Skolvecka nummer sex av åtta har lidit mot sitt slut och vilken rolig vecka detta har varit alltså 🙂 Den började som vanligt med spansklektioner måndag till torsdag liksom alla andra veckor, Markus hade två till salsalektioner på måndag och onsdag och Axel blev äntligen av med sin förkylning som han burit på den senaste veckan. Vi trivs fortfarande riktigt bra med våra nya lärare och fortsätter att utvecklas i språket 🙂 I tisdags var det ju dags för en årlig ”högtid”, nämligen Alla Hjärtans Dag. Egentligen tyckte väl vi båda att denna dag faktiskt är rätt överskattad och vi hade väl inga egentliga planer förrän dagen väl kom. I Sverige är ju detta mer kärlekens dag och då ingen utav oss förälskat oss i någon latinamerikansk brud eller för den delen har någon sådan hemma i Sverige hade vi liksom inte gjort upp några storslagna planer 😉 Här borta däremot är denna dag mer en dag att fira med sina vänner så vi bestämde oss trots allt för att dagen till ära gå och käka lunch på ett lite finare ställe, eller ja, egentligen är väl kanske ”ett lite ovanligare ställe” en bättre beskrivning av vårt val, haha 🙂 Vi gick nämligen och åt på en libanesisk restaurang där vi provade ”hoja de col” (kållöv) och ”Empanada de carne” (Köttpirog). Haha, finns nog ingen anledning att beskriva vad detta var då ingen utav oss egentligen vet exakt vad det var vi åt. Vi låter helt enkelt bilderna få tala sitt språk:

Dagen till ära gick vi sedan och köpte en blombukett och en chokladask som vi sedan gav till Nelly, Victor och Aurora Estefani för att än en gång visa vår uppskattning genom att ge denna lilla present till våra vänner som vi faktiskt ser dem som 🙂 Riktigt glada blev de också 😀

Veckan rullade sedan vidare och det blev fredag, en dag då det var dags för lite matlagning på skolan. Lektioner hade vi först som vanligt fram till klockan 10.30 då vi mötte upp med säkert femton stycken andra elever på skolan för att laga den ecuadorianska specialiteten Cuy (marsvin). Visst var det lite motbjudande att ta upp dessa stackars små djur, lägga dem på grillen, stryka lite olja på dem och sedan helt enkelt äta upp dem. Egentligen är det väl inget mindre äckligt att äta en ko, en älg eller vad som helst, men ändå, visst blir man aningen vegetarian utav detta, fast det är tydligen så man gör här borta, så det var bara att bita ihop och delta helt enkelt 🙂 Och på frågan om det var gott måste vi nog säga att det faktiskt inte smakade så mycket annorlunda än kött i övrigt. Hursomhelst var det i alla fall riktigt svårt att veta hur man skulle äta sin köttbit, var liksom mest ben och man fick vända och vrida, bryta och dela och använda händerna, det var det enda alternativet 🙂 Haha, roligt var det i alla fall att slutligen testa på denna specialitet, även om vi båda har ätit godare köttbitar i våra liv 😉

Mästerkocken Axel visar sina grillskills: 😉

För dem som undrar är det marsvinets huvud som Markus stoppat in i munnen:

Fredagseftermiddagen ägnade vi åt att ta varsin salsalektion (yes, Axel bestämde sig till slut för att också testa på denna tradition, något han tänkt ett tag, men vilket inte riktigt blivit av) 🙂 Resten av eftermiddagen lät vi sedan ägna åt att packa våra väskor för helgens bravader, nämligen Karneval i Guaranda, en stad som ligger fyra-fem timmar söder om Quito. Karneval här borta innebär en långhelg, då de flesta är lediga måndag och tisdag från skola och jobb och en hel del passar då på att åka till playan eller ta sig en tur tíll regnskogen för några dagars vila. Vi var lediga från skolan på måndagen så en tre dagars helg skulle vi fylla upp med någonting, men varken att åka till playan eller till regnskogen lockade oss då vi helt enkelt kände att vi sett detta eller kommer att se detta under vår resa framöver. Vi ville istället uppleva någonting annorlunda, uppleva det som ordet karneval innebär för en hel del ecuadorianer, nämligen en sjukligt rolig, blöt, skitig och en helt annorlunda upplevelse som man förmodligen inte är med om många gånger i sitt liv om man är svensk 😉 I tisdags, när vi gick till en travel agency för att se vilka alternativ vi hade inför helgen, lyckades vi stöta ihop med en lärare ifrån en annan skola som varje år brukar ta med några av sina elever till Guaranda, den stad där karnevalen är som störst. Då han märkte att vi lät intresserade av detta frågade han helt enkelt oss om vi hade lust att haka på honom. Till en början kändes det väl lite konstigt att åka med en helt främmande människa, men efter att Markus frågat sin lärare och det visade sig att hon kände och hade arbetat tidigare med Ivan (vilket var hans namn), blev vi genast mycket lugnare och samtidigt  rätt så sugna på att följa med. I fredagskväll, klockan 20.00 mötte vi därför upp med Ivan och hans elev (blev bara en som följde med till slut) för att gå ut och ta en öl tillsammans innan vi sedan for hem till honom där vi skulle tillbringa natten. Ivan bor en bit utanför Quito och för att slippa morgontrafiken i Quito (som är fullständigt fruktansvärd) var planen att sova hos Ivan och sedan kliva på bussen mot Guaranda på lördagsmorgon 🙂 Så blev det också och efter att ha haft en trevlig kväll tillsammans och sovit gott hemma hos Ivan satte vi oss på bussen som tog oss till Guaranda. Väl där mötte vi sedan upp med några utav Ivans vänner som vi skulle fira karnevalen tillsammans med, käkade lite lunch ihop, lämnade våra väskor hos den vän till Ivan som vi sedan skulle sova hos, innan vi sedan begav oss till den plats där den största festen var just denna dagen. Där deltog vi sedan i firandet och hjälp vad detta var annorlunda, skitigt, blött och oerhört roligt! Till ett band som spelade latinamerikansk musik dansade vi samtidigt som vi fick vattenballonger, mjöl och massa skum sprutandes över oss 🙂 Det är inte var dag som man går förbi en helt främmande människa som helt plötsligt tar fram sin ”skumpistol” och sprutar ner en fullständigt, eller som man vänder sig om och plötsligt får en hand med massa mjöl inkletat i ansiktet. Men givetvis ger du dig själv in leken också, köper dig vattenballonger, en egen påse mjöl och en egen ”skumpistol” och sen är det bara att leka på och känna dig som ett barn igen 🙂 SÅ roligt vi hade det denna dag och vilken annorlunda upplevelse vi fick vara med om alltså. Här kommer lite bilder ifrån denna sjuka upplevelse:

Axel och Ivan:

Hämden är ljuv:

När klockan började närma sig 22 var vi riktigt trötta, oerhört blöta och fruktansvärt skitiga efter att ha sprungit runt, dansat och kastat vattenballonger, mjöl och sprutat skum på varandra så då var det dags att bege oss till det lilla rum hos Ivans kompis som vi skulle sova i. Väl där dröjde det inte många minuter innan vi slocknade och sov en mycket efterlängtad sömn 🙂 Morgonen därefter vaknade vi sedan upp till ytterligare en dags festligheter och vi begav oss ut på gatorna först och främst i jakt på lite mat. När våra magar fått i sig det de skulle begav vi oss sedan bort till paraden som de anordnar varje år i samband med karnevalen, eller ja, den är ju en del av den så att säga 🙂 Samtidigt som vi stod och tittade på denna började ju också leken som vi varit med om dagen innan, leken då vi återigen blev fullständigt dränkta med vatten, mjöl och skum 😀 Under vår väg bort mot stora scenen där dagens musikarrangemang och festligheter skulle ta plats fortsatte verkligen denna lek och vi blev ännu blötare och skitigare helt enkelt. Det är lustigt det här med kultur och traditioner. För en svensk är ju detta helt absurt, att gå på gatan och plötsligt få en fet hink med vatten över sig som nån kastat ut ifrån sin balkong ovanför en, men det är så tydligt att det verkligen är en del av deras kultur och den tradition som de för vidare här borta. Alla, verkligen ALLA deltar, vuxna som barn, gamla som unga. Vi gick till exempel förbi en äldre dam, kanske runt 60-70 eller nått sånt, som stod med sin vattenslang och sprutade ner allt och alla som passerade. Och hon hade SÅ roligt, hon skrattade och njöt verkligen. Givetvis blev hon också nedsprutad, när vi passerade passade några barn på att springa fram med sina ”skumpistoler” och sen var hon plötsligt helt nerskummad och hade vitt skum över hela kroppen. Men hon njöt och skrattade och gav givetvis inte upp utan riktade snabbt vattenslangen mot barnen som sprutat ner henne och sen var dem fullständigt dyngsura 🙂 GALET!

Redo för dag nummer två:

Från paraden:

Ja, detta var verkligen en upplevelse som saknar motsvarighet, att få delta i deras kultur och tradition på ett sådant sätt som vi fick möjlighet till denna helg, det var verkligen hur roligt som helt. Tyvärr började det dock att regna senare under söndagseftermiddagen, vilket visserligen inte gjorde nånting då man redan var dyngsur, men det dåliga vädret gjorde att det var betydligt kallare en dag som denna och framåt 20-snåret var vi riktigt frusna och bestämde oss för att faktiskt bege oss tillbaka till rummet där vi sovit den tidigare natten, byta om och sedan sätta oss på en nattbuss tillbaka mot Quito 🙂 Detta gjorde vi också och när klockan blivit strax efter fyra på morgonen var vi tillbaka hos familjen och kunde gå och lägga oss och sova ut ordentligt 🙂

Idag är det måndag och vi är lediga ifrån skolan, tar det lugnt och vilar upp oss efter helgens bravader 😀 Glada och med ett stort leende ifrån det vi nyligen fått uppleva ser vi nu fram emot vår näst sista skolvecka här i Quito. Hjälp vad fort det gått alltså, men samtidigt börjar man bli riktigt sugen på att ge sig ut och resa igen alltså, särskilt de åtta första dagarna som vi ska tillbringa på en båt runt Galapagosöarna. LÄNGTAR! 😀

/ Axel och Markus