut över staden:

Here he is:

Det var som sagt smockat med folk:

Helt magisk utsikt hade man som sagt där uppifrån:

När den maffiga statyn var bevittnad från alla dess håll och kanter och när vi kände oss nöjda och hade sugit in den fantastiskt vackra utsikten där uppifrån, ja, då kurrade magarna lite grann och vi begav oss till restaurangen som låg belägen där uppe, alldeles intill statyn och med den vackra utsikten intill sig 🙂 Där åt vi sedan varsin köttbit innan vi därefter begav oss tillbaka med bussen till hostelet där vi dog lite framför iPhonen och datorn 😉

Ja, och här är vi nu, på ett hostel i Rio efter att ha varit ute och käkat lite middag 🙂 Allt är riktigt bra med oss och vi känner verkligen att hemresan kommer närmre och närmre. Bara tre dagar kvar nu innan vi sätter oss på flyget till Sverige! Helt galet, men otroligt, otroligt skönt 🙂 Vi är så otroligt tacksamma för allt vi har fått vara med om och känner oss SÅ nöjda med allt, så vi ser bara fram emot att få komma hem och träffa er alla igen 🙂 Men ännu kvarstår tre ynka dagar varunder vi mest ska ta det lugnt och förhoppningsvis göra ett sista besök på stranden om det blir fint väder 🙂 Dessutom kommer tjejerna ifrån Linköping som vi träffade på Ilha de Santa Catarina hit till Rio imorgon så de tänkte vi gå ut och käka tillsammans med imorgon kväll och kanske hänga lite med på stranden på tisdag eller nått 🙂 Vi får se, men vi återkommer väl med ett sista inlägg härifrån innan vi flyger tillbaka! Ta hand om er så länge, SNART ses vi!!! 😀

/ Axel och Markus

Sol, bad och sandboarding på Ilha de Santa Catarina :)

Publicerad den av
Svara

Ojojoj, nu är det inte lång tid kvar tills vi kommer hem! Känns ju helt galet, men samtidigt väldigt, väldigt skönt 🙂 Den senaste veckan har vi bara tagit det hur lugnt som helst, njutit av soliga och varma dagar, badat en hel del och varit riktigt morbida vad gäller mat och gosaker på kvällarna, haha 😉 I måndags tog vi som ni vet bussen ifrån Foz do Iguacu efter att ha besökt de berömda Iguazú Falls och staden vi då kom till efter en ungefär 16 timmar lång bussresa var Florianópolis (inte Floreánpolis som vi skrev i det förra inlägget, haha). Klockan var då ungefär elva på morgonen och vi såg till att få i oss lite frukost/lunch samtidigt som vi sökte i lonely planet efter billiga boenden samt hur vi skulle kunna ta oss ut till den ö som ligger alldeles utanför Florianópolis, nämligen Ilha de Santa Cartarina. Detta skulle dock visa sig vara rätt onödigt läsande då vi stötte ihop med en riktigt trevlig kille på väg mot en taxi som jobbade för något turistföretag och som hjälpte oss med exakt allt detta. Så istället för att hoppa in i en taxi fick vi skjuts av honom helt enkelt och anlände efter ungefär 30 minuter till det ställe som i lite knappt en vecka därefter skulle bli vårt boende, nämligen en egen lägenhet 🙂 För 90 kronor per person och natt fick vi en alldeles egen lägenhet med kök, sovrum och egen toalett och dusch, hur bra som helst ju! 🙂 Nu är väl inte det här med matlagning riktigt vår grej kanske (vi har faktiskt inte använt spisen och ugnen en enda gång), men kylskåpet och glasen har verkligen kommit till användning, haha 🙂 Sex liter cola såg vi snabbt till att köpa och ställa in där och med lite egengjord is på det så var veckan som följde räddad, haha 😉

Vårt fina kök som vi inrett så vackert med plastpåsar, badbyxor och raklödder, haha 😉

Axel har laddat upp med Grey’s, cola och en vaniljmunk 🙂

Och veckan som följde, ja, den såg rätt lika ut dag för dag faktiskt 🙂 Vi har mest legat på playan, från klockan tio på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen typ och sen har vi gått ut och käkat middag och kollat på massa Grey’s med Coca Cola och en hel del gosaker ifrån ett helt underbart bageri som vi fann rätt nära lägenheten vår. Hur gött som helst! Favoriten har helt klart blivit vaniljmunken, så fruktansvärt god! 2-4 sådana var om dagen, hm, ja, som sagt, vi har varit lite morbida på sistone, men det är vi värda tycker vi, haha 🙂

Riktigt fint väder har vi haft som sagt 🙂

Axel ligger och steker:

På tisdag eftermiddag tog vi en joggingtur längs vattnet i solnedgången och avslutade det hela med ett dopp i det blå 🙂 Riktigt härligt!

På bageriet lyckades vi också träffa på två svenska tjejer ifrån Linköping som visade sig vara riktigt trevliga och som vi två dagar senare bestämde oss för att gå ut och käka middag tillsammans med 🙂 Detta blev en riktigt trevlig kväll med lite vin i vår lägenhet till en början och med en pizzabuffé på någon restaurang därefter 🙂 Vi skrattade, pratade på om allt möjligt och kände oss för en gång skull riktigt svenska, haha 😉 Vi har ju träffat en hel del människor under denna resa och vissa har ju varit otroligt trevliga, men man märker verkligen när man umgås så här hur otroligt mycket gemensamt man har som svenskar, vilket gör det hela lite extra trevligt 🙂 Goda pizzor serverades också och som efterrätt fick vi testa på något lite speciellt, nämligen jordgubbs-, banan- och chokladpizza 🙂 Låter ju lite knäppt kanske, men det var faktiskt rätt gott 🙂 Tyvärr har vi ingen bild ifrån kvällen (vi glömde båda kamerorna hemma), men svenskorna passade vi på att fota när vi åt frukost tillsammans på stranden dagen därefter 🙂

Observera hur två hundar har grävt ner sig intill Martina och Victoria, haha, sjukt gulligt! 🙂

Igår (lördag) kände vi för att hitta på någonting och vi hade ju hört talas om att det gick att göra så kallad sandboarding, där man alltså åker bräda på en sanddyna istället för på snö 🙂 Så vi tog oss helt enkelt bort till denna plats, hyrde en bräda och satte sedan igång att åka. Vi hyrde bara en bräda då Markus till en början inte tänkte åka då han verkligen har noll talang för detta, men då en timme blev för mycket för Axel fick han till slut ge sig på ett försök ändå 🙂 Nått mer än ett försök blev det dock inte då det väl inte gick superbra för honom, men det hade man ju kunnat räkna ut på förhand 😉 För Axel gick det betydligt bättre och han åkte ner för sanddynen ett antal gånger medan Markus passade på att leka fotograf, vilket resulterade i bland annat detta:

Axel gör sig redo för sitt livs första åk, haha 😉

Och där for han iväääääääääg 🙂

Axel försöker sig på att bygga sig ett hopp…

…att hoppa i det gick väl däremot inte lika bra, haha 😉

Idag är det söndag och vi har haft en skön och härlig dag på stranden igen. 25-30 grader och strålande sol, varmt men svalkande vatten, ja, det kan inte bli så mycket bättre 🙂 Nu sitter vi i lägenheten efter att ha varit ute och ätit lite middag och ska väl strax äta några fler munkar, dricka lite cola och helt enkelt fortsätta vår morbida livsstil just nu, haha 😉 Imorgon tar vi oss dock vidare till vårt allra sista stopp under resan, nämligen Rio de Janeiro 🙂 Dit ska vi faktiskt flyga då detta bara är 50 kronor dyrare än att ta en 22 timmars bussresa, vilket känns sjukt värt då flyget bara tar två timmar 🙂 Så redan imorgon eftermiddag anländer vi alltså till vår sista destination under resan, där vi ska tillbringa nio dagar innan vi sedan sätter oss på flyget och far hem till Sverige igen 🙂 Och visst känns det lite konstigt att det är så lite kvar nu, men samtidigt ska det bli helt underbart att få komma hem och träffa er alla igen! Vi saknar er SÅ mycket! Nu ska vi njuta av en sista kväll här på Ilha de Santa Catarina och sedan hörs vi efter någon dag i Rio 🙂 Må gott där hemma! SNART ses vi, jippiiiiiie! 😀

/ Axel och Markus

Iguazú Falls – en otroligt vacker plats, väl värd sina två besök :)

Publicerad den av
Svara

Yes, livet leker vidare här borta och det börjar verkligen kännas som att vi är på slutspurten av vår långa resa 🙂 Helt sjukt att det snart är dags att bege oss hemåt efter fem och en halv månad här borta! Det är bara att njuta nu och försöka ta vara på de dagar som vi har kvar, något vi så gärna gör 🙂 Sist vi skrev här på bloggen hade vi ju precis avverkat en otroligt händelserik vecka i huvudstaden Buenos Aires och berättade att vi på torsdagen skulle ta oss vidare norrut. Detta gjorde vi också och efter en 20 timmars lång bussresa kom vi till Puerto Iguazú (Argentina) dit vi anlände vid ungefär lunchtid. Vi var väl rätt trötta (vilket man typ får räkna med efter en lång bussresa på natten), så efter att ha letat upp ett helt okej hostel, installerat oss och fått i oss lite lunch dog vi lite på rummet framför åtta avsnitt av Grey’s, haha 🙂 Och för de som vet hur långt ett avsnitt av Grey’s är förstår säkert att det därefter var middagstid och dags att ge oss ut igen i jakt på lite mat 😉 Vi lyckades hitta ett riktigt nice wok-ställe och åt en kyckling- respektive sea food-wok med nudlar som lite omväxling efter allt kött i Buenos Aires 🙂 Riktigt gott!

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hostelet, degade lite till och gick sedan och la oss för att dagen därefter vakna upp till en riktigt varm och härlig dag med strålande solsken 🙂 Planen för en dag som denna var att göra ett besök vid de kända vattenfallen Iguazú Falls, en aktivitet som verkligen skulle komma att ta hela dagen! Klockan var väl sådär åtta på morgonen när vi hade ätit upp vår frukost och begett oss till busstationen för att där hoppa på en lokalbuss som skulle ta oss till Parque Nacional de Iguazú 🙂 Väl där var väl klockan runt halv tio på morgonen och vi kunde inleda vår närmare sju timmar långa rundvandring i denna park. Och sju timmar, ja, det låter ju otroligt mycket för att se några vattenfall, men saken är den att det här inte rör sig om ett fåtal sådana, utan en hel drös med vattenfall som på vissa ställen går att närma sig och komma riktigt nära och som man på andra ställen får en riktigt vacker panoramavy över 🙂 Och för att känna till alla dessa olika platser och se på vattenfallen ifrån alla dess möjliga vinklar (vilket kanske låter lite långdraget, men som verkligen var en maffig upplevelse), ja, det tog oss närmare sju timmar, haha 🙂 Och vilken otroligt vacker plats detta var alltså! På vissa ställen blev man faktiskt lite tagen, stod kvar i ett antal minuter och bara njöt av den fantastiska vy man hade framför sig 🙂 Oerhört vackert!

När vi äntrade nationalparken var det första vi gjorde att sätta oss på detta lilla tåg…

…som förde oss till vårt första stopp under dagen, ”Garganta del Diablo” (Djävulens strupe):

Och där skulle man ju inte direkt vilja trilla ner 😉

Mycket promenad blev det som sagt under dagen:

Oerhört vackert!

En och en annan tvättbjörn stötte vi även på längs vägen:

Axel poserar vid Salto Bossetti (namnet på just detta vattenfall):

SÅ otroligt vackert som sagt!

Ungefär vid klockan två på dagen åkte vi ut till ön som ni ser på bilden ovan där vi kunde närma oss vattenfallen ytterligare:

Vattenfallen sett ifrån en annan vinkel 🙂

Tvillingvattenfallen som vi såg sist under rundvandringen 🙂

Med vattenfallen besökta och med sju timmars rundvandring avklarade var vi rätt trötta (särskilt våra ben) och så mycket mer än att ta oss tillbaka till hostelet och gå ut och äta middag orkade vi inte med. Vi fann dock även denna kväll en riktigt nice restaurang där vi åt otroligt gott kött (måste vara importerat från Buenos Aires, haha) och njöt av en fin uteservering i månljuset 🙂 Riktigt nice faktiskt!

Dagen därefter ringde väckarklockan även denna morgon rätt tidigt och vi gick upp, åt vår frukost och gjorde oss färdiga för att faktiskt lämna både staden och landet och bege oss in i Brasilien. Trots att vi bytte land var det dock ingen lång bussresa, bara knappa halvtimmen tog den om man räknar bort den närmare timmen som vi spenderade vid gränsen. Staden vi då kom till hette Foz do Iguaco, vilket betyder just Iguazú Falls på portugisiska. Ja, nu hade vi ju som sagt gett oss in i Brasilien och därmed fått lämna spanskan och gett oss in i portugis-träsket, haha 😉 Ja, ett träsk, så kändes det faktiskt efter att ha varit vana vid att prata spanska med nästintill allt och alla i fem månader. Och efter att ha spenderat lite drygt en dag här känns det faktiskt rätt knäppt att inte kunna kommunicera med lokalbefolkningen på det sätt som vi har kunnat göra tidigare. Spanska och portugisiska kan jämföras med typ svenska och danska och hur mycket danska förstår vi liksom och vice versa? Nej, det har fått bli engelska, vilket väl har fungerat sådär. Oftast har det faktiskt fungerat enklare att kommunicera på den lilla spanska som de kan än att försöka på engelska, men vi får väl se hur det blir i fortsättningen 🙂 Skumt var det i alla fall!

Till Foz do Iguaco anlände vi vid ungefär tolvtiden och det vi då gjorde var att leta upp första bästa, helt okej billiga hostel. Vi fann ett rätt nära busstationen och kunde rätt snabbt efter att ha lagt in våra saker på rummet hoppa på en buss som tog oss till Parque Nacional do Iguacu, det vill säga den brasilianska nationalparken. Vi skulle nämligen besöka Iguazú Falls även på den brasilianska sidan 🙂 Detta kan ju låta lite onödigt kanske, men hursomhelst tycks det vara så man gör och det skulle faktiskt visa sig att man fick se vattenfallen ifrån ett lite annorlunda håll, vilket när det inte kostade särskilt mycket absolut var värt pengarna 🙂 På den argentinska sidan dagen innan hade man fått komma mycket närmre vattenfallen, medan man på den brasilianska sidan fick en störra panoramavy ut över alla vattenfall. En panoramavy hade vi ju i och för sig redan fått på den argentinska sidan och helt ärligt var det väl inte superstor skillnad, men då det som sagt inte kostade särskilt mycket var det absolut väl värt ett besök. Dessutom var det ju en rätt lustig känsla att stå där på andra sidan floden, titta ner på människorna som vandrade omkring på den argentinska sidan och tänka: ”Hm, ja, där gick vi också igår, haha!” 😉 Otroligt vackert var det givetvis också här och vi lyckades väl ta en och an annan bra bild även under denna dag 🙂 Här kommer ett urval av dem:

På den brasilianska sidan var man definitivt längre ifrån vattenfallen till en början. Men ack så vackert!

Lustig känsla att sitta på andra sidan och veta att vi dagen innan befann oss i Argentina och då klev i land på stranden där nere för att besöka ön, haha 😉

Flera regnbågar fick vi syn på under båda dagarna 🙂

Markus vid Garganta del Diablo, denna dag dock på den brasilianska sidan 🙂

Det sista vi gjorde under turen var att åka upp i ett litet torn för att få en bättre överblick ut över vattenfallen. Om vi fick det är väl tveksamt, men aja, det var gratis så vi gjorde det hursomhelst 🙂

När vi hade vandrat omkring där inne på området i närmare två och en halv timme (den brasilianska sidan tog alltså betydligt kortare tid att ta sig igenom) tog vi bara första bästa buss tillbaka till hostelet, degade lite framför våra datorer och gick sedan ut och käkade middag. Vi hade tänkt gå till någon BBQ-restaurang där man kunde betala rätt billiga pengar och sedan äta så mycket man ville, men då vi inte lyckades leta rätt på detta ställe fick det bli en kebabrulle på nån uteservering rätt nära hostelet, haha 🙂 Gott var det i alla fall och när vi var mätta och belåtna tog vi oss bara tillbaka till hostelet, kollade på några avsnitt Grey’s och gick sedan och la oss 🙂

Idag är det måndag och vi har vaknat upp här på hostelet i Foz do Iguacu efter en mycket efterlängtad lång natts sömn 🙂 Vi har checkat ut, men sitter ute i nån slags uteservering som tillhör hostelet, använder internet, har precis ätit lunch och ska senare ikväll hoppa på en nattbuss mot vår näst sista destination under denna resa, nämligen Floreánpolis (en stad ute vid kusten, men i typ samma breddgrad som vi befinner oss nu). Där ska vi sedan åka ut till en ö som ligger precis utanför denna stad där några dagar på stranden med förhoppningsvis sol och bad väntar oss 🙂 Och efter det, ja, då återstår det inte så mycket mer än att ta vår sista buss upp till Rio de Janerio, spendera ungefär en vecka där varunder vi givetvis tänkt besöka Jesusstatyn och sockertoppen och tillbringa våra sista dagar på stranden innan vi sedan faktiskt kommer hem 🙂 Ja, för idag blev det klart, den 23 maj tar vi flyget från Rio till Stockholm och till Sundsvall kommer vi väl någon gång under dagen den 25 maj 🙂 Flygbiljetterna är bokade och allting är klart! Nu ska vi njuta av de sista två veckorna här borta, ta vara på tiden och må gott och sedan ser vi fram emot att komma hem till vårt kära hemland och träffa er alla igen! 🙂 Vi hörs dock givetvis något mer innan vi far! Må gott så länge!

/ Axel och Markus

En händelserik vecka i kulturstaden Buenos Aires :)

Publicerad den av
3

Händelserik, ja, så skulle man gott kunna sammanfatta den senaste veckan här borta. Vi har verkligen haft för oss en hel del här i huvudstaden Buenos Aires så förbered er på ett långt blogginlägg, (något som ni i och för sig borde vara rätt vana vid, haha). Sist vi skrev här på bloggen hade vi ju precis anlänt hit till den ”bra luften”, checkat in på vad som visade sig vara ett riktigt fräscht och bra hostel och tog det bara lugnt i en soffa framför våra datorer 🙂 Redan samma kväll fick vi dock ett erbjudande om att åka på en Tangoshow, något som vi efter några minuters betänketid bestämde oss för att haka på. Tango är ju verkligen en dans som förknippas med Buenos Aires, då det var här dansen en gång uppstod. I och med att vi hade checkat in på hostelet ”Ostinatto” fick vi även en tangolektion gratis, en lektion som vi denna kväll skulle kunna ta i samband med att åka iväg på showen. Så vid sådär halv sju-tiden på kvällen satte vi oss i en buss som tog oss bort till ”Complejo Tango”, ett utav alla hundra tangoställen här i staden. Där var det alltså först dags för en tangolektion, vilket innebar ungefär en timmes instruktion och praktik med en professionell dansare. Nu var vi ju rätt många så inte lärde vi oss särskilt mycket under denna timme, men vi fick i alla fall prova på att dansa och vi lyckades väl åtminstone lära oss de allra mest grundläggande stegen 🙂 Kul var det i alla fall!

Instruktören visar hur det ska gå till:

Vi andra gjorde ett försök:

En av många klassiska tangoposar:

När danslektionen var över var det dags att bege oss in i den sal där showen sedan skulle äga rum. Där inne möttes vi av en scen som omringades av fint dukade bord runtomkring i hela salen. Vi skulle nämligen få äta en trerättersmiddag samtidigt som professionella dansare skulle genomföra denna tangoshow framför oss 🙂 Och även om ingen utav oss är särskilt dansintresserade eller överhuvudtaget har gått på någonting sådant här tidigare (kanske just därför), var det riktigt roligt att sitta där och titta på dessa människor som dansade vad vi antog vara riktigt professionell tango 🙂 Då tangon är en sådan stor del av den argentinska kulturen kändes det givetvis kul att för en kväll så här få se och uppleva den. Kulturpoäng nummer ett, check liksom, haha! 😉 Maten vi blev serverade var dessutom riktigt god och bestod som ni säkert förstår av kött (Buenos Aires är ju bland annat känt för sitt goda kött) 🙂 En bra kväll hade vi med andra ord!

Dags för mat och tangoshow:

Vi lyckades inte riktigt få någon bra bild när de dansade då det var konstigt ljus och de rörde sig fort. Här är två försök i alla fall 🙂

När showen var över återstod inte så mycket av kvällen mer än att ta oss tillbaka till hostelet för att sova vår första natt här i huvudstaden. Då vi inte hade sovit särskilt gott på bussen mot Buenos Aires blev denna första natt rätt lång och vi vaknade väl ungefär vid tolvtiden på dagen. Då begav vi oss ut i jakt på lite lunch för att sedan återvända till hostelet och ägna eftermiddagen åt lite skypning med våra kära familjer där hemma i Sverige 🙂 Under eftermiddagen blev vi även inbjudna till en BBQ-kväll uppe på hostelets terass, något som skulle äga rum vid tiotiden på kvällen (normal middagstid här borta med andra ord). Då detta dock verkligen inte är den middagstid som vi brukar vara vana vid bestämde vi oss för att bege oss till ett Starbacks för en eftermiddagsfika och på så sätt förhindra att hungersnöden skulle brista ut. Så kanske vid sådär femtiden på eftermiddagen tog vi oss en promenad ner till hamnen där Markus iPhone hade pekat ut att en Starbacks låg belägen och mycket riktigt, där fann vi detta paradis till café 🙂 Och liksom tidigare Starbacks-besök bestod fikat även denna gång utav varsin chai-latte och en liten godbit. Axel passade även på att mätta magen ytterligare med en liten pastasallad 🙂 Och gott var det som alltid!

Väl tillbaka på hostelet vid sådär åttatiden på kvällen visade det sig att BBQ-kvällen hade blivit inställd på grund av för få intresserade. Så istället för att tillbringa kvällen där blev vi nu tvungen att göra upp andra planer. (Eller ja, detta var väl inget måste, men vi hade liksom ställt in oss på att göra något så vi tyckte ändå att det vore lite kul att hitta på nått). Klockan var ju rätt mycket, men vi var inte särskilt sugna på mat då vi nyligen hade fikat på Starbucks. Vi hade dock hört av många andra backpackers vi mött att Buenos Aires uteliv verkligen är något utöver det vanliga och då även många på hostelet pratade om detta bestämde vi oss för att ge det en chans 🙂 Utelivet här borta börjar dessutom riktigt sent på kvällen med mat vid typ elva, med drinkar runt midnatt och på klubbarna börjar inte livet förrän efter två på natten. När vi nu ändå var sent ute med middagen bestämde vi oss alltså för att give it a try 🙂

Vad vi gjorde då var faktiskt att gå och lägga oss för att ta en liten siesta innan vi sen alltså skulle bege oss ut. Vi läste väl även lite i lonely planet, sökte lite efter olika ställen att gå till och bestämde oss till slut för vad som verkade vara ett bra ställe. Och efter att ha vilat i sådär två timmar ungefär blev det också till slut dags för att bege oss iväg. Vi tog då en taxi till Palermo Viejo (det ställe där de flesta brukar gå ut här i Buenos Aires) och begav oss först till en restaurang för att äta lite mat (kött givetvis) 🙂 När klockan sedan blev halv tre på natten (den tid man vanligtvis brukar bege sig hem i Sverige liksom, helt sjukt) tog vi oss alltså bort till det diskotek som vi på förhand hade bestämt oss för att ta oss till. Väl där var det faktiskt rätt dåligt och vi kände rätt snabbt att detta inte var någonting för oss. Vi försökte därför ta oss till ett annat ställe som vi i lonely planet hade läst skulle vara bra, men väl där visade det sig att de hade stängt på torsdagar. Rätt misslyckat kändes det och då klockan även började närma sig fyra på morgonen kände vi faktiskt för att bege oss hemåt. Tråkigt, men så var det!

Som ni säkert förstår sov vi rätt länge även på fredagen då vi inte kom i säng förrän efter fyra på morgonen. Och när man sover sådär till tolv/ett på dagen då går dagen rätt fort faktiskt. Vi gick i alla fall ut och åt lite lunch efter en dusch och lite deg på rummet och därefter gjorde vi ett försök att se på lite Grey’s, vilket tyvärr inte fungerade. Hursomhelst gjorde vi oss i alla fall efter ett tag färdiga för att vid sjutiden på kvällen bege oss bort till Arvin. För er som har hängt med här på bloggen vet ju att detta är en filippinsk kille som bor och jobbar här i Buenos Aires. Även om man inte kan tro det är han 40 år och jobbar som diplomat på den filippinska ambassaden 🙂

Egentligen kändes det väl rätt konstigt att någon som är 40 år vill umgås med två 20-åriga killar, men han är verkligen otroligt trevlig och känns inte alls som 40. Dessutom bestämde vi redan när vi pluggade spanska och bodde i samma familj i Quito att vi skulle gå ut och äta tillsammans när vi kom till Buenos Aires, så det kändes rätt naturligt faktiskt. Väl hos honom insåg vi än en gång hur otroligt trevlig han är och vi blev givetvis varmt välkomna in i hans oerhört fina lägenhet med egen hiss och fantastiskt fina möbler från både Argentina, Filippinerna och Sverige. Han bodde ju och jobbade på den filippinska ambassaden i Stockholm i hela sex år så en och en annan pryl lite här och där hade han faktiskt köpt där 🙂

Efter att ha tillbringat en timme eller nått i hans lägenhet, pratat om lite allt möjligt och haft en trevlig stund tillsammans begav vi oss alltså ut för att äta middag. Arvin tog oss då till en riktigt mysig liten restaurang ungefär 10 minuters promenad ifrån hans lägenhet, där vi sedan åt både förrätt, varmrätt och efterrätt 🙂 Till varmrätt åt vi givetvis kött och Markus passade här på att äta ”Ojo de bife”, den köttbit som vi i Mendoza funderat över vad det var om ni minns det från vårt förra inlägg 🙂 Gott var det och det smakade…hm…ja, kött helt enkelt, haha 😉 Dock riktigt gott sådant givetvis 🙂

På restaurangen tillsammans med Arvin (vi är medvetna om att det är en dålig bild, but that’s all we have)

På restaurangen satt vi ett bra tag faktiskt, åt fantastiskt god mat och samtalade om både det ena och det andra. Vid elvatiden på kvällen begav vi oss dock hem till Arvin igen, där han överraskade oss med något som gjorde oss riktigt glad, nämligen en mmmmmm……ja ni kan väl kanske ta er en titt själva:

Yes, en Marabou chokladkaka 😀 Han hade fått denna utav en svensk kompis som för ett tag sedan hälsat på honom. Och sen han träffade oss i Quito hade han bestämt sig för att ge oss denna, riktigt snällt ju 🙂 Vi öppnade den dock inte, utan han bad oss spara den till nått eget speciellt tillfälle, vilket vi bestämde fick bli på onsdag (alltså idag) 🙂 Och SÅ gott detta var givetvis!

När vi bestämde oss för att bege oss ifrån Arvin var väl klockan närmare tolv på kvällen och det slog oss att vi faktiskt befann oss väldigt nära den klubb som vi kvällen innan hade försökt ta oss in på, men som alltså var stängd. Vi tänkte då att vi kanske skulle ge den ett till försök då klockan ändå var rätt mycket så vi gick faktiskt iväg till en restaurang/bar för att sätta oss ner och invänta att klockan blev ytterligare lite till. Utelivet här i Buenos Aires börjar ju som sagt inte förrän efter två på natten och hur sjukt detta än verkar tycks det bara vara att acceptera det om man vill gå ut så att säga 🙂

Så vi satte oss helt enkelt på denna restaurang/bar och beställde bara nån drink då vi redan hade ätit. Vi var dock rätt trötta och kände väl inte riktigt för att gå ut så när klockan blev halv två på natten kände vi att vi inte orkade sitta där längre, utan vi begav oss då bort till klubben för att när vi ändå var där trots allt ge det ett försök. Men som sagt, utelivet börjar egentligen mycket senare och väl där var det knappt några människor alls inne på klubben och när det inte började komma folk förrän vid typ närmare tre på natten bestämde vi oss för att bege oss hemåt. Vi gav upp lite grann, det är ju helt sjukt att det inte är förrän klockan tre på natten som det börjar hända nått. Aja, skit samma, vi gav det ett försök i alla fall 🙂

Morgon nummer tre i Buenos Aires inleddes som de två tidigare med att vi sov rätt länge, klev upp någon gång vid tolvtiden och begav oss då ut för att få i oss nått att äta. Därefter ägnade sig Markus åt lite skypning medan Axel tog tid för det vanliga lilla datorsysslandet (kolla mailen, sitta på facebook och bara glida runt lite på internet, haha). När klockan blev halv fyra på eftermiddagen var det dock dags för en aktivitet som vi hade sett fram emot i några dagar, nämligen att få bevittna en fotbollsmatch här i kulturstaden Buenos Aires 🙂 Och pratar vi om att få uppleva och se den argentinska kulturen, ja, då är ju detta verkligen någonting som man inte får missa när man befinner sig här. Så även om Markus inte direkt är fotbollsintresserad funderade vi knappt, utan vi köpte oss varsin biljett till en match mellan Boca Juniors (ett känt lag som vi snabbt förstod att vi var tvungna att heja på, haha) och Colón (ett lag vi inte satte oss in i då det var absolut förbjudet att heja på dessa). 🙂 Och visst var det en fantastisk upplevelse att få se och uppleva en fotbollsmatch så här i en stor arena i Buenos Aires. Innan matchen hade vi dessutom fått ladda upp i en bar som tillhörde Boca Juniors, där vi blev bjudna på öl och pizza och fick lära oss hur vi skulle heja på dem, vad vi skulle skrika med mera, så när vi väl kom till stadion vid sådär halv sju på kvällen var vi verkligen förberedda 🙂

Och som man kan slitas med alltså! Även om vi inte hade någon aning om att dessa två lag överhuvudtaget existerade förrän vi kom hit till Buenos Aires blev vi riktigt inne i spelet och hejade och hade oss, sjöng med och blev uppriktigt glada när de gjorde mål, haha 🙂 Det enda vi inte gjorde var väl att skrika ”hijo de puta” (”horunge”) när det andra laget fick nån frispark eller nått eller när vårt lag fick ett rött kort (något som faktiskt skedde två gånger). Nej, dessa ord räckte gott och väl att höra ifrån alla andra när nu något ”dåligt” hände vårt lag. Aja, en upplevelse var det verkligen att vara där som sagt att vi hade en riktigt rolig stund där under matchen 🙂 Kanske hjälpte det oss också lite att Boca Juniors färger var blått och gult så vi skämtade väl lite och sa att det var Sverige som sprang runt där och kände väl på så vis ännu mer för laget, haha 😉 Nej, men hursomhelst var det som sagt riktigt kul och som tur var vann de också, vilket givetvis var extra roligt. Det hade väl kunnat bli några fler mål (blev liksom bara ett så vi fick bara uppleva den där galna känslan då hela stadion kokade en gång, men de sjöng på och hoppade och hejade rätt bra i övrigt också så vi var väldigt nöjda trots allt) 🙂

På restaurangen/baren innan tillsammans med alla andra fotbollsmatch-besökare:

Vi laddar med flaggan och låtsas att det blir mål, haha 😉 (Flaggan användes dock inte när målet sedan väl kom (fail, haha), men aja, här ”tränade” vi med den i alla fall)

För att få gå på en match var man tydligen tvungen att vara medlem i Boca Juniors medlemsklubb, vilket vi alla givetvis inte var. Så därför hade några snälla människor ur klubben lånat ut sina kort och vi blev på så vis medlemmar i några timmar 😉 Här är Markus medlemskort till exempel:

I kön in till arenan:

Stadion kokade när Boca Juniors äntrade planen…

…fyrverkerier och allt 🙂

Matchen är i full gång:

En hejande läktare:

När matchen var över stannade vi kvar i en halvtimme efteråt för att suga in känslan då alla sjöng och gladde sig åt att Boca Juniors hade vunnit och nu låg etta i den liga som de spelade i. När detta var över kände vi oss dock lite frusna och faktiskt rätt hungriga så någon bar att ta sig till och fira som de andra skulle göra gjorde vi inte, utan vi begav oss istället tillbaka till hostelet, gick ut och åt middag (kött givetvis) och gick därefter och la oss 🙂 Kulturpoäng nummer två, check! 😉

Middagen en kväll som denna:

När det blev söndag inledde Markus först dagen med lite skypning medan Axel sov vidare. Vid tolvtiden blev han dock väckt av sin vän då skypningen var över och det var dags att gå upp för att göra oss i ordning för ytterligare en dag i denna huvudstad. Strax efter tolv skulle vi nämligen ta oss bort till Arvin igen för att där bli bjudna på lunch. På fredagskväll hade vi nämligen pratat lite om mat och Arvin berättade då om sitt intresse för matlagning och passade även på att bjuda in oss till en söndagslunch i hans lägenhet. Så vid halv ett ungefär kom vi dit och vi fann då en Arvin som var fullt upptagen med att förbereda denna lunch, en lunch som verkligen inte var en ordinary sådan, nej, utan han hade hållit på i två timmar och lagade både förrätt, varmrätt och hade dessutom bakat en äppelpaj till efterrätt. Så otroligt trevligt initiativ och maten han lagat var verkligen jättegod och bestod av en smakrik argentinsk soppa med filippinsk touch, en filippinsk nationalrätt innehållande ris, kryddigt kött och en god sallad som varmrätt och som sagt en äppelpaj med argentinsk glass till efterrätt. Riktigt gott som sagt och detta åt vi med inget mindre än svenska bestick köpta och tillverkade i Sverige, haha 🙂 Trevligt var givetvis också och vi satt där i närmare två timmar, åt och pratade som vanligt om lite allt möjligt 🙂

När maten var uppäten, magarna proppmätta och när Arvid efter att ha förbjudit oss att hjälpa till hade diskat färdigt var det dags att bege oss ut och ta oss till första bästa busstation. På vägen dit passade dock Arvin på att visa oss ett ställe där man kunde få tag på nått som vi utan tvekan snabbt kände igen. Nämligen:

Haha, yes, ni såg rätt, Wasa knäckebröd 🙂 Texten var dock inte på svenska så de kan ju inte ha tillverkats där, eller kan de? Aja, kul var det i alla fall att känna sig lite som hemma 🙂 Därefter begav vi oss som sagt till busstationen och hoppade på bussen vi skulle med, en buss som tog oss till det argentinska presidenthuset. Det var ju söndag och under söndagar är detta hus nämligen öppet för turister och man kan besöka det helt gratis, så vi tänkte att vi kunde ta tillfället i akt och samla ytterligare ett kulturpoäng genom att göra en liten visit där helt enkelt 🙂 Och nu var det väl inte särskilt speciellt, ett rosa hus med massa tavlor och statyer som om man är intresserad säkert kan vara intressanta att se, men som man om man inte är det mest ser och sedan går vidare 🙂 Och ja, ni förstår väl säkert vilket utav de två alternativen som passade in på oss så vi spenderade väl inte mer än 10 minuter där kanske 🙂 Kulturpoäng nummer tre kunde vi däremot checka av, haha 😉

När presidenthuset var besökt och kulturpoäng nummer tre inplockat var det dags att samla lite ytterligare poäng genom att besöka den kända söndagsmarknaden i San Telmo (stadsdelen vi bor i här i Buenos Aires). Och detta var verkligen den längsta marknaden vi har varit med om. Tidigare marknader vi har besökt har liksom befunnit sig på större områden där stånd har stått lite här och var, men denna marknad kan mer liknas som en enda lång julmarkad i Sundsvall. Stånd fanns endast på en lång gata, från presidenthuset och så långt bort man kunde se och ännu mer därtill. Nu räknade vi inte exakt antal kvarter, men Arvin sa att det rörde sig om mer än 20 kvarter, om inte till och med ännu mer. Så nog för att det som fanns att köpa på marknaden inte var någonting som lockade oss så var definitivt bara ett besök där en upplevelse i sig 🙂 Människorna här borta är så otroligt kreativa, kommer på idéer som saknar motstycke och det är så kul att se hur de jobbar och försöker tjäna pengar på alla dess möjliga vis 🙂 Och inte kunde det sluta bättre heller när det visade sig att ett Starbucks låg beläget precis där marknaden tog slut. SÅ gott att få ta sig en Chai-Latte efter att ha vandrat en bra bit alltså! 🙂

Och det kryllade verkligen av folk. Försök titta i mitten på denna bild, så långt bort ni kan se är det folk. Helt sjuuukt!

Haha, denne man alltså, sjukt skön! Han dansade omkring där på sin lilla plats, med lite musik i bakgrunden, låtsades att han hade en kvinna intill sig 😉

Eller så kan man ju alltid imitera Charley Chapplin:

Eller så kan man ju göra som den här gruppen, spela musik och dansa salsa:

Och där, en bit nedanför Starbucks, var det dags för Arvin att ta bussen hem och tid för oss att bege oss tillbaka till hostelet igen, vilket visade sig inte ligga mer än några kvarter ifrån där vi var. Så vi tog oss en liten promenad tillbaka, dog i några soffor framför datorn och bestämde oss sedan för att ta oss ut igen och få i oss nånting att äta. Och denna kväll hade vi faktiskt bokat bord på ett stekhus rätt nära hostelet där vi bor, då detta place hade varit fullständigt proppat alla tidigare kvällar som vi hade försökt få ett bord där. Och proppat, ja, det var det även denna kväll, men med en bordsreservation i handen kunde vi sätta oss i lugn och ro och äta en riktigt god middag (som givetvis bestod av kött, haha). Axel fick en kväll som denna testa på riktigt rött kött då han beställde bleu (det vill säga blått typ). Han hade i och för sig beställt rött kött alla kvällar tidigare, men så här rött/blått hade han aldrig fått det. Markus däremot, ja, han körde på sin vanliga medio och var nöjd som alltid 🙂 Gott var det i alla fall för oss båda 🙂

Axel fick sig en rejäl köttbit…

…som alltså var otroligt röd:

Med middagen uppäten och med magarna mer än mätta var det dags att bege oss tillbaka till hostelet igen för att sova en låååång natt. Vi vaknade väl inte förrän snarare halv ett på dagen, men kände då att det var tid att kliva upp då vi faktiskt hade planer även för denna dag. Nu var det väl inga storslagna sådana, men vi hade i alla fall tänkt göra ett besök i ”La Boca” (den färgglada stadsdel som många förmodligen har sett på bild någon gång tidigare) och sedan besöka en lite finare restaurang på kvällen där det tydligen skulle finnas otroligt gott kött som vi hade hört gick att äta med sked. Så vid sådär tvåtiden på dagen, efter att ha fått i oss lite lunch på en närliggande restaurang, tog vi oss bort till ”La Boca” och el ”Caminito” (den korta gata i denna stadsdel som är mest känd). Nu var den ju också väldigt kort så inte tog det särskilt lång tid att vandra igenom den, men att få se människorna som fanns där och få se dessa färgglada hus, ja, det kändes som vi tog hem ytterligare ett kulturpoäng faktiskt, haha 😉 Det som var absolut häftigast och det som faktiskt fick oss att stanna upp ett bra tag och bli riktigt fascinerade, ja, det var en konstnär alldeles i början av denna lilla gata. Längs hela gatan fanns nämligen en hel drös av konstnärer som alla tolkade ”La Boca” på sitt sätt och sedan ställde ut sina verk till försäljning. Denne konstnärs armar var dock missbildade så han kunde på så sätt inte använda dem till att måla, något som emellertid inte stoppade honom. Han använde istället sin mun på ett otroligt fascinerande sätt och kunde på så sätt måla helt fantastiskt fina tavlor. Ännu häftigare blev det när vi tänkte på att ”La Boca” faktiskt betyder munnen på spanska. Riktigt fascinerade att se alltså!

”Todo es posible y más” – Allt är möjligt och mer därtill. Så stod det ovanför denne fascinerande mans arbetsbänk. Otroligt häftigt!

Den mysiga lilla gatan el ”Caminito”:

Efter vår fascination och ett lite längre stopp vid denne man tog det som sagt inte särskilt lång tid att vandra igenom gatan och vi hann rätt snabbt få oss en vy över denna rätt lilla stadsdel. Klockan var däremot inte så mycket, solen sken och det var rätt fint väder, så vi bestämde oss för att ta tillfället i akt och ta oss en kopp kaffe och lite churros på nått utav alla utecaféer där. Nu blev det dock rätt kallt ganska snabbt då det inte riktigt är någon värme här i huvudstaden, så vi tog oss faktiskt rätt snabbt tillbaka till hostelet och degade lite 🙂

Vid åttatiden på kvällen var det som sagt dags för nästa planerade aktivitet för dagen, vi hade ju bokat bord på den omtalade restaurangen ”La Cabrera”, där köttet skulle vara fantastiskt och till och med möjligt att äta med sked. Och att det var en populär restaurang, det var definitivt märkbart när vi kom dit då folk stod utanför och köade för att få komma in. Vi hade ju däremot bokat bord så för oss var det bara att kliva in och sätta oss ner. Att det var en restaurang som specialiserat sig på kött det märktes också då vi fick menyn, även om det givetvis fanns andra alternativ där med. Vi bestämde oss givetvis för att äta kött, det var ju trots allt av den anledningen som vi hade tagit oss dit, och även om det var rätt så dyrt faktiskt så var det oerhört gott. Och inte nog med att vi fick varsin enorm köttbit så passade de på att fylla upp vårt bord med alla dess möjliga saker. Nu var det väl inte världens största bord heller, men när de till slut hade lyckats fått dit alla godsaker, ja, då visste man knappt vart man skulle ta vägen. Saker stod överallt och vi hade säkert mat för minst det dubbla antalet personer. När det dock var så ofantligt gott såg vi däremot till att äta upp (om inte allt, så åtminstone långt mer än hälften) och när vi till slut inte fick i oss nått mer var vi så oerhört mätta att vi nog hade kunnat rulla till taxin istället för att gå, haha 😉 Någon efterrätt orkade vi som ni kanske förstår inte med, utan vi tog oss direkt hem till hostelet och la oss för att sova. Betyg: långt mer än godkänt alltså, SÅ gott (om än lite tråkigt att man inte kunde äta med sked – vet inte vart vi fått det ifrån – men aja)!

Tallriken som stod på bordet när vi kom hade formen av en tjur. Var ju rätt givet vad vi skulle äta liksom 😉

Bordet var som sagt proppat med mat:

…även Markus blev proppad med mat 😉

Väl tillbaka på hostelet försökte vi komma i säng så fort som möjligt för att dagen därpå sedan få vara med om någonting som vi sent kommer att glömma. Klockan halv sju ringde väckarklockan, vi klev upp, gjorde oss i ordning och gick sedan ut ifrån hostelet samtidigt som alla partymänniskor som hade varit ute under natten började komma tillbaka, haha 😉 Vi försökte då hitta någonstans att äta lite frukost och lyckades efter en stund leta oss fram till ett café som var öppet. Där åt vi sedan en snabb frukost innan vi begav oss bort till det ställe där vi skulle möta upp sju killar och bli upplockade utav en liten minibuss. Minibussen tog oss sedan knappa två timmar utanför staden och platsen vi då kom till var en anläggning där dagens aktivitet skulle hållas, nämligen fallskärmshoppning!!! 🙂 Detta har vi ju haft i åtanke ett tag och vi gjorde ju även ett försök hemma i Sverige nån gång i höstas, utan att lyckas då väderförhållandena var för dåliga. Denna risk fanns ju givetvis även här så vi vågade nog inte riktigt ställa in oss på att vi skulle få hoppa förrän vi väl kom dit och fick klart för oss att det denna dag faktiskt var genomförbart. Nu var vi ju som sagt nio personer och det fanns även fler på plats som tänkt hoppa så även om vi var där redan vid 10-tiden på morgonen dröjde det riktigt länge innan vi fick ge oss upp i planet och genomföra hoppet. Även efteråt blev det en hel del väntan och vi kom inte hem förrän vid niotiden på kvällen, men det var SÅ värt all väntan alltså! HJÄLP vad roligt det var! Talar man om adrenalinkick och häftiga saker man kan göra var det utan tvekan det häftigaste vi har gjort båda två! Men snacka om att det var en nervös väntan innan! Kroppen skakade och trots att man bara ville ge sig iväg fick vi alltså vänta i nästan fem timmar innan det blev vår tur. (Som tur var skakade väl inte kroppen hela tiden, utan nervositeten kom och gick lite grann). När det väl blev vår tur dock, ja, då slog den riktiga nervositeten till. På med utrustningen, iväg till planet som precis hade landat ifrån ett tidigare hopp, sätta oss i det otroligt lilla planet och flyga upp till 3 000 meters höjd. Och känslan när man satt där och kollade ner på jorden, ojojoj, den är obeskrivlig. Och sen, ja, då fanns det inte längre någon återvändo. När dörren gick upp och instruktören kopplat fast oss i honom, när kameramannen klättrat ut och gjort sig redo, ja, då var det bara att hänga sig ut ur planet och sedan……aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!

I nästintill 45 sekunder föll vi fritt mot jorden, i 200 kilometer i timmen och med ett våldsam vindmotstånd som fick våra kinder att fullständigt fladdra! SÅ häftigt! Ja, det var en himmelsk känsla 😉 Och när dessa 45 sekunder hade gått, ja, då vecklades fallskärmen ut och vi kunde i betydligt lugnare tempo sakna glida ner mot jorden igen 🙂 Och väl där, då var det bara att skutta och skratta, springa omkring och önska att det gick att göra igen, haha! Det var verkligen otroligt häftigt och känslan att falla fritt i 45 sekunder, den är nästintill obeskrivlig. Kanske att lite bilder kan få er att leva er in i känslan 🙂 Vi kan även meddela att vi har varsin riktigt rolig film att visa när vi kommer hem! Men dem får ni vänta med ett tag, här kommer lite bilder istället:

Axel var först ut att hoppa och här är han redo att sätta sig i planet:

Aaaaaaahhhh!!!

Axel överlevde och är snart nere på jorden igen:

Markus är redo:

Nervös väntan i planet:

Craaaaaazyyyyyyy!!!

Markus pustar ut och är glad att han överlevde hoppet 🙂

När denna otroligt häftiga upplevelse var över var det som sagt dags för ytterligare några timmars väntan, timmar som dock flöt på mycket snabbare än de nervösa timmarna innan. Så även om det tog rätt lång tid kunde vi gott sitta där, njuta av känslan och av att solen sakta gick ner bakom träden. Otroligt härligt även det! Vid sådär åttatiden på kvällen kunde vi i alla fall äntligen sätta oss i bussen och åka tillbaka till Buenos Aires, gå ut och käka en snabbis och sedan gå och lägga oss och sova en god natts sömn 🙂 Vilken dag alltså! Detta kommer som sagt bli någonting som vi sent kommer att glömma 🙂

Idag, såhär dagen efter, har vi väl inte gjort särskilt mycket, mest slappat och tagit det lugnt 🙂 Vi tänkte i alla fall att vi skulle ta farväl av Arvin och samtidigt tacka så mycket för att att han tagit med oss på lite allt möjligt och för att han gett oss tips och råd här i denna enorma huvudstad. Så på kvällen såg vi till att bjuda ut honom på middag, dock på en restaurang som han tipsat oss om, men ändå 😉 Restaurangen hette Ohlsen´s och där serverade de nordisk mat! Sjukt kul att äta nästintill svensk mat här borta på andra sidan jorden liksom 🙂 En trevlig kväll hade vi alltså och vi tackade och sa adjö till Arvin, som vi förmodligen inte kommer se på ett bra tag!

Innan middagen hade vi dessutom sett till att ta oss till busstationen och boka varsin biljett till vår nästa destination som kommer att bli Porto Iguazú. Så imorgon (torsdag), far vi vidare och sätter oss på en 19 timmars buss norrut mot denna stad 🙂 Där ska vi sedan besöka detta kända vattenfall (Iguazú Falls), vilket alltså blir vår nästa aktivitet 🙂 Allt är otroligt bra med oss och vi har verkligen haft en köngvecka här i Buenos Aires och är så tacksamma för allt vi har fått vara med om! Nu är det ju dessutom inte så lång tid kvar tills vi snart kommer hem till er där hemma, vilket givetvis gör oss extra glada 🙂 Snart ses vi, men vi hörs givetvis här med nya inlägg om vad vi hittat på innan dess! Må gott så länge!

/ Axel och Markus