Är det okej att gråta på väg genom säkerhetskontrollen? Annars har jag precis gjort det man inte får. Vinkat hejdå. Låtit tårarna falla längs kinden.

Det är en enormt surrealistisk känsla att nu bege mig iväg till andra sidan jorden. På egen hand. Helt själv.

Att vara själv är dock inte samma sak som att vara ensam, och det senare är ingenting som jag upplever. Jag vet att ni finns med mig på ett sätt eller annat. I hjärtat åker ni med mig till andra sidan.

Och även om jag gråter just nu så att jag knappt ser vad jag skriver är det ändå med en frid i själen som jag beger mig iväg. Gud är med mig och jag tror på en livsförvandlande resa med massa nya erfarenheter och upptäckter.

Igårkväll fick jag ett jättefint farväl då ett 20-tal nära vänner värmde mitt hjärta genom att komma till Emma och Carolinas lägenhet och hänga en kväll och säga hejdå. Att få krama om dem betydde oerhört mycket och den värmen tar jag med mig nu när jag åker iväg och lämnar Sverige och tryggheten i ett år framöver.

Ut i ovissheten. Mot nya mål. Med hopp om nya insikter. Hejdå!