…bussen.” Eller ja, bilen ska det väl egentligen vara, men vi känner oss fria att ändra på den låttexten, bara för det här inlägget liksom 😉 28 timmar i en och samma buss, i samma säten, och med endast två kortare bensträckare då vi korsade gränsen och var tvungna att få våra nödvändiga passtämplar. Det var vad vi upplevde under det senaste dygnet 🙂 Sanningen är dock att det låter 100 gånger värre än var det egentligen var. Helt ärligt hade vi 28 rätt sköna timmar där på bussen och när vi väl kom fram tänkte vi båda typ: ”Jaha, dónde está la parte dura liksom?”. Nej, men seriöst så var det faktiskt inte alls så farligt. Sätena var riktigt bekväma, till och med Markus hade plats för sina långa ben och det gick verkligen att luta sig tillbaka i dem, bokstavligen 🙂 Under hela bussturen visades dessutom en hel del filmer, vi blev serverade helt okej mat och vi hade tillgång till det sämsta internet vi någonsin har skådat, haha 😉 Nej, men ärligt, timmarna bara rullade på och när vi slutligen kom fram till Lima kändes det inte alls som om vi hade suttit där i 28 timmar. Känslan av att sitta på ett flygplan i 12 timmar är faktiskt värre än detta. We were surprised, verkligen!

Innan vi satte oss på denna buss hade vi ju dock spenderat tre dagar i Guayaquil, den stad i södra Ecuador dit vi flög efter att ha varit på Galapagosöarna. Egentligen har vi inte så jättemycket att rapportera ifrån dessa dagar, då vi faktiskt inte gjorde särskilt mycket. Om ni har läst det världshistoriskt långa inlägget här nedan så har ni säkert förstått att vi hade det helt fantastiskt på dessa öar. Vi kände oss helt lyckliga under hela vår vistelse där och när vi kom tillbaka till fastlandet kände vi mest bara för att ta det lugnt, njuta av det vi hade varit med om och bara vara. Vi kände oss faktiskt lite paralyserade, smått uppslukade av det vi hade fått uppleva. Så dagarna i Guayaquil innehöll inte mer än sömn, en massa Grey’s-avsnitt, lite tvättning, ett antal besök på Pizza Hut och givetvis lite arbete med att komponera ihop blogginlägget som vi hoppas inte tog kol på någon, haha 😉 Vi hade i alla tre otroligt sköna och avslappnande dagar 😀

För att återkomma till bussresan då kan man ju ställa sig frågan vad man egentligen har för sig under 28 timmar på en och samma plats. Ja, det frågar vi faktiskt oss själva också, för tiden flög verkligen bara förbi och just nu känns det inte alls som att vi satt där så pass länge. Vi får helt enkelt låta bilderna tala sitt språk:

Så här såg vår 28-timmars buss ut:

Så vad har man då för sig under 28 timmar? Jo, man kan ju alltid försöka sova lite…

Eller så kan man ju försöka sig på att använda kanske världens segaste WiFi, haha…

Eller varför inte titta på lite engelsk film som är dubbad till spanska och sedan har engelsk text 😉 Det kan man ju också göra…

Äta mat är också ett alternativ…

Eller så kan man ju ta sig ett titt på den faktiskt rätt fina utsikten…

Eller så lutar man sig bara tillbaka, pluggar in hörlurarna och lyssnar på riktigt bra musik. Det var vad vi gjorde under kanske 10 utav dessa 28 timmar, haha 🙂

Nu är vi i alla fall framme här i Lima, har checkat in på ett hostel och inväntar den 20 timmars bussresan som vi imorgon ska ta oss an, den som ska ta oss till Cusco. Tyvärr mår Axel inte toppen då han har lite feber och känner sig förkyld så kvällen här spenderade vi helt enkelt bara på hostelet och botade vår abstinens med att titta på några avsnitt av Grey’s 🙂 (10 avsnitt är även färdigladdade inför morgondagens busstur, så vi ska nog ha att göra under den så att säga, haha) 🙂 Vi gick i alla fall ut och åt lite middag och tog första bästa restaurang som vi hittade, vilket visade sig vara en riktigt bra sådan. God italiensk mat och varsitt glas vin på det, toppen! Hoppas ni mår bra där hemma också! Vi hörs när vi kommer fram till Cusco!

Från restaurangen där vi åt en kväll som denna:

/ Axel och Markus