VARNING! Här kommer ett mycket invecklat, korkat skrivet och fruktansvärt jobbigt stycke text, skrivet klockan elva på kvällen/natten på en skumpig buss på väg mot Buenos Aires! Ni som inte orkar läsa behöver inte känna någon skam, det är helt förståeligt! Ni kan väl ta er en titt på bilderna i alla fall, haha 😉

En rapport ifrån Mendoza lovade vi ju er i vårt förra inlägg och här kommer då detta 🙂 Sist vi hördes berättade vi ju om att vi skulle ta en buss ifrån Santiago till Mendoza på fredag förra veckan. Och mycket riktigt, det gjorde vi också så på fredag eftermiddag anlände vi till vinernas stad Mendoza och checkade in på första bästa hostel. På fredagskväll gjorde vi väl inte så mycket mer än att gå ut och käka middag på någon hyfsat god restaurang och efter det såg vi väl några avsnitt Grey’s innan vi sedan gick och la oss. Någon väckarklocka ställde vi inte på lördag, utan vi sov ut ordentligt och vaknade väl runt tolv på dagen. Då gick vi bara ut och åt en snabb lunch innan Markus sedan försökte skypa med sin familj, något som inte gick så bra då internet på hostelet vi bodde på verkligen var sämst. Så, så mycket till samtal blev det väl inte, men det var givetvis kul att byta några ord i alla fall 🙂

Resten av lördagen (det vill säga från tre och framåt) ägnade vi åt att leta upp ett bra företag som vi sedan skulle kunna göra en vintur med. Enligt lonely planet och andra backpackers är det lite av ett brott att komma till Mendoza utan att besöka åtminstone en vingård, då Mendoza verkligen är vinernas stad här i Argentina. Mer än 20 olika vingårdar runt om i staden går att besöka, så som sagt, åtminstone en är lite av ett måste. Efter att ha strosat omkring i någon timme på stan letade vi oss fram till ett bra och rätt så billigt alternativ som vi sedan såg till att boka till på måndagen. Därefter var det dags för middag och när vi hade ätit en rätt så taskig lunch kändes en god och en lite finare restaurang som något som verkligen lockade oss en kväll som denna. Så vi kollade upp lite olika alternativ, läste i någon broschyr som vi hade fått tag på och bestämde oss slutligen för att ta oss till den så kallade ”Grill Q”. Väl där inser vi dock vilket otroligt fint och förmodligen dyrt alternativ vi fått tag på och tvekar väl lite, men går sedan in. Väl därinne slås vi dock återigen av denna känsla av lyx och vi inser plötsligt hur ofattbart opassande våra mjukisbyxor var, haha 😉 De gäster som redan befann sig därinne och de som anlände kort därefter var klädda i kostym eller någonting liknande och vi satte oss som sagt vid en bord i mjukisbyxor och någon halvdan tröja, haha 😉 Aja, hursomhelst fick vi i alla fall menyn och bad som vanligt om en meny på spanska då detta typ aldrig brukar vara något problem. När vi dock började läsa menyn och insåg att den i princip innehöll olika typer av köttdelar som vi knappt ens hade vetat vad de betydde om de hade stått på svenska fick vi däremot be om att få en meny på engelska istället. Detta hjälpte väl måttligt och vi kunde i alla fall beställa vår mat 🙂

Vad gällde dryck kände vi ju att vin verkligen satt på plats då vi dels befann oss i vinernas stad och dels råkade sitta på en väldigt fin restaurang. Då ingen av oss direkt är någon vinexpert bad vi helt enkelt vår servitris rekommendera något gott vin och hennes svar till det blev: ”Sí, claro, pero qué tipo de vino quieren ustedes? Alguno de más cuerpo, más condimentado?” Haha, hm, ja, ville vi ha något med mer kropp eller något som var lite mer kryddigt eller hur föredrog vi att vinet skulle vara? Haha, ja, som ni förstår, vi hade ingen direkt koll, men sa att något med mer kropp blev bra 😉 Hon gick då ut och hämtade två olika viner, hällde upp lite av varje i två glas och lät oss sedan provsmaka. Snacka om service liksom! 🙂 Efter att ha bestämt oss för det ena vinet gick hon ut och hämtade en ny flaska och sedan väntade den vanliga vinkontrollen då man ska titta på korken, smaka lite grann och bedöma om vinet är bra eller inte. Och att smaka på vinet, ja, det har vi ju gjort på andra ställen tidigare, men att kolla på korken, haha, det kändes ju bara lite överdrivet. Markus, som blev den som servitrisen sträckte fram korken till, tog väl sig någon sekund att titta på korken, men blev väl mest chockad och sa bara att den såg bra ut, haha 😉 Vår servitris skrattade lite så hon förstod nog att vi inte var några vinexperter, men serverade oss givetvis som vilka gäster som helst (fastän vi satt där i mjukisbyxor, haha) 😉 Vi skrattade väl mest och kände oss allmänt felplacerade 😉 Maten vi sedan åt var givetvis riktigt god, om än kanske inte det bästa vi har ätit, men vinet var fantastiskt gott och vi hade en riktigt mysig kväll där vi satt kvar på restaurangen länge, åt både förrätt, varmrätt och efterrätt, njöt av lyxen, skrattade och pratade om lite allt möjligt 🙂

Här står vi utanför restaurangen, tvekar en aning, men går sedan in 🙂

Menyn för kvällen som var aningen svår att läsa. ”Ojo de bife” till exempel, vad är det liksom? ”Ojo” betyder öga på spanska och ”bife” betyder biff, ”bifföga”, haha, ja, någon som vet?

Vi lyckades i alla fall till slut få fram vad allt betydde och bestämde oss slutligen för en trerätters. Och här är förrätten á la den dyra restaurangen, haha 🙂

Varmrätt á la samma dyra pris 😉

Axel demonstrerar den mest rejäla kniv vi nånsin ätit kött med, haha 😉

Gott vin, trevligt sällskap, mysig kväll! Markus njöt av stunden 🙂

Efterrätten som var helt himmelsk god! 🙂 Citronpaj och en kula citronsorbet:

När notan sedan kom kan man väl säga att vi än en gång fick klart för oss att vi befann oss på en riktigt fin restaurang för en sån dyr nota, ja, det har vi aldrig haft någon gång under hela resan. Och visst tog det väl lite emot, men samtidigt hade vi ju fått äta riktigt gott och haft en supertrevlig kväll och med tanke på att vi inte direkt ätit på något sådant här ställe tidigare fick det väl vara värt det då 🙂

Med maten uppäten och med restaurangbesöket avklarat tog vi oss tillbaka till hostelet, såg ett avsnitt Grey´s innan vi sedan gick till säng och sov en lika lång, om nästan lite längre till och med, natt som tidigare. När vi sedan vaknade upp på söndagsmorgonen vid ett-tiden på dagen låg vi och drog oss i någon timme och kände väl vid tre-tiden kanske att det var dags att få i oss nån mat av nått slag. Men med tanke på notan dagen innan och med tanke på att det var söndag och därmed typ inga affärer eller restauranger öppna fick det bli en billig Subway-macka för Axel och en vanlig, hederlig hamburgare på McDonalds för Markus. McDonalds fick det faktiskt bli för oss båda även till middag då vi ville äta nått billigt, men samtidigt bli mätta, haha 😉 Snacka om kontrast till kvällen innan liksom 😉 Aja, gott, eller hm, så gott som en hamburgare på McDonalds kan bli, var det i alla fall 🙂

Axel blev åtminstone mätt och belåten 🙂

Hemma ifrån McDonalds-besöken, mätta och aningen trötta (haha, nästan så att man blir mer trött av att sova så länge på dagen) gick vi och la oss rätt tidigt faktiskt. Morgonen därefter, måndag morgon alltså, var det dags att kliva upp i tid och göra oss i ordning för vinturen. Klockan 09.30 skulle vi samlas där vi köpt turen så vi åt lite frukost och tog oss sedan en morgonpromenad bort dit. Där väntade sedan en grupp på elva personer utöver oss samt två guider som vi tillsammans med hoppade in i två bilar och for iväg till vårt första stopp (den plats där vi skulle hoppa på varsin cykel). Innan vi gjorde detta var det dock redan då dags för det första vinet, ett vin ifrån södra Mendoza som faktiskt var rätt äckligt, men som vi med glad min drack samtidigt som vi samtalade med ett gäng trevliga människor ifrån både England, Australien och Frankrike. Därefter satte vi oss alltså på cyklarna och cyklade iväg till vårt andra stopp under turen, nämligen ett vinmuseum. Där fick vi sedan vandra omkring, titta på hur man tillverkade vinet förritiden, samt ta oss en titt på de druvor som idag växer på olika platser runtom i Argentina och som man alltså tillverkar vin ifrån. Vi fick dessutom testa ett vin som hette el Museo, det vill säga ett vin som tillverkades vid museumet och som mest användes till vinprovning av den typ som vi alltså genomförde. Vid detta moment fick vi även lite instruktion utav vår guide hur man skulle vinkla glaset för att kunna titta på vinet och gissa vilket år det var ifrån, hur man skulle snurra på glaset, lukta på vinet och sedan dricka det för att kunna få ut det mesta utav smaken. Och ja, hm, vinet smakade väl helt okej, om än aningen torrt. Vinet ifrån lördagskvällen smakade ju betydligt bättre så det var väl egentligen inte så mycket till sensation. Kul var det i alla fall att få en liten winetasting intruction liksom 🙂

Dags för lite museumbesök 🙂

Här är en bild på de gamla vintunnorna som förr användes till att pressa ur saften ur druvorna. Druvorna lades ner i tunnan och med hjälp av sin egen tyngd pressades saften ur  och kom ut ur en liten öppning längst ner i tunnan. Skalen flöt däremot upp till ytan och därefter användes de små spinnmaskinerna framför tunnorna till att pumpa upp saften igen för att återigen föras ner i tunnan och utav skalen färgas 🙂 Ja, typ så, haha 😉

Inne på museumet med verktyg av alla dess slag som alla på något sätt användes under vinproduktionen förr i tiden:

Här till exempel har vi verktyget som användes till att korka flaskorna:

Markus smakar på de otroligt torra druvorna som lämnats i en hög efter att saften har pressats ut. Typ som russin 🙂

Här måste det arbetas! Saften ska ur druvorna och det är tungt arbete alltså…

Vinprovningsdags:

När besöket på vinmuseumet var över var det dags att på cyklarna ta oss vidare till vårt nästa stopp där vi dock inte skulle testa något vin, utan istället ta oss an två olika sorter av absint, en 90-procentig och en 75-procentig sådan. Och ja, ni hör ju själva att detta kan ju verkligen inte vara gott och det var det definitivt inte heller. Coolt var det väl i alla fall när vi förberedde denna lilla dryck, tände på en sked med socker och lite absint och lät det sedan brinna i någon sekund innan man skulle stoppa ner skeden i glaset och dricka upp vätskan. Färgglatt var det ju också, men gott, nej, det var det som sagt inte, haha 😉

Axel på väg till absint-stället med sin egna lilla cykelstil 😉

Den 90-procentiga absinten tänds på:

Absint nummer två är redo. Usch vad äckligt det var!

Till vårt fjärde stopp för dagen tog vi oss sedan där det var dags för lunch och lite siesta varunder vi även fick prova lite lokal öl som tack och lov smakade betydligt bättre än absinten, haha 🙂 Där satt vi sedan i kanske en timme, åt och samtalade om lite allt möjligt innan det var dags att bege oss till en vingård som låg belägen ungefär en halvtimmes cykeltur därifrån. Vingården vi kom till var en vingård som tillhörde familjen Di Tommaso och denna var en rätt liten och fin och dessutom Mendozas äldsta vingård som än idag producerar vin. Väl där var det först dags för en liten rundtur varunder vi fick se och få berättat för oss hur vinproduktionen på äldre dagar hade gått till samt vilka olika typer av viner som idag produceras. Utav dessa fick vi även testa på fyra olika viner: ett vitt sådant, två stycken olika röda viner samt en lite mer speciell variant som var en blandning av ett vitt och ett rött vin. De tre förstnämnda vinerna var väl inga jättesensationer, även om de smakade helt okej och helt klart skulle bli godkända vid en middag hemma eller vid någon mer sedvanlig restaurang. Vin nummer fyra var däremot verkligen ett speciellt sådant och hade en smak som fick våra tankar att ta sig till någon god efterrätt. Det var nämligen ett vin som skulle passa sig perfekt som efterrättsvin då man skulle dricka bara en liten klunk utav det och då det hade en söt, honungsliknande smak. Mycket intressant faktiskt!

Magarna kurrar och det är dags för lite mat och lite lokal öl 🙂

Här har vi kommit till vingården som tillhör familjen Di Tommaso och vi får en bild på en utav de platser där de lagrar vinerna på denna vingård:

Vinprovningsdags: (Vinet som ser lite gult ut var ”honungsvinet”)

När besöket vid denna vingård var över var det dags att bege oss till vårt sista stopp under denna vinprovnings-tur, nämligen ytterligare en vingård. Och om den tidigare vingården var Mendozas äldsta vingård som fortfarande var i bruk så var denna lite utav den andras motsats. Vingården vi nu kom till var verkligen supermodern med helt nya maskiner och med en helt annan historia. Nu fick vi ju i och för sig inte höra något om historian, men den var väl helt enkelt så ny att någon sådan inte existerade, haha 😉 Testa på viner fick vi i alla fall göra och här handlade det om tre olika sådana: ett vitt och två röda varianter. Även här rörde det väl sig inte om några högoddsare, men liksom vinerna vid den andra vingården skulle de definitivt fungera mycket bra vid en middag hemma eller på någon restaurang av det lite billigare slaget. Inga viner vi testade under dagen levde med andra ord upp till det vinet som vi drack under lördagskvällen, men intressant och framför allt roligt var det definitivt att få cykla omkring såhär mellan vingårdar och få prova på olika typer av viner 🙂

Vingården som blev vårt sista stopp för dagen:

Markus tittar fram mellan vinbuskarna 🙂

Betydligt modernare som sagt:

Axel testar det vita vinet på den sista vingården 🙂

När besöket vid den sista vingården var över kände vi oss alla rätt så trötta och var väl faktiskt rätt så påverkade också efter att totalt ha provat på nio olika vinsorter, två olika typer av absint och dessutom druckit lite öl. Så då fattades inte så mycket mer än att ta oss tillbaka till centrum helt enkelt, haffa första bästa taxi och ta oss tillbaka till hostelet igen och sova en efterlängtad natts sömn. Och sov, ja, det gjorde vi väl fram till klockan elva på dagen kanske, låg och drog oss som vi brukar i någon timme och gick därefter ut och åt lite frukost/lunch eller vad man nu kallar ett första mål vid sådär två på dagen ungefär, haha 😉 Därefter tog vi oss bort till busstationen för att köpa oss varsin nattbuss-biljett till Buenos Aires. Vår plan var nämligen att redan samma kväll ta oss vidare till denna omtalade huvudstad. Så mer än att därefter ta oss tillbaka till hostelet, titta mailen en sista gång och sedan ta oss tillbaka till stationen för att få i oss lite middag och därefter hoppa på bussen gjorde vi inte en dag som denna. (Lång mening!!! FÖRLÅT!) Och bussturen, ja, den tog lite drygt 14 timmar innan vi vid elva-tiden imorse kunde anlända hit till Buenos Aires 🙂 Allt gick dock bra och vi sov väl några timmar i alla fall!

Yes, så här befinner vi oss alltså nu, incheckade på vad som känns som ett rätt okej hostel i denna omtalade huvudstad vid namn Buenos Aires. Allt är bara bra med oss och det är med en härlig känsla som vi nu ser fram emot några dagar eller en vecka kanske i denna stad. Egentligen har vi väl inga spikade planer för vad vi ska hitta på här, men en och en annan köttbit lär vi väl ska få i oss, haha. Buenos Aires är ju nämligen känt för sitt otroligt goda kött 🙂 Någon kväll har vi väl också tänkt oss gå ut och äta med Arvin, den filippinska killen som bor och jobbar här i Buenos Aires och som vi lärde känna i Quito då han under två veckor bodde i samma värdfamilj som vi 🙂 Eventuellt ska vi också försöka oss på ett fallskärmshopp som Arvin har tipsat om, men det är fortfarande rätt lösa planer så än behöver ni inte oroa er för det våra kära mammor där hemma 😉 Vi kan väl helt enkelt säga att vi hörs om några dagar med en rapport härifrån så får ni väl se och läsa då vad vi har hittat på så att säga 🙂 Ta hand om er och må gott tills dess!

/ Axel och Markus