Ytterligare en skolvecka har passerat här i Quito och dagen då vi kommer att lämna denna plats kommer närmre och närmre. Det har varit fantastiskt roligt att få vara här och lära oss massa spanska och blanda det med en hel del roliga aktiviteter, även om det börjar kännas som att det är dags att röra på sig lite grann 😀 Hursomhelst var det i alla fall vår näst sista vecka här i Quito som igår led mot sitt slut, en vecka som liksom många andra var mycket bra 🙂 Eftersom vi var lediga i måndags var det dags att ta igen dessa fyra förlorade timmar på nått sätt, vilket resulterade i en timmes längre lektion tisdag till fredag förra veckan 🙂 Detta flöt på utan problem och det börjar verkligen kännas som att det är detaljstudier som vi håller på med nu alltså. Så visst är det kännbart att vi har utvecklats och att det faktiskt inte är så mycket som fattas grammatikmässigt, vilket givetvis är roligt att inse 😀

Förutom lektioner innehöll inte måndag till fredag särskilt många spektakulära händelser. På onsdags kväll var det matlagningslektion på skolan och vi hade en trevlig kväll tillsammans med övriga elever, åt gott, samtalade och hade det roligt ihop 🙂 Annars hade vi två salsalektioner till vardera, och så mycket mer än det hände det faktiskt inte. Under veckan hade vi dock bekantat oss en del med två nya killar ifrån Holland respektive Norge som vi under lördagen bestämde oss för att göra en liten aktivitet tillsammans med 🙂 Två timmar norr om Quito ligger nämligen en liten stad som heter Otavalo som varje lördag har en vad vi fick höra rätt så spektakulär marknad. Om man besöker Ecuador är detta liksom lite av ett måste så vi lät oss helt enkelt ta en buss dit för att se vad det var. Efter att ha läst lite i vår Lonely-planet-bok höjdes dessutom förväntningarna då detta var en utav tio höjdpunkter i Latinamerika. Väl på plats kan vi inte direkt säga att vi tycker marknaden förtjänar det rykte som den har, då det basically just was a market. Visserligen var det en stor sådan med en hel del saker, men vi tyckte nog båda att tidigare marknader, tidigare platser och platser som vi i framtiden ska besöka förmodligen har och kommer att ha slagit denna marknad. Hursomhelst var det i alla fall roligt att åka dit och vi köpte oss ändå en del saker, varsitt par byxor, några tröjor, varsin mössa (några som förmodligen får vänta med att bli använda tills vintern i Sverige då vi inte använder mössa så ofta här) 😉 Lite bilder ifrån marknaden:

Haha, det var dock inte en sådan här mössa som vi köpte…

…även om Axel var lite sugen 😉

Inte heller köpte vi oss en sådan här 😉

Till slut resulterade det i varsin sådan här mössa:

Förutom mössor gick det även att fynda sig en fin tavla om man så ville:

Efter att ha strosat runt i någon timme på marknaden tog vi oss en taxi för att besöka några kända platser runtom Otavalo. Vi for bland annat till en sjö för att skåda det vackra landskapet (vi båda måste dock säga att vi sett vackrare platser) och vi åkte till ett vattenfall som visserligen var fint, men vi har sett finare. Tyvärr är väl detta kanske lite nackdelen med att resa och få se så många platser att det är väldigt lätt att jämföra dem och på så sätt inte uppskatta det fina i varje plats lika mycket. För visst var vattenfallet givetvis vackert, även om det i Baños var vackrare, haha 😉 Men det är väl så det är antar vi, så vi försökte njuta trots allt 😀

Detta var utsikten över sjön som vi fick skåda, även om detta feta träd i mitten förstörde det hela lite 😉

Vattenfallet vi besökte med Axel som njuter i mitten:

Till sist for vi även till en plats som fick Markus att minna sig tillbaka lite till Filippinerna för två år sedan. Vi for nämligen till en plats där de hade tuppfight, alltså en duell mellan två tuppar. Då kunde man satsa pengar på den tupp man trodde skulle besegra den andra och sedan helt enkelt hoppas på att den tupp man satsat på ”slog” ned den andra tuppen med hjälp av de små knivar som satt fast på dess hälar. Brutalt, men faktiskt rätt så roligt att kolla på 😉 Tyvärr har vi bara dåliga bilder ifrån detta då det var mycket svårt att få en skarp bild när tupparna rörde sig så fort, men här kommer i alla fall vårt lilla försök: 😉

Efter tuppfighten begav vi oss tillbaka till bussen som skulle ta oss tillbaka till Quito och vid åtta-tiden på kvällen var vi tillbaka hos Nelly och Victor (många tillbaka här alltså), kunde få i oss lite middag innan vi sedan gick och la oss och sov en efterlängtad sömn 😀

Söndags morgon fick sedan bli lite av en sovmorgon då vi de tidigare dagarna hade gått upp rätt så tidigt. Vid tio-tiden pallrade vi oss ändå upp ur sängarna för att inta den sedvanliga riktigt goda frukosten. Det var ju en lite speciell dag denna dag då det var dags för Markus att lämna tonåren och träda in i vuxenlivet 😉 HAHA, så pretentiöst det där lät, egentligen var det väl inget märkvärdigare än att han skulle fylla 20, men ändå, haha 😉 Hursomhelst var det ju en lite speciell dag så vi hade i alla fall bestämt oss för att bege oss till ”La Cuidad Vieja” för att äta en lite finare lunch tillsammans och samtidigt prova ut den lite finare restaurang som vi kikat in skulle passa bra för vår avskedsmiddag med Nelly och Victor till helgen. Natten till söndagen hade det också kommit en ny inneboende till familjen, en kille ifrån USA, så vi lät honom helt enkelt följa med oss till ”La ciudad Vieja” för att visa runt honom lite grann och samtidigt lära känna honom 🙂 Mycket lyckat blev det också och väl där passade vi på att besöka en utav de största och finaste kyrkorna i staden, ”La Iglesia del Basílica del Voto Nacional”, en riktigt fin byggnad. Där spenderade vi kanske en timme lite drygt, klättrade upp i de två kyrktornen, tog en massa foton och njöt av den vackra utsikten 🙂 Riktigt nice 😀

Utsikten över stan:

Det var riktigt branta trappor alltså:

Därefter begav vi oss alltså till ”Vista Hermosa”, vilket var namnet på den restaurang som vi hade valt ut. För dem som kan spanska är det ganska lätt att lista ut varifrån namnet kommer. Restaurangen hade verkligen en fantastisk utsikt, ”una vista hermosa”, så det var ganska lätt att känna att vårt val inte kunnat bli bättre. På vår väg till restaurangen hade vi också lyckats springa ihop med Eirik ifrån Norge som strosade omkring i ”gamla stan” så vi bjöd in honom till att äta lunch tillsammans med oss. På Vista Hermosa åt vi sedan en riktigt god tre-rätters-middag, vilken innehöll restaurangens egna empanada (pirog) som förrätt, en fantastiskt god köttbit med pepparsås och pommes frites som huvudrätt och en liten speciell efterrätt, haha 😉 Då det här med att fylla år tydligen är något riktigt stort här i Ecuador erbjuder nästintill alla restauranger någonting speciellt för födelsedagsbarnen. Detta hade Markus lärare berättat för honom då han berättade för henne att det var hans födelsedag på söndagen. Hon gav honom då en läxa att fråga kyparen vid lunchen på söndagen efter vad de hade att erbjuda för födelsedagsbarnet. Till detta kände sig väl Markus aningen obekväm, det är ju inte direkt så att vi i Sverige lyfter upp oss själva på en främmande restaurang och säger: ”Bara så ni vet så är det min födelsedag idag och jag tänkte höra vad ni har att erbjuda för födelsedagsbarnet”. Haha, nej, det skulle man aldrig säga i Sverige. Markus fuskade därför lite och lämnade över läxan till Axel som fick fråga vad de hade åt hans kompis som fyllde år och detta slutade i en rätt så rolig liten händelse. Några minuter senare kom personalen ut från köket med en liten tårtbit med ett ljus i, med hattar på huvudena sina och med en tamburin i handen och sjöng den klassiska födelsedagssången på spanska 🙂 Dessutom satte de en tårtliknande hatt där det stod ”Happy Birthday” på Markus huvud som han sedan skulle ha på sig under tiden som han åt sin lilla tårtbit 🙂 Mycket rolig händelse och ett minne värt att komma ihåg 🙂

Axel och den norska killen hugger in på varmrätten:

Markus är glad med hatten på huvudet efter att de precis sjungit för honom och gett honom chockladtårtbiten 🙂

Efter att ha avslutat lunchen, tackat så mycket och betalat var det dags att bege oss hemåt igen. Innan vi lämnade restaurangen passade vi dock på att boka ett bord nu till lördags kväll då vi tänkt bjuda ut familjen på en avslutningsmiddag tillsammans 🙂 Väl hemma tog vi det sedan bara lugnt, Markus skypade med sina föräldrar innan det var dags för middag och lite firande med familjen. Och det går ju inte att säga någonting annat än att familjen vi bor hos är helt fantastisk. Nelly hade gjort en jättegod lasagne till middag, bakat en tårta och gjort hemmagjord glass som efterrätt och sedan sjöng dem för Markus och han fick blåsa ut ljusen på tårtan. Helt underbara är dem och vi hade sedan en trevlig kväll tillsammans där vi åt och pratade om allt möjligt innan det var dags för oss att gå till sängs för att sova. En mycket annorlunda, men verkligen en minnesvärd födelsedag för Markus alltså. Här kommer lite bilder ifrån firandet med familjen: 🙂

Sångdags:

Tårtan:

Önska och blås:

Idag är det måndag och vi har inlett vår sista skolvecka här borta. Även idag fick Markus gratulationer då hans lärare kom in med en liten tårtbit på morgonen, riktigt gulligt av henne! 🙂 Annars tar vi det rätt så lugnt, ska nog inte göra så mycket denna vecka, utan mest njuta av sista tiden på skolan, sista dagarna med familjen innan vi nästa måndag ska lämna Quito och ta flyget till Galapagosöarna 🙂 Riktigt roligt ska det bli! Hoppas ni mår fortsatt bra där hemma också! 🙂 Vi hörs senare i veckan!

/ Axel och Markus

Skolvecka nummer sex av åtta har lidit mot sitt slut och vilken rolig vecka detta har varit alltså 🙂 Den började som vanligt med spansklektioner måndag till torsdag liksom alla andra veckor, Markus hade två till salsalektioner på måndag och onsdag och Axel blev äntligen av med sin förkylning som han burit på den senaste veckan. Vi trivs fortfarande riktigt bra med våra nya lärare och fortsätter att utvecklas i språket 🙂 I tisdags var det ju dags för en årlig ”högtid”, nämligen Alla Hjärtans Dag. Egentligen tyckte väl vi båda att denna dag faktiskt är rätt överskattad och vi hade väl inga egentliga planer förrän dagen väl kom. I Sverige är ju detta mer kärlekens dag och då ingen utav oss förälskat oss i någon latinamerikansk brud eller för den delen har någon sådan hemma i Sverige hade vi liksom inte gjort upp några storslagna planer 😉 Här borta däremot är denna dag mer en dag att fira med sina vänner så vi bestämde oss trots allt för att dagen till ära gå och käka lunch på ett lite finare ställe, eller ja, egentligen är väl kanske ”ett lite ovanligare ställe” en bättre beskrivning av vårt val, haha 🙂 Vi gick nämligen och åt på en libanesisk restaurang där vi provade ”hoja de col” (kållöv) och ”Empanada de carne” (Köttpirog). Haha, finns nog ingen anledning att beskriva vad detta var då ingen utav oss egentligen vet exakt vad det var vi åt. Vi låter helt enkelt bilderna få tala sitt språk:

Dagen till ära gick vi sedan och köpte en blombukett och en chokladask som vi sedan gav till Nelly, Victor och Aurora Estefani för att än en gång visa vår uppskattning genom att ge denna lilla present till våra vänner som vi faktiskt ser dem som 🙂 Riktigt glada blev de också 😀

Veckan rullade sedan vidare och det blev fredag, en dag då det var dags för lite matlagning på skolan. Lektioner hade vi först som vanligt fram till klockan 10.30 då vi mötte upp med säkert femton stycken andra elever på skolan för att laga den ecuadorianska specialiteten Cuy (marsvin). Visst var det lite motbjudande att ta upp dessa stackars små djur, lägga dem på grillen, stryka lite olja på dem och sedan helt enkelt äta upp dem. Egentligen är det väl inget mindre äckligt att äta en ko, en älg eller vad som helst, men ändå, visst blir man aningen vegetarian utav detta, fast det är tydligen så man gör här borta, så det var bara att bita ihop och delta helt enkelt 🙂 Och på frågan om det var gott måste vi nog säga att det faktiskt inte smakade så mycket annorlunda än kött i övrigt. Hursomhelst var det i alla fall riktigt svårt att veta hur man skulle äta sin köttbit, var liksom mest ben och man fick vända och vrida, bryta och dela och använda händerna, det var det enda alternativet 🙂 Haha, roligt var det i alla fall att slutligen testa på denna specialitet, även om vi båda har ätit godare köttbitar i våra liv 😉

Mästerkocken Axel visar sina grillskills: 😉

För dem som undrar är det marsvinets huvud som Markus stoppat in i munnen:

Fredagseftermiddagen ägnade vi åt att ta varsin salsalektion (yes, Axel bestämde sig till slut för att också testa på denna tradition, något han tänkt ett tag, men vilket inte riktigt blivit av) 🙂 Resten av eftermiddagen lät vi sedan ägna åt att packa våra väskor för helgens bravader, nämligen Karneval i Guaranda, en stad som ligger fyra-fem timmar söder om Quito. Karneval här borta innebär en långhelg, då de flesta är lediga måndag och tisdag från skola och jobb och en hel del passar då på att åka till playan eller ta sig en tur tíll regnskogen för några dagars vila. Vi var lediga från skolan på måndagen så en tre dagars helg skulle vi fylla upp med någonting, men varken att åka till playan eller till regnskogen lockade oss då vi helt enkelt kände att vi sett detta eller kommer att se detta under vår resa framöver. Vi ville istället uppleva någonting annorlunda, uppleva det som ordet karneval innebär för en hel del ecuadorianer, nämligen en sjukligt rolig, blöt, skitig och en helt annorlunda upplevelse som man förmodligen inte är med om många gånger i sitt liv om man är svensk 😉 I tisdags, när vi gick till en travel agency för att se vilka alternativ vi hade inför helgen, lyckades vi stöta ihop med en lärare ifrån en annan skola som varje år brukar ta med några av sina elever till Guaranda, den stad där karnevalen är som störst. Då han märkte att vi lät intresserade av detta frågade han helt enkelt oss om vi hade lust att haka på honom. Till en början kändes det väl lite konstigt att åka med en helt främmande människa, men efter att Markus frågat sin lärare och det visade sig att hon kände och hade arbetat tidigare med Ivan (vilket var hans namn), blev vi genast mycket lugnare och samtidigt  rätt så sugna på att följa med. I fredagskväll, klockan 20.00 mötte vi därför upp med Ivan och hans elev (blev bara en som följde med till slut) för att gå ut och ta en öl tillsammans innan vi sedan for hem till honom där vi skulle tillbringa natten. Ivan bor en bit utanför Quito och för att slippa morgontrafiken i Quito (som är fullständigt fruktansvärd) var planen att sova hos Ivan och sedan kliva på bussen mot Guaranda på lördagsmorgon 🙂 Så blev det också och efter att ha haft en trevlig kväll tillsammans och sovit gott hemma hos Ivan satte vi oss på bussen som tog oss till Guaranda. Väl där mötte vi sedan upp med några utav Ivans vänner som vi skulle fira karnevalen tillsammans med, käkade lite lunch ihop, lämnade våra väskor hos den vän till Ivan som vi sedan skulle sova hos, innan vi sedan begav oss till den plats där den största festen var just denna dagen. Där deltog vi sedan i firandet och hjälp vad detta var annorlunda, skitigt, blött och oerhört roligt! Till ett band som spelade latinamerikansk musik dansade vi samtidigt som vi fick vattenballonger, mjöl och massa skum sprutandes över oss 🙂 Det är inte var dag som man går förbi en helt främmande människa som helt plötsligt tar fram sin ”skumpistol” och sprutar ner en fullständigt, eller som man vänder sig om och plötsligt får en hand med massa mjöl inkletat i ansiktet. Men givetvis ger du dig själv in leken också, köper dig vattenballonger, en egen påse mjöl och en egen ”skumpistol” och sen är det bara att leka på och känna dig som ett barn igen 🙂 SÅ roligt vi hade det denna dag och vilken annorlunda upplevelse vi fick vara med om alltså. Här kommer lite bilder ifrån denna sjuka upplevelse:

Axel och Ivan:

Hämden är ljuv:

När klockan började närma sig 22 var vi riktigt trötta, oerhört blöta och fruktansvärt skitiga efter att ha sprungit runt, dansat och kastat vattenballonger, mjöl och sprutat skum på varandra så då var det dags att bege oss till det lilla rum hos Ivans kompis som vi skulle sova i. Väl där dröjde det inte många minuter innan vi slocknade och sov en mycket efterlängtad sömn 🙂 Morgonen därefter vaknade vi sedan upp till ytterligare en dags festligheter och vi begav oss ut på gatorna först och främst i jakt på lite mat. När våra magar fått i sig det de skulle begav vi oss sedan bort till paraden som de anordnar varje år i samband med karnevalen, eller ja, den är ju en del av den så att säga 🙂 Samtidigt som vi stod och tittade på denna började ju också leken som vi varit med om dagen innan, leken då vi återigen blev fullständigt dränkta med vatten, mjöl och skum 😀 Under vår väg bort mot stora scenen där dagens musikarrangemang och festligheter skulle ta plats fortsatte verkligen denna lek och vi blev ännu blötare och skitigare helt enkelt. Det är lustigt det här med kultur och traditioner. För en svensk är ju detta helt absurt, att gå på gatan och plötsligt få en fet hink med vatten över sig som nån kastat ut ifrån sin balkong ovanför en, men det är så tydligt att det verkligen är en del av deras kultur och den tradition som de för vidare här borta. Alla, verkligen ALLA deltar, vuxna som barn, gamla som unga. Vi gick till exempel förbi en äldre dam, kanske runt 60-70 eller nått sånt, som stod med sin vattenslang och sprutade ner allt och alla som passerade. Och hon hade SÅ roligt, hon skrattade och njöt verkligen. Givetvis blev hon också nedsprutad, när vi passerade passade några barn på att springa fram med sina ”skumpistoler” och sen var hon plötsligt helt nerskummad och hade vitt skum över hela kroppen. Men hon njöt och skrattade och gav givetvis inte upp utan riktade snabbt vattenslangen mot barnen som sprutat ner henne och sen var dem fullständigt dyngsura 🙂 GALET!

Redo för dag nummer två:

Från paraden:

Ja, detta var verkligen en upplevelse som saknar motsvarighet, att få delta i deras kultur och tradition på ett sådant sätt som vi fick möjlighet till denna helg, det var verkligen hur roligt som helt. Tyvärr började det dock att regna senare under söndagseftermiddagen, vilket visserligen inte gjorde nånting då man redan var dyngsur, men det dåliga vädret gjorde att det var betydligt kallare en dag som denna och framåt 20-snåret var vi riktigt frusna och bestämde oss för att faktiskt bege oss tillbaka till rummet där vi sovit den tidigare natten, byta om och sedan sätta oss på en nattbuss tillbaka mot Quito 🙂 Detta gjorde vi också och när klockan blivit strax efter fyra på morgonen var vi tillbaka hos familjen och kunde gå och lägga oss och sova ut ordentligt 🙂

Idag är det måndag och vi är lediga ifrån skolan, tar det lugnt och vilar upp oss efter helgens bravader 😀 Glada och med ett stort leende ifrån det vi nyligen fått uppleva ser vi nu fram emot vår näst sista skolvecka här i Quito. Hjälp vad fort det gått alltså, men samtidigt börjar man bli riktigt sugen på att ge sig ut och resa igen alltså, särskilt de åtta första dagarna som vi ska tillbringa på en båt runt Galapagosöarna. LÄNGTAR! 😀

/ Axel och Markus

Skolvecka nummer fem lider mot sitt slut här borta, en vecka som faktiskt har varit rätt så lugn 🙂 Sist vi hördes av hade vi precis kommit tillbaka ifrån en fullspäckad helg i Baños och just haft vår första lektion med våra nya lärare. Sedan dess har vi hunnit haft fyra lektioner till och vi känner båda att bytet var riktigt bra 🙂 Axel trivs mycket bättre med sin nya lärare då han tycker att hon är lite lugnare och inte lika hektisk, vilket gör att han kan ta till sig genomgångarna och förklaringarna på ett mycket bättre sätt. Markus känner att hans lärare förklarar mer ingående och på ett djupare plan än hans tidigare lärare, något som också det givetvis är positivt 😀 Förutom spansklektioner har det faktiskt inte hänt så mycket annat vad gäller måndag till fredag. Markus har visserligen fortsatt sina salsalektioner (tre till denna vecka) och börjar verkligen att få in salsamovsen, haha 😉 Annars har vi tagit det rätt så lugnt, sett lite på film, svettats med våra läxor och käkat chips, hehe 😀 Icke att förglömma är dock att vi i tisdags bokade in och betalade för en riktig upplevelse som kommer att ske direkt efter att vi slutar vårt plugg här i Quito. Fredagen den 3 mars har vi vår sista lektion och den 5 mars tar vi flyget härifrån till Galapagosöarna 🙂 Så GALET kul detta ska bli alltså! Under åtta dagar, från den 5-12 mars, ska vi glida runt i en båt mellan dessa fantastiska öar, kliva i land, upptäcka vad som sägs vara en underbar natur och helt enkelt njuta av en all-inclusive-trip där borta 🙂 Det lär nog bli en fantastisk avslutning på plugget och en härlig start på vårt backpackande i Sydamerika 😀

Visst har vi haft en skön och avslappnande vecka här borta, men allt har faktiskt inte varit toppen. I fredags var det dags igen för Markus att ha ont i magen och ha feber så i lördags fick vi nöja oss med att bara ligga till sängs, titta på film, koppla av och äta chips, egentligen rätt så skönt faktiskt förutom febern då. Liksom för två veckor sedan var det dock en riktigt snabb visit utav febern så redan på lördags eftermiddag var febern borta och Markus kände sig bra igen 🙂 Därför beslöt vi oss för att ändå fullfölja den plan för söndagen som vi hade gjort upp med våra australienska amigos ifrån skolan i fredags, nämligen att bestiga Pichincha, en mycket närliggande vulkan här i Quito. Klockan 08.45 imorse (söndag) mötte vi därför upp med Justin och Sarah, ett australiensiskt par som båda är 26 år gamla 🙂 En halvtimme senare hade vi tagit en taxi och befann oss vid botten av denna 4794 meter höga vulkanen. Där väntade sedan en aningen fuskaktig aktion då vi tog teleféricon (gondolen) upp en bit på vulkanen, till en punkt där vår vandring sedan skulle ta sin början.

Väl uppe möttes vi av en fantastisk utsikt:

Som tur var hade vi riktigt tur med vädret (vilket på denna höjd inte innebär strålande sol och klarblå himmel, utan inget regn och ingen dimma, haha ;)) Hursomhelst klättrade vi sakta men säkert uppför denna mäktiga vulkan med en otroligt fin vy där vi kunde se andra vulkaner, se en stor del av Quito nedanför oss och njuta av det fjälliknande landskapet 🙂 Ju högre upp vi kom desto vitare blev det och desto brantare blev också den väg vi vandrade på. Till slut, när vi hade ungefär 100 meter kvar till toppen och den var inom tydligt synhåll, var vi dock tvungen att vända tillbaka då det blev för brant och för halt då solen legat på lite och gjort att snön börjat smälta. Vi stötte visserligen på folk som hade tagit sig ända till toppen, men då vi inte hade någon speciell utrustning eller kände till området bestämde vi oss för att stanna där vi då befann oss 🙂 Här kommer lite bilder ifrån vår väg uppåt:

Vi och Justin:

Cotopaxi som vi besteg för tre veckor sedan gick att skåda en bit bort:

Här är en bild över en del av Quito samt några blommor som vi tycker vi känner igen ifrån Sverige?! Blomexperten mormor Maj-Britt kan ju få avgöra om vår igenkänning är berättigad eller ej, haha ;):

Axel och Sarah kämpar sig uppför:

Skåda det vackra landskapet:

Ibland var det lite krånligare passager:

Axel och Sarah när vår väg uppför plötsligt blivit aningen vitare:

När det började se ut så här gav vi upp, haha 😉

Efter att ha gett upp var vi ju ändå tvungna att på nått sätt visa att vi bestigit detta berg (även om vi då inte nådde toppen riktigt). Inte heller hade vi med oss en egen flagga som kunde indikera dagens bravader, utan vi lät helt enkelt låna en som redan fanns på plats och framför den poserade vi sedan stolt 😉

Vid denna flagga åt vi sedan upp lite utav vår massäck, njöt utav den vackra utsikten innan den långa vandringen tillbaka (tidsmässigt avsevärt kortare dock) tog sin början. Väl tillbaka vid teleféricon hade vi varit ute och vandrat i dryga fem timmar och var därför aningen trötta i benen och rätt så hungriga i våra magar. Vi lät oss därför göra ett besök på ett café intill teleféricon där Axel och Markus åt varsin pizza med en kopp choklad och där Justin och Sarah nöjde sig med varsin kopp chocklad 🙂 GOTT!

45 minuter senare var vi tillbaka i Quito, trötta, men otroligt nöjda över den trevliga dag vi haft tillsammans. Justin och Sarah är verkligen riktigt trevliga båda två och vi hade fem oerhört härliga timmar tillsammans med mycket skratt, många trevliga samtal, helt enkelt en toppendag 🙂 Då detta var Justin’s och Sarah’s sista dag här i Quito tog vi givetvis farväl innan vi sedan begav oss hem till våra rum hos Victor och Nelly. Något som är riktigt roligt dock är att Justin och Sarah ska gå Inklaleden mellan den 24-28 mars (vi ska gå mellan 21-28 mars), vilket gör att vi kommer att befinna oss i Cusco och Peru samtidigt 🙂 Vi bestämde därför att vi skulle fortsätta att höras på facebook (vart annars liksom? ;)) och att vi skulle se till att träffas igen i Cusco. KUL! 😀

Nu är det söndagskväll och vi sitter här hemma och tar det riktigt lugnt efter en rätt så tuff, men riktigt härlig dag 🙂 Imorgon inleder vi vår sjätte skolvecka av åtta och vi får väl se vad den kommande veckan i övrigt kommer att bjuda på, våra planer brukar liksom komma upp lite eftersom, haha 😉 Hoppas att ni har det riktigt bra där hemma också och att allt är bra med er! Vi saknar Sverige och framför allt alla fina människor som vi har där hemma ❤ STOR kram till er alla!

/ Axel och Markus

Livet rullar vidare här borta med en hel del roliga aktiviteter på schemat. I helgen var det återigen dags för en utflykt med skolan, denna gång till staden Baños som ligger ungefär fyra timmar utanför Quito. Innan vi for dit hade vi dock en riktigt trevlig kväll tillsammans med vår ecuadorianska familj här i Quito i fredags kväll. Som vi skrev i förra inlägget hade vi ju bjudit ut dem på middag för att på ett mer konkret sätt visa vår uppskattning så i fredags åkte vi tillsammans med Victor, Nelly och Aurora Estefani (den yngsta dottern) till en Mexikans restaurang i Gringolandia. Varken Nelly eller Victor hade ätit mexikansk mat tidigare i sina liv så det var en ny erfarenhet för dem och om vi kan lita på deras ord tyckte de det var riktigt gott faktiskt. På restaurang ”Red Hot Chili Peppers” satt vi sedan i några timmar, åt god mat och samtalade om allt möjligt. De är så trevliga alla tre, så vänliga att det verkligen är ett nöje att sitta och konversera med dem. Vi hade helt enkelt en toppenkväll! 🙂

På lördags morgon var vi tvungna att kliva upp rätt så tidigt, typ klockan 5.30, för att hinna äta frukost, packa ner lite saker i våra väskor och sedan ta oss till skolan för att möta upp med övriga elever och med läraren (Julio) som skulle följa med oss på exkursionen till Baños. Strax efter klockan sju kunde vi starta den knappa fyra timmars bussresan mot Baños, en resa varunder vi sov den mesta utav tiden 🙂 Väl framme i Baños var det dags att installera oss på det hostelet där vi skulle sova för att sedan få en liten presentation om vad helgen skulle innehålla. När detta var gjort begav vi oss ut på gatorna tillsammans med Julio för att upptäcka staden lite grann, besöka någon kyrka, en liten marknad och framför allt äta lunch tillsammans. Något vi la märke till under denna lilla ”stadsvandring” var att det fanns aska på vägarna, något som kom ifrån ett litet vulkanutbrott som hade utspelat sig denna morgon. Det hade givetvis inte varit något stort sådant (då hade vi så klart inte kunnat åka dit), men det var ju ändå lite häftigt att man faktiskt kunde se ett så tydligt tecken på att det varit ett utbrott samma dag som vi anlände dit. Här kommer bildbeviset:

Tre bilder ifrån ”stadsvandringen”:

Efter lunchen var det dags för den första aktiviteten med lite mer adrenalin om man säger så, nämligen forsränning. Vi gjorde ju tubing som det heter på både spanska och engelska i Mindo om ni minns dessa gummiringar som vi satt i och for ner för en liten fors. Detta var då rafting, vilket är mer det man tänker när man säger ordet forsränning på svenska (finns liksom bara ett ord på svenska tyvärr). I en mycket ström flod lät vi alltså placera en gummibåt där vi satt sex personer i varje med varsin paddel, flytväst, våtdräkt och hjälm, helt enkelt den utrustning som du behöver för att göra denna aktivitet. Och SÅ kul detta var alltså. Vi fick dessutom äran att sitta längst fram, vilket innebar att mest vågor svepte över oss, haha 😉 Men hjälp vad roligt det var samtidigt som det givetvis ibland var rätt så läskigt då det kom riktigt stora vågor som svepte över båten så att man faktiskt hade problem att sitta kvar. Vi föll dock aldrig ur, men skulle man göra det fanns det personer som åkte i sådana här ”sportkajaker” runtom båtarna för att plocka upp dem som eventuellt föll ur. För att träna på en sådan händelse var vi en gång tvungen att hoppa ur båten, lägga oss i ”safety position”, vilket inte var det lättaste då det var riktigt strömt och massa vågor och efter att ha svalt en del vatten kröp sig paniken närmare och närmare, men det gick som tur vägen och vi tog oss upp i båten igen och kunde fortsätta att njuta av den spännande färden från en mer ”säker” position 🙂 Under ungefär en och en halv timme for vi ner längs ån och längs lite lugnare partier var det faktiskt möjligt att njuta lite av den vackra naturen som omgav oss med regnskog, vattenfall och vackra berg 😀 En och en halv timmes action och underhållning, RIKTIGT kul!!! 🙂

När vi kom tillbaka till hostelet efter denna häftiga upplevelse var klockan närmare halv åtta och det var tid för att duscha och sedan gå ut och äta något gott tillsammans. Detta gjorde vi på en närliggande pizzeria där vi beställde varsin pizza grande 🙂 Med dessa uppätna var vi riktigt trötta så efter det återstod inte mycket mer av dagen än att återvända till hostelet och lägga oss för att sova en välförtjänt sömn 🙂

Redan klockan 5.30 nästa morgon var det dags att kliva upp igen, denna gång för att bege oss bort till ”las piscinas”, bassänger med riktigt varmt vatten som är uppvärmda utav den närliggande vulkanen. Och kanske var det också extra varm denna morgon med tanke på utbrottet dagen innan, haha, nej, men skämt och sido, det var ofattbart varmt i vissa bassänger alltså. Det fanns tre stycken, dels en som innehöll vatten ifrån berget intill (iskallt vatten med andra ord) och två som var uppvärmda av vulkanen, men som dock hade två olika temperaturer. Vi har ingen aning om hur detta fungerade för det var liksom helt vanliga bassänger, men vattnet skulle i alla fall komma ifrån någon varm källa som värmts upp av den närliggande vulkanen. Hursomhelst var det i alla fall ett gött sätt att vakna på, eller så inte då man snarare blev ännu tröttare och mer slut efter att ha tagit ett dopp i dessa 50-gradiga bassänger, haha, men ändå 🙂 En kul erfarenhet var det i alla fall 😀

Detta är alltså strax före klockan sex på morgonen. Helt stört mycket folk 😉

Man ser på Axels glasögon hur varmt det var:

När vi kom tillbaka till hostelet var det fortfarande en timme kvar till frukost så vi passade på att sova en timme till, haha 🙂 Anledningen till att vi gått till las piscinas så tidigt var för att det senare på dagen tydligen skulle vara helt smockat med folk där. Även om vi var på plats redan strax före klockan sex på morgonen så kryllade det med folk så väl där förstod vi varför det var bäst att komma tidigt 🙂 Hursomhelst var det i alla fall efter frukosten dags för huvudaktiviteten för denna dag, nämligen cykelturen. Vi skulle nämligen cykla en rätt så bra sträcka för att besöka både det ena och det andra och dessutom få ett bra träningspass samt se på den otroligt vackra naturen. Längs vägen kunde vi se riktigt fina vattenfall, skåda höga toppar och se djupa dalar, som sagt, riktigt vacker 🙂

Men kanske det roligaste utav allt var de två huvudaktiviteterna som vi fick möjlighet att genomföra längs vägen. Den första aktiviteten var bangi jump, eller swing jump som de också kallade det. Från en bro som sträckte sig över ett högt stup fick man möjlighet att slänga sig ner 20-25 meter som ett bangi jump. Skillnaden var att man inte satt fast i fötterna utan i en sele så när man hade fallit dessa 20-25 meter svingades man liksom fram och tillbaka under bron, därav namnet swing jump 🙂 Markus var snabb att bestämma sig, detta var han ju bara tvungen att göra, så efter att ha betalat de 15 dollar som det kostade begav han sig upp till bron, blev fastspänd i detta långa elastiska rep och kände hur nervositeten verkligen blev tydlig. Inte blev det bättre heller när han såg på när de andra hoppade, men han fick helt enkelt bita ihop, kliva upp på broräcket, sträcka ut händerna, invänta signal och falla fritt fall nerför stupet, känna hur pirret i magen högg till rejält innan ”repet” fångade honom och svingade honom under bron. Och HJÄLP vad detta var roligt alltså!!! Vilken känsla, vilken upplevelse, FY vad häftigt!!! 😀 Full av adrenalin, full av glädje sprang han sedan upp till fotograferna (det fanns nämligen fotografer som filmade och tog kort på hoppet som man sedan kunde köpa för bara 5 dollar) för att få köpa sina bilder. Det visade sig då att de dock hade missat att ta bilder och missat att filma just Markus hopp. Alla andra som hoppade kunde köpa sina bilder, men Markus, nej, honom hade de tyvärr missat. Snacka om misstag, hur ofta gör man liksom ett sånt här hopp i sitt liv! Axel, som inte kände för att hoppa, hade visserligen filmat och så, men visst hade det varit roligt att ha en film och bilder med lite bättre kvalitet. Glädjen förvandlades lite i besvikelse, en känsla som dock inte varade så länge då Markus fick en idé: Varför inte göra det igen? Det kostade ju trots allt bara 15 dollar och var ju dessutom riktigt kul, så varför inte? Så efter lite fundering bestämde han sig för att hoppa en gång till och känslan andra gången var likadan, SÅ roligt och SÅ mycket spänning 🙂 Och den andra gången missade dem honom inte så Markus kunde köpa sina bilder och kunde känna sig nöjd över att ha överlevt detta hopp två gånger om 😀 Slutet gott allting gott som man brukar säga 🙂

Cykelturen rullade sedan vidare ända tills det ögonblick då Markus cykel helt enkelt slutade att rulla då han fick punktering, haha 🙂 Som tur var återstod det bara tio minuter ungefär tills det sista stoppet så Markus fick helt enkelt hoppa på bussen, medan Axel och övriga fortsatte att cykla 🙂 Till slut kom vi i alla fall allihopa fram till det sista stoppet där det var dags att besöka ett berömt vattenfall. Vi fick då gå genom regnskogen i ungefär 20 minuter innan vi kom fram till denna sevärdhet, vilket verkligen var en sevärdhet värd sitt besök 🙂 Riktigt fint var det och riktigt blött var det också när man klättrade upp längs berget för att ställa sig under vattenfallet och känna känslan när det kom forsandes över en. I några minuter förflyttades man dessutom till Kina då en hel hög med ecuadorianska tjejer ville ta kort tillsammans med oss i alla möjliga poser. Vi förstår inte varför det var så speciellt just här för så har vi aldrig upplevt Ecuador tidigare, men just här tycktes det krylla av tjejer som ville ha bilder med oss, som ville att vi skulle pussa dem på kinden och bjuda på ett lite mer roligt foto. Och inte var vi tråkiga och sa emot, utan varför inte spela med lite grann, bjuda på sig själv och ge dem vad de ville ha, haha 😉 Hursomhelst var i alla fall vattenfallet som vi fokuserade på (så tro för guds skull ingenting annat, haha) och som sagt var det riktigt fint och helt klart väl värt sitt besök 😀

Axel höll som tur var upp berget med sin styrka så att vi kunde passera under det tryggt 😉

Efter en hel dags cykling och en del vandring blev vi också lite törstiga:

Markus passade avslutningsvis på att hälsa på denna trevliga lille krabat:

När vattenfallet var besökt och klart började också vår vistelse i Baños att lida mot sitt slut och det enda som saknades var en lunch på en närliggande restaurang innan vi var tvungna att bege oss tillbaka till Quito igen. Denna resa tog sin lilla tid på grund av en hejdlös massa trafik, men sådär vid halv tio på kvällen kunde vi i alla fall öppna dörren till vårt hem här borta, äta en välförtjänt, men sen middag och sedan bums hoppa i säng, mycket trötta, men mycket glada över en riktigt bra helg i Baños 🙂

Nu är det måndags kväll, måndag har snart passerat och vi har inlett vår femte skolvecka här borta, en skolvecka som faktiskt har inneburit en förändring. Vi har nämligen bytt lärare båda två! Detta hade vi ingen aning om förrän i fredags då rektor Sandra frågade oss om vi skulle vilja byta lärare. Vi hade inte ens funderat över detta tidigare, så ett lätt beslut blev det inte. Sandra menade dock att det kunde vara bra att byta för att få höra en annan accent, få arbeta på ett lite annorlunda sätt för att ännu mer utveckla sin spanska. Olika lärare har ju olika sätt att uttrycka sig på, olika dialekter, använder sig av lite olika material och därför tyckte hon det kunde vara bra med ett byte för att vi ska utvidga våra kunskaper ännu mer. Givetvis skulle våra förra lärare i sådana fall informera våra nya lärare om vad vi hade gjort och så, så det skulle ju inte innebära att vi skulle börja om, bara fortsätta där vi var, men helt enkelt med en ny lärare 🙂 Vi tyckte detta lät rätt så bra faktiskt så vi bestämde oss helt enkelt för att köra på detta och därför hade vi idag lektion med varsin ny lärare. De fyra veckor som är kvar av plugget kommer Axel numera att jobba med la profesora Mariana och Markus lärare framöver blir Sandra 🙂 Givetvis är det svårt att bara efter en lektion säga om bytet var bra eller inte, men rent spontant känns det faktiskt riktigt bra för oss båda 😀

Yes, detta är vad som har hänt här borta på sistone, hoppas ni orkat läsa ända hit, blev ett riktigt lång inlägg denna gång 😉 (liksom alla andra inlägg, men detta var kanske extra lång, haha) 😉 Hoppas att allt är bra med er där hemma också! Ha det!

/ Axel och Markus

Nu har snart ännu en skolvecka passerat här borta och endast en dag återstår innan halva plugget är avklarat. Fyra av åtta veckor är snart gjorda med andra ord 🙂 Vi har det fortsatt bra, pluggar och står i och blandar det med roliga aktiviteter som vanligt. Som ni kanske redan har förstått blev det ju ingen utflykt i söndags tyvärr, vi bestämde oss för att bara vara hemma och ta det lugnt då Markus hade feber i lördags och Axel kände sig lite förkyld. Det led dock ingen nöd på oss, utan vi hade en skön dag med tre filmer, chips, varsin sprite-flaska (coca-cola-flaskorna är alla kladdiga så de kan man inte köpa, haha), lite sömn, ja, helt enkelt en riktig soft-dag 😀

Veckan rullade sedan på med spansklektion som vanligt på måndag och tisdag, förutom att Axel fick börja klockan 11 på måndag då hans lärare inte kunde börja tidigare den dagen, skönt för honom 🙂 Måndagseftermiddagen ägnade Markus sedan åt ännu en privatlektion i salsa (lektion nummer två av tio). Detta är fortsatt riktigt roligt och som man utvecklas under dessa hårdkörningspass under en timme, haha 😉 Sju snurrar lärde han sig under lektion nummer ett, fem under denna andra lektion och efter att även ha haft lektion på onsdagseftermiddagen har han lyckats pränta in totalt 17 snurrar i skallen och i fötterna, så det går allt framåt om man säger så 🙂 Det är helt otroligt egentligen hur många snurrar som det finns alltså och det gäller inte bara att lära sig stegen, namnen är lika viktiga, haha 😉 (Efter sombrero 1, 2, 3 y 4, coca-cola-snurren, 70, 71, 72 y 73 är han minst sagt förväntansfull inför vad som komma skall, haha) 😀 KUL är det i alla fall!

Onsdagen följdes sedan upp med lektion som vanligt för Axel, medan Cristóbal (Markus lärare) tog med Markus på en mycket speciell lektion. Utan att veta någonting i förväg kom Markus till skolan som vanligt, men när klockan blev 8.30 och lektionen skulle börja fanns det ingen mening att slå sig ned vid skrivbordet, nej, för på skolan skulle vi inte befinna oss denna dag. Nej, istället gick Markus och Cristóbal ner till el trolebús (typ som en spårvagn fanns en vanlig buss som har ett eget körfält). Väl där berättade Cristóbal vad som väntade. Han hade nämligen fått kontakt med en kanadensisk journalist som denna dag skulle göra en intervju med ”la abadesa de Quito” i La Ciudad Vieja (en kvinnlig ”ledaren”/föreståndare för ett känt nunnekloster här i Quito). Under denna intervju skulle Paul (detta var den kanadensiska journalistens namn) ställa frågor om ”el tercer mensaje” (den tredje profetian skulle man kunna översätta det till). Runtom i världen har det funnits och finns det olika ”virgenes” (jungfruar eller vad man nu ska säga på svenska). Dessa har två gånger tidigare i historien uttalat profetior om kyrkan, samhället och världen i stort, helt enkelt vad de tror ska hända här i världen. Nu håller en tredje profetia på att komma fram och det var detta som intresserade den kanadensiska journalisten och det var detta som ”la abadesa de Quito” visste någonting om, vilket alltså var anledningen att han bestämt ett möte med henne denna dag. Hur Markus kommer in i bilden är helt och hållet någonting som vi kan skylla på/tacka Cristóbal för. Han ville nämligen att Markus skulle hjälpa Paul med att ställa frågorna till ”la abadesa” då Paul inte kunde någon spanska. Då Cristóbal inte är så bra på engelska tänkte han att Markus skulle vara en bättre hjälp under intervjun (hur han nu tänkte då, haha) 😉 Markus uppgift blev alltså att översätta Pauls frågor från engelska till spanska, vilket inte var det lättaste om man säger så. Dels rörde det sig om ett ämne som Markus knappast var insatt i och dels var det rätt så nervöst när både kamera och mikrofon var påslagna. Hursomhelst gick det rätt så bra till slut och Markus kunde pusta ut och lägga en aningen annorlunda, men mycket intressant erfarenhet till räkningen 🙂 Puh!

En bild ifrån intervjun:

Aningen omtumlad och med denna upplevelse i bagaget fortsatte Markus sin spansklektion i Ciudad Vieja och tillsammans med Cristóbal gick de runt i olika kyrkor, museum, kända byggnader, ett bibliotek med mera samtidigt som Cristóbal hela tiden berättade om platserna som de besökte. En mycket annorlunda och riktigt rolig spansklektion fick alltså Markus vara med om denna onsdag 🙂

Lite senare på eftermiddagen, när klockan började närma sig fem var det dags för en aktivitet med skolan igen. Markus var tillbaka på skolan, lunchen var intagen och läxorna var gjorda både för honom och Axel och nu väntade filmvisning 🙂 ”Qué tan lejos” var filmen som skulle visas, en ecuadoriansk film som handlar om en ecuadoriansk flicka som träffar och lär känna en tjej ifrån Spanien som är här på besök. Tillsammans far de till en stad i södra Ecuador och filmen handlar basically om deras aningen annorlunda resa söderut. Om vi ska vara ärliga var det rent ut sagt en ”kass” film, inte mycket att hänga i julgranen med andra ord, men visst var det trevligt att äta lite popcorn, chips och dricka lite dricka såhär en onsdagseftermiddag, haha 🙂

Torsdag (idag) har vi först ägnat oss åt en lite kortare förmiddagslektion, 8.30-10.30, innan det var dags att bege oss ut på gatan tillsammans med våra lärare och inhandla lite frukt, korv, potatis, ägg, lök, tomate de árbol och en hel del andra ingredienser – det var nämligen dags att laga lite ecuadoriansk mat tillsammans 😀 Med på denna aktivitet var vi och en lite äldre man ifrån Alaska och våra tre respektive lärare. Under ungefär två timmar ägnade vi oss sedan åt att hacka grönsaker, steka ägg, koka potatis, mosa potatis, göra tortillas, steka chorizo och en del andra matlagningssysslor samtidigt som vi konverserade med våra lärare och på så sätt tränade vår spanska i praktiken 🙂 Riktigt roligt var det och efter knappa två timmars matlagning kunde vi slå oss ned och avnjuta en faktiskt rätt så god lunch tillsammans 😀 KUL!

Markus lärare steker chorizo:

Axel och hans lärare gör ”Jugo de tomate de árbol”:

Done 🙂

Dags att hugga in: (Axel ser verkligen redo ut) 😉

Imorgon (fredag) är det spansklektion som vanligt som står på programmet. Därefter har Markus ännu en salsalektion att se fram emot och på kvällen har vi bjudit ut Nelly och Victor (våra ecuadorianska värdföräldrar) på middag. Vi kände så här efter halva tiden att vi ville visa vår uppskattning genom att ta med dem ut till en lite finare restaurang. Och riktigt glada blev dem när vi frågade dem så vi lär nog få en trevlig kväll tillsammans hoppas vi på 🙂 Annars ska vi i helgen fara iväg till Baños (en stad en bit utanför Quito) där en del roliga aktiviteter väntar med skolan 😀 En toppenhelg lär vi få helt enkelt! 🙂 Vi hörs till veckan! Trevlig helg så länge 🙂

/ Axel och Markus