Vecka nummer tre i Quito rullar på här borta med spansklektioner som vanligt 08.30-12.30, en hel hög med läxor som ska göras på eftermiddagarna, hundratals ord som ska präntas in i hjärnan (haha, låter kul va? ;)) och därimellan salsalektioner och andra roliga aktiviteter med skolan 🙂 Apropå salsalektioner har vi också denna vecka testat på nånting nytt, nämligen privatlektioner med en timme åt gången. I onsdags var första tillfället så efter att ha käkat lunch som vanligt runt klockan ett begav vi oss till en ”Escuela de Baile” (”Dansskola”) som ligger inte alls långt ifrån Simon Bolívar. Där fick vi sedan i en timme svettas ordentligt (för det är verkligen inte en enkel match att röra höfter på det där ”latinamerikanska sättet”, memorera alla steg och sedan dansa i rätt tempo), men KUL, det är det verkligen 😀 Markus, som förälskade sig direkt, lät sig sedan boka in tio privatlektioner med samma lärare i fem veckor framöver (två lektioner i veckan, för dem som behöver hjälp med matten, haha) 🙂 Så igår (fredag) hade han sin första lektion utav dessa tio och liksom i onsdags så var det riktigt roligt! Med privatundervisning utvecklades man också rätt snabbt så efter tio timmar ska han nog kunna svänga loss ordentligt (eller ja, vi får väl se hur det blir med den saken, haha, förhoppningsvis i alla fall) 🙂

I torsdags var det dags för en aktivitet med skolan, denna gång lite senare på kvällen, nämligen mellan 18.30-22.00 🙂 Vi tog då en buss till La Ciudad Vieja (”The Old City”) som ligger kanske 20 minuter med buss ifrån den norra delen av Quito där vi bor. Quito är ju en otroligt avlång stad som är hela 50 kilometer lång, men bara 4 kilometer bred. Detta har lett till att staden delats in i tre delar: dels har vi den norra delen som är rätt så kommersiell med mycket butiker bland annat (här bor vi), sen kommer mittendelen som främst består av gamla byggnader, kulturcentrum med mera (denna del kallas ”La Ciudad Vieja”) och slutligen har vi den södra delen som är minst kommersiell och som är billigast att bo i, vilket innebär att den störta delen av Quitos befolkning har bosatt sig där. Hursomhelt var det i alla fall till mittendelen som vi tog oss denna ovanligt fina kväll 🙂 Vanligtvis brukar det ju regna här från fyra ungefär på eftermiddagen, men denna dag hade vi riktigt tur med vädret 🙂 Inget regn och ingen dimma, en perfekt afton att besöka La Ciudad Vieja helt enkelt 😀 Väl där fick vi besöka både det ena och det andra, få en liten ”föreläsning” om en känd staty uppe på ett berg, besöka några kända kyrkor, ta oss en titt på presidenthuset och vandra på en jättemysig gata med livemusik och med ursprungsbefolkningen som tog med oss på en liten danstur, riktigt roligt 🙂 Två lärare som var med oss på denna lilla kvällsutflykt berättade om hur denna sistnämnda gata för bara två år sedan inte gick att besöka på grund av att det var alldeles för farligt till följd av droger, prostitution med mera. Den lokala ledningen har dock på sista tiden gjort ett jättejobb och investerat massa pengar på att restaurera denna plats, ett jobb som de verkligen tycks ha lyckats med. Denna gata var utan tvekan mycket mysig och vi tänkte båda att hit måste vi återvända någon kväll för att käka en lite finare middag 🙂 En riktigt bra kvällsutflykt var det alltså med många intressanta och fina besök 🙂 Här kommer lite bilder:

På detta torg fanns en hel del bilder på kända ecuadorianska högtider 🙂

Den mysia gatan med tåget av dansare som närmar sig 🙂

En utav alla kyrkor (denna var dock under rekonstruktion) 🙂

Latinamerikas allra första universitet (nuförtiden används dock byggnaden som bibliotek):

Landets självständighetsymbol:

Under fredagskvällen tog vi en taxi in till Plaza Foch där vi mötte upp med Anya och Graciella (två amigas som vi hängde mycket med under våra första två veckor på skolan, men som nu åkt iväg för att jobba lite volontärt). De var i alla fall tillbaka i Quito denna kväll och då passade vi på att träffa de en sväng, gå ut och käka lite thai-mat tillsammans och även försöka visa prov på våra salsamoves på en utav alla salsabarer här borta. Tyvärr fick vi dock avsluta kvällen rätt så tidigt (strax efter halv elva på kvällen) då vi båda kände oss lite hängiga och Markus hade dessutom ganska ont i magen, men middagen och den närmsta timmen därefter hade vi det i alla fall mycket trevligt 🙂

Idag (lördag) såg vi till att sova ut ordentligt, men efter att ha sovit i ungefär tolv timmar kände vi att det var dags att kliva upp. Markus känner sig dock inte toppen, har feber och fortfarande lite ont i magen så idag har vi basically gjort nothing, vilat, kollat på film och helt enkelt bara tagit det lugnt, skönt och välbehövligt! 🙂 Imorgon har vi bokat in en aktivitet med skolan (en dagsutflykt till några varma källor en bit härifrån), men vi får väl se om vi har energi att följa med på det, just nu ser det lite mörkt ut på den fronten med tanke på Markus feber, men vi får se. Hoppas ni mår bättre där hemma i alla fall! Vi kan väl säga att vi hörs till veckan så får vi se om det kommer en rapport om morgondagens utflykt eller inte 🙂 Ta hand om er så länge!

/ Axel och Markus

Igår (söndag) tog vi oss an en riktig utmaning, nämligen att klättra uppför världens näst högsta aktiva vulkan, Cotopaxi (5 897 m.ö.h.) 🙂 Riktigt ända upp kunde vi inte ta oss då detta skulle vara alldeles för farligt, men 5 100 meter var definitivt tillräckligt för att vi skulle få oss en riktig upplevelse!

Dagen inleddes med en tidig frukost klockan sex på morgonen innan vi begav oss till skolan där vi mötte upp övriga elever som skulle med på denna dagsutflykt. Strax efter klockan sju rullade vi iväg ifrån skolan och efter en knappa två timmars bussresa anlände vi till ”La entrada del Parque Nacional del Cotopaxi” eller ”Ingången till Cotopaxis nationalpark” för den som efterfrågar en översättning 🙂 Där gjorde vi ett kort stopp för toalettbesök och en snabb titt på den närliggande marknaden, vilket resulterade i att vi båda köpte två par chill-pants var (riktigt sköna latinamerikanska byxor eller vad man nu ska kalla dem) 🙂 Tanken var sedan att åka med bussen upp till 4 500 meters höjd där vi skulle inleda vandringen uppför berget, men vi hann bara fem minuter in i området innan motorn i bussen fullständigt la av. Det som skulle ha varit en rätt så snabb bussresa blev istället en lång, aningen tung och regnig tre timmars vandring uppför, haha 😉 Egentligen gjorde det inte så mycket att vi var tvungna att gå för vi hade faktiskt en rätt så rolig vandring, skrattade en hel del med våra vänner ifrån skolan, pratade om det ena och det andra, samtidigt som vi hela tiden höll utkik bakåt i förhoppning om att en buss skulle komma och plocka upp oss 🙂

Bussen har precis lagt av och vi börjar vår tre timmars vandring:

Vi fick ju se ett fint landskap längs vägen i alla fall som vi inte hade fått sett om inte bussen hade gått sönder 😉

Den riktiga trapetsen börjar bli synlig:

Slutligen, efter att ha vandrat i som sagt närmare tre timmar hade de lyckats reparera bussen och den kunde komma och plocka upp oss och skjutsa oss den sista biten upp till bilparkeringen på 4 500 meters höjd. Väl där var vi redan aningen trötta i benen, men bet givetvis ihop då det var nu som den egentliga vandringen skulle ta sin början 🙂 Planen var att klättra uppför 300 meter till en liten ”raststuga” som låg på 4 810 meters höjd. Den vandring som vi nu inledde tog oss ungefär en timme och under denna tid fick vi uppleva både det ena och det andra. Regn övergick i snö, grusvägen förvandlades till en hal, igensnöad sick-sack-väg och den inte alltför branta passagen innan blev plötsligt en riktig brant utmaning. Kanske kan detta också vara förklaringen till att endast 300 meters höjdskillnad kan ta hela en timme att gå och på den höjd som vi befann oss kan man lugnt säga att det märkes på andningen. Vissa fick dessutom riktigt ont i huvudet, blev yra och var tvungna att vända tillbaka till bussen. Axel kände utan tvekan av höjden och när vi väl nådde vårt första mål (stugan på 4 810 meters höjd) hade vandringen definitivt gjort sitt. Sluta och med aningens huvudvärk väntade där lite fika och några minuters återhämtning. Helt sjukt att vi befann oss så högt upp och så galet när man tänker att vi befinner oss i Sydamerika och har värsta vinterklimatet utanför oss, haha 🙂

Här börjar den riktiga vandringen:

Till slut nådde vi vårt första delmål:

Efter några minuters vila och efter att ha fått i oss lite fika var det dags att besluta ifall vi skulle fortsätta klättringen uppför eller om vi skulle vända om och ta oss ner till bussen igen. Tillsammans med ett tiotal andra beslöt sig Axel för att vända om då huvudvärken inte gick över och då orken började att ta slut. Markus däremot kände sig fortfarande pigg och hade inte känt av höjden annat än att det varit aningen svårare att andas, men i övrigt hade den tidigare vandringen flutit på riktigt bra. Tillsammans med sju stycken andra och vår guide lämnade de därför stugan bakom sig för att fortsätta uppför berget, upp till glaciären som skulle ligga på 5 100 meters höjd. Detta var ”verkligen en riktig upplevelse” för att använda Markus ord 🙂 Ju längre uppför berget vi tog oss desto vitare blev det och desto djupare blev snön runtomkring oss. Till slut plumsade vi verkligen runt i värsta vinterlandskapet, tillät oss själva att kasta snöbollar på varandra och rulla oss runt och busa i snön, riktigt roligt!

Efter att ha vandrat i dryga timmen sprack det dessutom upp, dimman försvann och vi kunde se toppen, vilket indikerade att vi hade nått vårt mål 🙂 Vi befann oss nu på 5 100 meters höjd och stod rakt på en glaciär. Även om det var dryga 700 meter kvar till toppen var det alldeles för farligt att fortsätta vår vandring sa vår guide. Vi var redan nu tvungna att gå längs en särskilt led för att inte riskera att glaciären skulle ge vika och något riktigt otäckt skulle inträffa. Det gick att se små glaciärsprickor (såg ut som små hål) runtomkring oss vilket gav oss insikten om att hit, men inte längre 🙂 Riktigt nöjda var vi ändå, känslan att stå på 5 100 meters höjd med toppen alldeles ovanför oss, på en alldeles snötäckt vulkan i Ecuador, den är obeskrivlig 🙂 Oerhört maffigt!

Vandring número dos tar sin början för vissa av oss:

Det var otroligt vacker här uppe:

Slutligen kunde vi se toppen:

Här fick man passa sig så att man inte föll ner:

Överlyckliga och med ett stort leende på läpparna började vi sedan att bege oss nerför berget, vilket var en betydligt enklare och snabbare resa än att ta sig uppför. Efter knappa timmen var vi tillbaka vid bussen, trötta, men riktigt glada och det var dags att ta oss tillbaka till Quito. Detta kunde vi göra utan att någon motor la av så efter dryga två och en halv timme var vi tillbaka hos familjen, riktigt trötta och mycket hungriga. Där fick vi sedan äta middag tillsammans med de två andra killarna (den ene ifrån Kanada och den andre ifrån Tyskland) som anlände för någon dag sedan och som i två veckor framöver också ska bo hos Nelly och Victor 🙂 Trevligt, men tyvärr var vi alldeles för trötta för något längre umgänge så vi gick rätt så snabbt ner till våra rum för att få lite välförtjänt sömn. Och gott sov vi definitivt innan det var dags att vakna för vår tredje skolvecka här borta. 🙂

Nu när också måndagen har passerat har vi haft spansklektion som vanligt på morgonen och på eftermiddagen har vi bara tagit det lugnt, Markus har skypat med familjen sin och vi har också för första gången under vår resa tappat bort varandra, haha 😉 Vi hade nämligen bestämt att vi skulle vänta med lunchen tills Markus hade pratat färdigt med sin familj så vi stannade på skolan, Markus pratade och Axel gjorde sina läxor. När två timmar hade gått och Markus ännu inte hade avslutat sitt samtal började Axel fundera vart han hade tagit vägen så han började springa runt på skolan för att försöka hitta honom. Tydligen hade Markus lyckats gömma sig riktigt ordentligt i ett klassrum för Axel kunde inte hitta honom och antog då att han hade lämnat skolan och gått hem (varför han nu skulle ha gjort detta utan att ha sagt till, men ändå). Axel bestämde sig därför för att kila iväg och få i sig lite lunch och sedan bege sig hemåt där Markus förmodligen skulle vara. Markus å andra sidan pratade i lugn och ro färdigt med sin familj innan han sedan gick ut ur klassrummet för att leta rätt på Axel och gemensamt gå och käka lunch. När han inte kunde hitta honom blev han aningen förvirrad (vi hade ju bestämt att vi skulle gå och käka efter Markus samtal) och antog att Axels mage hade gett upp och att Axel därför hade bestämt sig för att gå ut och äta på egen hand. Markus ställdes därför inför ett problem: ”Vart i hela friden har Axel begett sig?”. Och till denna fråga fanns det bara ett svar: ”Han måste ha gått till Subway”, haha 😉 Och mycket riktigt, när Markus väl kom till Subway (som ligger typ sju minuter ifrån skolan) stod Axel där vid kassan, hade precis betalat för sin lunch och var på väg att sätta sig ner vid nått bord 🙂 Haha, som det kan gå, men slutet gott, allting gott som man brukar säga 😀

Efter att ha käkat upp vår lunch begav vi oss sedan tillbaka hem igen för att göra lite läxor och vila en stund innan det var dags för middag med familjen och sedan läge för att hoppa i säng och sova och ladda för ännu en skoldag 🙂 Imorgon väntar lektion som vanligt och sedan salsalektion på kvällen (också det som vanligt, haha) 😀 Vi hörs framöver!

/ Axel och Markus

Ja, dagarna flyter verkligen på här borta och nu börjar även skolvecka número dos att lida mot sitt slut. Vi har det fortsatt riktigt bra här i ett aningen regnigt Quito, men det gör inte så mycket, då kan man sitta inne och titta på film, plugga lite och umgås med folket från skolan utan att ha dåligt samvete liksom, haha 🙂 Sedan vi hördes sist har vi haft lektioner som vanligt tisdag, onsdag och torsdag och även om det fortfarande finns en hel del att jobba på så går spanskan utan tvekan framåt. Vi svettas på lektionerna, gör våra läxor på eftermiddagarna, umgås med familjen på kvällen och försöker dessutom enbart prata spanska med varandra, vilket går lite upp och ner, men för det mesta är vi faktiskt rätt så disciplinerade och håller oss till spanskan, vilket givetvis också hjälper till i utvecklingen 🙂 I tisdags gick vi ”som vanligt” (om man kan säga det efter bara två veckor, men det känns faktiskt redan som en vana) på salsalektion och denna gång var det också salsa som stod på schemat, ingenting annat, haha 🙂 I två timmar tränade och förbättrade vi våra salsa-moves och för att citera Markus var det ”sjukligt roligt”! 🙂 Inte för att vi direkt är några dans-kungar, men visst är det kul att också på ett sådant här sätt få snappa upp en faktiskt riktigt viktig del i deras kultur här borta 😀 KUL!

Klockan 17.00 på onsdagseftermiddagen var det dags för nästa aktivitet med skolan, nämligen filmvisning 🙂 Skolan har som ni kanske har förstått en aktivitet varje eftermiddag klockan 17-19 och denna onsdag var det som sagt dags för lite film. ”Maria, llena eres de gracia” var filmen vi tillsammans med åtta stycken andra elever ifrån skolan satt och tittade på i knappa två timmar. Givetvis var den på spanska, men gemensamt beslöt vi oss för att även ha spansk undertext för att vi både skulle kunna läsa och lyssna på spanska 🙂 Antar att det är en vanesak, men ibland är det verkligen helt stört svårt att höra vad de säger och då hjälper det givetvis till att även kunna läsa och på så sätt öka möjligheten att förstå. Filmen var i alla fall riktigt intressant och handlade kort och konsist om droghandeln mellan Colombia och USA, om hur colombianska tjejer lät svälja kapslar med kokain som de sedan reste med till USA för att där kunna tjäna snabba pengar. Hemskt, men som sagt intressant! 🙂

På torsdag var det återigen dags för salsa-lektion och denna gång var vi bara fyra stycken (två killar och två tjejer) så nu fick man verkligen mycket instruktion och kunde utveckla stegen och snurrarna från i tisdags, vilket för att återigen citera Markus var ”hur kul som helst”, haha 🙂

Fredag vaknade vi sedan upp till en lite speciell skoldag, det var liksom förra torsdagen dags för en liten utflykt tillsammas med våra lärare, denna gång till ”Mitad del Mundo” eller ”Världens mitt” för den som föredrar svenska. Våra lärare har två elever var (vi på förmiddagen och två tyskar på eftemiddagen), vilket gör att vi blir sex personer tillsammans, en för mycket i en bil alltså. Därför hade Axels lärare redan på förhand bestämt sig för att inte åka med, vilket ledde till att det alltså blev fem grabbar som for iväg denna morgon 🙂 I Cristóbals (Markus lärares) bil for vi tillsammans med Maximillan och Leopold ut ur staden Quito till ett ställe nära staden Calacalí (tror vi i alla fall, haha) 🙂 Där kom vi till ett första stopp, nämligen en aktiv vulkan där vi fick se kratern ifrån vulkanutbrottet som skedde för flera hundra år sedan. Vulkanen är som sagt fortfarande aktiv, vilket är mycket svårt att föreställa sig med tanke på det dalliknande landksap som vi fick se (vilket alltså är dess krater), men tydligen måste en hejdlös massa år passera utan att ett enda vulkanutbrott sker för att en vulkan ska kunna definieras som inaktiv. Att det var vulkanens krater som vi fick skåda var i alla fall enkelt att förstå med tanke på naturen i denna krater, vilken var helt annorlunda. I denna krater regnar det aldrig, utan det är istället varmt och fuktigt och detta klimat är detsamma hela året runt. Det fuktiga klimat som bildas med hjälp av värmen inifrån vulkanen hjälper till att skapa den otroligt frodiga jord som finns här. Därför har folk bosatt sig på denna plats, skapat ett gynnsamt jordbruk som de sedan har livnärt sig på genom att exportera sin skörd till städer i närheten (framför allt till Quito). Visst är det lite sjukt att folk bor mitt i en krater i och med att det är precis på detta ställe som lavan skulle spruta upp om ett vulkanutbrott skulle inträffa. Nu är detta kanske inte så troligt, men ändå 😉

Vill man komma till ett lugnt och harmoniskt ställe kan man åka hit för dessa människor lever verkligen helt avskilt ifrån allting annat. Tystnaden gör att om man lyssnar riktigt noga kan man till och med uppe från berget höra röster, kossor som råmar och fåglar som kvittrar nerifrån kratern. Häftigt!

Efter några fina bilder och en fin naturupplevelse var det dags att åka till världens mitt, ett monument en bit därifrån. Egentligen kan man ju fråga sig varför just Ecuador och Quito blivit utvalt som världens mitt då ekvatorn faktiskt går genom ett antal olika länder och platser runtom på jorden. Svaret på denna fråga är så enkel som att några fransmän för ett antal år sedan ansåg att det inte lämpade sig att bygga ett monument med ett museum därtill på någon annan plats på ekvatorn. Därför fick Quito (en stad som också betyder ”El centro del Mundo”/”Världens mitt”) denna ”ära” 🙂

Monumentet som anger världen mittpunkt:

Därefter begav vi oss till museumet 🙂 Detta var verkligen en häftig upplevelse då vår spanska guide berättade för oss om indianernas kultur och visade oss världens mitt genom den linje som delar jordklotet i det norra och det södra halvklotet, den plats där solens strålar når jorden som närmast, strecket på världskartan som vi kallar ekvatorn.

Museumet vi besökte var först hem till en indiankvinna som lät sälja sin mark till en arkeolog. Efter ett tag upptäckte han att det ställe han köpt var den exakta platsen där ekvatorn gick. Denna upptäckt fick även vi erfara genom att vår spanska guide visade oss en del häftiga experiment. Vid ett ställe fick vi se hur vattnet från en nyligen urkorkad vattenbalja som stod exakt på ekvatorns linje endast rann rakt ner i hinken under utan någon virvel som vi är van vid. Gick man bara en meter åt den norra sidan av ekvatorn och gjorde samma sak där snurrade vattnet i motsols riktning ner i hinken, om än inte med lika mycket kraft som vi är vana vid i Sverige, eftersom vi ligger så långt ifrån ekvatorn på det norra halvklotet. Gick man sedan bara en meter åt den södra sidan av ekvatorn snurrade vattnet istället långsamt ner i medsols riktning. Riktigt fascinerande 🙂

Något som också var riktigt fascinerande var att man längs denna 0-gradiga linje kunde placera ett ägg på en spik och få det att balansera, helt klart inte så som vi är vana vid att naturens lagar ska fungera. Coolt!

På linjen fanns också ett solur som visade klockan och mycket riktigt kunde vi ta upp mobilen och se att tiden stämde med det klockslag som skuggan från solen föll över 🙂

När vår guide berättat om och visat oss experimeten lät vi oss ta några minuter åt att knäppa lite bilder och föreviga ögonblicket då vi befann oss på ekvatorns linje 🙂 Här är några utav dessa:

Förutom att visa oss alla dessa experiment på ekvatorn berättade vår guide också om hur indianerna i området en gång levde. Vi fick gå in i små stugor, se och få berättat för oss hur deras liv såg ut, något som också var riktigt interessant. 🙂

Här till exempel kunde en familj en gång ha sovit; mamma, pappa och alla barn som ännu inte fyllt 12 skulle få plats i denna lilla säng:

När någon dog skar indianerna av halsen på denna person och trädde på huvudet på ett spjut eller en påle för att hedra minnet av personen. De sydde dock igen munnen för att hindra personens ande från att komma ut. Ibland hände det också att de åt upp sina döda, hua!

Här är en målning som visar denna i våra ögon brutala rit:

Efter detta var det dags att lämna museumet och bege oss tillbaka till Quito. Väl där gick vi hem till familjen och eftermiddagen ägnade vi bara åt att ta det lugnt, glada över en intressant och lärorik dag 🙂 På kvällen hade vi sen tidigare gjort upp med lite folk ifrån skolan att vi skulle gå ut och äta tillsammans då detta var sista veckan för många som vi umgåtts med. Indisk mat blev det och sen gick vi vidare till en salsabar där vi fick användning av våra intränade moves 🙂 En trevlig och rolig kväll hade vi tillsammans! 😀

Idag (lördag) har vi en riktig slappdag, pluggar lite, ser på film, ja vi tar det helt enkelt bara lugnt, riktigt skönt! Imorgon väntar bergsbestigning med skolan uppför det 5100 meter över havet höga berget Cotopaxi 🙂 Rapport ifrån detta kommer till veckan! Ha det toppen så länge!

/ Axel och Markus

Efter att ha kämpat och svettats med spanskan fem dagar i rad var det dags för ett litet break och läge för att hitta på någonting riktigt roligt! 🙂 Därför bestämde vi oss denna helg för att följa med skolan till Mindo, en by två och en halv timme utanför Quito. Att det låg en bit utanför var enkelt att lista ut då klimatet var rätt annorlunda där; det var fuktigare, varmare och betydligt fler mygg. Vi hade kommit till regnskogen………bokstavligen 😉 För regn i stora mängder, det skulle vi verkligen få uppleva denna helg! 😉

Vår trip började  på lördag morgon klockan 08.00 då vi mötte upp 15 andra elever utanför skolan, där vi skulle kliva på den buss som skulle ta oss två och en halv timme utanför Quito. Till följd av viss försening bland vissa deltagare kom vi inte iväg förrän närmare nio, men till slut kunde i alla fall bussen börja rulla och vi kunde njuta av det vackra landskap som vi färdades genom 🙂 Väl framme i Mindo var det lunchdags och vi åt tillsammans på en restaurang som de tre medföljande lärarna hade valt ut. Därefter var det dags att sätta på sig vandringsskorna och förbereda sig för en fyra timmars lång vandring genom regnskogen. Och regna, ja det började det att göra kanske fem minuter efter att vi hade lämnat vårt hostel, så efter bara en liten stund var man fullständigt sjöblöt rakt igenom, men vad gjorde det? 😉 Nej, vi fortsatte att vandra genom skogen, längs stigar, längs leriga vägar och ibland nerför branta backar där vi fick ta hjälp av ett rep för att inte halka och lera ner oss fullständigt (eller för den delen göra illa oss) 🙂

Efter två timmars vandring kom vi fram till själva poängen med vår ”lilla promanad”, nämligen la cascada, eller vattenfallet på svenska. Ju närmre vi kom detta vattenfall och ju mer utav det vi fick se, desto läskigare blev det som låg framför oss; det hopp som vi skulle göra nerför detta vattenfall. Från en bergskant som var belägen tolv meter ovanför vattenytan skulle vi hoppa ner precis bredvid där vattenfallet forsade ner. Detta verkade helt sjukt och vi tvekade verkligen om vi skulle göra det, men bestämde oss till slut för att genomföra hoppet då vi förmodligen skulle ångra oss om vi inte gjorde det. Under tiden som vi tvekade hade några andra mindre fega killar redan gjort sig färdiga för att slänga sig ut för stupet och tveksamma som vi fortfarande var stod vi kvar för att titta på när de hoppade. En, två, tre, fyra killar hoppade ner och det såg helt sjukt ut. Många hade problem att ta sig upp till ytan på grund av den starka underströmmen och när de väl tog sig upp till ytan väntade en inte alltför lätt transport in till stranden för att inte fortsätta ner längs forsen och försvinna bort. Här fanns det två stycken ecuadorianska killar som hjälpte dem som inte klarade av att simma in till kanten att ta sig upp ur vattnet. Trots att det verkade rätt farligt var de som hade hoppat ändå exalterade och tyckte att det hade varit kul, även om vissa hade fått lite panik när de inte riktigt kunde ta sig upp till ytan! Hoppen fortsatte och fler killar slängde sig ut för stupet och vi var på väg att göra detsamma ändå tills det som inte fick hända inträffade, nämligen att en kille gjorde sig riktigt illa. Det var när en kille från England som vi hade bekantat oss en del med hoppade ner som han landade på en vass sten och fick ett djupt snitt rakt under ena foten och ett till på hälen på den andra foten. Till en början förstod ingen riktigt vad som hade hänt, han bara låg där längs strandkanten och kunde inte röra på sig. Det hela slutade med att de fick hämta en bår som de sedan fick bära honom på, vilket inte var det lättaste med tanke på att vi var mitt ute i skogen. Efter en timmes vandring hade de i alla fall kommit fram till en bilväg där en bil kunde hämta upp honom och föra honom till ett sjukhus där det visade sig att hans ena häl också var bruten. Helt sjukt och så olyckligt och SÅ sjukt att de låter folk hoppa därifrån, helt stört! Nu gick det ju trots allt förhållandevis bra, det hade ju kunnat sluta ännu värre, men ändå, uscha!!!

Efter denna inte alls roliga händelse ville givetvis ingen hoppa längre och vi bestämde oss istället för att bege oss tillbaka till hostelet, en vandring som också den tog två timmar i samma spöregn som tidigare! Väl tillbaka var vi rätt så trötta och ännu blötare och efter att ha tagit oss varsin dusch var det dags för att äta middag tillsammans. Detta gjorde vi på en restaurang rätt så nära hostelet, där vi fick god mat och hade det trevligt tillsammans innan ett tiotal utav oss gick bort till en salsabar för att dansa lite. Dit följde även lärarna med och Markus tog tillfället i akt att lära sig lite salsa genom att låta den kvinnliga läraren instruera honom 🙂

Även om denna första dag i Mindo var lite utav ett antiklimax i och med att själva poängen med vandringen slopades genom olyckan, hade vi det trots allt riktigt trevligt tillsammans. Vi lärde känna varandra mer, skrattade en hel del och hade en riktigt rolig kväll 🙂 En bra dag var det trots allt! Här kommer lite bilder:

Lunchdags:

Vandring på schemat:

Axel leker Tarzan:

Vattenfallet:

Så här såg Markus ut efter fyra timmars vandring i spöregn 😉

Under dag nummer två i Mindo inträffade tack och lov inga olyckor, utan istället hade vi en riktigt bra dag med två otroligt roliga aktiviteter. Den första var något som vi redan hade provat på tidigare, nämligen zip-line 🙂 I jämförelse med den som vi gjorde i Guatemala var denna betydligt mer prisvärd. I Guatemala betalade vi nått med 50 dollar för 8 sträckor, medan vi här bara betalade 10 dollar för 10 sträckor, betydligt billigare alltså 🙂 Utsikten som vi hade i Guatemala gick dock inte att slå, här åkte vi bara högt ovanför regnskogen medan vi i Guatemala hade en fantastiskt fin sjö med vulkaner och höga berg runtomkring att titta på. Men, men, med tanke på den summa pengar som vi betalade var det helt klart väl värt det och dessutom riktigt roligt 🙂

Så här kan det gå om man råkar nudda vajern när man åker:

Direkt efter zip-linen tog vi oss ner till en fors med mycket strömt vatten, där dagens höjdpunkt väntade, nämligen forsränning. Detta var SÅ kul, vi har nog inte skrattat så mycket som vi gjorde under denna ”båttur” på väldigt länge, för som vi skrattade, ja, det var en riktigt upplevelse 🙂 Detta var Colorado på Liseberg fast 100 gånger roligare. Vattnet var iskallt liksom det är där, men här gick det inte att undvika att få vatten på sig. Nej, varje gång man krockade in i en stor sten eller åkte ner för ett litet stup fick man vatten över hela kroppen och detta hände kanske var tionde sekund, haha 🙂 I en mycket speciell ringformation som var gjord av gummi (finns ingen mening att förklara hur den såg ut, ni får se på bilden här nere) satt vi sex personer och under den tjugo minuters långa färden ner längs forsen hann vi uppleva både det ena och det andra. En gång fastnade vi på en riktigt stor sten och höll nästan på att välta när den andra ”båten” kom farandes rätt in i oss. En annan gång fastnade en gummiring i en vass pinne så att den gick sönder och all luft gick ur den och vi fick trängas så att vi nästan höll på att falla av innan en annan ”båt” hann ikapp oss och en utav oss kunde hoppa över 🙂 Ja, riktigt roligt var det i alla fall och skulle vi få chansen skulle vi utan tvekan göra om det 😀 Så mycket skratt, så mycket glädje, så mycket spänning, adrenalin och så mycket upplevelse koncentrerat under tjugo minuter, så galet kul! 🙂

Efter en mycket lyckad förmiddag var det dags att duscha och byta om för att sedan äta lunch tillsammans och därefter påbörja bussresan tillbaka till Quito. Riktigt nöjda, aningen trötta och med en ryggsäck fylld med enbart skitiga kläder anlände vi sedan till skolan vid halv sex-snåret 🙂 Då var det dags att ta sig hem till familjen, få i sig lite mat, duscha och sedan gå och lägga sig och ladda för skolvecka nummer två 🙂 Och efter en fullspäckad helg med riktigt roliga aktiviteter och med riktigt härlig gemenskap sov vi dessutom mycket gott 😀 Nu när måndag också har passerat har vi haft ännu en spansklektion där vi fått svettats, haha! Imorgon väntar lektion som vanligt och sedan salsalektion på kvällen 🙂

Vi hörs säkert senare i veckan! Hoppas allt är bra med er!

/ Axel och Markus

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag….spanska, spanska, spanska, spanska, spanska! Inte konstigt att våra huvuden är lite ”on fire” just nu, haha 😉 Efter fem dagars plugg blandat med massa roliga aktiviteter är det enkelt att sammanfatta vår första skolvecka med ordet: superbueno! 🙂 Och veckan är ju inte slut än, höll nästan på att glömma det 😉

En liten rapport ifrån den första skoldagen lovade vi ju er i vårt förra inlägget så varför ändra på det löftet, nej, here we go! Klockan 06.45 ringde väckarklockan i måndags morse och aningen spända, nervösa och mycket förväntansfulla gick vi upp och åt frukost tillsammans med familjen klockan 07.15. Därefter väntade 30 minuters promenad (något som fortfarande går att klassificera som ett träningspass till följd av den höga höjden) innan vi anlände till Simon Bolívar, skolan där vi ska plugga i åtta veckor framöver (sju nu då). Där blev vi sedan varmt mottagna utav en av de 15-20 lärare som jobbar på skolan. Hon visade oss lite snabbt runt i lokalerna innan hon sedan presenterade oss för våra respektive lärare, Monica (Axel) och Cristóbal (Markus), båda i ungefär 40- eller 45-årsåldern. Utav dessa blev vi sedan ledda in i varsitt arbetsrum där dagens utmaning väntade, själva lektionen 🙂 Under de två timmar som följde därefter fick vi göra lite olika saker. Det var alltifrån att rabbla verb, fylla i ord i nån lucktext, läsa en kort berättelse och återberätta handlingen, skriva en egen kort berättelse, diskutera olika ämnen som läraren la fram och så vidare. Allt genomfördes dock med ett och samma syfte, nämligen att läraren skulle få en uppfattning om på vilken nivå vi ligger. Samtidigt som detta var väldigt roligt var det givetvis också mycket annorlunda ifrån de lektioner i spanska som vi har haft tidigare. Nu var liksom allt, verkligen ALLT, fokuserat på en själv. Även om man inte hade en aning om vad man skulle svara på lärarens fråga fick man liksom hitta på nått ändå, det fanns ju ingen annan där som kunde svara åt en! Konstigt, men samtidigt väldigt utvecklande 🙂

Efter två timmars svettande var det dags för en halvtimmes paus där vi fick möjlighet att ta oss lite fika, en kopp te eller kaffe och samtala lite med de andra eleverna på skolan innan det var dags att återigen svettas med spanskan, denna gång i en och en halv timme till innan första skoldagen var över 🙂

Ungefär så har också de andra skoldagarna sett ut. Vi börjar skolan klockan 8.30 på morgonen, svettas i två timmar, fikar i en halvtimme och svettas igen i en och en halv timme till innan skoldagen är slut 🙂 Då är klockan ungefär strax efter 12.30 och det är dags att få i oss lite mat på nån restaurang i närheten (lunchen äter vi nämligen på egen hand) innan det är dags att ta itu med våra läxor 🙂 Inte för att de tar en evighet direkt, men tillsammans med de hundratals nya orden som lärarna tar upp under lektionerna blir det en del att plugga faktiskt 🙂 Men det är ju kul, det är ju därför vi är här, för att lära oss spanska, så det är bara att fortsätta att svettas och plugga, plugga, plugga 🙂 Haha 😉

Och hur ser det då ut när vi pluggar (om någon undrar liksom) 😉 Jo, det skulle kunna se ut som det gjorde i måndags då vi åkte till en park och gjorde våra tareas (uppgifter):

Som tur är ser ju skolan till att anordna en hel del andra aktiviteter också utöver plugget, för att våra hjärnor inte ska säcka ihop totalt kanske 😉 I tisdags kväll mellan klockan 17 och 19 var det exempelvis danslektion så några minuter före 17 stod vi därför där med förväntansfulla miner tillsammans med 15 andra elever ifrån skolan. I två timmar därefter fick vi utöva vad vi trodde var salsa, öva våra höftrörelser, träna in lite steg och lära oss fem olika vueltas (snurrar eller vad man nu säger på svenska), innan vi till slut förstod att det var marengue som vi dansade, haha 🙂 Kul var det i alla fall och salsalektionen får vi spara till om nån vecka då det är dags för den 🙂 Här kommer lite bilder ifrån kvällen i alla fall:

Onsdagskvällen följdes sedan upp utav en cocktaillektion, något som var nytt för oss båda och faktiskt riktigt roligt 🙂 Hit kom det säkert 30 elever och med hjälp utav en utav lärarna fick vi sedan tillverka tre stycken drinkar var som vi därefter kunde använda till att mingla runt, prata med en hel del trevliga människor och på så sätt lära känna lite nytt folk, riktigt roligt 🙂

När klockan började närma sig sju på kvällen (fortfarande onsdag) tog vi sedan en taxi tillbaka till familjen, käkade lite middag tillsammans med dem innan vi sedan for tillbaka till skolan igen för att möta upp med fem andra elever (Anya ifrån Skottland, Sam och Graciaya ifrån England och Monica och Theresa ifrån Tyskland). Tillsammans med dem gick vi sedan ner till Plaza Foch där vi besökte tre stycken barer, snackade, dansade lite och hade en trevlig kväll tillsammans 🙂 KUL!

Morgonen därefter (torsdag) vaknade vi sedan upp till en lite annorlunda skoldag 🙂 Förutom att det innebar att vi var tvungna att vara på skolan en timme tidigare än vanligt skulle vi inte heller ha vanliga lektioner, utan istället satte vi oss i en buss tillsammans med 15 elever till som tog oss två och en halv timme söderut till en riktigt stor marknad. Det som var speciellt med denna marknad var att den anordnades och var till för ursprungsbefolkningen. Många andra marknader här i Ecuador finns till för turister, där befolkningen försöker tjäna pengar på ”oss” helt enkelt, medan denna marknad är till för dem själva. På så sätt såg den rätt så annorlunda ut och det gick att lära sig en hel del där om ursprungsbefolkningen och hur de lever, vilket alltså var vår lektion denna dag. Här såldes nämligen grisar, kossor, får, lamadjur, tuppar, höns, gäss, duvor, kaniner, marsvin, massa fisk, frukt, textiler, metalldelar, ja, ALLT fanns här. Tillsammans med respektive lärare fick vi vandra runt på marknaden, titta på den saliga mix av djur, mat, kläder och saker som fanns där samtidigt som lärarna berättade om vad vi såg, vad ursprungsbefolkningen använder allt till med mera 🙂 Ett annorlunda och roligt sätt att träna sin spanska på helt enkelt 🙂

Under bussresan till marknaden gjorde vi ett kort stopp för att njuta lite av utsikten ut över Quito:

På marknaden bland alla djur:

Mumma 🙂

”Cada cosa tiene una razón. Hay un uso de todo. Lo que alguna persona no quiere otra persona quiere.” Detta är lite den mentalitet som fanns på marknaden: ”Det finns en användning för allt. Det som en person inte vill ha, det vill en annan ha.” Här till exempel kunde man köpa redan använda parfym- och shampooflaskor:

Eller varför inte fynda sig ett par trasiga skor som dock fortfarande går att använda. Någon kan ju vilja köpa sig ett par (ungefär 1-2 dollar styck):

Nu till marknadens riktiga fynd, marsvinen eller varför inte en söt liten kanin. Inte för att ha som husdjur då, utan givetvis för att äta. Ska tydligen vara en riktig specialité 😉 Markus frågade dock om det finns de som har en kanin eller ett marsvin som husdjur som vi har i Sverige och det finns det tydligen, men i slutet är det ändå detsamma. När husdjuret väl dör äter de det ändå, nästan ännu värre ju än att ta död på det direkt! Huga…

Hm, tänk om vi också skulle lägga upp fisken så här i charken på ICA. Undra hur många som skulle vara sugna att köpa fisk då? Mitt på varmaste dagen, utan is, utan kyla överhuvudtaget, fräscht!!

Ja, det var marknaden det 🙂 När klockan närmade sig tre på eftermiddagen tog vi bussen tillbaka till Quito. På hemresan gjorde vi dock ett stopp för att få i oss lite mat, varunder vissa testade att äta just marsvin. Ingen utav oss provade dock, men fem stycken eller nåt gjorde det och så här såg det ut 🙂

När vi kom tillbaka till Quito gick vi rätt så trötta tillbaka till familjen för att vila. Resten av eftermiddagen/kvällen ägnade vi bara åt att ta det lugnt, göra lite tareas, äta middag och umgås lite med familjen innan vi därefter gick och la oss och sov en riktigt efterlängtad sömn 🙂

Fredagen (idag) ägnade vi först åt våra lektioner innan vi gick och åt en mycket god lunch på subway för att sedan återvända till familjen vid två på eftemiddagen ungefär. Markus kände sig då lite trött så han spenderade resten av dagen mest åt att ta det lugnt, försöka plugga in de närmare 200 glosor som han har i läxa, kolla mailen och så. Axel däremot, han var först tvungen att skaffa sig lite fler vänner på apoteket (lite mediciner för de som inte uppdaterat sig på facebook) innan han sedan gick till skolan till klockan fem för att spela fotboll med några andra elever 🙂 KUL!

Ja, det var en liten sammanfattning av vår första skolvecka (eller ja, en ganska lång sådan kanske, men ni är väl vana, haha, hoppas ni orkar läsa) 🙂 Har det inte framgått tidigare har vi det i alla fall fortsatt riktigt bra här borta, pluggar flitigt samtidigt som vi hittar på en massa skoj tillsammans med andra elever på skolan på eftermiddagarna/kvällarna 🙂 I helgen väntar en utflykt tillsammans med skolan till Mindu, en stad som ligger en bit utanför Quito. Där ska vi vara lördag och söndag med övernattning och göra lite allt möjligt, forsränning, besöka ett vattenfall och göra lite andra aktiviteter som vi inte kommer ihåg just nu, haha 🙂 Förhoppningsvis ska vi i alla fall ha en riktigt rolig helg tillsammans med ett 20-tal andra elever ifrån skolan 🙂 Låt säga att vi hörs till veckan med en rapport! Ha en trevlig helg så länge 🙂

/ Axel och Markus