En människa – what an interesting creature. Hon vill förstå. Hon vill förklara. Hon vill reflektera, utveckla och förändra. Tänk vad livet vore enkelt om man var en sten. Inga krav på att vara på ett visst sätt. Ingen press på att behöva förändras till det bättre. Inget tvång om att nå perfektion.

”Life is good”, slår jag vad om att stenen dagligen tänker. Den vet väl inget annat, kan inte vara på så många olika sätt. Den liksom bara är. Och tänk vad skönt det måste vara. Hakuna matata har funnit sin rätta frontfigur, yeeeaaaahjjj!

”Vad löjlig du är makkiiieboy som jämför en människa med en sten” hör jag någon säga, och fine, that’s kind of silly, men det är liksom inte det som är poängen. Jag vill bara visa på en skillnad, inte jämföra två ytterligheter som inte ens är varandras motsatser. En sten lever ju inte!

Glöm det och tänk istället på vad dödligt trist det måste vara att vara en sten. Ingen möjlighet att tänka, förändras och därigenom utvecklas. Allt det där som många gånger är så jobbigt, som vi helst vill glömma, lägga åt sidan, spy åt – det är ju nyckeln till den du är, din möjlighet att vara unik, speciell och annorlunda. Ta vara på den istället!