Livet rullar vidare här borta med en hel del roliga aktiviteter på schemat. I helgen var det återigen dags för en utflykt med skolan, denna gång till staden Baños som ligger ungefär fyra timmar utanför Quito. Innan vi for dit hade vi dock en riktigt trevlig kväll tillsammans med vår ecuadorianska familj här i Quito i fredags kväll. Som vi skrev i förra inlägget hade vi ju bjudit ut dem på middag för att på ett mer konkret sätt visa vår uppskattning så i fredags åkte vi tillsammans med Victor, Nelly och Aurora Estefani (den yngsta dottern) till en Mexikans restaurang i Gringolandia. Varken Nelly eller Victor hade ätit mexikansk mat tidigare i sina liv så det var en ny erfarenhet för dem och om vi kan lita på deras ord tyckte de det var riktigt gott faktiskt. På restaurang ”Red Hot Chili Peppers” satt vi sedan i några timmar, åt god mat och samtalade om allt möjligt. De är så trevliga alla tre, så vänliga att det verkligen är ett nöje att sitta och konversera med dem. Vi hade helt enkelt en toppenkväll! 🙂

På lördags morgon var vi tvungna att kliva upp rätt så tidigt, typ klockan 5.30, för att hinna äta frukost, packa ner lite saker i våra väskor och sedan ta oss till skolan för att möta upp med övriga elever och med läraren (Julio) som skulle följa med oss på exkursionen till Baños. Strax efter klockan sju kunde vi starta den knappa fyra timmars bussresan mot Baños, en resa varunder vi sov den mesta utav tiden 🙂 Väl framme i Baños var det dags att installera oss på det hostelet där vi skulle sova för att sedan få en liten presentation om vad helgen skulle innehålla. När detta var gjort begav vi oss ut på gatorna tillsammans med Julio för att upptäcka staden lite grann, besöka någon kyrka, en liten marknad och framför allt äta lunch tillsammans. Något vi la märke till under denna lilla ”stadsvandring” var att det fanns aska på vägarna, något som kom ifrån ett litet vulkanutbrott som hade utspelat sig denna morgon. Det hade givetvis inte varit något stort sådant (då hade vi så klart inte kunnat åka dit), men det var ju ändå lite häftigt att man faktiskt kunde se ett så tydligt tecken på att det varit ett utbrott samma dag som vi anlände dit. Här kommer bildbeviset:

Tre bilder ifrån ”stadsvandringen”:

Efter lunchen var det dags för den första aktiviteten med lite mer adrenalin om man säger så, nämligen forsränning. Vi gjorde ju tubing som det heter på både spanska och engelska i Mindo om ni minns dessa gummiringar som vi satt i och for ner för en liten fors. Detta var då rafting, vilket är mer det man tänker när man säger ordet forsränning på svenska (finns liksom bara ett ord på svenska tyvärr). I en mycket ström flod lät vi alltså placera en gummibåt där vi satt sex personer i varje med varsin paddel, flytväst, våtdräkt och hjälm, helt enkelt den utrustning som du behöver för att göra denna aktivitet. Och SÅ kul detta var alltså. Vi fick dessutom äran att sitta längst fram, vilket innebar att mest vågor svepte över oss, haha 😉 Men hjälp vad roligt det var samtidigt som det givetvis ibland var rätt så läskigt då det kom riktigt stora vågor som svepte över båten så att man faktiskt hade problem att sitta kvar. Vi föll dock aldrig ur, men skulle man göra det fanns det personer som åkte i sådana här ”sportkajaker” runtom båtarna för att plocka upp dem som eventuellt föll ur. För att träna på en sådan händelse var vi en gång tvungen att hoppa ur båten, lägga oss i ”safety position”, vilket inte var det lättaste då det var riktigt strömt och massa vågor och efter att ha svalt en del vatten kröp sig paniken närmare och närmare, men det gick som tur vägen och vi tog oss upp i båten igen och kunde fortsätta att njuta av den spännande färden från en mer ”säker” position 🙂 Under ungefär en och en halv timme for vi ner längs ån och längs lite lugnare partier var det faktiskt möjligt att njuta lite av den vackra naturen som omgav oss med regnskog, vattenfall och vackra berg 😀 En och en halv timmes action och underhållning, RIKTIGT kul!!! 🙂

När vi kom tillbaka till hostelet efter denna häftiga upplevelse var klockan närmare halv åtta och det var tid för att duscha och sedan gå ut och äta något gott tillsammans. Detta gjorde vi på en närliggande pizzeria där vi beställde varsin pizza grande 🙂 Med dessa uppätna var vi riktigt trötta så efter det återstod inte mycket mer av dagen än att återvända till hostelet och lägga oss för att sova en välförtjänt sömn 🙂

Redan klockan 5.30 nästa morgon var det dags att kliva upp igen, denna gång för att bege oss bort till ”las piscinas”, bassänger med riktigt varmt vatten som är uppvärmda utav den närliggande vulkanen. Och kanske var det också extra varm denna morgon med tanke på utbrottet dagen innan, haha, nej, men skämt och sido, det var ofattbart varmt i vissa bassänger alltså. Det fanns tre stycken, dels en som innehöll vatten ifrån berget intill (iskallt vatten med andra ord) och två som var uppvärmda av vulkanen, men som dock hade två olika temperaturer. Vi har ingen aning om hur detta fungerade för det var liksom helt vanliga bassänger, men vattnet skulle i alla fall komma ifrån någon varm källa som värmts upp av den närliggande vulkanen. Hursomhelst var det i alla fall ett gött sätt att vakna på, eller så inte då man snarare blev ännu tröttare och mer slut efter att ha tagit ett dopp i dessa 50-gradiga bassänger, haha, men ändå 🙂 En kul erfarenhet var det i alla fall 😀

Detta är alltså strax före klockan sex på morgonen. Helt stört mycket folk 😉

Man ser på Axels glasögon hur varmt det var:

När vi kom tillbaka till hostelet var det fortfarande en timme kvar till frukost så vi passade på att sova en timme till, haha 🙂 Anledningen till att vi gått till las piscinas så tidigt var för att det senare på dagen tydligen skulle vara helt smockat med folk där. Även om vi var på plats redan strax före klockan sex på morgonen så kryllade det med folk så väl där förstod vi varför det var bäst att komma tidigt 🙂 Hursomhelst var det i alla fall efter frukosten dags för huvudaktiviteten för denna dag, nämligen cykelturen. Vi skulle nämligen cykla en rätt så bra sträcka för att besöka både det ena och det andra och dessutom få ett bra träningspass samt se på den otroligt vackra naturen. Längs vägen kunde vi se riktigt fina vattenfall, skåda höga toppar och se djupa dalar, som sagt, riktigt vacker 🙂

Men kanske det roligaste utav allt var de två huvudaktiviteterna som vi fick möjlighet att genomföra längs vägen. Den första aktiviteten var bangi jump, eller swing jump som de också kallade det. Från en bro som sträckte sig över ett högt stup fick man möjlighet att slänga sig ner 20-25 meter som ett bangi jump. Skillnaden var att man inte satt fast i fötterna utan i en sele så när man hade fallit dessa 20-25 meter svingades man liksom fram och tillbaka under bron, därav namnet swing jump 🙂 Markus var snabb att bestämma sig, detta var han ju bara tvungen att göra, så efter att ha betalat de 15 dollar som det kostade begav han sig upp till bron, blev fastspänd i detta långa elastiska rep och kände hur nervositeten verkligen blev tydlig. Inte blev det bättre heller när han såg på när de andra hoppade, men han fick helt enkelt bita ihop, kliva upp på broräcket, sträcka ut händerna, invänta signal och falla fritt fall nerför stupet, känna hur pirret i magen högg till rejält innan ”repet” fångade honom och svingade honom under bron. Och HJÄLP vad detta var roligt alltså!!! Vilken känsla, vilken upplevelse, FY vad häftigt!!! 😀 Full av adrenalin, full av glädje sprang han sedan upp till fotograferna (det fanns nämligen fotografer som filmade och tog kort på hoppet som man sedan kunde köpa för bara 5 dollar) för att få köpa sina bilder. Det visade sig då att de dock hade missat att ta bilder och missat att filma just Markus hopp. Alla andra som hoppade kunde köpa sina bilder, men Markus, nej, honom hade de tyvärr missat. Snacka om misstag, hur ofta gör man liksom ett sånt här hopp i sitt liv! Axel, som inte kände för att hoppa, hade visserligen filmat och så, men visst hade det varit roligt att ha en film och bilder med lite bättre kvalitet. Glädjen förvandlades lite i besvikelse, en känsla som dock inte varade så länge då Markus fick en idé: Varför inte göra det igen? Det kostade ju trots allt bara 15 dollar och var ju dessutom riktigt kul, så varför inte? Så efter lite fundering bestämde han sig för att hoppa en gång till och känslan andra gången var likadan, SÅ roligt och SÅ mycket spänning 🙂 Och den andra gången missade dem honom inte så Markus kunde köpa sina bilder och kunde känna sig nöjd över att ha överlevt detta hopp två gånger om 😀 Slutet gott allting gott som man brukar säga 🙂

Cykelturen rullade sedan vidare ända tills det ögonblick då Markus cykel helt enkelt slutade att rulla då han fick punktering, haha 🙂 Som tur var återstod det bara tio minuter ungefär tills det sista stoppet så Markus fick helt enkelt hoppa på bussen, medan Axel och övriga fortsatte att cykla 🙂 Till slut kom vi i alla fall allihopa fram till det sista stoppet där det var dags att besöka ett berömt vattenfall. Vi fick då gå genom regnskogen i ungefär 20 minuter innan vi kom fram till denna sevärdhet, vilket verkligen var en sevärdhet värd sitt besök 🙂 Riktigt fint var det och riktigt blött var det också när man klättrade upp längs berget för att ställa sig under vattenfallet och känna känslan när det kom forsandes över en. I några minuter förflyttades man dessutom till Kina då en hel hög med ecuadorianska tjejer ville ta kort tillsammans med oss i alla möjliga poser. Vi förstår inte varför det var så speciellt just här för så har vi aldrig upplevt Ecuador tidigare, men just här tycktes det krylla av tjejer som ville ha bilder med oss, som ville att vi skulle pussa dem på kinden och bjuda på ett lite mer roligt foto. Och inte var vi tråkiga och sa emot, utan varför inte spela med lite grann, bjuda på sig själv och ge dem vad de ville ha, haha 😉 Hursomhelst var i alla fall vattenfallet som vi fokuserade på (så tro för guds skull ingenting annat, haha) och som sagt var det riktigt fint och helt klart väl värt sitt besök 😀

Axel höll som tur var upp berget med sin styrka så att vi kunde passera under det tryggt 😉

Efter en hel dags cykling och en del vandring blev vi också lite törstiga:

Markus passade avslutningsvis på att hälsa på denna trevliga lille krabat:

När vattenfallet var besökt och klart började också vår vistelse i Baños att lida mot sitt slut och det enda som saknades var en lunch på en närliggande restaurang innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till Quito igen. Denna resa tog sin lilla tid på grund av en hejdlös massa trafik, men sådär vid halv tio på kvällen kunde vi i alla fall öppna dörren till vårt hem här borta, äta en välförtjänt, men sen middag och sedan bums hoppa i säng, mycket trötta, men mycket glada över en riktigt bra helg i Baños 🙂

Nu är det måndags kväll, måndag har snart passerat och vi har inlett vår femte skolvecka här borta, en skolvecka som faktiskt har inneburit en förändring. Vi har nämligen bytt lärare båda två! Detta hade vi ingen aning om förrän i fredags då rektor Sandra frågade oss om vi skulle vilja byta lärare. Vi hade inte ens funderat över detta tidigare, så ett lätt beslut blev det inte. Sandra menade dock att det kunde vara bra att byta för att få höra en annan accent, få arbeta på ett lite annorlunda sätt för att ännu mer utveckla sin spanska. Olika lärare har ju olika sätt att uttrycka sig på, olika dialekter, använder sig av lite olika material och därför tyckte hon det kunde vara bra med ett byte för att vi ska utvidga våra kunskaper ännu mer. Givetvis skulle våra förra lärare i sådana fall informera våra nya lärare om vad vi hade gjort och så, så det skulle ju inte innebära att vi skulle börja om, bara fortsätta där vi var, men helt enkelt med en ny lärare 🙂 Vi tyckte detta lät rätt så bra faktiskt så vi bestämde oss helt enkelt för att köra på detta och därför hade vi idag lektion med varsin ny lärare. De fyra veckor som är kvar av plugget kommer Axel numera att jobba med la profesora Mariana och Markus lärare framöver blir Sandra 🙂 Givetvis är det svårt att bara efter en lektion säga om bytet var bra eller inte, men rent spontant känns det faktiskt riktigt bra för oss båda 😀

Yes, detta är vad som har hänt här borta på sistone, hoppas ni orkat läsa ända hit, blev ett riktigt lång inlägg denna gång 😉 (liksom alla andra inlägg, men detta var kanske extra lång, haha) 😉 Hoppas att allt är bra med er där hemma också! Ha det!

/ Axel och Markus