…den kan ju vara alldeles dötrist, urtråkig och alldeles, alldeles underbar……eller så inte, haha 😉 Klockan är nu 04.36 på morgonen och vi har precis vaknat, eller ja, blivit väckta kanske man egentligen ska säga för inte var det vår avsikt att en barnfamilj skulle storma in och sätta sig ner precis brevid där vi försökte sova, men vad sjutton, vi hade ju trots allt fått sovit 2,5 timmar, det räcker ju gott och väl 😉 Dessutom får vi ju nu tid till att uppdatera bloggen en sista gång innan vi lämnar Sverige så det var väl värt det då antar vi 🙂

Klockan var 21.09 då vi anlände till Arlanda igår kväll. Bildbevis, ja tack:

Då Axel inte hade ätit på fyra timmar sa hans mage givetvis ifrån så det första vi gjorde var att checka in på Mc Donalds där vi beställde lite mat. Bildbevis igen, ja visst:

Efter att vi hade satt oss ned och pratat en stund fick vi också sällskap av två människor som började prata spanska, haha, galet vad vi blev taggade av det 🙂

Färdigätna och inte ett dugg trötta började vi sen röra oss runt på Arlanda i jakt på sköna sitt-, alternativt liggplatser där det också fanns eluttag så vi kunde titta på film. Det vi fann var enligt vårt eget tycke över förväntan:

Här slog vi oss sedan ned och njöt av lite film, ”Brother Bear” blev vårt val, och sjöng glatt med när vår signaturlåt just nu spelades upp, haha 🙂

”Tell everybody we’re on our way. New friends and new places to see. With blue skies ahead, yes we’re on our way. And there’s nowhere else that we’d rather be.”

När filmen led mot sitt slut började klockan närma sig 02.00 och vi båda kände oss rätt döda så vi somnade rätt så fort därefter. Markus får bli bildbevis för detta: 😉

Nu är det som sagt morgon och vi ska alldeles strax checka in vårt bagage, gå och käka lite frukost och så småningom gå igenom säkerhetskontrollen och kliva på planet. Nästa gång vi hörs är vi förhoppningsvis framme (aaaaaaaaah) 🙂

Må gott tills dess!

/ Axel och Markus