Som vi nämnde i förra inlägget var klockan närmare halv fyra på natten innan vi mitt bland dånet från gatan utanför lyckas somna. Därför var en riktig sovmorgon verkligen något som var efterlängtat så klockan hann väl bli närmare halv tolv innan vi tog oss upp denna morgon (sjukt skönt måste vi säga) 🙂 iPhonenörd som Markus definitivt blivit var givetvis det första han gjorde en morgon som denna att kolla sin mail och dylikt och detta resulterade i ett glädjande besked: Vi har nu fått vårt boende i Quito och det låter helt galet bra, längtar! 🙂

Vi kommer att bo tillsammans hemma hos familjen Arroyo Coba som består av mamma Nelly (56 år), pappa Victor (58 år) och dotter Aurora (23 år) 🙂 Två till döttrar hör också till familjen, men de är tydligen gifta och bor alltså inte hemma. Enligt skolan ska det vara en väldigt vänlig och utåtriktad familj som gärna spenderar tid med sina inneboende (de har tydligen haft flera sådana som bott hos dem tidigare) 🙂 Galet vad taggad man blir av detta alltså!!! Vi får väl se hur det ser ut i verkligheten, men det är ju skönt att det i alla fall verkar bra 🙂 Haha 😉

När vi hade sträckt på oss tillräckligt, jäspat alldeles för många gånger och vänt och vridit på oss desto fler, tog vi till slut energi till oss och klev upp ur sängarna 🙂 Det vi då gjorde var att gå ut och prata med hostelägaren om när man var tvungen att checka ut om man inte tänkt stanna där en natt till (detta var alltså vår tanke) och det visade sig visst att detta var klockan 11.00 (klockan var nu närmare 12.00), haha 😉 Han var dock en mycket trevlig person och lät oss gå ut och käka lite ”frukost” (pizza kanske egentligen ska betraktas som lunch) och sen komma tillbaka och packa ihop våra saker och checka ut 🙂

När vi hade gjort detta tog vi vårt pick och pack och gick bort till busstationen för att köpa vår biljett till Tulum (vårt nästa stopp längs vår väg söderut) 🙂 Ännu en gång fick vi uppleva hur otroligt smidigt det är att transportera sig med buss här borta. Vi hade ingen aning om när bussarna gick, utan kom bara in på terminalen och sa att vi ville ha två biljetter till nästa avgång, vilket visade sig vara bara 20 minuter senare, toppen! 🙂 Ännu gladare blev vi när vi skulle betala och det endast kostade oss 32 peso (16 kronor) per person 🙂 16 kronor för dryga en timmes bussfärd, riktigt bra!!! 🙂

Efter en skön bussfärd anlände vi så småningom till Tulum, klockan hade väl blivit närmare fyra eller nått i den stilen 🙂 Hitta boende stod nu på agendan. Liksom i Playa del Carmen insåg vi återigen hur otroligt smidigt detta är här borta. På bussterminalen hittade vi två svenskar som hade blivit rekommenderade om ett hostel en bit bort och två sekunder senare kom en taxisnubbe fram och frågade om vi behövde boende och sa att han kunde skjutsa oss till ett bra hostel. Det visade sig vara det hostelet som svenskarna hade blivit tipsade om så vi beslutade att följa med 🙂

Dit vi kom möttes vi av följande syn:

Här bor vi för 130 pesos (65 kronor) per natt och i det priset ingår: Sovplats i ett 8-bäddsrum med toalett och dusch på rummet, frukost, internetuppkoppling och det bästa utav allt, varsin cykel 🙂 Det första vi därför gjorde när vi hade checkat in på hostelet var att ge oss ut på en lång och härlig cykeltur 🙂 Vi tog med oss en karta och vårt första stopp fick bli la playa (stranden) 😉

Som ni ser på bilderna är Tulums stränder inte alls lika exploaterade som i Cancún och Playa del Carmen. Här finns nästan inte ett enda hotell intill stranden och alldeles bakom har man ruiner 🙂 Efter att ha spenderat en liten stund här började våra magar att kurra och vi begav oss ut på ännu en cykeltur, denna gång in till centrum för att hitta nånstans att äta. Längs vägen passade vi på att sjunga lite allsång, haha 😉

Väl inne i centrum letade vi oss fram till en äkta mexikansk restaurang där vi åt tacos och fisk 🙂 Vi fick även testa på hur det var att äta middag med en stor, fet sombrero på huvudet. Här kommer bildbeviset:

Här satt vi i närmare 3,5 timmar och åt, pratade och hade en riktig gemytlig tid tillsammans 🙂 Därefter slängde vi oss på cyklarna igen för att ta oss tillbaka till hostelet innan klockan slog 22.00 då cyklarna var tvungna att vara tillbaka 🙂 Imorgon väntar…….hm…..vi får se 😉 Vi gör det vi känner för imorgon, hakuna matata-feeling helt enkelt 🙂 Kvar i Tulum blir vi i alla fall, för detta är verkligen ett ställe som vi tidigt förälskat oss i 🙂

Ta hand om er där hemma!

/ Axel och Markus