Ojojoj – hjälp vad nervös jag var i fredags när jag skulle logga in och kolla antagningsbeskedet. Jag hade ju på nått sätt ställt in mig på att inte komma in, men innerst inne hoppades jag ju in i det sista 🙂

Läkarprogrammet i Uppsala, vilken dröm! Har ju redan lägenhet där med syrran och att få börja plugga i höst vore magiskt. Egentligen är det kanske dumt att ställa in sig så mycket på en stad. En majoritet skulle säkert argumentera för att man borde söka överallt och sen flytta dit där man kommer in. Men jag vill verkligen till Uppsala och jag både tror och hoppas att jag har en chans att komma in där 🙂 Tanken att få bo tillsammans med syrran, i en stad där flera utav mina närmsta vänner bor, och dessutom få plugga något som verkligen inspirerar mig – det vore helt underbart! 🙂

För er som då undrar, för er som sitter och funderar: ”Hm, kom han in eller inte?” kan jag säga att jag kom in………i Umeå – yeeeaahjjj! 😉

Haha, känns ju galet kul att faktiskt ha kommit in på läkarprogrammet, wow, sjukt häftig känsla. Var ju dock inte i Umeå som jag tänkte mig så jag tackade nej och gör väl någon annan själ lycklig. Istället hoppas jag att 11 personer gör likadant i Uppsala så att jag får hoppa högt och jubla den 6 augusti när antagningsbesked två kommer 🙂 Blev reserv 11 med andra ord 🙂

Nu är det alltså bara att vänta och se, hoppas och hålla alla tummar och tår för att folk ska tacka nej så att jag kommer in 🙂 Hoppfull? Absolut! Säker på att komma in? Definitivt inte! Men det oroar mig faktiskt inte. Jag vet att jag kommer att få en riktigt bra höst i Uppsala i vilket fall, i en grym lägenhet tillsammans med syrran 🙂 Kommer jag inte in får jag söka nått jobb, kanske läsa nån strökurs i fyra månader innan jag förhoppningsvis kan komma in på läkarprogrammet i januari istället 🙂

Tror det kommer att bli kanon oavsett! 🙂