Efter att ha kämpat och svettats med spanskan fem dagar i rad var det dags för ett litet break och läge för att hitta på någonting riktigt roligt! 🙂 Därför bestämde vi oss denna helg för att följa med skolan till Mindo, en by två och en halv timme utanför Quito. Att det låg en bit utanför var enkelt att lista ut då klimatet var rätt annorlunda där; det var fuktigare, varmare och betydligt fler mygg. Vi hade kommit till regnskogen………bokstavligen 😉 För regn i stora mängder, det skulle vi verkligen få uppleva denna helg! 😉

Vår trip började  på lördag morgon klockan 08.00 då vi mötte upp 15 andra elever utanför skolan, där vi skulle kliva på den buss som skulle ta oss två och en halv timme utanför Quito. Till följd av viss försening bland vissa deltagare kom vi inte iväg förrän närmare nio, men till slut kunde i alla fall bussen börja rulla och vi kunde njuta av det vackra landskap som vi färdades genom 🙂 Väl framme i Mindo var det lunchdags och vi åt tillsammans på en restaurang som de tre medföljande lärarna hade valt ut. Därefter var det dags att sätta på sig vandringsskorna och förbereda sig för en fyra timmars lång vandring genom regnskogen. Och regna, ja det började det att göra kanske fem minuter efter att vi hade lämnat vårt hostel, så efter bara en liten stund var man fullständigt sjöblöt rakt igenom, men vad gjorde det? 😉 Nej, vi fortsatte att vandra genom skogen, längs stigar, längs leriga vägar och ibland nerför branta backar där vi fick ta hjälp av ett rep för att inte halka och lera ner oss fullständigt (eller för den delen göra illa oss) 🙂

Efter två timmars vandring kom vi fram till själva poängen med vår ”lilla promanad”, nämligen la cascada, eller vattenfallet på svenska. Ju närmre vi kom detta vattenfall och ju mer utav det vi fick se, desto läskigare blev det som låg framför oss; det hopp som vi skulle göra nerför detta vattenfall. Från en bergskant som var belägen tolv meter ovanför vattenytan skulle vi hoppa ner precis bredvid där vattenfallet forsade ner. Detta verkade helt sjukt och vi tvekade verkligen om vi skulle göra det, men bestämde oss till slut för att genomföra hoppet då vi förmodligen skulle ångra oss om vi inte gjorde det. Under tiden som vi tvekade hade några andra mindre fega killar redan gjort sig färdiga för att slänga sig ut för stupet och tveksamma som vi fortfarande var stod vi kvar för att titta på när de hoppade. En, två, tre, fyra killar hoppade ner och det såg helt sjukt ut. Många hade problem att ta sig upp till ytan på grund av den starka underströmmen och när de väl tog sig upp till ytan väntade en inte alltför lätt transport in till stranden för att inte fortsätta ner längs forsen och försvinna bort. Här fanns det två stycken ecuadorianska killar som hjälpte dem som inte klarade av att simma in till kanten att ta sig upp ur vattnet. Trots att det verkade rätt farligt var de som hade hoppat ändå exalterade och tyckte att det hade varit kul, även om vissa hade fått lite panik när de inte riktigt kunde ta sig upp till ytan! Hoppen fortsatte och fler killar slängde sig ut för stupet och vi var på väg att göra detsamma ändå tills det som inte fick hända inträffade, nämligen att en kille gjorde sig riktigt illa. Det var när en kille från England som vi hade bekantat oss en del med hoppade ner som han landade på en vass sten och fick ett djupt snitt rakt under ena foten och ett till på hälen på den andra foten. Till en början förstod ingen riktigt vad som hade hänt, han bara låg där längs strandkanten och kunde inte röra på sig. Det hela slutade med att de fick hämta en bår som de sedan fick bära honom på, vilket inte var det lättaste med tanke på att vi var mitt ute i skogen. Efter en timmes vandring hade de i alla fall kommit fram till en bilväg där en bil kunde hämta upp honom och föra honom till ett sjukhus där det visade sig att hans ena häl också var bruten. Helt sjukt och så olyckligt och SÅ sjukt att de låter folk hoppa därifrån, helt stört! Nu gick det ju trots allt förhållandevis bra, det hade ju kunnat sluta ännu värre, men ändå, uscha!!!

Efter denna inte alls roliga händelse ville givetvis ingen hoppa längre och vi bestämde oss istället för att bege oss tillbaka till hostelet, en vandring som också den tog två timmar i samma spöregn som tidigare! Väl tillbaka var vi rätt så trötta och ännu blötare och efter att ha tagit oss varsin dusch var det dags för att äta middag tillsammans. Detta gjorde vi på en restaurang rätt så nära hostelet, där vi fick god mat och hade det trevligt tillsammans innan ett tiotal utav oss gick bort till en salsabar för att dansa lite. Dit följde även lärarna med och Markus tog tillfället i akt att lära sig lite salsa genom att låta den kvinnliga läraren instruera honom 🙂

Även om denna första dag i Mindo var lite utav ett antiklimax i och med att själva poängen med vandringen slopades genom olyckan, hade vi det trots allt riktigt trevligt tillsammans. Vi lärde känna varandra mer, skrattade en hel del och hade en riktigt rolig kväll 🙂 En bra dag var det trots allt! Här kommer lite bilder:

Lunchdags:

Vandring på schemat:

Axel leker Tarzan:

Vattenfallet:

Så här såg Markus ut efter fyra timmars vandring i spöregn 😉

Under dag nummer två i Mindo inträffade tack och lov inga olyckor, utan istället hade vi en riktigt bra dag med två otroligt roliga aktiviteter. Den första var något som vi redan hade provat på tidigare, nämligen zip-line 🙂 I jämförelse med den som vi gjorde i Guatemala var denna betydligt mer prisvärd. I Guatemala betalade vi nått med 50 dollar för 8 sträckor, medan vi här bara betalade 10 dollar för 10 sträckor, betydligt billigare alltså 🙂 Utsikten som vi hade i Guatemala gick dock inte att slå, här åkte vi bara högt ovanför regnskogen medan vi i Guatemala hade en fantastiskt fin sjö med vulkaner och höga berg runtomkring att titta på. Men, men, med tanke på den summa pengar som vi betalade var det helt klart väl värt det och dessutom riktigt roligt 🙂

Så här kan det gå om man råkar nudda vajern när man åker:

Direkt efter zip-linen tog vi oss ner till en fors med mycket strömt vatten, där dagens höjdpunkt väntade, nämligen forsränning. Detta var SÅ kul, vi har nog inte skrattat så mycket som vi gjorde under denna ”båttur” på väldigt länge, för som vi skrattade, ja, det var en riktigt upplevelse 🙂 Detta var Colorado på Liseberg fast 100 gånger roligare. Vattnet var iskallt liksom det är där, men här gick det inte att undvika att få vatten på sig. Nej, varje gång man krockade in i en stor sten eller åkte ner för ett litet stup fick man vatten över hela kroppen och detta hände kanske var tionde sekund, haha 🙂 I en mycket speciell ringformation som var gjord av gummi (finns ingen mening att förklara hur den såg ut, ni får se på bilden här nere) satt vi sex personer och under den tjugo minuters långa färden ner längs forsen hann vi uppleva både det ena och det andra. En gång fastnade vi på en riktigt stor sten och höll nästan på att välta när den andra ”båten” kom farandes rätt in i oss. En annan gång fastnade en gummiring i en vass pinne så att den gick sönder och all luft gick ur den och vi fick trängas så att vi nästan höll på att falla av innan en annan ”båt” hann ikapp oss och en utav oss kunde hoppa över 🙂 Ja, riktigt roligt var det i alla fall och skulle vi få chansen skulle vi utan tvekan göra om det 😀 Så mycket skratt, så mycket glädje, så mycket spänning, adrenalin och så mycket upplevelse koncentrerat under tjugo minuter, så galet kul! 🙂

Efter en mycket lyckad förmiddag var det dags att duscha och byta om för att sedan äta lunch tillsammans och därefter påbörja bussresan tillbaka till Quito. Riktigt nöjda, aningen trötta och med en ryggsäck fylld med enbart skitiga kläder anlände vi sedan till skolan vid halv sex-snåret 🙂 Då var det dags att ta sig hem till familjen, få i sig lite mat, duscha och sedan gå och lägga sig och ladda för skolvecka nummer två 🙂 Och efter en fullspäckad helg med riktigt roliga aktiviteter och med riktigt härlig gemenskap sov vi dessutom mycket gott 😀 Nu när måndag också har passerat har vi haft ännu en spansklektion där vi fått svettats, haha! Imorgon väntar lektion som vanligt och sedan salsalektion på kvällen 🙂

Vi hörs säkert senare i veckan! Hoppas allt är bra med er!

/ Axel och Markus