Fysioterapi äger! På torsdag ska jag hurra och ropa för alla nyblivna fysioterapeuter som tar examen tillsammans med min älskade syster. Efter den här något traumatiska upplevelsen i Chile kommer jag vara gladast av alla att få säga grattis till dessa nyblivna stjärnor som ska få arbeta med patienter och se deras förbättring från ena dagen till den andra tack vare deras viktiga insats. HURRA till min syster tre dagar i förväg 🙂

Dagarna har trots allt passerat väldigt fort här borta i Santiago och jag har haft förmånen att få ha Liz här tillsammans med mig hela tiden samtidigt som jag kämpat på med fysioterapin två gånger om dagen 🙂 Och det har verkligen gått bättre och bättre för varje dag som gått. Nu kan jag promenera med skenan och kryckorna betydligt längre sträckor och upp- och nerför trapporna utan någon olidlig smärta. Det som stör mest just nu är snarare alla blåmärken jag har som gör väldigt ont när jag tvingas spänna på skenan över dem. Men själva knäet mår betydligt bättre och har svullnat av oerhört mycket 🙂

Själva såret kommer så småningom bli ett konstigt minne av denna knasiga händelse som jag ändå är hoppfull inför vad gott som kan komma ur den. Kommer som sagt bli en helt annan sommar än den jag hade tänkt mig, men det behöver inte betyda att den kommer bli sämre. Är som sagt förväntansfull vad som till slut kommer ur detta 🙂 Om inte annat kommer jag som läkare i framtiden verkligen kunna relatera till både smärtan och traumat som skapas i och med något sådant här. Absolut en erfarenhet rikare!

Nu har jag precis sagt adjö till min kära vän Liz som var tvungen att bege sig hem till Rancagua för jobb imorgon. Istället har hennes mamma kommit hit som nu är här med mig och hjälper mig med det sista, sover här och hjälper mig att ta mig iväg imorgon bitti. Chilenare alltså, vilken välsignelse de har varit under denna knasiga händelse 🙂 Är för evigt tacksam till Liz och hennes familj ❤

Tidigt imorgon kommer en taxi och hämtar mig och tar mig till flygplatsen där jag sen kommer få hjälp in till check-in-diskarna, lämna av min väska och sen boarda planet i business class för att kunna resa med benet utsträckt. Det blir en 14 timmars flygning till Paris och sen ett kort stopp där innan planet tar mig hem till Sverige 🙂 Efter 9 månader utomlands kommer jag då äntligen vara tillbaka på trygg mark igen 🙂 Längtar!