Månadsarkiv: december 2011

På båttur i Lago de Atitlán :)

Publicerad den av
4

Idag har det varit en helt otroligt vacker dag, kanske den finaste vi haft sedan vi kom hit till Centralamerika 🙂 Solen har skinit och stekt från morgon till kväll och molnen har vi knappt sett överhuvudtaget, de har helt enkelt inte existerat. Riktigt varmt och härligt har det varit och vad passar då bättre än en båttur ut på den lika vackra sjön Lago de Atitlán? Nej, precis, ingenting, så detta var vad vi gjorde en dag som denna 🙂 Klockan var väl ungefär 9.30 på morgonen då vi klev på båten som skulle ta oss runt till tre utav de tolv byar som är belägna runtom denna stora sjö. Under den dryga timmen som det tog att ta oss till den första byn fick vi uppleva så mycket som tre vulkanutbrott (detta är kanske att förstora det hela en aning, men ändå, haha). Det var i alla fall häftigt att se hur det tre gånger kom ut svart/grå/vit rök ur tre olika vulkaner runtom sjön, häftigt att se att de faktiskt är aktiva liksom, coolt 🙂 Lite bilder vore väl kul:

I mitten av bilden nedan kan man se det lilla vulkanutbrottet, haha 😉

Efter den dryga timmens båtfärd anlände vi till den första byn, San Juan. Där möttes vi av en hetta som saknar motstycke så efter att ha köpt oss varsin pepsi bestämde vi oss för att ta en taxi runt i byn istället för att vandra i den stekande solen på egen hand. Detta var verkligen ett toppenbeslut då vår taxichaufför kunde ta med oss på platser som vi inte hade hunnit tagit oss till om vi hade gått runt för oss själva. Dessutom var han riktigt trevlig och berättade hela tiden om de byggnader, växter och platser som vi åkte förbi. Detta var givetvis på spanska så nu fick vi verkligen ta tillfället i akt och träna, något som faktiskt gick riktigt bra 🙂

Efter ungefär en kvarts resfärd, där han bland annat visat oss vart byns marknad brukar vara på söndagar, hur en kaffeplanta med bönorna ser ut samt gett oss en vy ut över sjön kom vi fram till resans huvuddestination, den plats där kaffebönorna läggs ut för att torka för att sedan rostas. Där berättade ägaren och vår taxichaufför om processen samt visade oss runt i ett rum där vi kunde se bilder på hur allt detta går till. Dessutom fick vi njuta av varsin kopp kaffe gjort på dessa bönor, gott 🙂 Här kommer lite bilder:

En kaffeplanta:

Här är processen:

Efter att ha spenderat ungefär en timme i denna by var det dags att ta oss vidare med båten till nästa by, nämligen San Pedro. Här bestämde vi oss direkt för att haffa en taxichaufför som kunde ta oss runt i byn och berätta om vad som var speciellt med just denna by. Vi hittade snabbt en trevlig kille som först tog med oss upp en bit i bergen där vi kunde ha en riktigt fin utsikt ut över sjön. Därefter tog han oss ner till huvudtorget där stadens katolska kyrka är belägen samt visade den staty som också står där, en staty av stadens ”ägare”. Det visade sig att detta inte var en fysisk person som lever här på jorden, utan han berättade att varje by har en ägare som de tror finns och lever i himlen. Denna bys ägare heter givetvis San Pedro. Efter att ha tagit oss en titt inne i kyrkan gick vi bort till byns marknad där vi kunde ta oss en rundvandring, köpa ananas och melon och bara njuta av denna inhemska veckotradition (fredag är tydligen den dag som det är marknad i San Pedro, berättade vår taxichaufför). Slutligen fick vi också ta oss en titt in i den protestantiska kyrkan innan det var dags att åka vidare med båten 🙂 Lite bilder från San Pedro:

Berget som ser ut som ett ansikte:

Ägaren av byn, San Pedro:

När ytterligare några minuters båtresa var avverkad anlände vi till den tredje och sista byn, Santiago de Atitlán, vilket tydligen är den störta byn runt ön. Här kurrade våra magar ordentligt så någon taxitur tog vi inte här, utan vi hittade helt enkelt första och bästa matställe där vi kunde få i oss lite mat (tacos blev det, gott). Därefter gick vi runt och tittade en del på marknaden och la än en gång märke till hur ofantligt mycket handgjorda saker som produceras i detta land. Det finns alltifrån mattor, sjalar, dukar, väskor, ryggsäckar, mössor, ja allt möjligt som allt helt och hållet är handgjort i alla dess möjliga fina mönster och färger. Denna lilla rundvandring slutade med att Markus lät sig inhandla en svart väska med nått fint broderi på samt köpa några träarmband 🙂

(OBS! Detta är bara en bild på den fantstiska tradition vi påbörjat här borta: ”Entradas” 🙂 Varför bara sitta och vänta på den ”riktiga” maten när man kan njuta av lite nachos som förrätt?) 🙂

Efter att ha spenderat ungefär en timme i denna by var det dags att med båt ta oss tillbaka till Panajachel, den by där vårt hostel ligger. Under denna båttur stekte solen rejält, vilket givetvis medförde en stekt och röd Markus (ja Andreas, Markus ska bli bättre på att använda sin solkräm som du gav honom) och en aningen solbränd Axel 😉 Väl tillbaka njöt vi återigen av det vackra vädret, köpte lite mat, prövade vad som kanske är byns specialité, nämligen isglass med chokladtopping, och bara betraktade den fina omgivningen.

Efter att ha njutit, njutit, njutit återvände vi till hostelet, degade en stund innan det var dags att ta oss ut för att äta middag 🙂 Denna middag hade Markus lovat att han skulle äta fisk (han har inte ätit fisk en enda gång på resan och med mamma Lenas två gånger i veckan-regel så var det kanske dags) 😉 Och jajamen, han höll sitt ord, Black Bass-filé blev det, vilket är en fisk som när den inte äts av turister och den inhemska befolkningen simmar i Lago de Atitlán 😉 Axel njöt istället av en god kycklingfilé med BBQ-sås 🙂 När vi var mätta och nöjda tog vi oss tillbaka till hostelet för att sova 🙂

Imorgon väntar ett besök i nationalparken som ligger en bit här utanför. Där tänker vi åka zip-line och helt enkelt se vad parken har att bjuda på i övrigt 🙂 På kvällen ska vi föröka hitta nått finare ställe där vi kan käka nyårsmiddag innan vi lär se på fyrverkerier nere vid sjön 🙂

GOTT NYTT ÅR där hemma! Hoppas ni alla får en trevlig kväll och en bra inledning på det nya året 🙂 Njut!

/ Axel och Markus

Vulkanbestigning i Antigua

Publicerad den av
2

Efter tre dagars vila och inaktivitet (riktigt sköna dagar faktiskt) bestämde vi oss igår för att ge konditionen en liten utmaning genom att ta oss an en utav de vulkaner som är belägen runtom Antigua, nämligen Volcán Pacaya (2552 m.ö.h.). Detta innebar en klättring på 1000 meter då Antigua redan ligger på 1600 meters höjd ungefär, en klättring som tog oss närmare två timmar med stopp för mat, fika och fotografering. Tillsammans med en lokal guide och en som jobbar åt en turistfirma fick vi och sju andra vandra upp för denna vulkan, se den stelnade lavan, känna värmen inifrån och få en helt fantastisk utsikt ut över dalen, bergen och de andra närliggande vulkanerna. Riktigt häftigt 🙂

Två hästar följde hela tiden tätt bakom ifall någon skulle vilja ha en ”taxi”, haha 🙂

Vår grupp med toppen i bakgrunden:

Middag åt vi i ett utav vulkanens krypin 🙂

Då turen vi gick var en eftermiddagstur fick vi även möjlighet att se solnedgången uppifrån vulkanen, vilket verkligen var en vacker vy att minnas 🙂

Efter denna helt fantastiska vulkanbestigning har vi idag efter mycket om och men tagit oss vidare till Lago de Atitlán, en sjö som ligger ungefär två och en halv timme utanför Antigua. Mycket om och men var det med anledning av vårt aningen sega beslutsfattande, haha 😉 Vi är ju tvungna att på torsdag om en vecka vara i Costa Rica för att ta flyget till Ecuador där vi ska plugga, vilket i vår tanke innebar en direktbuss nu på söndag. Då skulle vi ha tid att fira nyår här i Guatemala, hinna se Lago de Atitlán och samtidigt hinna ha några dagar i Costa Rica före planet går på torsdag. Det vi denna förmiddag dock fick klart för oss var att alla dessa bussar redan var fullbokade, vilket lämnade oss med endast två alternativ. Vi kunde antingen ta en buss direkt till Costa Rica imorgon, alltså skippa Lago de Atitlán och skita i att det är nyårsafton på lördag då vi i sådana fall skulle sitta i en buss då. Alternativ två innebar en buss på måndag, dock en dyr sådan (1000 kr/person) och vi skulle inte få någon tid alls i Costa Rica då detta var en långdragen busstur med många stopp. Detta var alltså de alternativ vi hade, vilket gav oss några minuters beslutsångest. När vi väl efter sådär en halvtimme hade bestämt oss för att ta bussen imorgon trots vad det nu innebar visade det sig att denna under tiden hade blivit fullbokad, haha, rätt så komiskt såhär i efterhand! Vi hade nu till vår besvikelse bara ett alternativ kvar…

…tills vi såg en ny möjlighet, nämligen att flyga 🙂 Nu blev det snabbt upp med en dator för att försöka hitta billiga flyg, vilket resulterade i att vi en kvart senare satt där med två flygbiljetter bokade. För 1600 kronor mer fick vi nu alla våra önskemål uppfyllda 🙂 Detta innebar att vi idag kunde ta en buss till Lago de Atitlán för att här fira nyår och sedan flyga till Costa Rica på söndag för att där spendera de sista dagarna innan vårt flyg till Ecuador går på torsdag. Slutet gott, allting gott 🙂

Vid Lago de Atitlán möttes vi liksom på många andra platser vi besökt av en vacker vy:

Vi hörs framöver! 🙂

/ Axel och Markus

Ruiner och julafton i ett vackert Guatemala

Publicerad den av
Svara

Yes, då har vi återigen förflyttat oss, två gånger faktiskt sedan vi hördes sist 🙂 Efter två fantastiska dagar på Caye Caulker kände vi att det var dags att röra oss sydväst in i Guatemala, så vi tog helt enkelt båten tillbaka till Belize City för att kliva på bussen mot Flores, den stad i norra Guatemala som vi bestämt skulle bli vår nästa destination. Vi hade bestämt oss för att ta bussen som gick 13.00 och tog därför 10.30-båten in till Belize City för att ha tid att växla lite pengar, köpa bussbiljett och få i oss nån form av mat. När vi däremot anlände till hamnen i Belize City vid sådär 11.30-snåret visade det sig att bussen som skulle ha gått klockan 9.30 ännu inte hade lämnad staden. Givetvis hade vi då genast några stycken omkring oss som försökte få oss att ta den tidigare bussen, men då vi varken hade ätit eller gjort något utav det vi hade tänkt bad vi om att få köpa en biljett till den senare bussen ändå. ”Inte ätit ännu, men det är inga problem. Vi säger åt bussen att vänta bara så hinner ni köpa med er lite mat som ni kan äta på bussen.”, fick vi då som svar, haha 😉 Helt sjukt att de kunde tänka sig att vänta på oss när bussen redan var två timmar försenad, men okejdå, så det slutade helt enkelt med att vi klev på denna buss ändå 🙂 Snacka om Hakuna-Matata-feeling asså 🙂

Efter en fyra timmars bussresa anlände vi till Flores. Där möttes vi av ett samhällsklimat helt skilt ifrån det vi varit vana vid tidigare. På de platser där vi har varit tidigare har det varit ganska turistigt och i var och varannat hörn har det stått någon som har försökt sälja på oss allt mellan himmel och jord. Även om vi har försökt prata spanska så mycket som möjligt har de vi har pratat med oftast inlett på engelska (antagligen därför att de sett att vi har varit turister). När vi sedan har pratat spanska har de blandat engelska och spanska i deras svar på våra frågor, vilket har gjort att vi också har blandat en del. Dit vi nu kom var det ett helt annat tempo, inga stressiga försäljare i varje hörn som tvingade på oss att köpa en massa och här var det ingenting annat än spanska som gällde, vilket vi givetvis tyckte var riktigt roligt 🙂

Klockan var runt 17-tiden när vi hade checkat in på det hostel där vi bestämt oss för att sova och bokat in nästkommande dagsaktivitet, nämligen att besöka de berömda ruinerna i Tikal och sedan ta en nattbuss ner till Antigua, en stad i södra Guatemala. Det vi gjorde nu var att bara vandra runt i den otroligt vackra staden dit vi kommit för att sedan hitta en restaurang där vi kunde äta middag. Här kommer lite bilder ifrån dagen:

Klockan var 03.55 nästa morgon när väckarklockan ringde. Det var dags att kliva upp för att hinna till den buss som skulle ta oss till de berömda ruinerna i Tikal. Tanken med att åka så tidigt var för att hinna dit innan alla andra turister för att få en mer ostörd och rofylld upplevelse av den vackra plats som där väntade oss. Detta var också precis vad vi fick. Tillsammans med en riktigt bra guide gick vi runt i den enorma mayastaden, tittade på de mäktiga ruinerna och vandrade i det djungelliknande landskapet. Till skillnad ifrån tidigare ruinbesök var detta mer än bara just ett ruinbesök. Vår guide berättade om djuren som levde där och lockade fram apor, krockodiler, spindlar och fåglar för att ge oss en möjlighet att få en syn på dem. Han förklarade att ”Tikal” betyder ”The place of voices”, vilket var lätt att förstå med tanke på alla de läten som gick att höra runtomking en. Han berättade om platser som betytt mycket för den mayabefolkning som en gång levde där och tog oss runt till ruin efter ruin och berättade vad som var speciellt med varje specifik sådan. Nämnde vi i inlägget om ruinerna i Tulum att det där var enklare att få en bild av att det faktiskt hade funnits en stad där, var detta ingenting i jämförelse med ruinera i Tikal. Här fortstod man ännu tydligare att det faktiskt hade funnits en stad där. En riktig upplevelse helt enkelt 🙂 Här kommer lite bilder för att ge er en inblick i hur otroligt vackert detta ställe var:

Efter att ha kommit tillbaka till Flores, duschat, packat ihop våra saker och ätit middag gick vi vid 20-tiden bort till hotellet där vår nattbuss mot Antigua skulle gå ifrån. Sedan väntade en elva timmars bussresa, tack och lov i en buss som var mycket bekväm så det gick att sova en del faktiskt 🙂 När vi anlände till Antigua morgonen därefter var det julafton, HJÄLP! 🙂 I Tikal hade vi träffat två svenska tjejer som vi också åkte denna nattbuss med så tillsammans med dem försökte vi sedan hitta någonstans där vi kunde sova de kommande nätterna. Detta var inte alls lika lätt som det har varit tidigare. De fem första hostelen vi besökte var fullbokade. Efter att dock ha letat en stund lyckades vi hitta ett riktigt bra alternativ ganska mitt i staden. Här tog vi det sedan rätt så lugnt innan vi bestämde oss för att gå ut i jakt efter en supermercado där vi kunde handla vårt kommande julbord. Det var ju trots allt julafton så ett julbord kunde vi väl se till att få nu när vi var fyra svenskar och dessutom bodde på ett hostel där vi har tillgång till ett kök. Och jajamen, några timmar senare hade vi inhandlat både det ena och det andra, dukat upp fint, rullat köttbullarna och kokat potatisen och vi var redo att hugga in på vårt aningen annorlunda, men goda julbord 🙂

Lite senare på kvällen kunde vi också äta pepparkakor ifrån Sverige som Caroline och Stina hade tagit med sig, njuta av vår inköpta tårta och göra det som man måste göra på julafton, titta på kalle anka (dock en liten hackig version på youtube, men ändå, haha) 🙂

Mätta och belåtna efter en annorlunda, men mysig julafton kunde vi sedan röra oss mot sängen för att sova. Hoppas att ni där hemma också hade en riktigt mysig jul 🙂 Vi hörs framöver!

/ Axel och Markus

Hajar och stingrockor – Vårt liv på Caye Caulker

Publicerad den av
Svara

Nytt land, ny stad, ny ö. Det är bland annat vad som har hänt här borta sedan vi hördes sist 🙂 I det förra inlägget nämnde vi ju att vi skulle ta en buss från Tulum in i Belize med vårt första stopp i Belize City. Så blev det också…..nästan i alla fall 🙂 Klockan 00.45 mexikansk tid hoppade vi på bussen som skulle ta oss till Belize City. Där lyckades vi hamna på två platser precis framför två svenskar, vilka vi givetvis bytte några ord med innan vi därefter försökte sova lite, något som var lättare sagt än gjort. Det var visserligen en modern buss med fina säten, men det utrymme man hade var väl inte direkt anpassat efter att ha så långa ben som Markus har, och med en Air-Condition som blåste hejvilt var det väl inte den mysigaste sovplatsen man kunde ha valt. Men, men, det gick att sova ett litet tag i alla fall innan bussen sådär vid halv-fyra-snåret stannade, vilket innebar att vi hade nått gränsen. Lagomt pigga och möra fick vi kliva ur bussen för kontroll och stämpling av pass, vilket givetvis skulle visa sig inte vara gratis. Oförberedda på detta som vi var slutade det med att vi stod där och inte hade tillräckligt med pengar. 40 us-dollar krävdes och vi hade bara 30, ajdå! Inte fanns det heller någon bankomat i närheten och kort tog de givetvis inte emot. Lyckligtvis var vakten schysst och lät oss passera för de 30 dollar som vi hade 🙂

Därefter väntade ungefär en kvarts bussresa till innan det var dags att återigen kliva av bussen, denna gång för kontroll och stämpling av pass i Belize. Här var vi som tur var inte tvungna att betala någon avgift, men fick däremot plocka ur packningen ur bussen, då detta skulle kontrolleras. Vi fick också svara på en del frågor om vi exempelvis hade med oss vapen, mat, dryck och annat smått och gott in i landet. Jättekul när klockan är fyra på natten, haha 😉

När vi så småningom kunde kliva på bussen igen fick vi äntligen återvända till vår skönhetssömn (NOT) innan vi två timmar därefter anlände till Belize City. Då var klockan morgon och det vanliga hostelsökandet kunde inledas, något som även denna gång inte var några problem. Det är precis som att man har en stor fet skylt ovanför sig där det står: ”Hej! Vi är turister, vi har aldrig varit här förut, vi vet inte vart vi ska, men behöver ett boende och någonting att göra. Vill du hjälpa oss?!” Ganska snart insåg vi i alla fall att ön som ligger utanför Belize City lite är the place to be, för runtomkring oss ropade taxichafförer: ”Do you want a taxi? Do you want to go to de island?” Då detta också var vad de två svenskarna vi träffat skulle göra bestämde vi oss för att haka på 🙂

Ön vi så småningom kom till heter Caye Caulker och där hade vi återigen våra skyltar ovanför oss. Efter att ha följt efter nån snubbe som heter Adam som visade oss runt på olika hostel bestämde vi oss slutligen för följande alternativ:

Efter en kort installering tog Adam med oss till hotellet next door, där de sålde snorklingturer. Klockan var nu 10.20 och nästa tur skulle åka 10.30 så vi kände att det blev lite stressigt då vi inte hade fått i oss någon mat och var riktigt trötta. Har man dock en gång börjat prata med sådana här tur-försäljare tar man sig ju aldrig därifrån. Hon erbjöd oss ett riktigt bra pris och dessutom en halvtimme åt att hitta nått att äta, hon sköt alltså fram turen till 11.00. Impulsiva som vi var tackade vi ja, ett beslut som skulle visa sig vara riktigt bra. Efter att snabbt ha slängt i oss en bagel och en kopp kaffe som Adam hjälpt oss att köpa fick vi hoppa ombord i en liten gul motorbåt där vi fick träffa vår guide Miguel. Han tog oss sedan med ut till revet som löper alldeles utanför ön, världens näst störta rev. Där fick vi tillsammans med honom och fem andra turister snorkla omkring, titta på revet och fiskarna, riktigt härligt 🙂

Efter en dryga halvtimmes snorkling tog Miguel med oss till nästa stopp där det var sagt att vi skulle få simma med hajar och stingrockor. Dit vi kom var det ungefär 1,5 meter djupt och han satte igång att slänga ner fiskar i vattnet och snabbt var det säkert 20 stingrockor och typ sju hajar som simmade runt båten. Lite skraja hoppade vi sedan i vattnet och vilken upplevelse detta var. Från alla håll och kanter kom stingrockor och hajar mot en och hur mycket man än försökte hålla koll på dem var det ändå alltid någon som kom simmandes alldeles under en och orsakade en och en annan hjärtattack. Men oj vad häftigt det var att ha en haj inte mer än en meter ifrån en, riktigt spännande känsla 🙂

När detta äventyr var över fick vi åka till ett tredje ställe där Miguel lät oss snorkla vid revet på egen hand innan vi därefter tog oss tillbaka till ön och turen var över. Klockan var väl då ungefär tre på dagen, alltså lite sent för lunch, men lite för tidigt för middag så vi gick och köpte oss god ananas och melon och satte oss och chillade ett tag, gott 🙂

Middagen intog vi senare på kvällen på ett annat hotell här på ön, Tropical Paradise. Axel testade här öns specialité, grillad hummer. Den aningen fegare Markus (han smakade dock Axels hummer och gillade den) lät sig nöjas med en mycket god grillad biffstek 🙂

Nöjda och belåtna gick vi sedan tillbaka till hostelet för att ta igen lite välförtjänt sömn 🙂 Riktigt bra dag här på Caye Caulker helt enkelt 🙂

/ Axel och Markus

Tulum – Ruiner, snorkling och chill :)

Publicerad den av
1

Tulum är verkligen ett ställe där man kan koppla av, åtminstone är det vad vi har gjort den senase tiden. De första två dagarna här kände Axel sig lite hängig så då försökte vi bara koppla av på hostelet, Markus solade lite (och brände sig givetvis), och vi såg på film, sov och gjorde typ nada (riktigt skönt faktiskt) 🙂 Efter två dagars vilande kände Axel sig lite bättre och vi kunde aktivera oss igen. Dag tre i Tulum fick därför bli en rundvandring bland de kända mayaruinerna. Till skillnad från Chichén Itzá var detta inte alls lika maffigt, lika stort och lika mäktigt, däremot var det desto finare, mysigare och det var lättare att se att där faktiskt hade legat en stad en gång i tiden. Väl inne bland alla dessa fina ruiner passade vi också på att gå ner till den strand som blivit känd som världens femte finaste strand. Efter att dock redan ha besökt helt fantastiska stränder hängde kanske inte hakan rätt ner direkt, även om det var en upplevelse att vara på en otroligt vacker strand och ha ruiner precis bakom en. Här kommer lite bilder ifrån dagen:

Dag fyra i Tulum bestämde vi oss för att gå på det tips vi fått angående snorkling och därför åka till Akumal. Vi hade ju redan snorklat en gång utanför Isla Mujeres, men kände att vi ville göra det en gång till i hopp om att se lite häftigare saker än vad vi såg då, nämligen sköldpaddor, stingrockor och lite fler fiskar. Så vi hyrde varsitt snorkelsätt och åkte iväg till Akumal Beach och vilket bra val detta var. Sköldpaddor, stingrockor, fler fiskar, ja, allt detta fick vi se och uppleva under den dryga timmen som vi flöt omkring i vattnet och snorklade. Vi fick dessutom njuta av strålande solsken och en gassande hetta på ännu en fantastisk mexikansk strand, helt underbart 🙂

Eftermiddagen spenderade vi i en underjordisk grotta, en cenote som det kallas här. Vi tog med oss vår snorkelutrustning, tog oss en cykeltur bort till Gran Cenote och simmade sedan omkring i det klara sötvattnet, tittade på alla stalaktiter och stalagmiter som både sträckte sig från ”taket” ner under vattnet och från bottens djup upp genom vattenytan. Rikigt häftigt 🙂

Därefter bar det av hemmåt för att äta lite middag innan kvällen slutligen led mot sitt slut och vi gick och la oss för att sova. Idag har vi återigen känt oss lite hängiga och våra magar har spökat så vi har mest chillat, sett lite på film och givetvis besökt Oxxo för att få i oss lite lunch. (Här har vi ätit pizza fyra dagar i rad, haha. Fråga oss inte varför, men gott och billigt har det varit i alla fall.) 🙂

Vi åkte också iväg och köpte biljett till kvällens resa. Ikväll klockan 00.45 mexikansk tid lämnar vi nämligen Mexiko för att ta oss vidare söderut och in i Belize. Vårt första stopp blir Belize City 🙂

Vi hörs med en rapport när vi kommit fram! Må gott så länge!

/ Axel och Markus

På cykeltur i Tulum :)

Publicerad den av
4

Som vi nämnde i förra inlägget var klockan närmare halv fyra på natten innan vi mitt bland dånet från gatan utanför lyckas somna. Därför var en riktig sovmorgon verkligen något som var efterlängtat så klockan hann väl bli närmare halv tolv innan vi tog oss upp denna morgon (sjukt skönt måste vi säga) 🙂 iPhonenörd som Markus definitivt blivit var givetvis det första han gjorde en morgon som denna att kolla sin mail och dylikt och detta resulterade i ett glädjande besked: Vi har nu fått vårt boende i Quito och det låter helt galet bra, längtar! 🙂

Vi kommer att bo tillsammans hemma hos familjen Arroyo Coba som består av mamma Nelly (56 år), pappa Victor (58 år) och dotter Aurora (23 år) 🙂 Två till döttrar hör också till familjen, men de är tydligen gifta och bor alltså inte hemma. Enligt skolan ska det vara en väldigt vänlig och utåtriktad familj som gärna spenderar tid med sina inneboende (de har tydligen haft flera sådana som bott hos dem tidigare) 🙂 Galet vad taggad man blir av detta alltså!!! Vi får väl se hur det ser ut i verkligheten, men det är ju skönt att det i alla fall verkar bra 🙂 Haha 😉

När vi hade sträckt på oss tillräckligt, jäspat alldeles för många gånger och vänt och vridit på oss desto fler, tog vi till slut energi till oss och klev upp ur sängarna 🙂 Det vi då gjorde var att gå ut och prata med hostelägaren om när man var tvungen att checka ut om man inte tänkt stanna där en natt till (detta var alltså vår tanke) och det visade sig visst att detta var klockan 11.00 (klockan var nu närmare 12.00), haha 😉 Han var dock en mycket trevlig person och lät oss gå ut och käka lite ”frukost” (pizza kanske egentligen ska betraktas som lunch) och sen komma tillbaka och packa ihop våra saker och checka ut 🙂

När vi hade gjort detta tog vi vårt pick och pack och gick bort till busstationen för att köpa vår biljett till Tulum (vårt nästa stopp längs vår väg söderut) 🙂 Ännu en gång fick vi uppleva hur otroligt smidigt det är att transportera sig med buss här borta. Vi hade ingen aning om när bussarna gick, utan kom bara in på terminalen och sa att vi ville ha två biljetter till nästa avgång, vilket visade sig vara bara 20 minuter senare, toppen! 🙂 Ännu gladare blev vi när vi skulle betala och det endast kostade oss 32 peso (16 kronor) per person 🙂 16 kronor för dryga en timmes bussfärd, riktigt bra!!! 🙂

Efter en skön bussfärd anlände vi så småningom till Tulum, klockan hade väl blivit närmare fyra eller nått i den stilen 🙂 Hitta boende stod nu på agendan. Liksom i Playa del Carmen insåg vi återigen hur otroligt smidigt detta är här borta. På bussterminalen hittade vi två svenskar som hade blivit rekommenderade om ett hostel en bit bort och två sekunder senare kom en taxisnubbe fram och frågade om vi behövde boende och sa att han kunde skjutsa oss till ett bra hostel. Det visade sig vara det hostelet som svenskarna hade blivit tipsade om så vi beslutade att följa med 🙂

Dit vi kom möttes vi av följande syn:

Här bor vi för 130 pesos (65 kronor) per natt och i det priset ingår: Sovplats i ett 8-bäddsrum med toalett och dusch på rummet, frukost, internetuppkoppling och det bästa utav allt, varsin cykel 🙂 Det första vi därför gjorde när vi hade checkat in på hostelet var att ge oss ut på en lång och härlig cykeltur 🙂 Vi tog med oss en karta och vårt första stopp fick bli la playa (stranden) 😉

Som ni ser på bilderna är Tulums stränder inte alls lika exploaterade som i Cancún och Playa del Carmen. Här finns nästan inte ett enda hotell intill stranden och alldeles bakom har man ruiner 🙂 Efter att ha spenderat en liten stund här började våra magar att kurra och vi begav oss ut på ännu en cykeltur, denna gång in till centrum för att hitta nånstans att äta. Längs vägen passade vi på att sjunga lite allsång, haha 😉

Väl inne i centrum letade vi oss fram till en äkta mexikansk restaurang där vi åt tacos och fisk 🙂 Vi fick även testa på hur det var att äta middag med en stor, fet sombrero på huvudet. Här kommer bildbeviset:

Här satt vi i närmare 3,5 timmar och åt, pratade och hade en riktig gemytlig tid tillsammans 🙂 Därefter slängde vi oss på cyklarna igen för att ta oss tillbaka till hostelet innan klockan slog 22.00 då cyklarna var tvungna att vara tillbaka 🙂 Imorgon väntar…….hm…..vi får se 😉 Vi gör det vi känner för imorgon, hakuna matata-feeling helt enkelt 🙂 Kvar i Tulum blir vi i alla fall, för detta är verkligen ett ställe som vi tidigt förälskat oss i 🙂

Ta hand om er där hemma!

/ Axel och Markus

Playa del Carmen

Publicerad den av
4

Efter tidigare aningen långa inlägg (hoppas ni orkar läsa) kommer här ett kort och konsist (eller ja, vi ska försöka göra ett sådant i alla fall, haha) 😉 Idag ringde väckarklockan 07.30 och det var dags att kliva upp, packa ihop våra saker och bege oss söderut. Efter fyra helt fantastiska dagar i Cancún var det idag dags att förflytta oss och vårt första stopp söderut fick bli Playa del Carmen, dryga en timmes bussfärd ifrån Cancún. Eter att ha packat ihop våra saker och ätit vår sista frukost på Soberanis, gick vi bort till bussterminalen och köpte en biljett mot vår nästa destination. Detta kostade oss endast 45 peso (23 kronor) per person för att få en riktigt behaglig transport med AC, WiFi och filmvisning ner mot Playa del Carmen, sjukt värt! 🙂

Väl där var det dags att leta oss fram till nånstans att sova och efter knappa halvtimmes reserching fann vi detta hostel:

Efter att ha tittat in på rummet bestämde vi oss för att checka in och vi betalade kostnaden för en natt per person (140 peso/70 kronor). Rätt snabbt insåg vi hur otroligt bra Soberanis hade varit. Där betalade vi 20 peso mindre per natt och fick ändå frukost och en helt annan service, men vi planerar ju inte att stanna här alltför länge så vi nöjde oss ändå med detta 🙂

När vi hade installerat oss gav vi oss ut på gatorna i jakt efter nånstans att äta. Vi hamnade till slut på nått så enkelt som Burger King, men gott var det oavsett 🙂

Med maten uppäten begav vi oss ner till Playan för att njuta av lite sol och bad. Stränderna här är väldigt lika de i Cancún, om än inte lika långa, men helt klart väl värda ett besök så här spenderade vi vår eftermiddag. När tiden började närma sig fyra-tiden eller nått liknande rörde vi oss upp mot centrum igen för att bara strosa omkring en stund på gatorna. Vi funderade på hur vi skulle spendera vår tid här och insåg snabbt att det inte finns jättemycket att göra här förutom att bada och sola. Visserligen sprang vi på ett och ett annat ”företag” som försökte sälja på oss olika turer, dock till relativt dyra priser. Samtidigt som vi kände att det vore roligt att göra något sådant kände vi också att vi kanske inte alltid behöver ha ett fullspäckat schema, utan att vi faktiskt kan nöja oss med att bara ligga på stranden, surra och njuta av att faktiskt få koppla av. Detta är ju trots allt också en anledning varför vi har valt att åka ut och resa, att vi faktiskt ska få tid till att bara ta det lugt och basically do nothing 🙂 Därför bestämde vi oss för att inte boka någon tur eller lägga upp någon plan alls, utan helt enkelt ta dagen som den kommer och bara njuta av att vara här!

Några bilder ifrån stranden där vi spenderade vår eftermiddag:

Efter denna lilla ”insikt” fortsatte vi att strosa runt en stund på gatorna innan vi till slut hittade nånstans att äta. Pizza fick det bli denna gång (åh, vilken nyttig dag) 😉 Därefter tog vi oss tillbaka till hostelet för att bara chilla, sitta vid datorn och bara ta det lugnt och sen typ sova. När vi hade gjort detta i nån timme eller så checkade dock en 28 årig irländare in på vårt hostel och vi började snacka med honom. Han frågade om vi vill gå ut och ta en öl tillsammans med honom och vi bestäme oss för att haka på. Detta var defininitivt helt rätt beslut då vi fick en riktigt trevlig kväll med mycket prat och skratt ihop. När klockan dock började närma sig två-tiden på natten var det dags att ta sig tillbaka till hostelet för att sova. Innan vi gjorde detta passade vi emellertid på att uppdatera bloggen och under tiden som vi gjorde detta upptäckte vi att denna plats aldrig tycks sova. Fastän att klockan är närmare tre på natten dånar musiken utanför och det tycks vara fullt liv på gatorna. Nu ska vi i alla fall försöka sova. Vi hörs vid kommande uppdatering! Ha det toppen så länge!

(Ojdå, det blev ett ganska långt inlägg ändå, haha) 😉

/ Axel och Markus

Isla Mujeres

Publicerad den av
2

Som vi nämnde i förra inlägget var det idag dags för Isla Mujeres – ”The Island of Women” – ”Kvinnornas ö”, om man så vill, haha 😉 Detta är en liten, mycket vacker och otrolit mysig ö som ligger 18 minuter med båt utanför Cancún. Vi hade som sagt bokat en dagstur med samma ”företag” (om man kan kalla det så, högst tveksamt) som vi hade bokat Chichén Itzá-touren med. Denna dagstur skulle starta klockan 9.30 så vi tog det hyftsat lugnt på morgonen, sov ut lite grann, käkade frukost i lugn och ro och tog sedan en colectivo (en buss) till hotellet där turen skulle utgå ifrån. Väl framme vid hotellet var det dags att betala och vi fick ännu en gång uppleva det sjuka ”prutnings- och extraavgiftssystem” som mexikanarna använder när man ska betala nånting. Vi hade ju kommit överens om en summa, men då är det givetvis en liten extra avgift som de små rackarna så fint slinker in på kvittot som man sen inser att man måste betala. Denna gång låg avgiften på 150 pesos, alltså 75 kronor för oss båda, helt okej, men så sjukt störigt att de inte kan säga den rätta kostnaden direkt! Aja, haha, det är ju deras kultur på nått sätt, så man får väl se det som att man upplever den då 🙂

Oavsett var det i alla fall dags för avfärd en stund därefter och vi klev på katamaranen som skulle ta oss till Isla Mujeres. Tillsammans med kanske 20 andra turister (vi antar att så var fallet, det såg i alla fall ut så) njöt vi i solen som inte direkt, men efter ett tag, stekte på oss 🙂 Öppen bar var det också så vi såg till att avnjuta en och en annan cola på väg ut och vi tog även tillfället i akt att testa Tequila Sunrise, men den var inge god så vi höll oss till colan ändå, haha 🙂

När vi började närma oss ön stannade vi till en bit utanför kusten och guiden förkunnade på spanglish (spanska med varje/vartannat ord översatt till engelska – standardspråket för guiderna här) att det var dags för snorkling. Bara på med snorkel, cyklop och simfötter och sen hoppa i från båten. Denna snorkeltur var härlig, om än inte fantastisk. Visst var det en härlig känsla när ett stim färgglada fiskar kom simmandes rakt emot en, men utan sköldpaddor och häftigare fiskar var det inte så mycket att hänga i julgranen om vi ska vara ärliga (tips till er där hemma nu inför jul) 😉 Men det ingick ju i turen och det är klart att det var roligt att göra det så vi var nöjda trots allt 🙂

Efter snorkelturen klev vi i land på den norra delen av ön. Där kom vi till en shoppninggata och vi fick strosa omkring en stund, vilket resulterade i ett köp av varsitt par solglasögon. Vi gick sedan över till andra sidan ön (gick rätt fort då ön inte är särkilt stor), där vi möttes av en otroligt vacker syn:

Efter en timmes sightseeing klev vi ombord på katamaranen igen för en tur till andra sidan av ön. Här väntade paradiset: Kritvit sand, turkost vatten, solstolar under palmer. Everything was perfect och tiden var inne för lunch.

Innan vi ens hunnit sätta oss vid bordet och börja fundera på att gå och hämta mat från buffén kom dock två personer helt klädda i vitt fram till oss och erbjöd oss massage. Som med alla andra saker man betalar för var även massagen prutbar och öppningsbudet var det gamla vanliga 2 för 1, även om priset var rätt dyrt. Nu har vi lärt oss Mexicos första prutregel: Ser man bara lite besviken ut och går där ifrån dröjer det inte länge innan man hör dem ropa efter oss: ”Good price for you my friend, this price only for you!” Ytterligare lite prutning resulterade i ett acceptabelt i pris och vi kunde med lättare samvete lägga oss till rätta på massagebädden och njuta av den underbara behandlingen. Helt otroligt skönt! 🙂

Efter en härlig avkopplande massage skrek magen efter lite mat och vi var inte sena på att ta för oss av den mexikanska buffén. Med maten uppäten gick vi bort till nästa attraktion på programmet, ett dopp med hajen! Här har ni bildbeviset:

Därefter följde en timmes sol och bad innan det var dags för katamaranen att lämna oss på ön. Ja, ni hörde rätt, vi blev kvar på ön (inte av misstag dock, men ack) 😉 Vi hade ju kommit till paradiset, så varför lämna denna vackra plats? Istället lät vi katamaranen segla iväg och vi fick ta vara på den sista solen och fortsätta sola och bada tills solen sakta försvann bakom horisonten. Gudomligt vackert!

När det blivit mörkt tog vi en mörk och skabbig knarktaxi (vi skämtar, fin är väl att överdriva, men det var en bra taxi) till avgångsstället för färjan. Innan vi åkte tillbaka till Cancún passade vi dock på att käka middag på en sjukt mysig restuarang precis vid vattnet. Med fötterna i sanden, vågorna som skvalpade mot strandkanten (Ja Lena, we could hear the seabruce!) och ljuset som speglades i vattnet från facklorna som brann längs shorelinen njöt vi av en otroligt god middag. Därefter tog vi färjan in till Cancún för att sova vår sista natt på Soberanis. Imorgon åker vi söderut med vårt första stopp i Playa del Carmen. Vi hörs! 🙂

Här åt vi vår otroligt mysiga middag:

Hoppas allt är fint med er där hemma. Må gott så länge så hörs vi!

/ Axel och Markus

Ännu en fantastisk dag i ormnästet :)

Publicerad den av
2

”Ormnästet?! Hur menar ni nu?”, hör vi er säga 😉 Jo, det vi menar är att vi har haft ännu en fantastisk dag i Cancún, staden som på mayaindianernas språk betyder ormnäste. ”Can” betyder orm och ”cún” betyder näste, haha, då vet ni det 😉

Hursomhelst har vi i alla fall haft en riktigt härlig chilldag, vilken inleddes med sovmorgon till typ 9.30 eller nått sånt 🙂 Efter att ha intagit den sedvanliga frukosten på Soberanis gav vi oss ut på gatorna i jakt på bussterminalen som skulle ligga inte alltför långt ifrån vårt hostel. Väl där tog vi reda på hur bussförbindelserna från Cancún till Playa del Carmen såg ut. Vi ska väl snart börja röra oss söderut då vi inom knappt en månad ska befinna oss i Costa Rica, så vi kände att detta var dags att kolla upp nu 🙂 Varje kvart från 7.30 på morgonen gick bussarna, vilka tydligen ska vara utrustade med både AC och WiFi. Vi återkommer med rapport om hur den faktiska sitationen ser ut, haha 😉

På väg tillbaka till centrum gick vi förbi både det ena och det andra. Vi passade på att ta reda på information om Isla Mujeres, ön dit vi tänkt åka imorgon, Axel planerade in en intressant kvällsaktivitet (se längre ner i inlägget) och han såg även till att införskaffa välbehövda badtofflor 🙂 Bildbevis:

Vi hittade även intressant, om än aningen konstig, mat:

Med maten uppäten och med badskorna inhandlade såg vädret ut att spricka upp ordentligt så vi tog helt enkelt en buss in till Zona Hotelera och besökte samma strand som vi var vid under vår första dag i Cancún, denna gång i aningen högre temperatur och med solen som sken 🙂 Sol och bad följde därefter i någon timme 🙂

Vi upptäckte även att en vit handduk kanske inte direkt är det bästa att ha på en sandstrand 😉

Efter någon timme i hettan på stranden och med bara en varm vattenflaska i bagaget blev vi otroligt sugna på nått gott att dricka och äta. Ett stopp på närmsta supermercado resulterade i följande inköp:

När vi hade proppat i oss vårt goda inköp, pratat och skrattat en del, begav vi oss tillbaka till hostelet, duschade och sedan var det dags för Axels intressanta kvällsaktivitet. Denna aktivitet kräver en before-bild 🙂

Ja, ni har gissat rätt, en klippning var det som stod på agendan. Och resultatet, ja, haha, en ny frisyr kan man väl kalla det i alla fall 😉 Här har ni processen:

Någonstans i det här skedet får Axel ångest och tänker: ”Hjälp! Vad har jag gett mig in på?!” När klippningen var klar hade ingen lättnadskänsla kommit och ersatt ångesten, men senare under kvällen fann Axel trygghet i att alltid kunna klippa bort den galna frisyren. Vi får väl se när detta sker 🙂 Resultatet blev i alla fall så här:

När denna lilla aktivitet var färdig begav vi oss till centrum för att hitta nånstans att äta. Det blev Pizza för Markus och Ravioli för Axel, gott! 🙂 När maten var uppäten gick vi tillbaka till Soberanis, satte oss vid datorn en stund (eller egentligen ganska länge då internetuppkopplingen är rätt så seg här borta) innan vi därefter gick och la oss och sov 🙂

Imorgon väntar en dagstur till Isla Mujeres som vi såg till att boka idag 🙂 Hoppas ni myser i vintervädret och i kylan och att allt är bra med er där hemma! 🙂 Vi hörs!

/ Axel och Markus

Chichén Itzá

Publicerad den av
10

06.15 ringde väckarklockan denna soliga och varma dag. Vi steg upp, gick ner i lobbyn och väntade på att minibussen som skulle ta oss iväg på Chichén Itzá-touren skulle komma. Väl ombord försökte chauffören sälja på oss både myggstift, kamera och solkräm och menade att dessa var väldigt nödvändiga prylar att ha en dag som denna. Vi köpte dock inga och inte såg vi en enda mygga under hela dagen heller, haha 😉

Efter att vi åkt runt och plockat upp en drös med människor kom vi till det ställe där vi skulle byta till den ”riktiga” tour-bussen. Egentligen var det väl inte förrän vi kom fram hit som vi riktigt kunde lita på att vi faktiskt skulle få åka iväg på dagsturen då priset vi betalat för den var sjukligt billigt. 400 kronor per person kostade det typ på alla ställen vi kollade upp, men vi lyckades köpa det för halva priset och betalade 400 kronor för oss båda 🙂 Vi kom i alla fall på den nya bussen där vi bland annat stötte på några svenskar (som för övrigt betalat det dyrare priset trots att vi ändå var med på samma buss, haha). Det kom därför som lite av en lättnad då vår guide satt igång att prata (ömsom spanska, ömsom engelska) och visade sig vara en riktigt härlig person med många intressanta saker att berätta, alltid med glimten i ögat och ett skämt nära till hands. Han berättade om alltifrån hur Cancún växt till en storstad på bara 37 år och hur viktig turismen blivit för staden, till mayafolkets levnadsätt och kännetecken. Riktigt intressant! 🙂

När dryga en timmes resfärd passerat kom vi fram till vårt första stopp, ”El cenote”. Där fick vi dels ta del av mayakultur i realtid genom att strosa runt i en by där en del av mayafolket bodde och dels ta ett uppfriskande bad i en underjordisk grotta/hål i marken/vad vi nu ska kalla det 😉 Detta var helt fantastiskt! Vi fick simma runt med stalagmiter och stalaktiter ovanför och runtomkring oss samtidigt som några mayaindianer spelade, sjöng och dansade. Underbart!

Bussen tog oss sedan vidare till en marknad där vi både fick strosa runt och köpa alla möjliga saker som mayaindianerna i området hade tillverkat samt äta mat i samband med att mayaindianerna hade en typ av show för oss. De dansade någon typ av step-dance samtidigt som de balanserade ölflaskor och dylikt på huvudet. Gott och kul på samma gång! Under tiden fick vi även tid att prata med de svenskar som vi snabbt hade hejat på tidigare på bussen och det visade sig att en av dem var en utav de ansvariga på aftonbladet. Han hade tidigare bott och gjort sin militärtjänst i Costa Rica och passade på att ge oss några tips på vad vi kan göra när vi så småningom kommer dit 🙂

En kvarts bussresa senare var vi framme vid den verkliga attraktionen för dagen, Chichén Itzá. Och detta var verkligen en upplevelse, helt otroligt maffigt! Tillsammans med en bra guide fick vi gå runt bland ruinerna från den gamla mayastaden, höra om hur oerhört intelligenta folket som levde där var samtidigt som vi fascinerades över hur de med dåtidens medel kunde åstadkomma en sådan avancerad arkitektur. Templet var bland annat konstruerat för att fungera som en förstärkare vid dåtida härskares tal till sitt folk. Vad detta innebar för oss var att om man stod i rätt vinkel i förhållande till templet kunde man med en klappning få templet att avge ett pistolsljud. Har ni svårt att förstå, haha, åk dit själva 😉 Då kommer ni liksom vi att inse varför denna magiska plats kallas ett av världens sju underverk 🙂

När vi hade sugit in det mesta utav Chichén Itzá var det dags att lämna platsen och sätta oss på bussen igen. 2,5 timmar senare var vi tillbaka i Cancún, trötta, men mycket nöjda! Allt detta för 200 kronor per person, amazing 🙂 Det vi nu gjorde var att svida om, ta en buss in till Zona Hotelera, käka lite mat innan vi besökte en utav Cancúns mest kända nattklubbar, Coco Bongo. Detta ställe varvade akrobatisk show med disco, vilket gav oss några riktigt roliga timmar 🙂 Här är några bilder:

Trötta, men nöjda, tog vi oss sedan hem till Soberanis och la oss för att sova. Sammanfattning av dag två: Supersuperbueno 🙂

/ Axel och Markus

Vamos a la playa

Publicerad den av
5

ÄNTLIGEN är vi här!!! Klockan var strax efter 19 lokal tid när vi landade på Cancúns flygplats. Efter att ha rest i 16 timmar med bara 2,5 timmars sömn på Arlanda i bagaget var vi sjukligt trötta, så ingen av oss kunde riktigt ta in att vi faktiskt var framme. Galen känsla, så kan man sammafatta det hela 🙂 På lite knackig spanska lyckades vi i alla fall köpa biljetter till en minibuss som tog oss till Soberanis Hostal där vi hade bokat våra sovplatser. Lustigt nog fanns vårt 4-bäddsrum av någon anledning inte kvar så istället fick vi ett rum för bara oss två 🙂 Mycket skönt!!!

Axel gillar att flyga, jomenvisst 🙂

Vårt hotelrum första natten i Cancún:

Tänk dig följande senario: Klockan är 02.00 mexikans tid, 09.00 svensk, och väckarklockan ringer. Två aningen fövirrade killar vaknar upp på ett hotelrum i Mexiko och undrar vad klockan egentligen är. Vi hade ju bestämt att vi skulle kliva upp 09.00 och vi hade ju ställt om klockorna………trodde vi, haha 😉 Detta var vad vi var med om vår första natt i Cancún, haha. Ni kan ju tänka er hur skön känslan var när vi inser att klockan bara är 02.00 och att vi har sju timmar kvar att sova. SKÖNT tyckte vi att det var i alla fall 🙂

När vi så småningom vaknade, denna gång rätt tid, klev vi upp, tog varsin dusch och gick sedan ner för att äta den frukost som ingår i de 65 svenska kronor per person som vi betalar för att sova här på Soberanis 🙂 Här kommer detta ögonblicks bildbevis:

När frukosten var färdigäten gav vi oss ut på gatan med ett mål i sikte: ”Vamos a la playa”. För er som inte förstår spanska var det alltså stranden som vi ville åt, haha 😉 Ärligt talat hade vi ingen aning om vart vi skulle så vi fick fråga oss fram och hamnade såsmåningom på en buss som tog oss till ”Playa Tortugas”. Egentligen var det väl inget superduperfint sol- och badväder, så istället för att lägga oss på ett och samma ställe började vi istället vandra längs den helt otroligt långa stranden. HELT underbart!!!

Till slut hoppade vi även i och tog oss ett bad, helt fantastisk känla! 🙂 Varmt, en massa vågor och ja, i några minuter kände man sig definitivt som ett barn igen 😉

Efter några magiska timmar längs stranden började det komiskt att regna och vi tog vårt pick och pack och åkte tillbaka till hostelet. Där duschade vi, degade i någon timme, innan vi for tillbaka till Downtown och käkade, bara chillade och pratade en stund för att sedan åka tillbaka till våra sängar för att sova 🙂

Summering av dag ett i Cancún: Superbueno 🙂

Imorgon har vi bokat en dagstur till Chichen Itza med start klockan 07.00 🙂 Sova är därför eftertraktat just nu 🙂

Hoppas allt är bra med er där hemma också! Vi hörs!

/ Axel och Markus

Vad är väl en natt på Arlanda…

Publicerad den av
1

…den kan ju vara alldeles dötrist, urtråkig och alldeles, alldeles underbar……eller så inte, haha 😉 Klockan är nu 04.36 på morgonen och vi har precis vaknat, eller ja, blivit väckta kanske man egentligen ska säga för inte var det vår avsikt att en barnfamilj skulle storma in och sätta sig ner precis brevid där vi försökte sova, men vad sjutton, vi hade ju trots allt fått sovit 2,5 timmar, det räcker ju gott och väl 😉 Dessutom får vi ju nu tid till att uppdatera bloggen en sista gång innan vi lämnar Sverige så det var väl värt det då antar vi 🙂

Klockan var 21.09 då vi anlände till Arlanda igår kväll. Bildbevis, ja tack:

Då Axel inte hade ätit på fyra timmar sa hans mage givetvis ifrån så det första vi gjorde var att checka in på Mc Donalds där vi beställde lite mat. Bildbevis igen, ja visst:

Efter att vi hade satt oss ned och pratat en stund fick vi också sällskap av två människor som började prata spanska, haha, galet vad vi blev taggade av det 🙂

Färdigätna och inte ett dugg trötta började vi sen röra oss runt på Arlanda i jakt på sköna sitt-, alternativt liggplatser där det också fanns eluttag så vi kunde titta på film. Det vi fann var enligt vårt eget tycke över förväntan:

Här slog vi oss sedan ned och njöt av lite film, ”Brother Bear” blev vårt val, och sjöng glatt med när vår signaturlåt just nu spelades upp, haha 🙂

”Tell everybody we’re on our way. New friends and new places to see. With blue skies ahead, yes we’re on our way. And there’s nowhere else that we’d rather be.”

När filmen led mot sitt slut började klockan närma sig 02.00 och vi båda kände oss rätt döda så vi somnade rätt så fort därefter. Markus får bli bildbevis för detta: 😉

Nu är det som sagt morgon och vi ska alldeles strax checka in vårt bagage, gå och käka lite frukost och så småningom gå igenom säkerhetskontrollen och kliva på planet. Nästa gång vi hörs är vi förhoppningsvis framme (aaaaaaaaah) 🙂

Må gott tills dess!

/ Axel och Markus

We’re on our way!

Publicerad den av
Svara

NU är vi på väg!!! Helt stört, galet, crazy, sjukt kul, ja, allt på samma gång! För den som trodde att det inte skulle vara jobbigt att säga hejdå på tågstationen (pratar om oss själva) kan nu tänka om, haha 😉 Ett halvår, klart det känns sjukt att lämna allt, även om det ska bli otroligt kul att se och uppleva allting där borta 🙂

Efter lite tårar och en massa kramar kunde vi till slut kliva på tåget:

Dagens låttips: ”On my way” – Phil Collins

/ Axel och Markus